När blev du senast kallad barnslig?

I TED:s arkiv insåg jag att jag hade missat den här podcasten:

Ett härligt anslag: Vad barn kan lära oss vuxna!

Klippet börjar med att Adora Svitak ställer en retorisk fråga: När blev du senast kallad barnslig?

Jag tänker efter, barnslig när blev jag senast kallad det? I vilket sammanhang, eller var det jag som beskrev mig själv med ordet ”barnslig” och om så varför? Frågan fick mig att fundera kring hur använder vi egentligen ordet ”barnslig”? Är det positivt att vara barnslig och om så i vilka sammanhang?

Jag tycker om att vara barnslig för det gör mig glad, men samtidigt vet jag att när någon säger att jag är barnslig känns det som de förminskar mig, att ordet gör mig liten, och mindre vetande, mindre helt enkelt!

När jag tittat igenom hela klippet funderar jag över hur jag skulle beskriva Adora Svitak, och ett ord som kommer till mig är lillgammal, men vad är det egentligen för ord? Och hur använder vi det, och vad säger det egentligen om vårt sätt att se på barn, som liten men gammal? Betyder det att barn inte kan vara insiktsfulla och kloka och samtidigt vara barn? Sedan undrar jag kan man vara gammal-liten, eller barngammal, eller är det det som är att vara barnslig? Men ett barn som är barnsligt, vad är då det?

Klippet, podcasten väcker många tankar kring hur vi ser på barn, hur vi förhåller oss till barn och deras erfarenheter och insikter. Jag funderar mycket på hur vi använder språket som en markör för att skapa distans mellan barn och vuxna, för att förminska och förringa barns insikter, och mänsklighet. Barnkonventionen kommer starkt över mig.

En reaktion på “När blev du senast kallad barnslig?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.