Att få koll på twitter, går det?

Jag läser Marias blogg om Twitterstress hennes önskan om att få bättre koll på twitter, hennes nyfikenhet, hennes glöd och passion för sina intressen och rädslan för att inte missa guldkornen, guldlänkarna på twitter. Rädslan för att missa diamanterna som blänker till i flödet med jämna mellanrum. Maria uttrycker det så här:

Med twitter känner jag att jag inte hittar samma struktur. Det är mer ostrukturerat i sin natur. Lite busigt. Men vet aldrig vem som är där, vad det pratas om osv. Och det är ju väldigt läckert egentligen! Men – likväl som det skapas listor för twittrare inom vissa områden så skulle jag så oerhört gärna önska att det fanns listor för gemensamma #hashtags. Nej – jag efterlyser ingen #-diktatur! Men likväl som det kan samordnas för Eurovisionfestivaler och Teachmeet så önskar jag att det även fanns några gemensamma #-taggar för IKT/skola. Allt kan inte taggas. Absolut inte!! De flödande samtalen och de härliga reflektionerna är ju en del av tjusningen. Men när man inte varit inloggad på ett tag (kan handla om timmar ibland). Då skulle det vara underbart att kunna söka på taggade ämnen.

Jag ser dilemmat, problematiken, och hennes önskan och glöd. Önskar att jag hade ett svar, en lösning, kanske en lista med #-taggar. Och inser  genast att jag inte skulle rå på kravet, önskan om att kategorisera mina tweets utifrån ämnen. Twitter är så mycket mer än bara inspiration inom ett visst ämnesområde (för mig), det är samtal, reflektioner, umgänge, information, länkar och bara rent kommunikation i en salig röra, och det är det som jag gillar.

Jag gillar att jag inte behöver skapa struktur, och om det skapas är det bara för korta ögonblick i övrigt råder självorganisation, behövs en hashtagg skapas den  ibland i förväg, ibland på plats eller vid behov. Listor skapas utifrån behov och intressen, jag undrar ofta varför jag hamnar på olika listor, fråga som följer mig är ofta ”hur tänkte ni nu?” Men jag inser att jag inte har hela bilden, inte kommer att få, det är bara att acceptera.

För mig är retweetsen viktiga verktyg för att hjälpa mig att se vad andra tycker är intressant, bra, viktigt.

Listor använder jag väldigt lite och visa samtal följer jag nyfiket (till och med bakåt i tiden) och andra missar  jag, Det sker omedvetet eller medvetet … Jag älskar ögonblicken som twitter skapar, och vill gärna ta del av många, kanske ännu fler men inte alla, det är inte möjligt.

Jag förstår Marias önskan, hennes stress, tror att hon säkert kan skapa struktur genom #taggar tänker på #esmart, som Nacka använder sig i sin e-inspiration, men det är inte med mig, för jag älskar det kravlösa i samtalet på twitter, att jag delar eller inte delar, att det är jag som väljer om jag är där eller inte, om jag deltar eller inte, visst underordnar jag mig #-taggar men vill att det ska var korta övergående perioder, i korta ögonblick som twitter i sig…

10 reaktion på “Att få koll på twitter, går det?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Henrik Widaeus

    Det geniala med Twitter är just denna mångfald av möjligheter, likt myllrande underjordiska gångar, eller hashtagsförsök till samlande kraftverk, #fail eller #success, vem vet, känslan av att vara med om någonting genuint nytt är i alla fall starkt närvarande, från #iranelection till #tedxnyed till…

  4. Pingback: Henrik Widaeus

  5. Pingback: KristinaAlexanderson

  6. Morrica

    Så intressant att läsa! För mig är twitter en flod som löper förbi, underströmmarna är starka och snabba men på ytan ser allt stillsamt och lugnt ut. Jag njuter av att se strömmen passera, doppar fötterna ibland och bara tittar på ibland (jag använder Tweetdeck för att uppnå den här effekten, inte säker på att det funkar lika bra i andra appar)

  7. Maria

    Kommenterar mitt eget blogginlägg (citerat i inlägget ovan):

    Jag ser också floden, det spontana, dynamiken i de diskussioner som förs, interaktionen etc. Men mina upplevelser måste jag ändå ta på allvar. Vända på. Syna i sömmarna och förhålla mig till. Anledningen till att jag valde att lyfta det i ett blogginlägg var just för att jag fått feedback på att jag inte på något vis är ensam om att känna såhär. Vi, liksom de elever vi så varmt förespråkar, är alla olika. Vi måste alla hitta våra egna sätt att förhålla sig till den ökande strömmen av sociala medier. Jag har genom reflektion och eftertanke börjat hitta mitt sätt.

  8. Pingback: Jens Rantil

Kommentarer inaktiverade.