Sociala medier -att skilja offentligt från privat?

Jag sitter och förbereder mig för en presentation om hur jag arbetar med sociala medier i skolan och om hur mina elever upplever det är att arbeta med sociala medier i skolan. I mitt förberedelsearbete ramlade jag över följande blogginlägg privat eller profesjonell i sosiale medier:

Det har etter hvert dukket opp mange ulike problemstillinger omkring kommunikasjon i sosiale meder. Det dreier seg om hvem man er og hvilken rolle man har når man kommuniserer. Når opptrer man som privatperson og når opptrer man som profesjonell? Er det i det hele tatt mulig å skille på disse tingene i sosiale medier?

Inlägget diskuterar i vilken grad vi kan skilja på det privata och det offentliga i sociala medier, att det egentligen inte blir ett problem före vi står inför en kontroversiell fråga eller frågeställning och då är Sølvi E.Suongir tydlig. Hon skriver:

Er det mulig å opptre både som privatperson og yrkesrolle, og skille mellom disse. Jeg vil hevde: ”NEI”. Eneste mulighet er å skape en alias og en anonym karakter som kan opptre på vegne av deg som privatperson. Du vil alltid assosieres med din profesjon og yrkesrolle, selv om du ikke opplyser dette. En eller annen vil finne ut hva du jobber med og hvor. På en annen side har organisasjonene og merkevarene et stort behov for personlige representanter i sosiale medier, og det er viktig og ”personifisere” merkevaren og gi det et ansikt utad. Kommunikasjon med profesjonelle uten et spor av personligheten eller privatpersonen blir fort kjedelig og litt ”umenneskelig”. Men det er du selv som må sette grensene for hvor langt inn i den privates sfære andre får komme.

Detta får mig att minnas en fråga som en av mina elever ställde en av de sista dagarna i skolan:

Kristina kan jag lämna de-där-Facebookgrupperna, som vi skapade, för jag vill inte längre vara med i dem längre, mina kompisar undrar lite över dem

Naturligtvis! svarade jag med ett leende, och mindes uppgiften som jag fortfarande tycker är underbar. Mina elever fick i uppgift att skapa en ny modern rörelse, skriva ett manifest för att förändra världen. Verktyget för att föra ut deras rörelse blev sociala medier. Så de fick som uppgift att skriva ett manifest som de sedan skulle publicera på Facebook, eller annat valfritt socialt medium.

Tänk vilka underbara manifest det blev. När frågan, om de fick lämna dessa grupper dök upp, insåg jag att mina elever inte alls tyckte att det var lika underbart, eller självklart. För dem går det en tydlig skiljelinje mellan privat och offentligt i sociala medier, eller mellan skola och privatliv och den gränsen är knivskarp. De skiljer på skolarbete (kan vara offentligt) och privatliv (t.ex. Facebook) och dessa två hör inte samman eller åtminstone inte på Facebook.

För mig är inte skiljelinjen så skarp, sociala medier är kommunikationsverktyg, och jag använder dem tillsammans med eleverna för att pröva gränserna och för att lära oss hur dessa fungerar. Tydligen skiljer mina elever på det som sker på Facebook, och det är privat och annat som vi gör på nätet, som kan vara skola.

Frågan fick mig också att minnas att det var en grupp som aktivt valde blogg som verktyg för sin moderna rörelse för att slippa skylta med den bland vänner på Facebook. Bloggen som verktyg var inte lika privat som en Facebookgrupp skulle vara.

Intressant.

Sedan blir det ännu mer spännande när Sølvi E.Suongir så tydligt säger NEI det går inte att skilja på privat och offentlig kommunikation i sociala medier. Det får mig att undra hur slutna mina elevers Facebooks profiler egentligen är… Spännande.

12 reaktion på “Sociala medier -att skilja offentligt från privat?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Gabriella Lönnroos

  4. Morrica

    jag reflekterar i sammanhanget över om det kan vara så, i någon utsträckning, att det Soungir skriver om i mångt och mycket är något vi precis passerar, och det dina elever beskriver är en glimt av det som kommer när människor inte längre ser på det här med Internet som något nytt och spännande, utan som en del av vardagen.

  5. Pingback: Jerry Silfwer

  6. Pingback: Nina Jansdotter

  7. Pingback: Ulf Seijmer

  8. Pingback: Britt Tågmark

  9. Pingback: @twittcoachen

  10. Pingback: E. Suongir

  11. Pingback: Varför använda Facebook i skolan? « metabolism

  12. Pingback: Johan Schullström ツ

Kommentarer inaktiverade.