En uppfattning om hur svenska (med mig) kan upplevas

Jag berättade tidigare i veckan att mina elever fick som sista uppgift skriva om sin undervisning i svenska, och beskriva och illustrerar hur de tyckt att undervisningen i svenska varit genom att välja en bild (licensierad under Creative Commons), och sedan motivera bildvalet. En övning i reflektion och i sökteknik, av bilder i detta fall på flickr.

Isabella valde att beskriva undervisningen i svenska med följande bild och följande text, och jag har Isabellas tillstånd att återpublicera texten.

Swan by michael 7601 CC (by, nc, nd)

Att läsa svenska på Enskilda Gymnasiet, med Kristina Alexanderson

Att läsa svenska på EG med Kristina Alexanderson har varit lite som att kasta sig, eller snarare bli utkastad från ett stup. Det känns i början som om det inte finns något där som ska fånga upp en och känslan av att det snart är slut finns där. Man famlar lite ett tag och undrar; ”hur ska det här gå? hur ska jag klara mig? vad kommer jag få för betyg? kommer jag att stressa ihjäl mig?”. Jag kan tänka mig att mannen på bilden som hoppar bungyjump känner något liknande; ”kommer repet att hålla? finns det verkligen där? Kommer detta hopp att bli min död?”. Men sedan tillslut fångar repet upp en och man känner att det kommer att gå bra. ”Jag dog inte, jag har överlevt, det ordnade sig med betyget – jag kommer komma upp igen”. Och sedan studsar man upp i luften med världens fart, och med ett lyckorus över att ha klarat det. Sedan bär det av neråt igen med en ny utmaning.

Detta tycker jag har varit utmärkande för svenskundervisningen med Kristina Alexanderson här på Enskilda Gymnasiet. Det har varit läskigt, och jag har emellanåt undrat hur jag ska klara mig. Men även om repet inte alltid gjort sig påmint förrän i sista sekunden har det alltid funnits där redo att fånga upp mig – i svenska A och svenska B.

Nu känner jag att jag kan vara mitt eget rep och fånga upp mig själv, och att ha åtstadkommit det som lärare tycker jag är en bedrift och jag tycker att svenskan här på Enskilda Gymnasiet kan vara glada att de har Kristina Alexanderson som slänger ut sina elever rakt ut i luften från olika berg gång på gång – för hon fångar alltid upp dem, och de växer och blir sina egna rep för varje nytt berg som kommer.

/Isabella

Ärligt, härligt, farligt! Tack Isabella! Jag blev väldigt kittlad av beskrivningen…

5 reaktion på “En uppfattning om hur svenska (med mig) kan upplevas

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Plura

    Kul bild – lite som jag bruka säga om mina pretendenter – jag kastar ut dem i kallvattnet så får vi se om de simmar.

    Isabella har verkligen lyckats fånga forumlerings förmågan så texten kommer emot en och vill veta mer. Med lite träning ett framtida författarämne tänker Plura.

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Det var underbart, jag kände att jag har gjort mitt, hon är reda att kasta sig ut för nästa stup själv, bättre än så kan det inte bli 🙂

  3. Linda Pierre

    Jättebra sätt att uttrycka sig på (att använda bild med tillhörande text), blir både lättare att förstå en känsla och att förmedla den. Tänker själv ofta i bilder och metaforer. Tänk om man skulle använda bilder lite mer i undervisningen, för en bild säger mer än tusen ord är det inte så? 🙂 (ibland iaf…)

Kommentarer inaktiverade.