Dagsarkiv: 06 juli 2010

Gör tekniken oss till fångar eller skapar den frihet?

BrianKotts skickade en underbar text What Apple – and Technology – Is Taking Away From Us till mig igår med frågan: Really? Texten i sig fick mig att fundera är det verkligen så? Skapar teknologin frihet eller blir jag bara en fånge? Är det inte så att teknologin som vi använder kontrollerar oss och inte vi den? Är de frågor som ställs till sin spets i formuleringar som:

Selling Freedom on the Cheap

The direction of much of the technology industry has been toward Apple, with the promise of cool stuff, but at the cost of the freedom to choose carriers and other phone types. It either feels like Pinocchio, where the promise of a free amusement park hid the resulting slavery, or that Apple took their famous 1984 commercial and made it a goal. The stores look the same, the products look the same, and you often think that were it up to Steve, we’d all wear black and look a bit like we lived in China about 40 years ago.

They even control information, outside arguing that there is no hardware problem (Anandtech disagrees) with the recent iPhone, while quietly replacing the antenna engineers inside. Steve understands how we are wired, and he uses this against us. We are hard-wired to prefer things that increase our prestige, because as we evolved, those with the greatest prestige got the best mates and the most children. Steve offers us prestige, and we give up our freedom.

The result is incredibly powerful, but it also showcases how we sell our freedom very cheaply. And Apple isn’t the only one — really it’s only the tip of the iceberg.

I inlägget kommer Rob Enderle också in på vad förlorar vi i vårt slaveri för teknologin, Rob Enderle pratar om tiden före teknologin som innebar:

Before Technology

I can remember back to when TVs weren’t that common and we spent our time outside pretending to be cowboys and cowgirls, imagining we were fighting space monsters, and even after there was TV, imagining we were secret agents.

I can remember when we got together as families and talked, when we seemed to really care about what we each did when we were apart and when it mattered more what a politician had done than how well an opponent could disparage him or her. I can remember lying on the grass and thinking about what clouds looked like and taking adventures. I can remember vacations where you focused on where you were, not on what you left behind.

Jag måste säga den tiden minns jag med, i synnerhet molnen och fantasin berättelserna som vi skapade, sedan avslutar han sitt inlägg med följande ord:

Remember what it was — or think about what it should be — not to be a slave to this technology, and enjoy the moment. We live in an amazing world with amazing people. No one should be allowed to take that from you, not even yourself.

Inlägget av Enderle får mig att tänka på Mathias Klangs inlägg på Stjärnkikarna tristess föder kreativitet, och det jag invände mot det, att även i teknologin finns en tristess, men Enderle får mig att fundera en vända till om vi blir slavar för teknologin, att det viktiga blir att välja rätt väska, hålla sig uppkopplad, och om så är det inte så att vi också ständigt söker vägar bort från tristessen. Glömmer vi bort att njuta av ögonblicket? Mathias Klang har kanske rätt när han skriver:

/…/det som försvinner är den kreativa tristessen som Virgina Woolf (A Room of One’s Own, kap 2) syftade till när hon skrev:

Yet it is in our idleness, in our dreams, that the submerged truth sometimes comes to the top.

Att ge hjärnan tid att bearbeta, bubbla, dra kopplingar och till slut presentera nya tankar idéer och fantasifulla skapelser. Kreativitet är den del av lärande som är svårast att hantera, den är dessutom olika mellan människor och därför ännu svårare att bedöma. Kreativitet kräver tristess. Kräver tid där ingenting händer, där allt är stilla.

Knepet handlar om att hantera tristessen. Minns du när du senast var uttråkad? Om du är som jag handlade det antagligen om en stund då det var socialt oacceptabelt eller tekniskt omöjligt att använda sig av din teknik. Flyktvägarna var avskurna. Tekniskt eller socialt./…/ Nästa gång det händer, gräv inte instinktivt efter datorn, telefonen, musikspelaren eller något annat tekniskt stöd. Njut, kliv fram mot avgrunden. Släpp din hjärna fri och vänta på nästa kreativa impuls att bubbla fram från ditt undermedvetna.

Kanske är det så att jag måste försöka bejaka stunderna utan min iphone, leva det enkla livet, men samtidigt vet jag att fullständigt njuter av den frihet som teknologin också ger mig att uttrycka min åsikt, dela mina tankar, få vingar för min kreativa process.

Debatten om skolan, vad handlar den egentligen om?

Jag sitter och summerar tre dagar på Gotland och funderar mycket kring debatten kring skolan, vad handlar den egentligen om? Och vad borde den handla om?

Idag sitter jag och läser SvD och DN och deras artiklar om att de rödgröna gjort ett utspel om skolan och slås av förslaget till skolpolitik och det handlar om:

– En viktig del för mig är utvärderingen, kvaliteten och kunskapskraven i skolan. Lika viktigt är att vi säger nej till sorteringsskolan, säger Mona Sahlin på presskonferensen i Sankt Hans trädgård.

Peter Eriksson, MP:s språkrör, kallar uppgörelsen för en av de viktigaste som som de rödgröna har enats om.

– Fokus om, vi vinner valet i höst, kommer att vara på kvaliteten i skolan. Det alllra viktigaste instrumentet är de skriftliga omdömen från årskurs ett. Konkreta omdömen som talar om hur ditt barn klarar sig, säger han.

Från SvD Vill ha betyg från årskurs sju

S, V och Mp vill även öka lärartätheten i svenska skolor. Målet är minst 9 lärare per 100 elever, i ett försök att nå mindre klasser, säger Sahlin.

– Just nu har vi 8,2 lärare per 100 elever.

Reformen om antalet lärare kräver att ytterligare 6.000 lärare anställs.

Från DN Överens om betyg från sjuan

Härligt att de är överens om hur kvaliteten och kunskapskraven i skolan ska se ut, samt när lärare utvärdera elevers kunskaper, och när de ska dokumenteras. Det är skönt att höra att de tror att skolans framgång ligger i att ha lärare där med, och att kvalitet i skolan mäts genom omdömen. Jag tycker också att det är viktigt att vi, lärare, vet att vi ska följa upp eleverna och deras kunskaper, men jag undrar varför kan inte skoldebatten också handla om det som är ännu viktigare, nämligen vad barnen ska lära sig.

Vad anser politikerna, röda, gröna, blå, lila att våra barn, elever, kommande generationer ska kunna? Är det så okontroversiellt att det behöver man inte ens debattera, eller?