månadsarkiv: juli 2010

När blir man en bloggare?

För flera veckor sedan läste jag ett inlägg av Mathias Klang där han ställde frågan When is a blog not a blog? En bra fråga, som jag funderar mycket kring. När blir en blogg, en blogg? När blir en svensklärare en bloggare? eller en twittrare? När förändras saker…

I frågan finns massor av andra frågor, som jag som lärare som använder bloggen som verktyg för skolarbete ställer mig:

  • Mina elevbloggar är inte de bloggar när vi en gång lämnat dem?
  • Är en blogg en webbplats som måste uppdateras?
  • Vad blir bloggen när den inte längre förnyas?
  • Finns det krav, förväntningar på mig som bloggare om att blogga si eller så ofta, för att jag ska kunna kalla min webbplats för en blogg?

Ja, frågorna haglar. Finns det regler? Riktlinjer, vet jag att det finns, kolla in Brit Stakstons utmärkta handbok Politik 2.0 (hon är tydlig med att bloggen är de sociala mediernas diamant och att det är en webbplats som kontinuerligt uppdateras, men vad är kontinuerligt? )

Efter ett samtal med Anne-Marie Körling så fylldes huvudet med än fler frågor, kring text och mandat och varumärken och textens röst.

  • Vilken bild ger jag av mig själv?
  • Vem är jag som bloggare?
  • Hur ser du på mig? Och varför?

Jag minns ett inlägg som jag skrev om att blogga med öppen redigering på Stjärnkikarna. Som ger en bild av hur det kan vara att blogga, och kanske förklarar varför jag gör det. Låt mig berätta:

Jag är svensklärare till vardags, och inte alls bloggare. Jag vet knappt hur en blogg fungerar men till min stora lycka har jag fått möjligheten att få pröva mina färdigheter som skribent och bloggare i o m mitt uppdrag för Webbstjärnan.

Webben gör mig till ett barn på nytt

Jag älskar att få arbeta med webben, och försöka få andra: elever, lärare, skolledare, politiker, vuxna och föräldrar, ja, alla i min omgivning att inse möjligheterna med mediet. När mina vänner frågar om mitt arbete på Webbstjärnan beskriver jag den känsla som mitt arbete fyller mig med.

Det är som om jag blivit ett barn på nytt, som för första gången upptäcker sandlådans alla möjligheter, att här kan jag bygga slott såväl som vägar för leksaksbilarna. Jag kan skapa kanaler, broar, tunnlar och hela världar. Jag känner att jag har funnit en plats där jag kan växa och pröva mina färdigheter.

Att blogga eller skriva offentligt upplever jag som en enorm utmaning, rolig men samtidigt väldigt svårt. Vad ska jag skriva? För vem skriver jag? Vem vill läsa det jag skriver om? Jag har ändå lyckan att ha en redaktör, och arbetskamrater som läser och kommenterar mina inlägg ”irl”, i verkligheten. Om det finns andra läsare, det vet jag ganska lite om.

Så kände jag då, och jag vet att de här insikterna om att vara barn i ett nytt medium, att få pröva sina vingar har lärt mig väldigt mycket. Jag har med insikterna om hur svårt det kan vara att skriva i sociala medier, och att möta en tystnad som är öronbedövande, och insett att det är A och O i mitt arbete med webbpublicering är att bloggaren får gensvar i någon form. Om inte annat i siffror, i form av statistik. Jag har blivit mer lyhörd och förstående inför mina elever. Pepp och gensvar behöver alla.

I förhållande till mitt bloggande känner jag mig än som ett barn i sandlådan, jag njuter.

William Faulkner som podcast

Jag lyssnar på radion och hör via Kulturnytt att William Faulkners föreläsningar har digitaliseras, så att jag kan ladda ner dem i min pod. Nu när jag ska iväg på semester kan Faulkners ord berika mig både analogt och hans röst digitalt och jag kan ta del av hans sätt att se på skrivande som följande citat från kulturnytt:

Under en föreläsning på universitetet frågade en student varför han skrev så, och så här svarade Faulkner:
– Människan är alltid en sammanfattning av sitt förflutna, och det är anledningen till de långa meningarna som går framåt och bakåt i tiden.

För att ladda podden så hamnar jag på sajten Faulkner at Virginia och inser att jag har hamnat i varje Faulkner-geeks drömvärld. Här finns alla de föreläsningar som spelades in när han höll dem på universitet i Virginia 1957-58, samt artiklar och massor med referensmaterial. Lyckan är min.

Ni som inte läst Faulkner, har något att uppleva, ta del av och njuta och fundera kring. William Faulkner beskrivs på följande sätt i Wikipedia:

William Faulkner (September 25, 1897 – July 6, 1962) was a Nobel Prize-winning American author. One of the most influential writers of the 20th century, his reputation is based on his novelsnovellas and short stories. He was also a published poet and an occasionalscreenwriter.

Jag inser att utan de digitala verktygen, och utan internet hade jag aldrig kunnat ta del av dessa föreläsningar. Jag hade troligen aldrig fått ta del av så mycket av Faulkner (direkt) och hans tankar kring sitt skrivande. Jag hoppas att en sådan digitalisering kan ske med svenska författares föreläsningar också. Kanske finns det gömda inspelningar våra universitetsarkiv, som kan digitaliseras.

Sedan drömmer jag ju om att större delar radions arkiv ska digitaliseras så att jag kan ta del av mina favoritradioprogram igen, hitta nya favoriter. Jag bara undrar när det ska ske.

Men nu när jag hittat Faulkners föreläsningar så är lyckan min!

Skolan ska använda sociala medier för att främja lärande (del 2)

Detta är mitt andra inlägg i serien kring Sociala medier som pedagogiska verktyg i skolan. Även detta inlägg handlar om varför och jag använder Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet som utgångspunkt och avsnittet som heter Skolans uppdrag:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. /…/

Elever använder internet för att inhämta kunskaper. Internet för barn och unga är en naturlig källa att söka information, och inhämta kunskaper på. De googlar och vips kommer ett svar som Camilla så underbart beskriver det i deras blogg om Japan och den ekonomiska krisen:

jag älskar google. Googla en fråga och du får upp ett svar – enklare kan det inte bli! Ofta hänvisar google till Wikipedia som också har svar på allt, och jag är återigen i sjunde himlen.

I sociala medier bearbetar de dem, ofta i informella nätverk, ett informellt lärande sker som skolan inte tar del av och då inte heller värdesätter. I ett arbete där skolan använder sociala medier för att bearbeta och redovisa elevers kunskaper kommer elevers lärande främjas än mer. Det formella lärande kompletteras med det informella som redan sker i sociala medier. Som Birgitte Holm Sørensen beskriver så här i artikeln 2.0 – Children In and Outside School som återfinns i Children and Youth in the digital media Culture.

When children use digital media, they establish learning networks, in which they develop strategies to retreve information, share information with others and construct new knowledge. A network can be describes as a combination of units in a general system. /…/ In diffrent virtual rooms, children cooperate to create and develop ideas and communicate knowledge to each other.                                           (Sørensen s.55)

Sørensen menar att med hjälp av datorer och informella och lösa nätverk löser barnen problem och lär sig gemensamt. De utvecklar tydliga strategier. Sociala medier främjar med andra ord lärande. Och många unga använder redan dessa verktyg för lärande så skolan kan bara hänga på.

Med sociala medier som verktyg för lärande, även i skolan, blir internet, mer än bara en oändlig kunskapsbank med massor med innehåll. Det blir en plats där elever gemensamt kan inhämta och bearbeta information och kunskaper. Genom att verktygen (de sociala medierna) skapar väldigt bra förutsättningar för samarbete och kommunikation. Enkelheten och att du lätt kan hitta kamrater som är tillgängliga tillhör mediets fördelar, och elever vet vilka de ska fråga om vad i sina ”learning networks”

Sedan borde vi vuxna också vara en del av dessa nätverk online, även om inte lärare kan vara tillgängliga alla dygnets timmar, så kan de åtminstone finnas tillgängliga i någon form, under skoldagen (på arbetstid). Allt för att främja lärande, och utveckla lärande. Det finns i sociala medier massor med resurser, som är tillgängliga som elever/lärare lätt kan använda och som vi som lärare tillsammans med skolbibliotekarier kan handleda eleverna i att använda. Ofta känner inte eleverna till dessa, de googlar, eller wikipediar (söker på Wikipedia), eller Youtubar (söker på YouTube) allt. Vi kompletterar varandra och kan genom våra olika kunskaper och nätverk hjälpa och understödja lärande.

***

Mitt första inlägg i serien Varför ska du använda sociala medier i skolan bör du också läsa.

Jag återkommer till varför även i nästa inlägg, eftersom jag inte vill skriva ett mastodont inlägg om Skolans uppdrag. Många korta istället (sorry, kommer till vardagen så småningom)

Och sist en note-to-myself:

Johan Langes mycket läsvärda och intressanta inlägg om Luck(r) i skolan måste jag koppla ihop med mitt arbete med Handledarbloggen

Källkritik på nätet är så mycket enklare…

Jag läser Anne-Marie Körlings inlägg Källkritikens syfte att skapa en relation till källan, och blir lycklig, hon ska skriva en liten bok om hur man i skolan kan arbeta med källkritik. Bra! Modeller behövs, hjälp och vägledning som gör att vi i skolan lättare kan ta oss an uppgiften.

I sitt inlägg skriver Anne-Marie också:

Om det är så att man replikerar och diskuterar utifrån en källa så är det den man ska namnge. Det ökar ju relationen till källan. Inte kritiken mot densamma. Kritik är det inte tala om. Det handlar om att utveckla en relation till källan, tiden och med vem. Kritik handlar om prövande, dvs, ställa sig frågande. För mig är det så att om jag vet att Vygotskij funderade i relation till Piaget så kan ju jag kliva in i diskussionen. Dels har jag också en ledtråd i vilken tid detta ägde rum så att jag inte kan komma med min tid och mina lösningar eller trampa ned på deras åsikter om orden, mognaden och allt det där. Båda Piaget och Vygotskij tar ju sina diskussioner från det som var tidigare.

Detta med källkritik. Så här tänker jag:

  • Källkritik innebär frågeställningar
  • Källkritik handlar om att etablera en relation till källan
  • Källkritik handlar om att förstå tiden för uppkomsten
  • Källkritik handlar om att tänka, grubbla, fundera
  • Källkritik handlar om att argumentera, analysera, förklara och generalisera
  • Källkritik gör att texterna inte blir anonyma utan att avsändaren träder fram och att mottagaren utvecklar medvetenhet om avsändaren
  • Källkritik handlar också om att göra sig till källkritisk avsändare, dvs ansvara för att vara en källas ursprung, eller att ansvara för att rätt beskriva varifrån diskussionen fick sin grund och varför
  • Källkritik är väldigt, väldigt roligt och sätter igång massor av tankar.

Jag ska visa hur jag har arbetat med källkritik i en mycket liten bok. Den kan sedan stå modell för hur att börja arbeta källkritiskt – tja – varför inte redan i förskolan!

Ungar föds ju frågande. Kanhända föds de källkritiska:

– Är det sant? Hur vet du det?

Visst handlar källkritik om relationer, och om kunskap om källan, tiden och om avsändaren. I mitt fall om Anne-Marie Körling, om bloggar och nätet, i Anne-Maries exempel Vygotskij och Piaget och tiden de levde i. Allt det handlar källkritik om, vi pratar ofta om att i en tid där alla kan publicera och ge uttryck för sina åsikter, kunskaper, för information är det extra viktigt att vara källkritisk. Det står till och med tydligt nämnt bland skolans uppdrag skolan se läroplanen Lpo94:

Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94, s.5

Men Anne-Marie är inne på den andra delen vikten att erkänna källan, den som texten som jag som skribent förhåller mig till. Och tänker på naturligtvis på nätet och sociala medier, på länkar och transparens, som om vi lär barnen hur internet fungerar, och att de ska länka, eller undersöka länkarna i texter på nätet eftersom då kan de också tydligare se vilka källor som jag eller Anne-Marie går i dialog med. Jag kan som läsare lättare ta del och förstå hennes resonemang med hjälp av de källor/länkar som hon som skribenten använder i sina texter på nätet.

Sedan börjar det roliga att grubbla, fundera, analysera, förklara och generalisera och det tar aldrig slut. Det blir vi aldrig klara med, men det är lättare om man hjälps åt. Genom nätet blir det lättare att vara källkritik att få syn på relationen, genom att källorna (genom länkar) blir direkt synliga och jag kan i en bra bloggtext, en bra webbtext ta del av det material som skribenten använt sig av, eller som skribenten relaterar till. Jag kan mycket lättare förhålla mig till det som skribenten skriver om.

Kommunikationen och relationen blir så mycket tydligare, men för att se och göra det krävs kunskaper om …

Vilka blogg-text-typer finns det?

Inlägget är uppdaterat efter jag fått lite input från ev av mina läsare Per-Olof Arnäs kommentar med följande texttyper:

  • humortexter
  • recepttexter och jag vill puffa för mitt enda egna inlägg Här kommer receptet
  • fjortisinlägg

Jag vet att på nätet är vi fenor på att dela med oss av kategoriseringar av olika slag, av listor om allt från en om vilka böcker som borde ingå i vår kanon till en lista över 21 Things That Will Become Obsolete in Education by 2020, hur vi ska twittra, retweeta, om våra tankar i stort och smått. Listor om våra bästa tips om allt eller inget. Men idag slog det mig, finns det ingen bra lista över olika blogg-text-typer?

Ja, jag vet att vi kategoriserar bloggar utifrån deras innehåll:

  • modébloggar
  • pedagogbloggar
  • politikerbloggar
  • etc.

Jag har tidigare förundrats över att det inte finns någon gemensam textnorm på i bloggar, att allt tycks tillåtet och allt tycks ok. Jag älskar det.

Men i allt vårt reflekterande kring sociala medier och hur de fungerar undrar jag finns det några typer av bloggtexter? Och om så vilka? Jag ides inte leta utan gjorde en själv som du gärna får komplettera… De blogg-text-typer som jag stöter på är:

  • länk-”kärleks”-texter
  • texter om expertens insikter
  • newsmill-texterna
  • bilderna berättar istället för texten
  • de personliga insikternas texter
  • de litterära texterna
  • rss-texterna
  • listorna

Länkkärleks-texterna

Jag tittar på Jardenbergs blogg och fascineras av han länkar och kommentarer, korta kärnfulla, samma sak hittar jag hos Dr_PO:s Third Opinion, med sina Veckans bästa eller DoktorSpinns Smurftips som arbetar med samma typ av bloggeri. En genre/texttyp som kanske kan kallas länkkärlek, de vill dela med sig av det de läser omvärldsbevakar tar del av. Sociala mediers kärna. De ger en kort kommentar och en länk.

Expertens insikter

Sedan finns en bloggtexter som är utredande i sin karaktär. De utreder en sakfråga grundligt och sedan eventuellt ställning, en texttyp som bygger på en vilja att försöka förstå, förklara och reda ut. Syftet med texterna är att tydliggöra, eventuellt ta ställning. Exempel på det är lätt att hitta om man tittar på Brit Stakstons inlägg på JMW, eller på Mathias Klangs inlägg om Kritiken mot Creative Commons på bloggen Techrisk, ännu ett extremt tydligt exempel på texttypen Experts insikter är Nikke Lindqvist inlägg om Dina vänners Facebooks statusar via rss.

Newsmill

Sedan finns de bloggtexter är rena debattinläggen, brinner av sin glöd att vilja ändra, få andra att ta ställning för den sak som bloggaren brinner för. Genren får bära namnet på en känd och stor debattblogg på nätet. Jag har valt att hämta ett exempel från Internetdagarna av Måns Jonasson som jag tycker brinner av glöd och engagemang för sin sak, när han skriver om Filtrera mera! Stoppa kommentarshatet på nätet .

Bilderna berättar

Det finns de finns bloggtexter som består av en bild eller flera med en kortkommentar, men texten är mest av allt bilden. Styrkan in mediet, du kan komplettera texten din med bra bilder, eller multimedia. Här kan Mona Wallins inlägg jag blir galen belysa precis vad jag menar men även Gustavs Cookalong Pannkakor illustrerar genren en bild säger mer än tusen ord.

De personliga insikterna

Sedan finns de en typ av bloggtexter som är väldigt personliga, och belyser en personlig insikt, slutsats, som bloggare delar för att vi kan via våra bloggar. Denna genre innehåller alltifrån de djupt filosofiska texterna som funderar kring livets mening, döden, varför ägnar vi tid åt det här, till korta reflektioner kring saker som bloggaren ramlar över, eller som påverkar hela bloggarens existens, som inlägget Tyngden

Jag älskar för övrigt de blogginlägg som börjar med frågan: ”Varför bloggar jag?” så texttypen borde heta Varför-bloggar-jag, eller texter som handlar om personliga insikter, frågor, funderingar! Exempel det finns massor men jag tar det som ligger närmast och det är Techollamas inlägg om Why I’m quitting Facebook. Ett långt utredande inlägg, men samtidigt personligt, härligt fångar bloggtextens styrka i alla dess delar.

Litterära inlägg

Vad har jag glömt, de litterära inläggen, dessvärre läser jag väldigt få litterära bloggar, så egentligen har jag inga exempel. Men Jennifer Barks blogg Subtilt får stå som exempel med inlägget Boktjuven s.43

RSS

De aktuella kommentarernas genre, kanske de som skriver inlägg bara för att länka till massor med intressanta artiklar som de vill att jag ska läsa deras blogg blir en rss-läsare till intressanta artiklar, fast utan kommentarer. Rss-genren kanske den kan kallas. Dessvärre har jag inga exempel, men jag är säker på att ni har ramlat över dessa texter, ni med!

Listan

Sedan har vi ju listgenren, den som jag just skriver ett inlägg i. Inlägg som listar saker, som genrertyper, texttyper i bloggar…

Och här, vid min listas slut inser jag att text på nätet liknar på ett sätt text utanför nätet, men ändå läser vi på ett helt annat sätt, och vi kan lättare ta ställning till det som sägs genom att vi enkelt kan ta del av mitt källmaterial, så en sista länk till den artikel som fick mig att gå i dessa funderingar…Aron Lund: Twitter gör oss dummare, och jag tvivlar på att rubriken är rätt satt, men twitter, sociala medier och text i dem gör oss till andra läsare, och dessa texter skapar också nya texttyper genrer… frågan är bara vilka?

Ja, varför har jag inte hittat en beskrivning över olika bloggtexter, finns det inte eller behövs det inte? Eller beror det bara på att jag inte har börjat leta 😆

Sedan ska jag som fröken lägga in brasklappen, ingen text är renodlat en typ endast de flyter så klart in i varandra som i alla andra sammanhang.

Clone Summer 2010, skulle det kunna vara Barbie Summer 2010?

Jag har ägnat min ledighet åt att leka med Cloner, att ta bilder på leksaker på olika platser som vi besökt i sommar, och tycker att det är så roligt. Spännande och utmanande. Just for fun!

Ready?

Idag slog det mig att varför gör jag inte en fotoserie med en kvinnlig leksaksikon som skulle kunna göra det Clonerna gör, få hänga med, som får vara på alla möjliga och omöjliga ställen, kanske Barie skulle kunna vara ett alternativ, slog det mig. Jag kollade på flickr för att få lite inspiration och gillade följande bild:

little red bag by colodio CC (by, nc, sa)

Men redan i morse började jag tveka, är Barbie cool? Är Barbie jag? Fungerar det att få Barbie att göra grejer mer än att posa? Det som är roligt med Clonerna, som fungerar i mina ögon bara är moderna Stormtroopers och på så sätt blir mina bilder en hommage till Stéfans suveräna serie med 365 Stormtroopers, som jag älskar att använda. De är bara underbara! (Kolla, botanisera!)

Holiday by the Sea – Day 3: U.B.O. by Stéfan CC (by,nc, sa)

Sedan är Clonerna så bra, de är små, passar i fickan (det gör Barbie med) men de kan stå för sig själva. Kan Barbie det? I mitt minne fick vi alltid hålla i dockorna, de var alltid beroende av mig eller min kompis för att kunna stå? Sedan minns jag inte att Barbie var särskilt rörlig, utan ganska stel. Genast började jag fundera på ”flickleksaksikoner” som skulle vara roliga att arbeta med, som kan stå och är ”rörliga”, dessvärre kom jag inte på en enda, tillbaka hos Barbie. Är hon cool? Är flickor leksaker ”coola”, eller är de bara präktiga, snygga, perfekta?

Hmm, jag undrar jag kanske borde jag ta mig till leksaksaffären och spana in hyllorna med ”tjej-leksaker”, och se vad jag kan hitta som kan bli en cool kvinnlig ersättare och fungera som mina Cloner, roliga, malplacerade och ”mobila”. Kanske kan Dora utforskaren fungera eller har du något tips på en ”tjej-ikon”? Kan man arbeta med Leia? Varför är inte mina minnen av mina dockor lika häftiga som ikonerna från Star Wars eller Lego-gubbarna som jag verkligen älskar? Kanske beror det på att jag aldrig riktigt tyckte att ”dockor” (Barbie etc) var min grej…

Nej, jag tror inte Clone Summer 2010 skulle kunna vara något annat än just Clone Summer, nu ska jag bara få dem att hoppa! (@arkland_swe har utmanat mig)

Sociala medier skapar en IKEA-effekt för skolarbetet

Jag har haft ett år fullt med nya intryck, nya erfarenheter. En av de som kom att påverka mig mycket starkt var GeekGirlMeetup, som jag deltog i i höstas. Det var en märklig och häftig upplevelse och en insikt om att här hör jag hemma.

En av de som höll i en presentation var Annika Bidner och hon pratade om IKEA-effekten och att hur man kan ta tillvara på den. I min värld, i skolans värld kom denna insikt att få mig att fundera mycket kring mitt arbete med mina elever och webbpublicering på bloggar och wiki:sar. Samt hur elever ser på skolarbete att mycket av det arbete som elever genomför i skolan saknar värde, är betydelselöst och hamnar i bästa fall i en pärm, och visas upp för mamma för att sedan arkiveras. Men väldigt lite vårdas, eller lämnar eleverna med stolthet. Det är en av de där sakerna som alltid gjort mig ledsen som lärare, att skolarbete inte har något värde.

I höstas (oktober) skrev jag ett inlägg på Stjärnkikarna IKEA-effekten tänker skolan på den?, som jag återpublicerar idag, som en del av min sommarserie, under följande licens CC (by, nc, sa).

***

billy

Geek Girl Meetup fick vi en härlig presentation om hur smarta människor som gör konstiga saker, och att företag kanske bör förhålla sig till kundernas till synes irrationella beteende.

I presentationen som Annika Bidner höll berättade hon om IKEA-effekten, som innebär att ”vi gillar” det vi byggt själva bättre, och ger det mer värde.

Vi värdesätter och tycker att IKEA:s bokhylla Billy är bättre/snyggare/mer värd för att vi själva har byggt den själv trots allt…

I mina elevbloggar kan jag ana en IKEA-effekt när jag läser mina elevers reflektioner kring sitt bloggande. Läs t.ex inlägget Farväl romanbloggen, Dr Jekyll och Mr Hyde från romanbloggen om Dr Jekyll och Mr Hyde.

Vi är nu sex personer som har läst samma roman under samma tid och alla har skaffat olika uppfattningar. Jag tycker att vår diskussion här i bloggen har varit bra och alla verkar ha fått sin röst hörd och sina åsikter sagda./…/Farväl romanbloggen, Dr Jekyll och Mr Hyde! Tack för denna tid!

Visst skiner Emelies kommentar av stolthet över det, som hon tillsammans med sina kamrater skapat. IKEA-effekten syns och mina elever tycker att arbetet med bloggen är ”extra” betydelsefullt.

Bilden på Billy bokhyllan är publicerad med tillstånd av IKEA.

***

Så skrev jag då, idag skulle jag vilja säga att  jag har fler exempel på IKEA-effekten, och att ett arbete med sociala medier kan skapa en extra känsla för skolarbete, som får ett värde som det inte har i vanliga fall, och jag har flera exempel på det. Ett publicerar jag nedan, ett annat kommer jag tillbaka till imorgon (tror jag, som en del av serien om sociala medier som pedagogiska verktyg).

Skolans arbete, och det eleverna gör i skolan borde skina av IKEA-effekter ständigt, det skulle vara ett mått på att skolan lyckas med sin uppgift, och att skolarbete är något som har ett värde även om eleverna skapat det själva.

Jag får alltid en extra nerv i rösten när jag läser följande citat av Simone Beck Friis som skrev det i sin gruppblogg om internationell konflikter (ett helt vanligt skolarbete, fast på nätet, som redovisades med hjälp av sociala medier, i en blogg)

Avslutningsvis
vill jag tacka för en underbar bloggtid som för med sig mycket glädje och kunskap. Jag har verkligen fått mer kunskap och allmänbildning än jag trodde. Det här sättet att lära sig är fenomenalt. modernt och annorlunda! Därför är det med sorg vi får se bloggen stängas klockan 12 i natt.

Tack för allt!

Simone Beck Friis

Skolan bör alltså fundera kring sin uppgift, se till att det eleverna gör i skolan har ett värde, upplevs som betydelsefull. Samt vi bör nog fundera kring hur vi kan skapa IKEA-effekter, och hur vi i skolan kan få elever att känna att de det gör, att skolarbete, är något extra, något värdefullt något som har betydelse.

Men frågan jag ställer mig är när ska skolan inse det?

Att klicka runt på YouTube- lite hjälp för källkritiken

Jag har en väldigt god vän i opedagogen, som ägnar en del av sitt sommarlov till att läsa igenom de inlägg som bland annat jag skrivit på Kolla Källans blogg idélådan och berättar i sitt inlägg Kolla Källans idélåda att:

Jag läser Kolla Källans idélåda där Kristina Alexanderson skriver om källkritik och informationssökning. Det är mycket intressant att läsa och jag inser att det är av största vikt att vi som arbetar som lärare är insatta i just detta. Vet vi själva vad som gäller för upphovsrätt, är vi själva källkritiska till det vi möter på nätet, vad är Creative Common, CC, kan vi bara ”klippa och klistra” med texter och googla bilder som vi sedan använder, får dina elever använda sig av Wikipedia som källa och hur insatt är du själv i hur Wikipedia fungerar där alla kan skriva en artikel?

sedan kommenterar Marie sitt arbete genom att på twitter skriva:

Huvudsaken är att man iaf gör något som intresserar en:) Jag väljer mellan golf på Tv o så detta. Lätt val 🙂

Vi har en liten överenskommelse. Hon läser och om det är något som hon saknar, så berättar hon det för mig. Och häromdagen kom en liten liten fråga i min mejlbox och den handlade om Youtube, och källkritik på Youtube. Marie undrade om var hittar man allt och vad betyder det? Dagens inlägg blir därför en liten klickguide till Youtube, och lite kommentarer till lite av den information som du kan hitta om ett Youtube-klipp.

Låt oss titta på följande Youtube-klipp (kopplas till ämnet Källkritik i någon form i alla fall) Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids. Det intressanta är vad vi kan få reda på utifrån Youtube, samt vad vi kan hitta och vad det betyder.

Låt oss titta på sajten och se vad vi kan se:

Vi får via Youtube reda på statistik, hur många som tittat på klippet, vi kan läsa kommentarer, vi kan ta oss till den som lagt upp klippet och dess kanal. Om vi klickar på kanalen kan vi se:

På kanalsidan kan vi se antalet inlägg, vi kan läsa den personliga presentationen, som vi måste vara medvetna om är ”kanalägarens”.

Vi kan få mer ingående uppgifter om den som publicerat klippet på Youtube, med andra ord. Antal kanalvisningar är enkelt antalet gånger som någon har tittat på kanalen. Men det som kanalen visar är kort bakgrund om den som lagt upp klippet på Youtube.

Jag tycker dock att det är mer intressant att du kan se spridning samt vem, vilka som bäddat in klippet först och var samt vilka grupper som tittar på ett klipp.

Vi klickar tillbaka till startsidan där vi tittade på klippet från början och under klippet kan vi då om vi klickar på statistik och då får jag se följande:

Sammantaget ger dessa klick lite mer information om vem som är avsändare, vilka som nås av klippet. Naturligtvis ger kommentarerna en tydlig fingervisning om vad andra anser om klippet. Så de hjälper en. Men klicka runt lite på YouTube du kanske finner det lika spännande som jag.

Sedan ska jag väl säga att det inte alltid räcker för att avgöra om källan är trovärdig eller inte. Naturligtvis kan det behövas fler besök och fler källor för att avgöra trovärdigheten i ett klipp som du hittar på Youtube, men det är ju det roliga med källkritik att ofta är den källa man vill bedöma bara början.

Varför ska du använda sociala medier i skolan?

Ända sedan Almedalen har frågan hängt över mig, JohanLange påminner mig försiktigt med bara sin närvaro på twitter (han säger inget, men jag minns att jag lovat, och lovat igen) att jag ska skriva om vilka pedagogiska fördelar som jag ser med att använda sociala medier i klassrummet.

Idag hamnade jag åter på Josef Collentines blogg och inlägget Don’t Focus on Social Media, Focus on How to Use it! och det slog mig han har verkligen rätt, i skolan bör det inte handla om sociala medier, utan om hur du och dina elever kan använda sociala medier, samt vilka vinster vi i skolan får av att använda dem.

Sedan vet jag att det i skolan precis som i det övriga samhället pågår en debatt kring nyttan av sociala medier, om Facebook ska vara spärrat eller inte, vad och vilka sajter som elever och lärare ska ha tillgång till, om jag som lärare ska vara vän med mina elever på Facebook eller inte etc. Men jag tänkte i en liten kort bloggserie ge mina reflektioner kring varför vi i skolan bör använda sociala medier, vilka fördelar dessa verktyg kan ge, eftersom panelen i Almedalen kom att handla främst om sociala medier inte om hur vi ska använda dem.

Som jag ser det kan jag ser det finns det två tydliga skäl till att skolan ska använda sociala medier vid sidan av att de är naturliga inslag i vår och våra barn, elevers vardag. Statistik som finns i Unga svenska och internet gör det tydligt:

men samtidigt så används internet begränsat i skolan

Och då vill jag tydlig göra en skillnad mellan internet och sociala medier. Internet i skolan är främst förknippat med informationssökning, inte med sociala medier, och web 2.0 där användarna med hjälp av olika kommunikationsverktyg skapar tillsammans. De skäl som jag vill lyfta är:

1. Digitala kompetens, elever/lärare kan inte utveckla digitala kompetens om de inte använder sociala medier

  • En av EU:s åtta nyckelkompetenser som handlar om att vi som medborgare behöver kunna hantera

/…/ digital kompetens, vilket innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.

Hämtat från: Europeiska unionens officiella tidning (2006). EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande

Unga och ungdomar har inte dessa färdigheter bara för att de är födda in i en era där digitala medier är naturliga inslag, kritiskt tänkande, informationssökning är färdigheter som måste övas, för att vi ska utveckla färdigheter i dem.
Kommunikation ägnar vi oss åt från den dagen vi föds tills den dag vi dör, men vi måste öva ständigt både med och utan digitala hjälpmedel.

2. Sociala medier är outstanding som kommunikationsverktyg elev-elev, lärare-elev, lärare-lärare, skola-föräldrar-elev

  • Dessutom kan vi med hjälp av sociala medier dela, kommunicera med många olika uttryck
    • bild
    • ljud
    • text
    • rörlig bild
    • animation
    • etc.

3. Sociala medier är grymma pedagogiska verktyg, som varje lärare bör anamma och använda, eftersom de är fantastiska pedagogiska verktyg. De underlättar för elever och lärare att genomföra skolarbete. Men vilka är de pedagogiska fördelarna? Så här på rak arm vill jag nämna följande:

  • samarbetsmöjligheterna, att elever/lärare kan samarbeta utan att behöva vara i samma rum vid samma tid
  • offentligheten- att alla kan läsa ta del av allas arbete
  • tillgängligheten – ständigt tillgängligt
  • internet, sociala medier som verktyg medför att elever kan redovisa kunskaper med olika medium
  • medvetenheten och kunskaperna som eleverna får om mediet, om internet och sociala medier i synnerhet
    • hur man ser vem som länkat till ett Youtube-klipp
    • att man ska titta på Om-sidan
    • subjektiviteten
    • transparensen
  • informationssökning, informationskompetens
  • möjligheterna till variation

Sedan undrar Du men, det måste du utveckla Kristina, snälla berätta mer. Det blir inte i det här inlägget jag får återkomma till fördjupande exempel och tydliggörande i hur du kan använda sociala medier i klassrummet/skolan samt vilka fördelar det medför.

Med länkar och transparens blir källkritik A och O

Jag läser Matthew Ingrams inlägg Twitter Forces Media to Confront the Myth of Objectivity, vilket handlar om vad en CNN journalist som efter att hon enligt följande artikel i New York Times CNN Drops Editor After Hezbollah Comments:

published a Twitter message saying that she respected the Shiite cleric the Grand Ayatollah Mohammed Hussein Fadlallah, who died on Sunday. /…/

Ms. Nasr, a 20-year veteran of CNN, wrote on Twitter after the cleric died on Sunday, “Sad to hear of the passing of Sayyed Mohammed Hussein Fadlallah … One of Hezbollah’s giants I respect a lot.”

Historien visar att det finns inboende konflikter i sociala medier, vad kan och inte kan man kommentera i sociala medier. Än en gång blir konflikten kring ”privatpersonen kontra yrkesrollen” tydlig, och att omfånget 140 tecken har sina begränsningar. Inlägget av Ingrams är i sig intressant och visar på problematiken att  via twitter har yttrat sig i en politisk fråga (Israel-Palestina konflikten).

I sig ett intressant dilemma, men i slutet av inlägget länkar Matthew Ingram ett intressant inlägg av David Weinberger Transparency is the new objectivity som handlar objektivitet och transparens, en tanke som vi alla bör ta till oss, i och utanför sociala medier, förhålla oss till:

In fact, transparency subsumes objectivity. Anyone who claims objectivity should be willing to back that assertion up by letting us look at sources, disagreements, and the personal assumptions and values supposedly bracketed out of the report.

Objectivity without transparency increasingly will look like arrogance. And then foolishness. Why should we trust what one person — with the best of intentions — insists is true when we instead could have a web of evidence, ideas, and argument?

In short: Objectivity is a trust mechanism you rely on when your medium can’t do links. Now our medium can.

I skolarbetet med digitala källor – länkar och transparens som finns i digitala källor, som finns i sociala medier (bloggposter, wikipedia etc) blir det ännu viktigare att elever i skolan lär sig vara medvetna samt källkritiska i sitt arbete med att förhålla sig till information, bilder och texter på nätet. Det är väl så viktigt att elever lär sig vara källkritiska mot text och annat material som finns i traditionella medier och i böcker, men bristen på transparens gör det många gånger krångligare.

Samt att det är viktigt att elever lär sig publicera sina arbeten på nätet, lär sig hur de kan arbeta med att länka till trovärdiga och aktuella källor.