månadsarkiv: maj 2010

Min sista lektion ska ägnas åt bilder, Creative Commons och betyg…

Min sista lektion i S3 ska handla om betyg och åt att mina elever ska välja och publicera en bild (från flickr, licensierad under Creative Commons) som de tycker beskriver sin svenskundervisning (bilden får inte föreställa mig) under tre år. För att hjälpa mina elever lite på traven med att hitta bra bilder som de kan använda har jag knopat ihop en liten presentation om Creative Commons som ligger på Slideshare.

Den är också gjord till min kära bibliotekarie så att hon kan berätta för alla elever som hon möter om licenssystemet och hur det fungerar. Den är din, Hannas och S3:s. Använd den väl…

En parafras, en satir, en PowerPoint och en grym idé

Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att förkovra mig i upphovsrätten, jag har lyssnat på mycket givande och intressanta föreläsningar om upphovrätten, dess roll i det demokratiska samhället. Jag har lärt mig mycket, och känner mig enormt berikad.

Mathias Klang pratade på temat Offentlighet och teknik. Hans presentation var utan tvivel den som vi skrattade mest åt, den som stod ut mest, eftersom han valt att använda en något annorlunda ingång, som jag verkligen gillade.

Mathias Klang

Mathias valde att använda hela sin karisma och hela in personlighet för att övertyga oss, men sedan valde han det som jag skulle vilja att fler talare gjorde han valde att parafrasera ett litterärt verk. Nämligen Jonathan Swifths A modest proposal (Ett anspråkslöst förslag), och i sin presentation kom Mathias med ett eget om ”en digital konsument”.

För er som inte minns er Swift så är Ett anspråkslöst förslag en stridsskrift för irländarna och deras rättigheter, men om du läser den som ett anspråksförslag ”för att hindra att fattigt folks barn ligga sina föräldrar och sitt land till last och för att göra dem nyttiga för det allmänna” blir det absurt  jag tar ett citat som exempel:

”Ett barn blir två rätter vid bjudning för vänner, och då familjen dinerar ensam blir fram eller bakfjärding en hygglig rätt; särskilt vintertid med litet peppar eller salt – får hänga tre dagar innan det kokas”

Swifts förslag handlar om att begränsa barnfödslarna på Irland genom att helt enkelt äta upp barnen, som kreatur. Mathias förslag var av det mer anspråkslösa slaget i jämförelse med Swift, hans om ”en digital konsument” handlade bara om att :

  • göra det tekniskt omöjligt att sprida privat information
  • införa en ny myndighet Myndigheten för Andra Människors Möjliga Integritetsskydd (MAMMI)
  • ha alkolås på all kommunikationsutrustning

I jämförselse med Swifts satir, är Mathias mild, och till och med möjlig, väldigt 2000-talig. Men hela hans PowerPoint blev en stridsskrift för öppenhet och offentlighet, ett försvarstal för ”Öppenhet och öppna gränser ” Mathias formulerade det så att ”vissa kommer må bättre andra sämre, men alla kommer gynnas av öppenhet”

Jag som ogillar PowerPointen som presentationsverktyg fick insikt om att verktyget är så mycket mer än bara punktlistor. Tänk vilken idé att använda verktyget i skolan till att presentera parafraser i en ny era i ett nytt sammanhang. Jag vill att mina elever ska presentera sin parafras av en klassiker (gärna satir) med hjälp av en PowerPoint, i tre punkter, och med engagemang och övertygelse lura oss.

Mathias valde att inte lämna sin publik, i tvivel, utan hade ett andra slut och ett tredje. Men hela hans ”text” presentation är så genomtänkt och finurlig att den är värd att studera, titta bara på underrubriken ”en heltvanligöppenhetsivrare”, redan där sätter han tonen. Med sin PowerPoint fick han min PowerPointförskräckelse att ge vika, och jag vill ge mig hän, prova verktygets möjligheter, för att presentera parafraser och stridsskrifter i världsklass.

Kanske bör jag ha en PowerPoint som komplement till mitt avskedstal… Är du nyfiken på hur Mathias presentation såg ut, kolla nedan.

Sedan var det naturligtvis massor med annat som jag verkligen gillade i Mathias presentation, som hans definition av en demokrati är ”when we kill a king” och med årtalet 1789 efter, den franska revolutionens årtal. En direkt implikation blir då att Sverige inte ännu är en demokrati…

Tack!

Mathias blogg Techrisk får bli den blogg som blir den första som jag tar upp under bloggkärleksveckan, välskriven och spännande att läsa. Du kan få insikter om allt och inget, sånt du vill veta och sånt som du inte visste att du behövde få reda på…

Ge oss i skolan mer inflytande, inte mindre!

Jag har en teori om skolan som bygger på spegeleffekter, att skolans dåliga självförtroende bygger på hur politikerna ser på de som arbetar i skolan. Att rektorerna ser ner på sina lärare, de säger: lärarna sköter inte sitt arbete, gör inte det de borde göra, vilket sedan speglar sig i lärarnas synsätt på eleverna, lärarnas säger att eleverna inte sköter sitt arbete. Det påverkar i sin tur graden av inflytande i skolan, om rektorer inte kan påverka sin skola, så låter de inte sina lärare påverka sitt arbete som i sin tur inte låter eleverna vara med och påverka sin vardag. Alltså negativa spiraler.

Jag läser sedan Björklunds debattartikel i Dagens Nyheter om att Eleverna ska inte vara med och bestämma lärarens lön och funderar på var problemet ligger. Björklund vänder sig mot att kommuner

inte heller med att elevernas betyg på lärarna ska kunna ligga till grund för lönesättningen. Göteborgs skolkommunalråd Ann Lundgren (S) bekräftar i en intervju i Göteborgs-Posten den 4 mars att elevernas ”utvärdering” är en del i lönesättningen. I Sollentuna skriver nämndens ordförande i protokollet att ”utvärderingen” kan finnas med som en faktor vid lönesättningen.

och anledningen är att

En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå, skriver Jan Björklund.

Jag tror att en del av problemet ligger i bristen på inflytande, att rektorer inte har inflytande över sin skola, att lärarna inte kan påverka sin vardag och att eleverna i sin tur inte får inflytande över sin vardag, så istället för att minska inflytandet genom att förstatliga skolan, som Björklund föreslår borde vi som arbetar i skolan få mer inflytande över vår verksamhet, ge rektorerna mer inflytande, mer möjligheter, så ger de sina lärare mer möjligheter att påverka sin vardag som i sin tur ger eleverna mer inflytande.

Kanske ska lärare lyssna mer på sina elever, och rektorerna lyssna mer på sina lärare och politikerna lyssna mer på sina rektorer. Kanske problemet ligger i bristen på inflytande för alla grupper i skolan- Låt oss använda utvärderingar som ett verktyg i skolans vardag, och lyssna på de åsikter som kommer fram, de kan förbättra vår, elevernas och skolans vardag.

Prata med oss och inte om oss

Det pratas om lärares lärande, men inte med lärare!

I samtal om skolan kommer jag ofta på mig att spekulera kring vad mina elever tycker om olika saker, och inser att jag har svaret i mitt klassrum, hos mina elever. Så jag går tillbaka till dem och frågar: Vad tycker ni egentligen? Vad vill ni? Och jag får alltid svar, ibland det svar jag trodde jag skulle få, och ibland inte. Dessa samtal ger mig mer insikter och kunskaper om hur mina elever tänker, vad de vill och vad vi gemensamt kan göra för att de ska bli bättre.

Jag har under mina år som lärare lärt mig att om jag bjuder in mina elever i samtalet kring hur vi ska arbeta, har vi gemensamt ett ansvar för det arbete som vi gemensamt utför. Mitt ansvar är att leda dem till målet, men naturligtvis måste jag lyssna på dem för att de ska vilja gå den väg som jag tror på. Ibland har vi kommit fram till att vi ska ta en helt annan väg, eftersom de inte vill inte tror på min väg, min idé. Dessa samtal ger mig insikter om hur mina elevers vardag ser ut, hur de tänker och hur de vill arbeta för att utveckla sitt lärande på bästa sätt.

Jag har under två dagar befunnit mig på Nacka Strand och deltagit i konferensen framtidens lärande som handlat om strategier för skolutveckling. I många av presentationerna har det förekommit en diskussion kring lärare, och deras lärande. Väldigt tydligt var det i Kroksmarks presentation som handlade om Lärande i digitala tider. En väldigt intressant och givande presentation, som menade att den stora utmaningen för kommuner är att få lärare att bli bättre på egen kompetensutveckling. Så sant, och sedan läser jag Charlotte Christoffersens inlägg Lärare experter på lärande, men hur är det med egenlärande instämmer jag att det är viktigt att prata om förutsättningarna om lärares lärande:

Jag tror att Kroksmark har rätt. Lärarna behöver kompetensutveckling om den egna kompetensutvecklingen.  Kanske ska just det vara fokus på nästa upplaga av “Framtidens lärande” Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för lärares kompetensutveckling och för skolutveckling? Hur skapar vi en skola som är en lärande organisation? Vad kan politiker och tjänstemän i kommunen göra? Vad kan skolledarna göra? Vad kan vi IT-pedagoger och andra resurspedagoger göra? Dela gärna med er av era tankar här och nu.

Men jag har en invändning och den gäller hela diskussionen kring lärare och lärares lärande. Jag anser nämligen att man bör prata med lärarna, inte bara prata om dem som det gjordes på Framtidens lärande 2010. Ingen lärare fick frågan, ingen undersökning kring hur lärare ser på sitt lärande presenterades, utan det vara en rad ”experter”, framtidsanalytiker, elever, designers som stod för tyckande, men var fanns lärarnas erfarenheter, lärarnas förklaringar, lärarnas synsätt på sitt lärande i sin skolvardag?

Det borde vara en självklarhet att fråga lärarna, vad anser ni? Prata inte bara om oss, prata med oss. Hur skapar man motivation för vårt lärande?  Det pratas mycket om hur vi (lärarnas) ska skapa motivation för elevernas lärande, och jag tror på att det sker i ett samtal med de jag arbetar med, med eleverna, och kanske gäller samma sak för lärares lärande så prata med oss om hur vi blir motiverade att lära.

Sluta prata om oss, och börja prata med oss.

En skrivportfölj på nätet, vad ger det?

I torsdags eftermiddag så berättade Cecilia Johansson i Webbstjärnans monter på Framtidens lärande om sitt webbprojekt, Superstarmedia, en skrivblogg för 7b. Cecilia precis som Pernilla berättade med mycket engagemang och lust om sitt webbprojekt, som började som något annat, ett projekt om media, men pga av tidsbrist blev det en skrivportfölj på nätet. Där eleverna publicerade sin texter, i olika genrer och olika texttyper.

Cecilia lät en av eleverna göra designen och sedan lät hon eleverna lägga upp de texter som de redan hade i sin skrivportfölj. Vi kan genom att titta på kategorimolnet på bloggen se vilka som valt att skriva mest, eller dela med sig av flest texter. De har större bokstäver och majoriteten är flickor. Detta reflekterade också Cecilia över och sa, det tycks vara så att flickorna lägger upp fler texter, men alla har deltagit och alla har lagt upp texter som de är stolta.

Jag frågade Cecilia över om hon såg samma skillnad mellan pojkar och flickor som jag observerat att mina flickor gärna skriver fler inlägg, medan pojkarna skriver färre, men längre och mer rakt på. Ofta väldigt genomtänkta och knivskarpa inlägg, som slår huvudet precis på spiken, medan flickorna gör fler inlägg om samma sak, eller flera olika aspekter på en fråga, med flera inlägg…

Cecilia instämde det fanns en skillnad och pojkarna tycktes satsa på att lägga upp ett bra inlägg, och att kommentera. Cecilia berättade om en av eleverna som med liv och lust gått in för att kommentera på alla kamrater. Och kommentarerna är väldigt positiva och fungerar som uppåtpuffar.

Webbportföljen blev bara början på Cecilias webbprojekt för hon har idag också en SO-blogg där eleverna diskuterade sin syn på ungdomsbrottslighet och en otrolig fotoblogg för Helenelundsskolan.

Cecilias engagemang och glädje över tävlingen var otrolig. Hon pratade om tävlingseffekten som hos eleverna skapade en glöd och ett engagemang för skolarbetet, och det är väldigt roligt att höra. Hennes elever arbetade verkligen mot ett gemensamt mål nämligen att vinna, och inget annat. De gick in för att uppnå så många tävlingskriterier som möjligt, som att kommentera (interaktivtet är ett tävlingskriterium i Webbstjärnan), använda bilder som inte var skyddade av upphovsrätten etc.

Både Pernilla och Cecilia imponerade på mig med sin glöd och sitt engagemang för sitt arbete och sina elevers skolarbete, som nu berikar webben.

Och båda är två av mina elever, det gör mig extra stolt! 🙂

Att arbeta med webben i klassrummet

I två dagar har jag varit på konferensen Framtidens lärande, det har varit intensivt, lärorikt och intressant. I vårt monter så har två av lärarna bakom två vinnande webbprojekt i Webbstjärnan haft minipresentationer. Det har varit Cecilia Johansson från Sollentuna vars klass skapat en skrivblogg och Pernilla Segerberg med berghemsbloggarna från Järfälla.

Igår pratade Pernilla om sitt webbprojekt med sex bloggar om Medeltiden som gjort tillsammans med sina elever i årskurs fem. Pernilla berättade att hon började med att fråga elever: Vad tycker ni är roligt på webben? Kan inte ni visa mig? Och eleverna visade Pernilla det de gillar som KP-webben, och berättade vad de ville göra för något med sitt webbprojekt.

Sedan började webbprojektet med ett traditionellt skolarbete om medeltiden, eleverna fick arbeta med att söka fakta. Pernilla berättade det tog längst tid att skriva texterna. Vi har bara tre datorer på 38 elever.

”Tre datorer på 38 elever”

Så Pernilla berättar en del fick börja med att skriva för hand och sedan skriva in sina texter på datorn andra kunde skriva direkt på datorn. Min uppgift, som lärare, var framför allt att hjälpa till med struktur, välja underrubriker. Faktatexterna skrevs och eleverna fick lägga upp dem på fasta sidor.Sedan vill eleverna ha bilder, och då berättar Pernilla:

Kring valet av bilder har vi pratat mycket om och att eleverna inte får ta vilka bilder som helst. Det var nytt för mina elever. De hade inte fattat att någon äger bilderna på internet.

Och jag berättade för mina elever: ni äger era bilder och era texter.

Då sade en av Pernillas elever: Men fröken om vi äger våra texter, då får du ju inte rätta dem.

Pernilla svarade: Nej, det får jag inte, inte utan ert tillstånd.

Eleven tystnade sa sedan: Du kan väl få tillstånd att rätta våra texter…

Pernilla fortsätter: ”att hitta bilder på internet som man får använda är inte alltid lätt, även om vi bara använt lagliga sidor. Vissa bilder ville eleverna använda från läroböcker och då ringde de och fråga förlaget. De fick berätta vad de skulle ha bilderna till och det fick eleverna göra själva, och då fick de lov.”

När de inte hittade bilder någon annanstans så ritade de bilderna själva och vi scannade in dem.

När de var klara med sina faktatexter fick eleverna bilda blogggrupper. I dess blogggrupper fick de som första uppgift att skapa en medeltidskaraktär. De skrev vad de hette, utseende och sedan fick eleverna använda slöjdfrökens medeltidskläder för att fotografera sig för sina karaktärssidor. Till sina karaktärssidor ritade de släktträd, de med kryssade ögon är döda, och trälar är inte med eftersom de inte hade något värde.

Sedan fick barnen också läxor, som att de fick skriva inlägg om likheter mellan medeltid och nutid. De fick skriva om vilket stånd de skulle vilja tillhöra under medeltiden och argumentera för det. Nästan alla valde adel. De fick skriva om vad de skulle göra om pesten kom till din by.

Vi länkade till varandras bloggar kunde gå in och titta på andras bloggar. Arbetet med bloggen väckte mycket känslor. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara av att göra en blogg, men det gick med hjälp av Webbstjärnan. När det sedan blev tydligt att vi deltog i en tävling blev det viktigt att kämpa, och när gallringen kom till stånd och vi blev kvar så svetsade det oss samman.

I min klass förekom ett bloggsnack.

Mina elever frågade mig: Fröken tror inte du att vi kommer att vinna? Du litar inte på oss? Tror du inte att vi kan vinna fröken? Pernilla berättar: Nej jag litar inte på mig själv, tror inte att jag kan det här. Och sedan vann vi, och då sa mina elever: Haha, fröken! Du ser fröken, vi vann. Du skulle ha litat på oss.

TeachMeet några korta intryck

Kristina Alexanderson berättade om hur hon och eleverna användet Twitter i klassrummet
av Lärarnas Nyheter (Lotta Holmström) CC (by, nc, nd)

Igår var jag på mitt tredje TeechMeet. Det är en märklig och otroligt givande upplevelse att få höra andra lärare berätta om sina erfarenheter om sina skolprojekt, som @SandraWissting som berättade om Robinsonprojektet som hon gör med sina elever, eller @sportsofia och @Hedram som berättade om sitt projekt med Extranormal, eller @kringlan som pratade så underbart klokt om att it gör fattiga och kvinnor lyckligare, för att sedan prata om barn med speciella behov och hur it hjälper dem.

TeachMeet Framtidens lärande 2010 av Lärarnas Nyheter (Lotta Holmström) CC (by, nc, nd)

Sedan var det Josef_Sahlin som pratade om fyrtakstmotorn och visade film från sin klassblogg Tegelbobarn, eller @larmats som pratade om Alfapet i skogen då eleverna jagade bokstäver med hjälp av mobilen, eller @elderstig som sa så spännande saker om wiki:n som verktyg. Jag måste bara citera

”Genom att arbeta med wikin lär sig eleverna hur Wikipedia fungerar” eller när Håkan sa: ”tror att det är svårt att gå in i en wiki som är ganska full…” och sedan berättade han att han hade skapat en ny, för att fler, nya lärare skulle våga delta.

Jag undrar naturligtvis om Håkans reflektion är rätt Hur är det då med wikipedia, vem vilka vågar börjar redigera delta i den wikin som redan är ganska full… Vilka redigerar i Wikipedia? Vilka börjar redigera i Wikipedia?

Sedan var det @martinfernstrom som pratade om sin klass bokblogg, och No-läraren, vars namn jag inte minns som pratade om sin blogg. Lyckan att får delta och höra om andras idéer och uppslag är stor, och jag har ändå bara valt några få deltagare, för även Skolväskan,(@joakimth) pratade om att +1 , och @Joha88, @vischan, @Kindenberg och fler som jag inte minns. Tur att det är fler som bloggar och skriver om det som Lotta på Läranas nyheter som skrivit om TeachMeet i inlägget här utbyts tankar och idéer, Sandra som skrivit om det på sin blogg i inlägget Tack för ett fantastiskt TeachMeet, Cecilia Bengtsson har bloggat om det på skolbibliotek öst TeachMeet 19 maj 2010.

Min presentation vill jag också lyfta fram, den handlade om twitter och den såg ut så här:

Min rädsla för internet

Idag har jag varit på TeachMeet på Globala gymnasiet i Stockholm och berikats och blivit inspirerad av andra lärare, pedagogers projekt och idéer.

Kvällen avslutades med ett samtal med Josef Sahlin och Anitha Sidenfors ett samtal om webben i skolan. Josef pratade om välkomstkommitte som väntat på honom och hans elever efter hans klass välförtjänta vinst i Webbstjärnan 10.

Anitha frågade om framtidens lärande och om mig: Du fick väl pris där i fjol?

Mmm… svara jag och samtalet kommer in på min resa från klassrummet till där jag är idag. Mycket har hänt, jag har lärt mig mycket fått insikter i saker som jag inte kände till.

Samtalet fick mig också att minnas allt jag är rädd för med internet, sociala medier…

Rädslan för att bli uthängd
Rädslan för att bli förtalad
Rädslan för att ingen ska höra mig
Rädslan för det okända, stora, öppna
Rädslan för offentligheten
Rädslan för att inte fatta
Rädslan för att göra fel

Men, men vad hände?

Blackeberg, världen, och tron att jag skulle få alla att se Blackebergs skönhet (elever, föräldrar och världen).

Är jag inte rädd längre? Jo, det är jag och jag blir ofta rädd! Det går fel, det blir fel precis som i livet i stort.

För internet är en del av livet och det är stort, farligt och offentligt, och fel blir det…

Så är det, bara…

Vad kan man tro på i sociala medier?

Det är mycket som är spännande och svårt med sociala medier, en sak som är väldigt svår är att vet vad och vem man ska tro på. Idagens inlägg på Kolla Källan funderar jag kring Vad ska man tro på…

En litet smakprov på en av funderingarna i inlägget så får ni läsa resten på Kolla Källan…

Vad betyder gilla?

Nya frågor infinner sig: Vad betyder det att gilla i det här sammanhanget? Betyder det att man tycker att det är en viktig fråga? Eller att man håller med? Eller att man gillar Canons påstådda agerande? Jag antar att det handlar om att man gillar att det är en dålig idé. Men jag undrar jag…

Värt att fundera kring…

Vad ska man tro på?

Jag fick av en bloggpost skickad till mig med en upprörd kommentar: ”det här borde skolan ta upp, eller inte.” Jag läste bloggposten Canon throws out cameras

”so I work for Canon. And these SLR cameras and lenses are going to be thrown away cos they have no boxes LOL fkn idiots”

Jag tittade på bilden, och läste texten än en gång sedan funderade jag en stund, är det sant eller inte? Sedan insåg jag att inlägget kan bli en bra övning i källkritik och en övning i att värdera ett blogginläggs trovärdighet.

Shadow of a Doubt - S5isShadowDoubt by Daniel Y.Go CC (by, nc, sa)

Shadow of a Doubt – S5isShadowDoubt by Daniel Y.Go CC (by, nc, sa)

Inför varje sådan idé startar ett litet detektivarbete, med utgångspunkt i Kolla källans lathund. Jag börjar med att titta på webbadressen (url:en) och ser att inlägget är publicerat på ett socialt nätverk kallat tumblr.

Vad är Tumblr?

Så jag börjar där: Vad är tumblr? Och hur används tjänsten?

Enligt Tumblr själv så är det en bloggtjänst som används för att dela allt, text, bild, citat,länkar, musik och video. Enligt Om-sidan används Tumblr främst till bilder, och för att återblogga, alltså publicera ett redan publicerat inlägg igen. Sedan kan du liksom i de flesta andra sociala nätverk följa dina vänner och kommentera samt gilla deras inlägg.

Inlägget, Canon throws out cameras, består av en kort text och en bild, men när jag börjar titta närmare på det inser jag att jag inte läser det ursprungliga blogginlägget utan bara en återpublicering av ett annat inlägg på en annans tumblr. Jag sitter alltså med en andrahandskälla och för mig som inte är bekant med tumblr framgår det inte särskilt tydligt.

Frågor som jag vill undersöka

Frågor som jag bestämmer mig för att jag skulle undersöka tillsammans med mina elever är: Vilka är tumblr-bloggarnas primära mottagare? Vem är det som står bakom inlägget/en? Vad vill bloggaren uppnå med det ursprungliga inlägget? Lyckas han med det? Är han trovärdig? (En fråga som kräver att man tittar lite närmare på hur han använder Tumblr.)

Sedan skulle jag utifrån dessa frågor föra en diskussion kring trovärdigt eller brist på trovärdighet. Ytligt sett verkar det enkel: språket, stilen, bloggens innehåll, bristen på länkar etc. men är det verkligen så enkelt? Undrar jag när jag ser att inlägget Canon throws outs cameras har fått 4008 kommentarer, och av de som jag läser är det bara gillanden.

Vad betyder gilla?

Nya frågor infinner sig: Vad betyder det att gilla i det här sammanhanget? Betyder det att man tycker att det är en viktig fråga? Eller att man håller med? Eller att man gillar Canons påstådda agerande? Jag antar att det handlar om att man gillar att det är en dålig idé. Men jag undrar jag…

Sedan börjar jag undra hur antalet gillanden påverkar den som är den 4009 personen som vill kommentera, vågar den då ifrågasätta, eller avstår den från att kommentera?

Ett samtal som startar i en källkritisk övning kan alltså avslutas i ett samtal kring sociala medier och vad vi lägger bakom ett gillande, samt hur dessa kommentarsfunktioner påverkar vårt beteende.

Är det sant eller inte?

I skolan skulle jag också vilja samarbeta med en engelsklärare, för att prata om språk och stilnivå, samt för att undersöka ungdomars chattspråk och så vidare.

Men frågar du? Är det sant eller inte? Slänger Canon bort kameror för att de inte har förpackning? Ärligt talat så vet jag inte.