Dagsarkiv: 13 juli 2010

Att berätta om sin sommar på internetska, en sommarräkning kanske?

Mitt Sommarlov, var under min skolgång en klassisk uppsats. Vi fick första lektionen till att återberätta det vi gjort under sommaren. Av alla skrivuppgifter som jag fick i skolan så minns jag denna med viss avsky. Skulle jag summera hela mitt sommarlov i en uppsats, under en lektionstimme eller två. Det gick inte och sedan skulle lärare läsa den, den bästa uppsatsen skulle sedan bli uppläst (det var aldrig min), och jag skulle få höra om någon annans fantastiska sommar.

Jag avskydde uppgiften, som en naturlig följd av det har jag då aldrig gjort just den uppgiften med mina elever. Men jag har gjort andra, eftersom sommaren och ledigheten är något som vi har gemensamt och som kan vara en enkel utgångspunkt för skrivande. Men jag har valt andra former som att mina eleverna fått göra parafraser på Sonja Åkessons Sommarräkning som börjar:

Björkar och aspar
och rönnar och ekar
och tallar och granar
och prästkragar och blåklockor
och hundlokor och hallonsnår /…/

Det är en uppgift som alla klarar av, den är kravlös och ställer inga krav på att det måste vara välskrivet eller lång. Mina elever brukar fråga mycket kring omfång, jag brukar ge svaret. Det är din sommarräkning inte mig…

Igår läste jag ett underbart inlägg Nätvänskap på papper av Marcin de Kaminski, om ett vykort som han hade fått av en vän, och genast väcktes lusten att skriva tillsammans med elever, att skriva en sommarräkning på chattspråk eller på internetska. Tänk vilken spännande text det skulle bli, och vad skulle jag förstå? Utgångspunkten skulle naturligtvis vara Marcins inlägg, med sin väns vykort som exempel:

I waTch caRd 4u I hope u <3 iT. We see castle, It Real biG. Then i caTch Fish buT noT aTe iT. also see GoaT and pick yummy mushRooms. I also play hide and seek in mountain KaRin woRied and Look FoR me Long Long Tiem./…/

Marcins väns vykort är dessutom en given och bra utgångspunkt för att prata om sociolekter, och språkutveckling, om Babels torn, om språket som talas, skrivs på internet kan förstås av alla, om vi på nätet skapar ett gemensamt språk?

Sedan får vykortet mig att tänk på Tage Danielssons dikt Livet är kort

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP


(Livet är kort, Tage Danielsson 1967)

En dikt som idag knappt går att förstå för att vi inte längre har de referenser som dikten relaterar till. Båda texterna ger en bild av hur språket ändras och utvecklas. Tänk vilken litteratur som skapas på nätet, tänk vilka samtal som text på nätet kan skapa, låt oss använda det i skolan också 🙂

De bästa eleverna, blir bättre av både internet och böcker

Jag läser Böcker slår internet en kolumn av David Brooks som ursprungligen kommer från The New York Times The Medium is the medium men som är återpublicerad idag i DN i svensk översättning idag.

Kolumnen driver tesen att med böcker, eller litterär kultur så utvecklas bättre studenter/elever eftersom de i förhållande till den böcker lär sig:

But the literary world is still better at helping you become cultivated, mastering significant things of lasting import. To learn these sorts of things, you have to defer to greater minds than your own. You have to take the time to immerse yourself in a great writer’s world. You have to respect the authority of the teacher.

Right now, the literary world is better at encouraging this kind of identity. The Internet culture may produce better conversationalists, but the literary culture still produces better students.

Slutsatsen att den litterära kulturen skapar bättre studenter/elever än internet och förklaringar som Brook tar fram är den tydliga hierarki som skapas i ett litterär verklighet. Det är skillnad på litteratur för hängmattan, och finkultur (klassiker). Den skillnaden saknas på internet, eller är inte tydlig. Sedan menar Brook att barn från socioekonmiskt utsatta områden som får tillgång till böcker/litteratur anammar en annan identitet genom böckerna, de blir läsare och det påverkar deras sätt att se på sig själva. Och hänvisar till en intressant studie.

Jag vill verkligen stanna upp vid formuleringen:

”Internetkulturen må producera bättre konversatörer, men den litterära producerar bättre elever”.

”Bättre elever”, det är ett intressant påstående, och synsätt på nätet som en plats för ”fritt, vanvördigt, antiauktoritärt meningsutsbyte”. Jag är övertygad om att elever, de bästa eleverna behöver både och. De behöver både bemästar kunskaper i att konversera, förhålla sig till internet, och söka information  samt förhålla sig kritisk till det som de erfar på nätet såväl som i litteraturen, såväl som att de behöver kunna försjunka i djupa alternativa världar, finna bestående vishet som Brook menar att elever bara kan få genom böcker.

Sedan undrar jag lite näsvist, om hur man mäter ”bra” om det är utifrån den skola som finns idag, den som knapp anammat den digitala kulturen, då är svaret alltid att böcker skapar de bästa eleverna, eller?