Dagsarkiv: 23 maj 2010

Ge oss i skolan mer inflytande, inte mindre!

Jag har en teori om skolan som bygger på spegeleffekter, att skolans dåliga självförtroende bygger på hur politikerna ser på de som arbetar i skolan. Att rektorerna ser ner på sina lärare, de säger: lärarna sköter inte sitt arbete, gör inte det de borde göra, vilket sedan speglar sig i lärarnas synsätt på eleverna, lärarnas säger att eleverna inte sköter sitt arbete. Det påverkar i sin tur graden av inflytande i skolan, om rektorer inte kan påverka sin skola, så låter de inte sina lärare påverka sitt arbete som i sin tur inte låter eleverna vara med och påverka sin vardag. Alltså negativa spiraler.

Jag läser sedan Björklunds debattartikel i Dagens Nyheter om att Eleverna ska inte vara med och bestämma lärarens lön och funderar på var problemet ligger. Björklund vänder sig mot att kommuner

inte heller med att elevernas betyg på lärarna ska kunna ligga till grund för lönesättningen. Göteborgs skolkommunalråd Ann Lundgren (S) bekräftar i en intervju i Göteborgs-Posten den 4 mars att elevernas ”utvärdering” är en del i lönesättningen. I Sollentuna skriver nämndens ordförande i protokollet att ”utvärderingen” kan finnas med som en faktor vid lönesättningen.

och anledningen är att

En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå, skriver Jan Björklund.

Jag tror att en del av problemet ligger i bristen på inflytande, att rektorer inte har inflytande över sin skola, att lärarna inte kan påverka sin vardag och att eleverna i sin tur inte får inflytande över sin vardag, så istället för att minska inflytandet genom att förstatliga skolan, som Björklund föreslår borde vi som arbetar i skolan få mer inflytande över vår verksamhet, ge rektorerna mer inflytande, mer möjligheter, så ger de sina lärare mer möjligheter att påverka sin vardag som i sin tur ger eleverna mer inflytande.

Kanske ska lärare lyssna mer på sina elever, och rektorerna lyssna mer på sina lärare och politikerna lyssna mer på sina rektorer. Kanske problemet ligger i bristen på inflytande för alla grupper i skolan- Låt oss använda utvärderingar som ett verktyg i skolans vardag, och lyssna på de åsikter som kommer fram, de kan förbättra vår, elevernas och skolans vardag.

Prata med oss och inte om oss

Det pratas om lärares lärande, men inte med lärare!

I samtal om skolan kommer jag ofta på mig att spekulera kring vad mina elever tycker om olika saker, och inser att jag har svaret i mitt klassrum, hos mina elever. Så jag går tillbaka till dem och frågar: Vad tycker ni egentligen? Vad vill ni? Och jag får alltid svar, ibland det svar jag trodde jag skulle få, och ibland inte. Dessa samtal ger mig mer insikter och kunskaper om hur mina elever tänker, vad de vill och vad vi gemensamt kan göra för att de ska bli bättre.

Jag har under mina år som lärare lärt mig att om jag bjuder in mina elever i samtalet kring hur vi ska arbeta, har vi gemensamt ett ansvar för det arbete som vi gemensamt utför. Mitt ansvar är att leda dem till målet, men naturligtvis måste jag lyssna på dem för att de ska vilja gå den väg som jag tror på. Ibland har vi kommit fram till att vi ska ta en helt annan väg, eftersom de inte vill inte tror på min väg, min idé. Dessa samtal ger mig insikter om hur mina elevers vardag ser ut, hur de tänker och hur de vill arbeta för att utveckla sitt lärande på bästa sätt.

Jag har under två dagar befunnit mig på Nacka Strand och deltagit i konferensen framtidens lärande som handlat om strategier för skolutveckling. I många av presentationerna har det förekommit en diskussion kring lärare, och deras lärande. Väldigt tydligt var det i Kroksmarks presentation som handlade om Lärande i digitala tider. En väldigt intressant och givande presentation, som menade att den stora utmaningen för kommuner är att få lärare att bli bättre på egen kompetensutveckling. Så sant, och sedan läser jag Charlotte Christoffersens inlägg Lärare experter på lärande, men hur är det med egenlärande instämmer jag att det är viktigt att prata om förutsättningarna om lärares lärande:

Jag tror att Kroksmark har rätt. Lärarna behöver kompetensutveckling om den egna kompetensutvecklingen.  Kanske ska just det vara fokus på nästa upplaga av “Framtidens lärande” Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för lärares kompetensutveckling och för skolutveckling? Hur skapar vi en skola som är en lärande organisation? Vad kan politiker och tjänstemän i kommunen göra? Vad kan skolledarna göra? Vad kan vi IT-pedagoger och andra resurspedagoger göra? Dela gärna med er av era tankar här och nu.

Men jag har en invändning och den gäller hela diskussionen kring lärare och lärares lärande. Jag anser nämligen att man bör prata med lärarna, inte bara prata om dem som det gjordes på Framtidens lärande 2010. Ingen lärare fick frågan, ingen undersökning kring hur lärare ser på sitt lärande presenterades, utan det vara en rad ”experter”, framtidsanalytiker, elever, designers som stod för tyckande, men var fanns lärarnas erfarenheter, lärarnas förklaringar, lärarnas synsätt på sitt lärande i sin skolvardag?

Det borde vara en självklarhet att fråga lärarna, vad anser ni? Prata inte bara om oss, prata med oss. Hur skapar man motivation för vårt lärande?  Det pratas mycket om hur vi (lärarnas) ska skapa motivation för elevernas lärande, och jag tror på att det sker i ett samtal med de jag arbetar med, med eleverna, och kanske gäller samma sak för lärares lärande så prata med oss om hur vi blir motiverade att lära.

Sluta prata om oss, och börja prata med oss.