Skolan behöver web 2.0

Jag är en del av Facebook (mest per automatik) och twitter, flickr, har ett Tumblr konto, ett Delicious konto, redigerar en och annan artikel i Wikipedia, bloggar en del (kanske lite för mycket), har ett Youtube konto, Slideshare konto och några andra konton, och jag tillstår att jag gillar social medier, lever och andas sociala medier.

Jag är lärare, jag är en del av skolan, jag undervisar och jag använder sociala medier som verktyg i min undervisning för att underlätta kommunikation, för att hjälpa elever att utveckla sitt skrivande, för att utvecklas, för att klara sig i ”vår” samtid, i ”vår” framtid. Men samtidigt slås jag av hur oförberedd skolan är inför denna kommunikationsrevolution som pågår runt omkring mig, oss, dem.

I många skolor finns inga strategier för sociala medier. På sin höjd finns frågan på agendan, att man bör fundera på och formulera strategier för sociala medier. Det finns för skolan inga handböcker om sociala medier, och lärare som jag möter säger ”tänk om det är en fluga”. De är rädda, de vill inte, orkar inte, förmår inte att ta sig an verktygen för tänk om det bara är en ”modevåg” en fluga, en sommarvind som drar förbi.

Jag undrar ibland över hur lärare då tänker, kan man inte lära sig, anamma, pröva dessa verktyg bara för att de är populära, moderna, nya, bara för att de kanske inte består, utan byts ut, förändras, utvecklas… Jag undrar är det därför boken som verktyg är så genial för att den bestått länge, men kommunikation har människor alltid ägnat oss åt. Det är det mest grundläggande och det är det vi använder sociala medier till. Lärandet sker i kommunikation med andra, med böcker, med lärare, med kamrater, med dig själv och dina erfarenheter. Lärandet är i mina ögon en social aktivitet.

PICT9097 by Baha’I View/ Flitzy CC (by, nc, sa)

Sedan är det naturligtvis så att sociala medier som kommunikationsverktyg är kraftfulla och kan användas till att skapa gott så väl som ”ont”. I skolan, i min vardag fokuserar vi ofta på ”problemen”, på det ”onda” på Bjästa, på att mobbar uppstår eller på att det är verktyg för umgänge, för ”vardagssamvaro” men jag undrar: missar vi inte då det stora i med de sociala medierna? Missar vi inte själva poängen med att vi använder dem? De är redskap för att hjälpa oss att se våra medmänniskor, våra elever, vår kommunikation, vårt samtal, våra förhållningssätt. De är verktyg för att se andra, höra andra, för att bekräfta andra. De kan vara verktyg för lärande.

Att i skolan använda verktyg där eleverna kan prata med varandra om skolarbetet, som jämlikar på jämlika villkor, den som behöver mer tid får det, den som är snabb kan vara det, den som behöver fundera får det, den som behöver reflektera får det. Det är en av storheterna med att arbeta med internet, med kommunikation i sociala medier, eftersom de är oberoende av tid, rum. Men det största är ändå enligt min erfarenhet möjligheten att ”distribuera min närvaro” som lärare, som vuxen, som förebild? (för att använda Brit Stakstons ord från boken Politik 2.0.)

Skolan behöver strategier kring social medier, kring sin närvaro i sociala medier. Skolan behöver vara närvarande i sociala medier och vi som organisation behöver våga lyssna på de som vi arbetar med, vi behöver våga delta i samtalet, inte med krav på att möta eller bemöta men för att lyssna, höra och delta. Sedan kanske bemöta, möta och förklara…

Lärare behöver våga inse att kommunikation är A och O för vår och skolans verksamhet, för lärande. För att jag ska kunna utveckla mina elever måste jag kommunicera med dem, de måste kunna kommunicera med varandra, och de måste kunna kommunicera med mig, och sociala medier, internet, web 2.0 är verktyg som underlättar denna kommunikation. Det är verktyg som vi i skolan behöver ta till oss och använda.

Jag har bara börjat, men ska nu fortsätta min resa in i Politik 2.0, lär blogga om den resa som jag tycker att skolan ska göra för att införliva dessa verktyg i skolan, och bli … 2.0

Anders Mildner mitt inlägg är början till ett svar på dina två frågor, jag återkommer med fler…

19 reaktion på “Skolan behöver web 2.0

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Brit Stakston

  4. Pingback: Dröm realistiskt om skola och webb | Signerat… //Mia Ankarvall

  5. Pingback: malin ströman

  6. Pingback: Brit Stakston

  7. Pingback: Gun Svensson

  8. Pingback: Emma Marie Andersson

  9. Pingback: peter_andersson

  10. Pingback: Marie Axelsson

  11. Helén P

    Mycket intressant läsning. Till vissa delar känner jag igen det från arbetet på biblioteket. ”Vem ska ha tid att hålla på med det och varför?” Ingen som törs testa, fast jag pratar positivt om vad man kan göra och nyttan av det. Men så är jag ju ”bara” vikarie också 😉

      1. Cecilia Bengtsson

        Jag tänker att när du skriver skola så skulle det lika gärna kunna bytas ut till bibliotek eller någon annan liknande verksamhet. Web 2.0 och 3.0 är en del av framtiden oavsett vad vi arbetar med. Jag blir berörd av det du skriver!

  12. Kenth

    Tycker att det är väldigt intressant. Detta är frågor som tar upp min vardag, och fritid också.

    Det växer upp en generation nu som aldrig har upplevt en värld utan Internet. Många lärare har gjort det och okunskapen gör dem förmodligen rädda. Som jag ser det måste social media, och media överhuvudtaget in i kursplanerna. Inte separerade som egna ämnen utan rakt in i kärnämnena. Eleverna använder denna media dagligen och skolan behöver kunna ge dem rätt verktyg för att kunna använda media på ett nyttigt och säkert sätt.

  13. Pingback: Shahram Blomqvist

  14. webbdesign robin

    Va bra med en lärare som är så up to date med utvecklingen av webben. Det lär väl locka eleverna att använda sociala medier i undervisningen, det är också riktigt bra att unga lär sig och använder sociala medier eftersom dessa kunskaper är eftersökta på webbmarknaden.

    Jag gick en Universitetsutbildning där vi lärde os design och programmering. Utbildningen var väldigt vinklad till målgrupper och budskap men inte hörde vi ett knysst om sociala medier och SEO, det har jag fått lära mig efteråt.

  15. Pingback: Våga använda web 2.0, se möjligheter och inte hinder | Kristina Alexandersons blogg

Kommentarer inaktiverade.