Våga använda web 2.0, se möjligheter och inte hinder

Mia Ankarvall har läst mitt inlägg skolan behöver web 2.0 menar att jag ska drömma realistiska drömmar om web 2.0 och skolan och hennes argument är i stort sett två och jag vill reflektera kring dem ett efter ett…

  • uppkoppling eller brist på datorer i skolan/hemmet, Mia Ankarvall skriver

Det är långt ifrån så att Sveriges grund- och gymnasieskolor har en datorpark som täcker upp för att räcka till för varje elev. Det är inte heller så att alla elever har datorer hemma. Hur uppkopplingen ser ut via mobiler vet jag inte, men knappast något skolan kan kräva av elevernas familjer.

  • barn med speciella behov hur möter vi dem?
  • Angående datorer i skolan, så tror jag många föreställer sig att jag arbetar i en skola med en dator per elev, så är inte fallet. Vi har 20 datorer i vår ena datasal, 24 i den andra, sedan har vi inte mer. Internetuppkopplingen på skolan är inte heller vad jag skulle säga är ”bra” vi kan inte öppna två webbläsarfönster på samma gång då svarar inte uppkopplingen. Sitter två elever bredvid varandra kan inte surfa på samma webbplats för då kör sig webbläsaren. Och ändå har jag valt och väljer att lägga en stor del av min undervisning på att utnyttja just datasalen och datorerna där. För att svara på Ankarvall fundering så javisst det är ett OK ett stort OK!

    Varför gör jag det då? Anledningen är enkel, ingen ska behöva känna att de inte få möjlighet att genomföra sitt skolarbete i skolan. Dessutom är det min/skolans skyldighet att utjämna socioekonomiska skillnader. Skolan ska vara en plats där alla får samma förutsättningar.

    Naturligtvis har många av mina elever tillgång till datorer hemma, med internet, men det till trots väljer de flesta att genomföra sitt skolarbete i skolan. Tillgången till infrastrukturen, tekniken, till dator, internet borde vara bättre, än vad den är, men eftersom jag sett att dessa verktyg (internet/datorn) hjälper mina elever, underlättar för mig, förbättrar dialogen, har jag valt att jobba med eller mot den tekniska utrustning som skolan har. Jag har också valt att inte använda bristande teknisk utrustning som argument för att jag inte skulle kunna arbeta med sociala medier i skolan.

    Angående tillgång vill jag dessutom gärna få möjlighet att referera till den senaste statistiken som jag sett på området, i rapporten Unga svenskar och internet 2009 och den säger att 79% av alla unga svenskar har tillgång till en egen dator. Det är inte alla men en klar majoritet. Naturligtvis är det skolans uppgift att inte bara ta det för givet att alla har eller ens kan hantera datorn, och tillgångsfrågan är viktig men låt oss förhålla oss realistiskt till den.

    Jag kanske springer före, men någon måste visa vägen, någon måste våga pröva, inte bara se hinder och låta dem stoppa oss… Angående referenser till mitt arbete med sociala medier, så se min handledarblogg. Kanske kan romanbloggen ge en illustration för hur arbetet kan se ut, eller kanske kan min presentation kring twitter i skolan ge dig en vägvisning på hur verktygen kan användas…

    Barn med speciella behov, om jag förstår Mia Ankarwall rätt så pratar hon om barn som har svårt att se sammanhang, och att de skulle hindra dem från att kunna hantera sociala medier? Jag har inte erfarenheter av att arbeta med just sådana barn. Men de elever som jag har som har speciella behov, har jag lättare att få syn på, stötta och hjälpa när jag arbetar med verktyg som synliggöra deras processer (det gör sociala medier, såsom jag använder dem). Sedan är det naturligtvis så att det finns många sätt att lära, många vägar leder till samma mål, jag som lärare måste erbjuda flera olika lösningsmetoder, inte bara en.

    Sedan vill jag verkligen säga att bilden kring barn med speciella behov och it i skolan inte alls är så mörk, se t.ex Marie Linders presentation från TeachMeet, där hon pratade om just barn med speciella behov och hur deras tillgång till it lyfte deras skolarbete.

    14 reaktion på “Våga använda web 2.0, se möjligheter och inte hinder

    1. Pingback: KristinaAlexanderson

    2. Pingback: Kajsa Hartig

    3. Pingback: Elisabet Norin

    4. Pingback: Elisabet Norin

    5. Kajsa Hartig

      Hur ser det ut på lärarutbildningen idag? Har man introducerat sociala medier som verktyg i undervisningsarbetet? Det vore intressant med en studie av hur kunskapen om sociala medier ser ut inom lärarkåren generellt.

      Det handlar ju tyvärr inte bara om att ha tillgång till datorer, utan också om att ha tillgång till lärare som ser och förstår behovet av att arbeta interaktivt och transparent, ja med alla de metoder som utvecklats inom sociala medier.

      1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

        Ska ärligt säga att jag inte riktigt vet, men jag har förstått det som att it är på lärarutbildningen liksom i övrigt ett ganska eftersatt område.

    6. Mia Ankarvall

      Tack för ett kanonbra svar! Nu var det ju inte bara dig jag avsåg, vilket du givetvis läste, utan det var hela den stora dialogen om skola och webb jag hade i tanken. Krocken mellan de suckande lärare jag hör och vad jag läser i inlägg runt om på nätet är inte rimlig. Något fattas, något är det som inte stämmer. Det är helt enkelt en problematisering jag vill se mer av. Vad behöver konkret lösas för att alla elever ska få glädje av webben? Erkänner man som lärare inte problemet så kan man heller inte förvänta sig bättring utifrån. Eller hur!?

      Och ja, det finns individer som har svårt att fånga upp abstrakta helheter. Att förstå vad som finns bortanför nästa klick, lägga ihop det med ett annat klick osv. Har personen dåligt närminne så kan det vara otroligt frustrerande vid en dator. Givetvis blir det då många klick, men när man frågar om vad som uppfattats kan det då vara rätt tomt på information.

    7. Mia Ankarvall

      Läs mig rätt, skulle jag enkelt kunnat sagt här i kommentarsfältet, tänkte jag på sen. Det jag egentligen säger är faktiskt inte något om ett ”antingen eller”-skap kring skolan och Internet. Det jag säger är ”Lös problemen så att alla kan vara med”.

      Lös problemen först, sen kommer alla med. Och det är ord jag riktar till hela diskussionen om skola och Internet. För det är en frågeställning som är långt större än vad enskilda lärare kan lösa.

      1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

        Sant frågan är stor, men min tanke är gräv där du står, med det du har. Det är så lätt att hitta ursäkter för att inte göra, svepskäl o då kommer vi ingenstans

    8. Pingback: Petter Bergenstråhle

    9. Plura

      Bra med lärare som vågar bryta mönstret.

      Information är värt lika med noll idag. Det är en fri nyttighet tackvare eller på grund av nätet. Och här har du väl lärarnas frustration som informationsbärare och den nya tekniken.

      Men kämpa på, du har mitt fulla stöd. Kunskapsresultatet hos elever är en spegling av lärares förmåga att undervisa. Det är inte fel på barnen utan lärarena pedagogiska metoder för att bi bringa kunskap.
      Plura

    Kommentarer inaktiverade.