Dagsarkiv: 23 juli 2010

Jag gästarbetar lite åt Systra Mi, Anne-Marie Körling

Jag har fått äran att hjälpa Anne-Marie Körling lite med hennes blogg Körlingsord. Jag har fått lyckan att vara gästarbetare på hennes blogg. Hon har bett mig hjälpa henne lite med några WordPress plugins, och jag har tagit mig friheten att lägga till några till för att det ska hennes underbara texter ska bli lästa fler gånger och av ännu fler.

  • Spana in plugin-et Yarpp

Jag vet att Anne-Marie är stolt över sin blogg, och jag känner mig som ”en liten lurker” som går in på hennes sajt och fixar och grejar lite, utifrån mitt tycke och mina kunskaper om bloggeri och WordPress.

Men eftersom jag känner mig lite som en besökare som tagit över någons hem, bloggen är Anne-Marie Körlings virtuella hem, på nätet, och hon har sin ordning, sin idé om hur det ska vara, och där kommer jag och klampar in. Så jag frågar ständigt om det blev som hon ville, om hon tycker att det är ok. Idag fick jag ett mejl i min inbox som gjorde mig lycklig Anne-Marie Körling skriver så här om mina besök i hennes blogg:

Du får bosätta dig i den, pinka in revir, äta blåbär där, skriva på väggarna, skratta högt i garderoben, sitta vid fikabordet och skvallra, undersöka mörka sidor, klaga på att mjölken är sur i kylskåpet, slippa diska den interaktiva kaffekoppen, lägga fötterna på bordet, vila ut på soffan, sitta på balkongen och ropa – kom med te, chokladbitar och mackor!
Och du får publicera mitt svar om du vill… Kram Anne-Marie

Jag tänker jag har fått en inbjudan som heter duga, och den vill jag verkligen tacka för, systa mi!

Ticketack, skulle Anne-Marie säga, jag säger vinkevink för det är vi överens om att jag ska göra. Tack för att du finns och för att du är så generös Anne-Marie Körling

När blir man en bloggare?

För flera veckor sedan läste jag ett inlägg av Mathias Klang där han ställde frågan When is a blog not a blog? En bra fråga, som jag funderar mycket kring. När blir en blogg, en blogg? När blir en svensklärare en bloggare? eller en twittrare? När förändras saker…

I frågan finns massor av andra frågor, som jag som lärare som använder bloggen som verktyg för skolarbete ställer mig:

  • Mina elevbloggar är inte de bloggar när vi en gång lämnat dem?
  • Är en blogg en webbplats som måste uppdateras?
  • Vad blir bloggen när den inte längre förnyas?
  • Finns det krav, förväntningar på mig som bloggare om att blogga si eller så ofta, för att jag ska kunna kalla min webbplats för en blogg?

Ja, frågorna haglar. Finns det regler? Riktlinjer, vet jag att det finns, kolla in Brit Stakstons utmärkta handbok Politik 2.0 (hon är tydlig med att bloggen är de sociala mediernas diamant och att det är en webbplats som kontinuerligt uppdateras, men vad är kontinuerligt? )

Efter ett samtal med Anne-Marie Körling så fylldes huvudet med än fler frågor, kring text och mandat och varumärken och textens röst.

  • Vilken bild ger jag av mig själv?
  • Vem är jag som bloggare?
  • Hur ser du på mig? Och varför?

Jag minns ett inlägg som jag skrev om att blogga med öppen redigering på Stjärnkikarna. Som ger en bild av hur det kan vara att blogga, och kanske förklarar varför jag gör det. Låt mig berätta:

Jag är svensklärare till vardags, och inte alls bloggare. Jag vet knappt hur en blogg fungerar men till min stora lycka har jag fått möjligheten att få pröva mina färdigheter som skribent och bloggare i o m mitt uppdrag för Webbstjärnan.

Webben gör mig till ett barn på nytt

Jag älskar att få arbeta med webben, och försöka få andra: elever, lärare, skolledare, politiker, vuxna och föräldrar, ja, alla i min omgivning att inse möjligheterna med mediet. När mina vänner frågar om mitt arbete på Webbstjärnan beskriver jag den känsla som mitt arbete fyller mig med.

Det är som om jag blivit ett barn på nytt, som för första gången upptäcker sandlådans alla möjligheter, att här kan jag bygga slott såväl som vägar för leksaksbilarna. Jag kan skapa kanaler, broar, tunnlar och hela världar. Jag känner att jag har funnit en plats där jag kan växa och pröva mina färdigheter.

Att blogga eller skriva offentligt upplever jag som en enorm utmaning, rolig men samtidigt väldigt svårt. Vad ska jag skriva? För vem skriver jag? Vem vill läsa det jag skriver om? Jag har ändå lyckan att ha en redaktör, och arbetskamrater som läser och kommenterar mina inlägg ”irl”, i verkligheten. Om det finns andra läsare, det vet jag ganska lite om.

Så kände jag då, och jag vet att de här insikterna om att vara barn i ett nytt medium, att få pröva sina vingar har lärt mig väldigt mycket. Jag har med insikterna om hur svårt det kan vara att skriva i sociala medier, och att möta en tystnad som är öronbedövande, och insett att det är A och O i mitt arbete med webbpublicering är att bloggaren får gensvar i någon form. Om inte annat i siffror, i form av statistik. Jag har blivit mer lyhörd och förstående inför mina elever. Pepp och gensvar behöver alla.

I förhållande till mitt bloggande känner jag mig än som ett barn i sandlådan, jag njuter.

William Faulkner som podcast

Jag lyssnar på radion och hör via Kulturnytt att William Faulkners föreläsningar har digitaliseras, så att jag kan ladda ner dem i min pod. Nu när jag ska iväg på semester kan Faulkners ord berika mig både analogt och hans röst digitalt och jag kan ta del av hans sätt att se på skrivande som följande citat från kulturnytt:

Under en föreläsning på universitetet frågade en student varför han skrev så, och så här svarade Faulkner:
– Människan är alltid en sammanfattning av sitt förflutna, och det är anledningen till de långa meningarna som går framåt och bakåt i tiden.

För att ladda podden så hamnar jag på sajten Faulkner at Virginia och inser att jag har hamnat i varje Faulkner-geeks drömvärld. Här finns alla de föreläsningar som spelades in när han höll dem på universitet i Virginia 1957-58, samt artiklar och massor med referensmaterial. Lyckan är min.

Ni som inte läst Faulkner, har något att uppleva, ta del av och njuta och fundera kring. William Faulkner beskrivs på följande sätt i Wikipedia:

William Faulkner (September 25, 1897 – July 6, 1962) was a Nobel Prize-winning American author. One of the most influential writers of the 20th century, his reputation is based on his novelsnovellas and short stories. He was also a published poet and an occasionalscreenwriter.

Jag inser att utan de digitala verktygen, och utan internet hade jag aldrig kunnat ta del av dessa föreläsningar. Jag hade troligen aldrig fått ta del av så mycket av Faulkner (direkt) och hans tankar kring sitt skrivande. Jag hoppas att en sådan digitalisering kan ske med svenska författares föreläsningar också. Kanske finns det gömda inspelningar våra universitetsarkiv, som kan digitaliseras.

Sedan drömmer jag ju om att större delar radions arkiv ska digitaliseras så att jag kan ta del av mina favoritradioprogram igen, hitta nya favoriter. Jag bara undrar när det ska ske.

Men nu när jag hittat Faulkners föreläsningar så är lyckan min!