När blir man en bloggare?

För flera veckor sedan läste jag ett inlägg av Mathias Klang där han ställde frågan When is a blog not a blog? En bra fråga, som jag funderar mycket kring. När blir en blogg, en blogg? När blir en svensklärare en bloggare? eller en twittrare? När förändras saker…

I frågan finns massor av andra frågor, som jag som lärare som använder bloggen som verktyg för skolarbete ställer mig:

  • Mina elevbloggar är inte de bloggar när vi en gång lämnat dem?
  • Är en blogg en webbplats som måste uppdateras?
  • Vad blir bloggen när den inte längre förnyas?
  • Finns det krav, förväntningar på mig som bloggare om att blogga si eller så ofta, för att jag ska kunna kalla min webbplats för en blogg?

Ja, frågorna haglar. Finns det regler? Riktlinjer, vet jag att det finns, kolla in Brit Stakstons utmärkta handbok Politik 2.0 (hon är tydlig med att bloggen är de sociala mediernas diamant och att det är en webbplats som kontinuerligt uppdateras, men vad är kontinuerligt? )

Efter ett samtal med Anne-Marie Körling så fylldes huvudet med än fler frågor, kring text och mandat och varumärken och textens röst.

  • Vilken bild ger jag av mig själv?
  • Vem är jag som bloggare?
  • Hur ser du på mig? Och varför?

Jag minns ett inlägg som jag skrev om att blogga med öppen redigering på Stjärnkikarna. Som ger en bild av hur det kan vara att blogga, och kanske förklarar varför jag gör det. Låt mig berätta:

Jag är svensklärare till vardags, och inte alls bloggare. Jag vet knappt hur en blogg fungerar men till min stora lycka har jag fått möjligheten att få pröva mina färdigheter som skribent och bloggare i o m mitt uppdrag för Webbstjärnan.

Webben gör mig till ett barn på nytt

Jag älskar att få arbeta med webben, och försöka få andra: elever, lärare, skolledare, politiker, vuxna och föräldrar, ja, alla i min omgivning att inse möjligheterna med mediet. När mina vänner frågar om mitt arbete på Webbstjärnan beskriver jag den känsla som mitt arbete fyller mig med.

Det är som om jag blivit ett barn på nytt, som för första gången upptäcker sandlådans alla möjligheter, att här kan jag bygga slott såväl som vägar för leksaksbilarna. Jag kan skapa kanaler, broar, tunnlar och hela världar. Jag känner att jag har funnit en plats där jag kan växa och pröva mina färdigheter.

Att blogga eller skriva offentligt upplever jag som en enorm utmaning, rolig men samtidigt väldigt svårt. Vad ska jag skriva? För vem skriver jag? Vem vill läsa det jag skriver om? Jag har ändå lyckan att ha en redaktör, och arbetskamrater som läser och kommenterar mina inlägg ”irl”, i verkligheten. Om det finns andra läsare, det vet jag ganska lite om.

Så kände jag då, och jag vet att de här insikterna om att vara barn i ett nytt medium, att få pröva sina vingar har lärt mig väldigt mycket. Jag har med insikterna om hur svårt det kan vara att skriva i sociala medier, och att möta en tystnad som är öronbedövande, och insett att det är A och O i mitt arbete med webbpublicering är att bloggaren får gensvar i någon form. Om inte annat i siffror, i form av statistik. Jag har blivit mer lyhörd och förstående inför mina elever. Pepp och gensvar behöver alla.

I förhållande till mitt bloggande känner jag mig än som ett barn i sandlådan, jag njuter.

2 reaktion på “När blir man en bloggare?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: kalexanderson

Kommentarer inaktiverade.