Dagsarkiv: 01 juni 2010

Jag är visst en twittrare, nu även i tryck!

Förra veckan kom den hem i brevlådan, katalogen för bok och biblioteksmässan. Det var väl egentligen ingen nyhet, men jag kikade naturligtvis först på det seminarium, den panel som jag har blivit inbjuden att delta i.

Det är som när jag tittar på fotografier. Jag tittar först på bilderna som föreställer mig och undrar: Vem föreställer bilden? Är det jag?

Jag läser alltså om seminariet som jag ska vara med i, för jag kan inte låta bli, och mest läser jag om mig själv…

Vem är jag?

Jag undrar: Är det jag?

Kristina Alexandersson [ska vara med ett ”s”] lärare, föreläsare och twittrare

Jag är nu i tryck en officiell twittrare? 😆

Panelen som jag ska vara med i handlar om Sociala medier och bibliotek ligger på torsdagen den 23 september 11.00-11.45. Jag ska inte vara ensam utan samtala med Unni Drogge, Rasmus Fleischer, Anna-Stina Axelsson, Sara Kjellgren. Det kommer att bli spännande…

Partier och skolan, bara en fråga om inbjudan?

Jag har skrivit om det tidigare och funderar än.

Det är svårt med demokrati. Är det demokratiskt att fatta ett beslut om att vissa åsikter inte ska vara tillåtna? Är det ok om syftet är gott? Hur ska vi skapa förutsättningar för en att demokratin frodas, växer och mår bra? Vilken roll har vi i skolan? Vilken roll ska vi lärare ha, vilken roll ska skolan ha i förhållande till de politiska partierna ha?

Skolan som politiskt styrd organisation, vilken roll ska politikerna ha om hur skolan förhåller sig till politiska partier?

Jag läser på Lärarnas nyheter artikeln Inte fel att bara bjuda in riksdagspartier att JO har yttrat sig i från om politiska partier i skolan

Enligt JO:s beslut i förra veckan är inte själva inbjudan lagvidrig men däremot är det fel att neka andra partier än de som inbjudits tillträde om de uttrycker intresse av att vara med. Det här beslutet överensstämmer alltså med Skolverkets tidigare rekommendation att skolor inte bör stänga ute något parti som vill besöka skolan inför valet.
— Jag blev högeligen förvånad när det framställts i medierna som att vårt beslut går emot Skolverkets rekommendation. Tvärtom. Jag konstaterar bara att själva inbjudan inte är grundlagstridig. Man kan välja att endast bjuda in exempelvis riksdagspartier. I övrigt hänvisar jag till tidigare JO-beslut, säger Kerstin André, justitieombudsman.

Det är spännande att JO kommer fram till att inbjudan kan gå till vissa utvalda, men om andra kommer och vill vara med då måste de också få tillträde.

Det här är spännande, för vad händer i Stenungsund när de bjuder in ”riksdagspartierna” till skolan, och ”de andra”, som inte sitter i kommunfullmäktige eller riksdagen de partier vars åsikter inte passar skolan, barnen, de unga, de kommande generationerna,  får reda på det, kommer då rektorn, skolchefen att tillåta dessa partier att få tillträde till skolorna? Sedan undrar jag fortfarande, vad händer när dessa partier, som anses vara ”opassande” kanske kommer in i kommunfullmäktige, riksdagen, vad händer då?

Jag tror att demokrati växer sig stark genom dialog, genom samtal, genom att vi möter argument som är odemokratiska. Genom att vi samtalar, genom att vi tillåter opposition, andra åsikter, det är då vi kan fatta de bästa besluten. Det blir aldrig bra om vi bara har ja-sägare runt omkring oss.

Skolan ska naturligtvis inte bara stå passivt i det demokratiska samtalet, att begränsa är det att delta eller inte? Är det ett bra sätt att visa på alternativ? Är det är ett bra sätt att lära barn, unga att bemöta okunskap och intolerans på? Jag undrar är det rätt metod?

Det är som någon sa… Varje samhälle är bara fyra måltider från anarki…

En liten egoboost, min blogg ligger på Lärarnas nyheter…

För flera veckor sedan damp det in ett mejl i min inbox från Lärarnas nyheter som frågade om de fick ha min blogg bland sina lärarbloggar. Smickrad och hedrad att vara få vara med på deras sajt svarade jag naturligtvis ja, min lilla blogg, om mitt lilla lärarskap, på lärarnas tidnings sajt, oj det var inte illa.

Tänkte inte så mycket mer på det, skulle ha bloggat om det, men glömde bort, annat kom emellan. Tills idag då ett nytt mejl damp ner i inboxen om att de hade en widget man kan bädda in på sin blogg. Jag tänkte bra idé då har jag lite bättre pejl på deras nyhetsflöde…

I samband med det spanade jag naturligtvis in deras sajt och vad ser jag, om inte min egen bild bland deras puffar, en liten lagom egobooost så här på tisdagskvällen…

Olof Sundin hjälper mig när jag misslyckas…

Ännu en tisdag och vanan trogen så har jag ett citat från mitt inlägg på Kolla Källan som en liten teaser för er så att ni ska vilja läsa hela inlägget på idélådan. Idag handlar inlägget om informationssökning och min bekännelse om hur Olof Sundin hjälper mig när jag känner mig misslyckad…

Olof Sundin hjälper mig

Jag har haft elever som har kopierat hela artiklar från Wikipedia och lämnat in som sina egna eller de som bara lämnat in en länk till en artikel i NE, som svar på en skoluppgift. Att informationen är lättillgänglig och att tekniken gör att elever lätt kan klippa och klistra in texter är ett av de problem som vi i skolan måste hantera. Jag tycker att Olof Sundin har formulerat det så väl i Stefan Pålssons artikel på Sociala medier ändrar källkritiken (Kolla Källan)

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snarare fel på frågan!

Läs hela inlägget Ge informationssökningen ett vidare syfte på Kolla Källan idélåda.

Ge informationssökningen ett vidare syfte

2356886587_795c1e5d6b_m

Never Ending Holiday Homework by Azizul Ameir CC (by, nc, sa)

Det tillhör skolvardagen att elever självständigt ska söka efter fakta till en fördjupning eller en uppgift i skolan. I fredags berättade en bibliotekarie för mig:

”På vår skola gör eleverna nästa alltid faktablad om olika saker, som ett land i Afrika eller en historisk händelse, ett djur eller en uppfinning. Men sa hon, eleverna löser ofta uppgifterna genom att bara kopiera en artikel ur Wikipedia, eller NE. Vad lär sig eleverna på det?

Det kan ju tänkas att uppgiften handlar om att eleverna ska lära sig hitta fakta som de sedan ska kopiera till ett faktablad, men jag tror att de flesta lärare vill mer, och ser det som ett problem att eleverna bara löser uppgifterna genom att klippa och klistra in text från Wikipedia eller NE.

Olof Sundin hjälper mig

Jag har haft elever som har kopierat hela artiklar från Wikipedia och lämnat in som sina egna eller de som bara lämnat in en länk till en artikel i NE, som svar på en skoluppgift. Att informationen är lättillgänglig och att tekniken gör att elever lätt kan klippa och klistra in texter är ett av de problem som vi i skolan måste hantera. Jag tycker att Olof Sundin har formulerat det så väl i Stefan Pålssons artikel på Sociala medier ändrar källkritiken (Kolla Källan)

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snarare fel på frågan!

Frågan är: Hur ska vi hantera det? När en av mina elever lämnar ifrån sig en text som bara är en kopia av en Wikipedia-artikel blir jag besviken, ifrågasätter mig själv, min undervisning och undrar hur kunde det bli så? Olof Sundin har fått mig att inse att det är inte mig det är fel på, inte heller på mina elever utan snarare är det fel på den uppgift som jag har konstruerat och vars svar finns på Wikipedia.

Hur gör jag?

Hur gör jag då? Hur hanterar jag en inlämningsuppgift som bara är en kopia av Wikipedia? Jag brukar be eleverna skriva om och på så sätt visa att jag inte ”köper” lösningen. Men med åren har jag insett att mina elever måste träna på att få andra uppgifter, jag måste vrida till uppgiften lite för att de ska göra något eget av informationen.

Om uppgiften är att till exempel skriva om Blackeberg och det jag vill är att eleverna ska öva att hitta i NE, då räcker det med att jag ber eleverna göra ett faktablad, men om jag vill att de ska göra informationen till sin egen, bearbeta den, förstå eller utveckla färdigheter då formulerar jag uppgiften annorlunda.

Till exempel kan jag be mina elever göra en serie till sitt faktablad eller en reseskildring, ett reportage eller en intervju och inte bara ett faktablad.

Låt eleverna bearbeta informationen

Jag kan säga att mina elever är ovana vid den typen av uppgifter och det tar tid för dem att öva och skulle de få välja så skulle de nog bara lämna in ett faktablad, och sedan låta uppgiften vara klar, men övning ger färdighet och till slut lär sig eleverna att bearbeta informationen och steg för steg göra den till sin egen.

Så nästa gång, du ska låta dina elever arbeta självständigt och samla in information som de sedan ska bearbeta, fundera på om de kan gör något eget av faktabladet. Det kanske kan bli ett reportage, en insändare, en intervju eller något annat som gör att eleverna måste bearbeta informationen. Glöm inte heller att det är viktigt att eleverna anger sina källor.