Vän på Facebook, en komplicerad historia för lärare?

I Almedalen var jag inbjuden att delta i LR:s panel om skolan 2.0, om skolan och sociala medier. I diskussionen kring skolan, lärare och sociala medier kommer ofta frågan upp: Ska lärare vara vänner med sina elever på Facebook? Hur kan vi i skolan använda Facebook?

I frågan om lärare ska vänner med sina elever eller inte, finns det två tydliga läger:

a) Lärare ska inte vara vänner med sina elever på Facebook och skälen är:

  • elever kan påverkad lärarna,
  • ett behov av att vara privat, Facebook är privat, vill inte att elever ska kunna ta del av mitt privata liv
  • Facebook är privat för elever också
  • Professionellt att tydligt skilja på yrkesliv och mitt privatliv
  • risk för missbruk av makt

b) Vän med elever på Facebook och skälen brukar vara:

  • tillgänglig för eleverna
  • vår tids telefonbok
  • ett enkelt sätt att vara tillgänglig som vuxen i ett digitalt rum där elever befinner sig och tillbringar mycket tid
  • en del av vuxennärvaro för att förhindra trakasserier och mobbning på nätet

Det finns inga sanningar, och än finns inga rätt eller fel, men det pratas om att lärare inte bör vara vänner med sina elever, det vore att blanda rollerna för mycket, men samtidigt ska skolan förebygga trakasserier, lära eleverna förhålla sig till digitala medier, källkritik och bli aktiva samhällsmedborgare.

Jag tycker dessutom att det är viktigt att jag som lärare finns tillgänglig för mina elever, på Facebook, på twitter, på min blogg, på e-post, telefon, i skolan, i klassrummet och i korridoren. Allt för att det ska vara enkelt och lätt att ta kontakt om det är något som eleverna behöver prata om, eller bearbeta, oroar sig för undrar över etc, för att utföra mitt läraruppdrag, det är en del av mitt yrke och min yrkesroll.

Sedan innebär inte det att jag tycker att jag som lärare ska vara tillgänglig dygnet runt, men att jag ska vara närvarande, och det ska sker under former som fungerar för mig och mina elever. Jag har alltså valt de elever som vill att lägga till mig som vän, jag har inte tvinga min vänskap på någon av mina elever, men  de som vill vara min vän får bli det. I debatten i Almedalen insåg jag att det finns verkligen två läger och än finns ingen norm, det är ännu så nytt…

Men om pendeln nu slår åt det hållet att jag jag inte ska vara vän med mina elever? Kan vi i skolan använda Facebook för att berätta om vad som sker i skolan som  t.ex. Eller är det också att gå för långt? Jag läste, via BrianKotts, ett underbart inlägg 8 Real Ways Facebook Enriched Ms. Schoening’s First Grade Class om en lärare som använder Facebook som en del av undervisningen, för att:

  • Providing parents and families a window to the classroom
  • Celebrating student work
  • Sharing events and announcements
  • Using Facebook Notes as an Easy Way to Update Parents and Families
  • Using Facebook Notes for Students to Share Writing
  • Having Private Communication with Parents and Families
  • Use Videos to Share Tips, Advice, and Lessons to Parents and Students
  • Connecting with Other Classes

Alltför att kommunicera med sina elever och deras föräldrar. Argumenten till att använda Facebook som kommunikationsplattform är enkel och i mina ögon inte värd att ifrågasätta, nämligen att:

Why Facebook?
Facebook serves as a one stop shop that more than half the parents were using already. With a ready-made audience that included most of the student’s parents, they were able to get going today on something without support. For the rest of the parents, guess what? The students could help them get going, or…they could learn how to connect on Facebook on Parent/Teacher night.

Och jag undrar hur ser föräldrar på lärares närvaro på Facebook? Vill föräldrar vara min vän på Facebook? Och om jag är vän med föräldrarna till mina elever tar jag då ett för stort steg och blandar ihop två roller? Är det ok för föräldrarna att deras barn blir vän med mig på Facebook?

I mina ögon är bara Facebook ytterligare en plattform för kommunikation, för möten och jag behöver i mitt yrke vara tillgänglig och om Facebook då är en plattform som gör att jag blir tillgänglig då är det bra att jag finns där och mina elever lätt kan ta kontakt med mig. Sedan vet jag att om jag är närvarande kan jag också snappa upp och hjälpa elever som har det jobbigt,jag vet att min närvaro i det digitala rummet gör att det blir en fredad Zon, där ”kompisar” inte är lika elaka eftersom de vet att jag är närvarande, min närvaro hjälper de elever som har det jobbigt och höjer nivån på det allmänna samtalet, det blir mer konstruktivt om skolan, om kompisar eller om andra lärare.

Jag tror nämligen att på Facebook är det inte helt ovanligt att hatgrupper mot lärare och annan skolpersonal uppstår, som det bland annat skrivs om i artikeln Elev startade hatgrupp mot lärare på Facebook, och där tror jag att  det är att föredra att vara vän med eleverna, att se vad som faktiskt sker, och vilka samtal som förs i olika sammanhang och i olika konstellationer.

40 reaktion på “Vän på Facebook, en komplicerad historia för lärare?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Alastair Creelman

  3. Pingback: andersmi

  4. Pingback: Victoria Hemdahl

  5. Pingback: Victoria Hemdahl

  6. Pingback: Nikke Lindqvist

  7. Pingback: Helen KreutzBolander

  8. Pingback: malin ströman

  9. Pingback: donna carlsson

  10. Pingback: malinstroman

  11. Alastair

    Bra beskrivning. En variant är att skapa 2 Fb-konton – en privat (inga elever där) och en som lärare. Detta för att skilja mellan olika roller. Eleverna behöver inte se bilder från familjfester mm.
    Ja tror att vi kommer mer och mer att behöva finfiltrerar hur vi visar oss på nätet och att sociala nätverk ger oss möjligheter att skapa olika vänskapsnivåer. Man borde kunna sortera FB-vänner i olika kretsar och du kan välja att publicera ettnytt inlägg till alla eller bara till den innersta kretsen. FB är idag lite för klumpigt.

      1. Peter Ellwe

        Behövs inte två konton för att förhindra att eleverna ser lärarens privata bilder. Använd grupper och placera eleverna i en grupp med begränsad tillgång till din FB och din info. De kan vara vän, se grundläggande kontaktinfo etc, men inte fyllebilden från senaste kräftskivan (som kanske inte ska ligga på FB i vilket fall, hehe)

        1. Maria

          Just den varianten kör jag – dvs ett och samma FB-konto men med en elevgrupp att använda vid behov. (Elevgruppen har restriktioner gällande loggar och bildalbum och jag kan tänka mig att även skapa en slags mellangruppering med något mindre begränsningar). Dock tenderar jag att med tiden lyfta ur elever från elevgruppen, dvs de är icke för alltid elever utan många blir så småningom vanliga kontakter som berikar min insikt i ungdomskulturen (ibland med fasa, ibland med glädje *ler*) samtidigt som jag kanske också kan ge en glimt av den vuxenvärld som de faktiskt är på väg mot. Jag är dock alltid noga med bildurval så det som jag visar är sådant jag kan stå för.

          Mina fd elever (och deras vänner som också blivit mina vänner) interagerar inte så ofta direkt med mig (och inte jag med dem), men de bjuder ändå in och visar på sina tankar och sitt liv genom sin genomskinlighet och det tycker jag är väldigt värdefullt!

  12. malin ströman

    de olika lägren beror kanske på hur man ser på lärarrollen – som en del i barns/ungdomars liv eller mer som en strikt professionell undervisande roll.

    Jag minns hur jag själv under hela skoltiden upplevde och ville att mina lärare såg mig, visste vem jag var, hur jag hade det. De var de vuxna människor som var närvarande flest timmar av mina dagar. De hade mycket mer koll på vad jag gjorde och med vilka än mina föräldrar.

    Jag tror därmed helt klart på modellen att lärare om de vill och orkar kan ta en mycket större roll i elevers liv än endast utbildande på skoltimmar. Det är ett stort ansvar, men de kanske inte kan komma undan den rollen och samtidigt göra ett strålande jobb?? Tänker jag.

    tack för strålande tankeväckare

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Tack! Jag tror att det ingår i mitt yrke att vara närvarande i skolan, och att en del av skolvardagen sker i ett digitalt rum och där måste jag också vara närvarande 🙂

  13. donna carlsson

    Mycket intressant artikel med mycket bra frågor och funderingar! Jag är utbildningansvarig för en KY utbildning med vuxna studenter och har valt att inte lägga till dem under pågående utbildning men däremot gärna efter att de har gått ut. Det viktigaste är nog att man gör det man själv känner är rätt och funkar för en själv. Alla använder facebook på olika sätt och kommunikationen är högst varierande. Själv använder jag twitter för just den kommunikationen med studenter.

  14. Jonas

    Bra inägg! Sen är det ju från det andra hållet också, att som elev kanske man inte vill att en lärare ska ha insyn i vad man gör. Det blir ju en väldigt övervakad position. Jag vill inte att min chef ska veta att jag var ute till 3 en onsdag liksom. Det kanske också går att lösa med filtrering dock, men ändå värt tänka från det hållet, att en auktoritets ” närvaro i det digitala rummet gör att det blir en fredad Zon” är inte enbart positivt.

  15. Håkan Selg

    En amerikansk sociolog, Mark Granovetter, skrev på 70-talet en uppsats om betydelsen av starka och svaga bindningar, där de starka är sådana vi har med närstående familjemedlemmar och vänner med vilka vi delar information och värderingar. Svaga bindningar är sådan med ”vänner och bekanta” med vilka man delar eller har delat intressen och erfarenheter men där man i många andra avseenden tillhör skilda grupper. Granovetters tes är att det i vårt rörliga samhälle är de svaga bindningarna som paradoxalt nog som spelar störst roll för viktiga impulser och uppslag, dvs kontakter mellan grupper är i viktiga avseenden mer berikande än kontakter inom en grupp. I diskussionen om sociala medier har Granovetters idéer fått ny aktualitet eftersom de bidrar till att förstå poängen med att t.ex. ha 500 vänner på Facebook. Genom sociala medier förstärks alltså flödet av information och värderingar mellan olika sociala grupperingar. I diskussionen om elever och lärare kan eller bör vara vänner på Facebook blir i det perspektivet svaret ”javisst”, i alla fall som huvudalternativ. Där ligger en potential till ökad förståelse och minskade konfrontationer. Att det också bygger på att vi klarar av att hantera olika roller ändrar ingenting, det är väl en aspekt i tillvaron som vi alltid måste leva med?

  16. öpedagogen

    Jag har alltid hållit hårt på mig som privat person i förhallande till mina elever (10-12år). Jag har inte velat ge ut mitt mobilnummer eller e-post adress. Under året som gått har detta så sakteliga förändrats. Genom att diskutera o ta del av andras tankar kring detta förändras mitt synsätt. Jag ser verkligen poängen med att iaf erbjuda eleven min närvaro där de befinner sig. TACK FÖR ATT DU BERIKAR O FÖRDJUPAR DISKUSSIONEN 🙂 Ska länka detta viktiga blogginlägg i Öpedagogen.

  17. Pingback: oysteinj

  18. Pingback: Morten Breivik

  19. Pingback: Kirsti Slettevoll

  20. Cyrene

    Än en gång, vilket klokt inlägg och en bra artikel du hänvisar till! Är själv vän med mina elever på facebook så länge det sker på deras villkor, det ska vara de som lägger till mig och inte tvärtom. Synd att jag missade din medverkan i Almedalen, just det seminariet var det en av de övriga lärarförbundarna från vårt tält som gick på! De tyckte det var toppen precis som den ombudsman som var där och lyssnade!
    /Cyrene

  21. Sven Olaf Brekke

    Interessante refleksjoner. Som rektor på en norsk ungdomsskole har jeg heller mot å ikke ville blande elever inn i min FB profile, men jeg ser tydelig argumentene for. I går oppdaget min sønn at det var øagt ut en elevquizz der en gjennom svaralternativer ble elever i en bestemt klasse! Gjennom å prøve quizzen så jeg fort at enkeltelever ble hengt ut! Jeg kunne derved intervenere å få quizzen slettet. Bekrefter det du skrev om at sonen blir fredeligere når vokwenpersoner er med.

  22. Pingback: Bjørn Helge Græsli

  23. Pingback: June Breivik

  24. Pingback: frepa

  25. Britt Hansson

    Bra skrivet om en angelägen sak! Jag har pratat med flera lärare som ångrar att de tog med eleverna på FB. Tack vare inlägget och alla kloka svar har jag nu blivit klokare på hur man kan göra med ”tveksamma-kompisar”.
    Därför – om jag hade haft en klass nu skulle jag göra som Maria här ovanför skriver – jag skulle ta med dem i en begränsad grupp till att börja med.

  26. Pingback: Thord Ersson

  27. Pingback: mafrmalmo

  28. Björn Kindenberg

    Den stora fördelen med facebook är att man, om man vill, kan göra sig väldigt tillgänglig, för att stötta och hjälpa elever och föräldrar. Det är oerhört enkelt att bygga upp en kommunikationsplattform med många möjligheter (dela foton, ge feedback, informera etc).

    Samtidigt känner jag mig skeptisk till facebooks ganska vårdslösa inställning till användarintegritet. Jag tillhör de lärare som, i likhet med andra som kommenterat, lägger in eleverna i en särskild lista och delar utvald information med den listan. För några månader sedan ändrade dock facebook sina privacy settings, vilket gjorde att ”vänners vänner” fick tillgång till information som jag tidigare dolt för den kategorin, bland annat profilfoton (bisarrt nog). Vad kommer nästa ”privacy policy update” innebära?

    Jag är också ganska avogt inställd till facebooks slutenhet (i motsats till exempelvis Twitter), som gör det svårt att dela via RSS, eller på annat sätt ta del av information utan att ha eget facebook-konto.

    Har man inte facebook-konto ska det tydligen vara löjligt svårt att dela information, har man ett konto så verkar facebook tvärtom inte ha några problem med att dela den informationen med andra användare (nästan) hursomhelst…

  29. Pingback: Marie E – my poin of view… » Blog Archive » Är det väldigt komplicerat att vara lärare och samtidigt med i Facebook?

  30. Pingback: Personlig, men inte privat - en kommentar om Facebook | Kristina Alexandersons blogg

  31. Pingback: Sociala medier » Kan läkare och patienter vara vänner på Facebook?

  32. Pingback: Øyvind Stålsett

Kommentarer inaktiverade.