Mina funderingar kring twitter utifrån en twittrande elevs reflektioner

Det är spännande att läsa hur andra ser på sitt twittrande, och jag känner att jag just nu är i en loop, en twitterloop, så det blir en del inlägg om twitter (jag bara varnar).

Jag avslutat min undervisning, lämnat en grupp och som deras sista uppgifter tillsammans med mig fick de skriva om nätet, sociala medier, och alla vet vid det här laget att jag gillar twitter, men vad säger mina elever. Jag har idag valt att citera en del av Paulinas twitteranalys. Den är spännande av många skäl, men jag tycker att det är extra spännande det hon säger om hur hon använder, vad hon säger på twitter och med vilka hon samtalar med på twitter…

Lite roligt att ordet ”haha” (vilket inte är ett riktigt ord ens tycker jag) befinner sig bland de ord jag ofta använder. Men jag antar att det är lite som jag antog gällandemina smilisar, jag använder mig av olika ”glada” symboler för att inte bli missförstådd. ”Haha” och glada smilisar hjälper mig att ge en bild av ungefär vilket tonläge jag använder mig av när jag twittrar (ironi, glädje etc.) Det känns dessutom som att det är lätt att missuppfatta folk när man kommunicerar via internet och då är smilisarna och ”haha” ett sätt att undvika denna missuppfattning och visa på att man menar väl. Fast just på twitter kanske det inte är lika relevant att använda sig av sådana symboler med tanke på att man (eller i alla fall jag) för det mesta ”tänker högt” snarare än konverserar med någon.

Jag som twittrare
Jag för en diskussion med ytterst få twittermedlemmar ( 5 st ) och det beror nog mycket på det jag tidigare nämnde, nämligen att jag använder twitter om jag behöver ”tänka högt” eller snarare skriva ner någon tanke kring en händelse. Ofta twittrar jag om sådant som gör mig glad, saker som inte händer i min vardag vanligtvis eller så kommenterar jag någon annans twittrande. Men samtliga som jag har någon twitterkontakt med har jag även någon form av kontakt med i verkligheten. Förmodligen är det just därför jag twittrar när jag är glad eller om något ovanligt händer, dels för att skriva det någonstans för då känns det mer verkligt (som en digital dagbok kanske?) och dels för att jag vet att mina vänner kommer se det . Man skulle kunna se twitter som ett substitut till sms: man kan skicka ut ett meddelande till flera samtidigt och dessutom gratis, men då får man räkna med att detta ”sms” blir tillgängligt för offentligheten.

Vad folk twittrar till mig
Ofta får jag kommentarer kring vad jag twittrat om eller frågor gällande något skolarbete från mina twitterkompisar. Konversationerna blir ofta spretiga och det kan gå ett tag innan man svarar på varandras frågor eller kommenterar. När jag är inne på twitter kanske jag fångar upp någon mening som låter intressant och då twittrar jag till personen för att få veta mer och när jag läser vad folk twittrar till mig så känns det som att de fungerar likadant.

Paulina får mig att fundera mycket kring hur jag använder twitter, när twittrar jag? Om vad? (Allt?!) Men det som jag finner som mest spännande med verktyget, är att det är så svårt att få syn på helheten, det är bara delar som skymtar förbi, samtalen är lösryckta, sporadiska, trådar lämnas, plockas upp.

Samtal kan pågå i timmar, delar av samtal kan plockas upp leda till nya samtal, en del saker sägs bara rakt ut i ingenting. Twitter är kommunikation i sin kärna. Jag tror det är därför jag är så förtjust i verktyget, enkelt men med väldiga möjligheter, och väldigt diffust, flyktigt, och samtidigt väldigt närvarande, aktuellt…

7 reaktion på “Mina funderingar kring twitter utifrån en twittrande elevs reflektioner

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Anne-Marie Körling

  3. Pingback: Johan Sutinen

  4. Plura

    Spännande för en icke twittrare att läsa erfarenheterna kring detta sociala media. Låter nästan som en samtalsform om var jag är på väg. Ett kampanjinstrument för att föra en dialog i kortform om ett ämne. Nästa som morderna tiders megafon.

    Men ska du föra en djupare dialog tycker jag bloggen eller för den delen andra social media är att föredra. Där kan du i dialogen skaffa dig en kunskap om ämnet du inte kunde läsa på Harvard…

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Jag tror att du kan det även på twitter, med tanke på alla länkar som far hit och dit, så om du har ett följe som har kunskaper i ett ämne som du söker så kan du få hur mycket information som helst, och jag kan säga en sak om twitter. Det delas en hel del på twitter. Dialogen rör allt högt som lågt. Jag är som sagt såld, som twittrare

  5. Pingback: Stefan Pålsson

  6. Pingback: Elisabeth Lövgren

Kommentarer inaktiverade.