Digitalt infödda finns inte, skolan måste ta sitt ansvar…

Sent alldeles innan jag ska lägga mig läser jag Mildners blogg Nya Medier och hans inlägg Vad kan en karneval lära oss om skolan. I sitt inlägg som är kort kärnfullt och tänkvärt ställer Mildner ännu en av de frågor som vi som befinner oss i skolan borde ägna dagarna åt att fundera på, den fråga som varje skolpolitiker borde ägna varje vaken minut åt, nämligen: Vad är kunskap, och vilken kunskap, vilka färdigheter behöver dagens barn för att hantera dagens samhälle och morgondagens utmaningar? Hur ska skolan på bästa sätt förbereda eleverna för de utmaningar som finns? Med Mildners ord formuleras det så här:

Men att kunskap för livet är så mycket mer än 3,5 års snabb korvstoppning och att en hel och levande människa är så mycket mer än ett fläckfritt betyg, blir på något sätt extra tydligt när någon slår en dubbelvolt framför dig i luften samtidigt som hans studiekamrat sjunger opera iförd clowndräkt.

Mildner får diskussionen att handla om det som borde vara  det centrala i skoldebatten, vad är kunskap, vilka kunskaper ska skolan förmedla och med vilka verktyg? Är det centralt att barnen i dagens skola lär sig rabbla fakta, eller vad behöver de kunna?

I min bloggvärld har vi haft en ganska livlig debatt kring begreppet digitalt infödda (google generation) kontra digitala immigranter, digitala turister, Mildner väcker frågan till liv igen genom att citera Unga svenska och internet

”Digitalt infödda är ett uttryck som inbland används för att beskriva de unga idag. Innebörden är att barn och ungdomar tillhör ett nytt släkte som har fått Internet i blodet.

De har en intuitiv förståelse för Internet.

Men verkligheten ser annorlunda ut.

Att kunna teknik och veta vilka knappar man ska trycka på är en sak men problemen att använda internet är ofta av en annan karaktär.

Även om skolbarnen själva bedömer sig som kunniga och nöjda, är det många problem som möter dem när de ska söka sig fram på Internet: svårigheter att skriva på tangentbordet, problem att stava, åtminstone upp till 11 år, formulera frågor för sökandet, veta hur sökresultat ska användas, etc.”

Eftersom jag anser att vi, jag, Hanna och Mathias Klang har sagt vårt i diskussionen om begreppet och att det bara leder fel, till fel slutsats och lurar både lärare, elever och alla andra så låt oss sluta använda begreppet och inse att barnen i skolan behöver lära sig hantera datorn som verktyg precis lika mycket som pennan, pappret eller något annat verktyg. Skönt att unga svenska och internet belyser just behovet som finns av kunskap…

Snälla låt oss sluta använda begreppet med digitala infödingar, de finns inte, har aldrig funnit och kommer aldrig finnas…

Skolan måste ta sitt ansvar, vi lärare vårt, politikerna sitt. Skolan måste reformeras utifrån att den digitala tekniken gör att all världens kunskap är ett knapptryck bort, och vi i skolan måste få ett uppdrag som är kopplat till vår samtid och den framtid som redan är här. Låt oss fundera kring vad för kunskaper våra barn och unga behöver och förbereda dem för den verklighet som är vår gemensamma idag.

8 reaktion på “Digitalt infödda finns inte, skolan måste ta sitt ansvar…

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Krister Hansson

  4. Plura

    Skönt att det finns någon som säger detta, att det inte finns några digitala infödingar. I så fall skulle jag vara räknestickans inföding. Och skulle jag hållit kvar vid den som höjden av teknik, att räkna med, vore jag kompetensmässigt ohjälpligt efter.

    Problemet är väl att 40+, 50+ och 60+ inte hänger med att utnyttja tekniken, om man inte själv är tekniker. Och så har det väl alltid varit. Men det som förvånade mig när jag själv släppte min syn på Facebook, som något appart, inser man när man väl är där att det är ett bra sett att knyta bekantskaper med både nya och gamla vänner samt sprid sin funderingar.

    Samma är det med bloggen. Hittills har jag varit en inaktiv läsare men aktiv kommentator. Både för att lära mig vad detta var för något samtidigt som jag noterat en stor kunskapsinhämtning för egen del som man aldrig kunde lära sig på univeristet eller som den berömda boktitel: Allt vad du inte lärde dig på Harvard.

    Det är väl skolans uppgift att skapa nyfikenheten till dialog, kunskapsspridning och -inhämtning hos eleverna så att de klar vuxenlivet. Speciellt som inte alla har det i blodet utan måste tränas i det.

  5. Johan

    Anders Mildner är kanske go och glad som person men jag blir ofta irriterad på hans brist på stringens och hederliga argument. Det är så övertydligt att han gärna vill ställa sig in hos en twenty-thirtysomething mediageneration där man är upp över öronen med wikifiering, fri delning av alla slags kunskaper/påståenden/ uppdateringar utan någon verklig granskning av om det är riktigt eller bluff, skit eller kanel. Han ställer aldrig vassa frågor kring hur en kritisk hållning till ”kunskap på nätet” skulle kunna se ut, istället mässar han bara på om hur ipad och wifi till alla lycka bär. Idén om ”digitalt infödda” och hans idylliserande bild av lunarstormgeneratiopnen i skolan är ett typiskjt exempel (nej, jag är inte själv lärare även om jag klockat in en del pass som vikarie för flera år sen). Och han verkar mysa så mycket inför vår tids populärmedier att han inte ens kan föreställa sig att många skulle kunna önska sig *andra* medier och andra tonlägen än det småputtriga och kompakt fnissigt medelklassiga vi har idag.

    Det är naturligtvis begripligt på ett sätt, eftersom han verkar mitt i en medievärld där man nu, mer uttalat än för bara tjugo år sedan, måste vädja till de yngsta, där nästan allt i media (i alla fall här i landet, ofta också i USA) tvingas odla en viss inställsamhet och roliga-timmenattityd för att, som man ser det, överleva. Men på det sättet kastar han också ut all slags mediekritik eller vilja att koma med genomtänkta kvalitativt skilda alternativ, motbilder, annat än den kritik som handlar om att gammelmedia är osexiga eller försvarar den gamla eliten – som om inte webbmedia skulle kunna reproducera gamla makthierarkier, även när de ger sken av att angripa just dessa hierarkier.

  6. Pingback: Födda in i den digitala världen « Anne-Marie Körling

Kommentarer inaktiverade.