Sharing is caring -varför är det inte en sanning överallt?

Jag funderar mycket kring hela situationen. Jag har insett att i sociala medier befinner jag mig i ett väldigt speciell verklighet, den är generös, som bygger på att vi som är en del av den världen delar, hjälper och stöttar varandra. Den delen av världen saknas till stora delar i min värld offline, och jag undrar varför? Kulturen i sociala medier är som Evan Ratliff beskriver i sitt inlägg Self-Service: The Delicate Dance of Online Bragging

Immodesty thrives on Facebook and Twitter because they enable what social scientists call self-enhancement — the human tendency to oversell ourselves. But they also nurture a sense of mutual admiration that the offline world often does not. Social networking tends to create self-reinforcing spirals of reciprocal kindness. You like my cat pictures, so I celebrate your job promotion. The incentives tend to be stacked against negativity, and in some cases implicitly discourage it. In the Facebook world, we can Like or Hide things, but there’s no Dislike button — even when you need one.

In fact, James Fowler, a political scientist at UC San Diego who studies social networks both online and off, has shown that positive networks built on cooperation and altruism tend to thrive, while negative ones tend to dissolve. “Apparently, evolution favors behaviors that cause us to disconnect from mean people,” he says.

And why not? In a modern world that bombards us with reasons to feel bad about ourselves, maybe there’s room for a little extra public celebration when things go well. Online, we’re safe to note our achievements, our loves, our tiny daily triumphs in a bid for a little positive feedback. So go ahead and, as the marketing gurus say, tend the Brand of You. Just don’t be me-first. Roll as many logs to others as you do back to yourself. Promote those deserving friends too humble to promote themselves and you’ll be tending the entire social-network ecosystem.

När jag läser detta citat frågar jag mig är det bara ett andrum, ett undantag från den verklighet som gör att vi ständigt känner oss mindre lyckade, kan det inte vara mer?

Kulturen i sociala medier bygger på att vara ödmjuk, lyhörd och tillåtande. Min bild är att i sociala medier finns en kultur, en tanke som bygger på att ”min kunskap växer i mötet med din och tillsammans kan vi skapa något större och i bästa fall något bättre”. Det är en verklighet som finns i sociala medier, på twitter, på flickr, etc. men också i de fysiska möten som jag har med de som befinner sig i sociala medier, hos de som är aktiva, de som delar. Jag har skrivit om flera sådana möten som det med Björn Falkevik.

Igår var jag tillsammans med min familj hemma hos Stellan och Christina Löfving och vi kom naturligtvis att prata omkring just detta, viljan att dela, och generositeten som finns i sociala medier, att vi aldrig hade möts utan sociala medier, aldrig blivit vänner. Christina och jag pratade en del om att det ibland inte förstås av de utanför sociala medier, och bland annat det reflekterar hon kring det i sitt inlägg Närhet, avstånd, djup och ytlighet. Där hon skriver:

Att skriva på nätet är att bjuda på sig själv, på sina tankar, erfarenheter och kunskaper. Det kan sticka i ögonen på folk att man gör det, men det är smällar man får ta. Jag vill inte vara utan dem som inspirerar mig och får mig att fundera vidare. Aldrig någonsin.

Jag inser att jag via just sociala medier har skapat flera sådana relationer, som bygger på att vi delar, bjuder på oss själva, men jag tänker inte outa dem här. Men samtidigt undrar jag om alla förstår att det finns så mycket mer än bara vänner att vinna på att dela, att vara generös. Det belyser Peter Ellwes i följande tweet:

skolor som håller hårt i det ”egna” materialet och inte delar med sig – tänk om! Lärare utvecklas snabbare via feedback från omvärlden.

Och jag tror inte bara att det gäller skolor och lärare, utan alla människor, vi behöver feedback, återkoppling, bli sedda och positivt bekräftade av vår omvärld för att växa och utvecklas. Sedan tror ju jag att vi i skolan kan uppnå enorma vinster av att dela, både för alla för att vi får mer insikter, kunskaper, erfarenheter tillsammans än var och en själv.

Hjalmar Söderberg säger det så tydligt i Doktor Glas 1095:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Men jag tror att mest näring får vi, som människor får mest näring och växer bäst genom positiva nätverk. Jag tror att det är den bästa myllan för att skapa och leva och dela. Vi har alla ett ansvar för att skapa goda spiraler, och skapa fler rum, platser där det är tillåtet att säga att jag är bra, eller få berätta att jag tycker det är roligt att du är bra, sociala medier är för mig ett andrum där det kan ske, jag hoppas och drivs av en vilja att det ska kunna bli så fler delar av mitt liv både on- och offline…

13 reaktion på “Sharing is caring -varför är det inte en sanning överallt?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Britt Tågmark

  3. Pingback: Birgitta Rydell

  4. Pingback: Karin Linder

  5. Plura

    Tänkvärda ord.

    Sharing är det mest fundamentala i alla kunskapstillväxt. Ett mycket snabbt och effektivt sätt är just sociala medier. Här kan du via typ TED slippa åka världen över för att skaffa kunskap, den är ett klick borta och på den tid jag har till förfogande. Samma med samtalet på media. Det är i skärningen mellan olika kunskaper ny kunskap föds.

    Så uppropet blir: Sharing more not less.

  6. Pingback: Cecilia Bengtsson

  7. @collentine

    En av de fundamentala skillnaderna mellan online och offline som leder till ‘sharing is caring’ mentaliteten är att det är ett sätt att visa att man tagit till sig det som skrivits.

    Online är sättet att visa att man läst och tagit till sig texten antingen att kommentera eller genom att dela vidare om man tyckte om den. Offline räcker det med en nick eller ett ‘mmm’ för att visa att man lyssnar och tar till sig av vad som sägs.

    Jag är också dålig på att ge ut beröm till folk men märker att när jag anstränger mig för att säga fina saker blir folk väldigt glada och man får fler fina kommentarer tillbaks.

  8. Mats Lindholm

    Nu är kanske detta fenomenet inte nytt på Internet. Tycker den har funnits där hela tiden. Förr, på den gamla goda tiden, fick man hjälp via olika BBS:er eller IRC. Skillnaden är endast i skala dvs det är idag fler som använder webben och dess tjänster än de gamla verktygen.

    Det intressant är när inte om detta fenomen slår igenom i resten av samhället. Då kommer många av dagens maktbärande institutioner att skakas i sin grundvalar.

  9. Pingback: Strandh.DigitalPR » #sswc – 48 timmar när internet samlas

  10. Pingback: Ann Markström

  11. Pingback: Mary X Jensen

  12. Pingback: En bild blir, eller historien om att pröva sig fram | Kristina Alexandersons blogg

Kommentarer inaktiverade.