Dagsarkiv: 07 juli 2010

En stämning som berör Creative Commons- skapar spänning

Det som intresserar mig med Creative Commons är de möjligheter som licenssystemet skapar för oss som skapar, vill skapa och använda andras material på nätet. Att du kan dela, kopiera och använda andras material utan att be om lov.  I inlägget New Copyright Lawsuit Involves Creative Commons tar Even Brown upp frågan om en stämning i Illinois som just berör Creative Commons.

Stämningen avser :

includes a claim that the defendant violated the terms of a Creative Commons license covering the plaintiff’s copyrighted works.GateHouse Media publishes a slew of local newspapers, including the Rockford Register Star in Rockford, Illinois. The Register Star provides premium online content to its subscribers, and makes that content available under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs license.

GateHouse sued a company that sells reprints of articles — including articles from the Register Star — on fancy plaques to the people who are featured in those articles. Since GateHouse has its own reprint business, it views the defendant’s work as a competitive threat.

The complaint has all the claims you’d expect under these facts — copyright infringement, trademark infringement and various claims under Illinois unfair competition law. It also has a breach of contract claim, in which GateHouse invokes the terms of the Creative Commons license, going after the defendant’s commercial use of the licensed material.

Det finns flera saker som är intressanta i detta rättsfall, den ena är att de i stämningsansökan valt att driva frågan som både ett upphovsrättsligt intrång (om det nu heter så på svenska) och som ett kontraktsbrott (avtalsbrott eller-vad-det-nu-heter-på-juridiska):

why GateHouse chose to pursue a violation of the Creative Commons license as a breach of contract claim and not as copyright infringement

Sedan är det intressant att Creative Commons licenserna sällan har prövats i rätten och om förklaringen som finns till det stämmer är det som Glyn Moody påstår i inlägget Are the Creative Commons Licences Valid (via @briankotts):

Eric Steuer, Creative Director, Creative Commons kindly emailed me the following comment on the case:

While the CC license is somewhat peripheral in the new GateHouse case — since on its face this looks to be a pretty standard dispute about copyright infringement — the case is important and of interest to Creative Commons, for the simple reason there have hardly been any cases at all that involve our licenses. I’d be remiss if I didn’t make the point here that we think that it’s a very good thing that there have been so few cases that directly involve CC licenses – this indicates that the terms of our licenses are clear and that people tend not to violate them.

/…/CC licences are so well written and so strong that it would be foolish to challenge them in them court.

Det sista påståendet är spännande, och intressant att det prövas i en domstol. Är licenserna så välskrivna att det är dumt att pröva dem i rätten? Vi lär få svaret, åtminstone i frågan om det här fallet. Ska bli spännande.

Tack Kalle!



Hur mycket tid ägnar du egentligen åt sociala medier?

Alla som använder sociala medier regelbundet, eller som pratar om dem har nog någon gång ha fått frågan: Men hur mycket tid lägger du på sociala medier egentligen? Mycket, lite, lagom? Så mycket jag känner att jag vill.

I frågan finns ett visst avståndstagande, sånt där har inte jag tid med, du har inget riktigt liv. Jag kan inte ens räkna alla gånger som jag fått frågan: men att blogga med eleverna, hur mycket tid tar det egentligen?

Via twitter och BrianKotts fick jag tips om ett inlägg som just utgår från att beskriva olika typer utifrån den tid som det tar att ägna sig åt sociala medier och med inlägget Real People Don’t Have Time for Social Media.

Det finns massor som jag vänder mig emot när det kommer till rubriken på inlägget, är inte vi som ägnar tid åt sociala medier ”riktiga” människor? Bara i rubriken ligger ett vi och dom tänk, och det är väl den stora avigsidan av alla kategoriseringar. Sedan är inlägget från 2008 bara en sammanfattning av ett tidigare inlägg från 2008, How much time does web 2.0 take? som handlar om vad som krävs av en institution (ett museum) för att börja använda sociala medier. Icke desto mindre tycker jag att det har poänger som jag vill lyfta fram i synnerhet när det kommer till skolan och lärare, och sociala medier!

Kontentan av inlägget är att det finns tre roller som du kan ta i sociala medier och att det kräver inte så mycket av dig, allt beror på ambition och vad du som institution, organisation och resurser. Allt avgör vilken roll du kommer att ta i de sociala medierna:

  • Become a participant (att vara en deltagare)

You don’t need a lot of time (or any technical expertise) to jump into the world of Web 2.0 and sniff around. Better yet, some of that sniffing can be appended by friendly actions that require little more than a keyboard and an interest in talking with others

Låter inte så farligt. Den rollen är något för skolan som institution. Delta i sociala medier för där är elever, deras föräldrar. Delta och lyssna på vad de säger. Var en del av samtalet om er verksamhet!

Vill du mer kan du bli en

  • content provider (en som bidrar med innehåll)

Have a bit more time and energy? Not satisfied with the puny 140 character limit on Twitter? If you have 5-10 hours per week, become a content provider.

You can…

  • Start a blog. There are many third party applications like WordPress and Blogger on which you can host a blog with very little technical knowledge. Yes, you have to do a bit more than just typing to add the images and format the style of the page, but there are simple templates to work with as well (for example, this blog is served on a standard Blogger template). The challenge with blogging is frequently updating the content; I’d say once a week is a must, and posting two or more times per week is a great goal.

Säg att du vill mer ändå, du vill ge dig hän, och har tid då kan du tillhör eller bl den tredje typen:

  • community director (styra ett helt community)

But you want something bigger? Have gobs of time and some technical know-how? Then sheesh! With 10-20 hours per week, become a community director.

Typerna och institutionen som typerna är framtagna för är museer, ska jag tillägga.

Men till alla lärare som säger ”Jag har inte tid med sociala medier” kan jag säga: Det har du visst! För i och med din yrkesroll tillhör du redan gruppen ”content providers”! Det är bara så att inte alla lärare har inte tagit sig ut på nätet, än. Men i ditt klassrum är du det och du är inte det ensamma om att skapa innehåll utan gör det tillsammans med dina elever. Så tid har du, det är bara att du ska lägga en del av den tid som du lägger i klassrummet på ett annat sätt att arbeta. Innehållet som skapas i klassrummet läggs i en annan arena.

Så starta en blogg vetja, om inte en personlig så en tillsammans med dina elever! Sedan kanske du liksom jag gjorde kan skapa ett litet bloggcommunity! Komigen!

Skapa en social medieakut för skolan

Jag började min morgon med att gå till Sociala Medieakuten och fick en morgon full med one-liners som att de på JMW skapar Gerilla TV, att Annika Bejbom är i Almedalen för att samla på avatarbilder, att Björn Falkeviks kameror är söta. I morse läste jag också Brit Stakstons underbara inlägg Om att nå mål i Almedalen som handlar dagens seminarium om skolan 2.o, som har sitt avstamp i Brits bok Politik 2.0 Konsten att använda sociala medier.

Båda dessa upplevelser har följt mig hela dagen. Stoltheten som hennes inlägg glöder av, över att ha gjort något av betydelse, att påverkat att vara början av en förändringsvind som kan dra igenom skolan, så att skolan också kan använda de digitala medier som Brit och hennes medförfattare beskriver och skriver om.

Att skolan kan distribuera sin närvaro, bli mer transparent, bli mer i samtiden, och möjliggöra för en mer demokratisk process där man lyssnar på de som är en del av skolan, för vilka skolan är vardag, att skolan skulle kunna vara närvarande där eleverna, föräldrar är. Vara en del av den digitala verkligheten. Att skolan ska använda sociala medier som verktyg i skolan, som bloggar, som twitter, och att skolan skulle kunna lära sig kommunicera ut sina värden i den digitala vardagen. Sedan är det så att skolan med hjälp av Brit Stakstons bok kan få tydliga ingångar till varför vi ska använda verktygen samt hur vi kan göra det. Men efter LR:s seminarium skolan 2.0 undrar jag om inte även skolan, liksom Almedalen behöver en social medieakut.

Seminariet kom att fokusera på de vanliga frågorna som tillgången på datorer, lärares bristande kompetens, om lärare ska vara vänner med sina elever på Facebook eller inte, inte varför jag ska vara vän med mina elever om att det handlar om mitt ansvar som lärare, vuxen som medborgare att ge en bild av hur verkligheten ska se ut. Sociala medier borde vara verktyg för lärande, eftersom lärande sker genom kommunikation. Sociala medier borde vara verktyg för kommunikation, ett verktyg för att skolan ska kunna lyssna på den kommunikation som finns om skolans vardag. En akut som för en  diskussion kring varför så lite händer, om det beror på de värderingar som skolan bär med sig kring sin verksamhet, om de är de digitala eller analoga, eller kontroll, eller rädsla samt hur får vi till en förändring?

Vi borde införa en social medieakut för skolan också, som pratar om möjligheterna om det Peter Anderson skriver om i sitt inlägg skolan och sociala medier -snacka om framtids investering en akut som likt vår panel idag:

på ett härligt sätt tillbaks alla de ”mörka” krafter som gärna vill lyfta fram ”faror och det negativa” och vill gärna, /…/vrida till det positiva fokuset.

En social medieakut för skolan som är full med insikter, kunskaper och one-liners, hjälper skolan in i den digitala eran. Kanske kan Carl Heath På tal om vara embryot till detta.

***

För er som vill fundera kring var skolan befinner sig värderingsmässigt kan fila på argumenten utifrån Stakstons och Standhs matris nedan.

Ge alla elever samma chans med sociala medier

Sitter i bibliotekets aula i Visby och väntar in resterande panelen, som vid sidan av mig består av Brit Staktson, Fredrick Federley, Rossana Dinamarca och Helena Linge med Alexandra Pascalidou som moderator inför webbsändningen om Sociala medier i skolan, skola 2.0 som arrangeras av LR.

I bakgrunden springer Björn Falkevik runt och fixar de sista detaljerna inför webbsändningen. Jag tänker på allt som jag vill säga, allt jag vill säga, vad användandet av sociala medier kan innebära för skolan. Jag tänker på DELA, jag tänker på Niklas Karlsson, jag tänker på Anne-Marie Körling och hennes vidgade kollegium som finns i de sociala medierna, och alla som jag lärt känna genom bloggen, twitter och internet.

Men främst tänker jag med stolthet på mina elever och allt som arbetet med sociala medier inneburit för dem och för mig. I vårt sätt att se på kunskap, att bloggen som verktyg gjort det möjligt för oss att få syn på processer, underlätta samarbete, kommunikation.

Hur arbetet som jag och mina elever gjort synliggör skolarbete, höjer skolarbetes status.

Att jag tillsammans med mina elever blivit mer medvetna om hur de ska förhålla sig kritiska information, hur de ska värdera bloggar, youtube, twitter som en källa. Hur de själva kan skapa, bli mer medvetna som konsumenter av information på nätet, samtidigt som de själva är producenter av information, av kunskap.

Jag sitter och funderar på allt som sociala medier tillför, främst när det kommer till vad som är viktig kunskap, är det att kunna rabbla fakta eller handlar det om att kunna använda kunskapen, söka förhålla sig medvetna inför den information som vi hittar och ska ta ställning till?

Jag vet var jag står, och jag vet varför. Det är stort, svårt men oerhört viktigt.