Jag har den äran att berätta… Det får mig att tänka på vad en god vän till mig sa:
Det är ju det enda du gör. Du bara berättar vad du gör och vad du tycker, vart du är på väg och om dina blogginlägg. Allt handlar bara om dig själv. Det är så typiskt kvinnligt att berätta om allt de är med om, allt de gör och upplever.
Det fick mig att fundera, är det så? Är jag så självupptagen att jag bara berättar om mig själv? Jag diskuterade frågan med några andra vänner och en sa:
Men Kristina, om inte du berättar vad du gör, vad du håller på med, vem ska då göra det? Vem kommer veta vad du tycker om du inte berättar det?
I vilket fall som helst så har jag den äran att berätta att jag har fått titeln Skolansvarig för Creative Commons i Sverige. Det låter något det! Kristina Alexanderson Skolansvarig för Creative Commons. Jag är så stolt och lycklig, ett hedersuppdrag!.
Så nu har jag gjort det, jag får väl göra avbön en annan dag eller hänvisa till Anti-Jantelagen 🙂
Hurra! Jag ska också skriva när det händer mig något. Jag skulle vilja berätta om då jag fick Svenska Akademiens svensklärarpris.Jag har aldrig fått göra det fullt ut, aldrig fått njuta och vara glad. Usch, jag gråter när jag skriver det här. Att aldrig få vara riktigt, riktigt stolt över sig själv utan att människor ska ta det som om man inkräktar och tar för sig av andra. Jag kunde inte hjälpa att jag fick ett pris, visste inte om det – det damp ned i mitt liv en dag. Jag fick vara tyst och stolt en vecka. Det rådet fick jag.Vad gör vi med våra kompetenser. Usch, jag gråter. Var stolt, vackra människa, var stolt. Jag är stolt med dig. Anne-Marie
Berätta, berätta igen och berätta än en gång, du får så gärna berätta många gånger och jag ska lyssna, berätta!
Jag gråter faktiskt. Det här väcker så mycket till liv. A-M
Gör aldrig aldrig avbön! A-M
Grattis! Kul för dig och du… be aldrig om ursäkt för att du är bra!
Tack!
Kul! Personligen tror jag att rädslan för jantelagsmentalitet är mer utbredd än själva janteandan… Men grattis, du kommer att föra utvecklingen framåt med stormsteg!
Tack! Jag ska göra mitt bästa 🙂
Stolthet för att man gjort något som andra uppskattar ska man supa i sig. GRATTIS!!!
Vi är allt för snåla att visa uppskattning. Mer av det, nästan så det skulle behövas mer event för sådant här tycker Plura.
Sedan måste jag ta mig en funderar om det bar är kvinnor som skriver om sig själv om vad de gör. Om det är så måste det var fel på mig som man.
Eller är det så att somliga har förmåga att uttrycka sig i det skrivna ordet och somliga i det muntliga. Det senare syns ju inte på nätet. Är det de som tillhör ”de snåla systrarnas gäng”?
Perfekt! Grattis!
Tackar!
GLAD att du är skolansvarig för något så bra! Glad att du berättar om det. Sånt vill jag veta och många med mig. Tack för att du berättar! Lova att fortsätta göra det.
Jag har inte tänkt sluta, och tack!
Tveka aldrig! Du är fantastisk. Var stolt o fortsätt att berätta om ditt arbete o det du gör. Du behövs! Kram
Varmt Grattis!!!!
Gläds jättemycket åt att du så välförtjänt är skolansvarig för creative commons!!!
Du skapar dubbel glädje när du och andra kompetenta personer (många gånger kvinnor) puttar jantelagen åt sidan genom att vara genuint glada och stolta över fina insatser och utmärkelser. Underbart!!
Jättekul – Stort Grattis Kristina!
Så väldigt trevligt, stort GRATTIS till dig! Nu borde du skaffa ett riktigt flådigt visitkort med den titeln på, om så bara ett. Men ett riktigt fint som du har i plånboken och tar fram och tittar på ibland 🙂 Grattis!
Vi måste berätta för varandra vad vi gör. Vi ska lyfta fram de tysta kunskaperna och reflektera tillsammans. Växa och ge varandra näring för elevernas lärande och framtid! Var stolt, du berikar mig och mitt yrke varje dag…
Jag blir så rörd, vad vore jag utan er?
Pingback: Systramilagarna – ett svar på Jantelagen « Anne-Marie Körling
Pingback: Niklas Karlsson
Pingback: Anne-Marie Körling
Pingback: Gabriella Lönnroos
Pingback: Peter Karlberg
Pingback: Johan Michaelson
Håller med alla ovanstående! Stort grattis!
Kristina! STORT JÄTTEGRATTIS!!! Gissa om du är värd det!!! :-)Jag är så himla imponerad av dig ska du veta, allt du gör och alltså läser jag dina inlägg med stor behållning. Kanske JUST för att du berättar personligt, tar avstamp i det verkliga, det jag kan relatera till. Få männskor kan det. Det är en gåva nämligen!!!
Och Anne-Marie – jag tänker ofta på det vi talade om på caféet under intervjun…Så ledsamt…Och så tänker jag på när jag blev inbjuden att gästföreläsa på Lärarhögskolan. Stolt var jag. Glad. Jag var inte den enda som jobbat hårt. Vi var många om projektet. Men jag var nog en av de som jobbat allra mest. Medan mina kvinnliga kollegor visade glädje och peppade mig ville två av mina manliga kollegor istället propagera för vikten av att de skulle vara med och föreläsa. Föreläsningen skulle verkligen inte hålla måttet om lilla jag körde själv, det fick jag veta på en mängd olika sätt. Nice!
Men tack vare stödet från en kvinnlig kollega – ”De hade ALDRIG i livet gjort detsamma för dig Filippa, kör nu själv, du kan det här bättre än båda två tillsammans!!!” – föreläste jag själv och tänka sig…det gick ju! För tänk – quinnor kan!!! I alla fall om vi inte sätter krokben för oss själva på vägen… 🙂
Om igen – stort Grattis Kristina!!! Fram med visitkortet nu – jag vill gärna byta ett med dig… 🙂
Grattis och så oerhört bra på alla sätt och vis. Och personen som får dig att fundera över om du är självupptagen vet inte vad hen babblar om. Var stolt, sträck på dig och njut av att du gör något värt och bra. Och något du gillar!
Jag är alldeles stum! Tack alla!