Dagsarkiv: 08 augusti 2010

Vad ska skolan lära eleverna om nätet, livet?

Läser Mathias Klangs inlägg om Vad ska skolor lära om nätet, som handlar om Der Spigels nyhet att

the government of the state of North Rhine-Westphalia, recognizing that young people are not always aware of the dangers of revealing personal information on the Internet, is planning to teach school students how to deal with the Internet and social networking sites such as Facebook and Twitter.

”Our goal is to convey that the Internet doesn’t only offer chances and opportunities, but also has risks that students should understand in order to exercise autonomy with regards to digital media,” said North Rhine-Westphalia’s media minister, Angelica Schwall-Düren, in an interview with the Thursday edition of the regional newspaper WAZ.

Frågan som Mathias ställer är om det är en uppgift för skolan… Det är kanske bara en retorisk fråga med jag tänker det framgår ju i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet under rubriken skolans uppdrag:

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Det ingår i skolans uppdrag att förbereda eleverna för den verklighet som vi lever i. Nätet, teknologin är en del av den komplexa verklighet som skolan ska förbereda eleverna för.

Kanske att nätet inte bara ska utmålas i mörka färger, eller som en plats med bara risker, men en ökad medvetenhet om nätets möjligheter och risker borde ingå i skolan uppdrag… Att lära sig behärska mediet, och förstå mediet, nätet, internet, sociala medier. Jag anser att elever behöver kunskaper om själva medier och hur det fungerar för att de ska klara av att ”kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt”. Sedan kan man ju diskutera hur elever ”utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ”. Kanske är ett första steg att ta upp ”riskerna” och som Mathias avslutar är det så mycket bättre än att tro att om barnen har tillgång till tekniken och teknologin så lär de sig själva. Eller som Mathias uttrycker det:

Det finns en idé att bara alla får tillgång till teknologi så kommer lärandet automatiskt. Så mycket bevis till stöd för detta har jag inte sett.

The Story of the Stormtroopers eller historien om mina PowerPoints

Jag frågan, om och om igen, om jag ska använda mina klonbilder i mina föreläsningar eller presentationer i höst. Många tycks tro att klonbilderna har syftet att ersätta Stéfans Stormtroopers, men jag kan lugna alla. Jag blir trogen the Stormtroopers. De är en del av mig (Mrs. Stormtrooper), mina föreläsningar, mina PowerPoints och låt mig berätta varför.

Det enkla svaret är att jag inte skulle kunna ta sådana bilder själv! Men en annan del av svaret är att jag genom Stéfans bilder, som är spektakulära, får en möjlighet att prata om licenssystemet Creative Commons. Det är det korta svaret på frågan som jag fick idag om varför jag använder Star Wars, Stormtroopers, en annan fråga som jag fick är hur hittade jag bilderna?

Jo jag letade länge på flickr efter en bild på en ”riktigt” traditionell lärare som gärna använder tavlan framför en projektor och en PowerPoint. Och i min jakt på bilder på flickr, efter lärare med svarta tavlor ramlade jag över följande bild:

I will find the droids I'm looking for I will find the droids I'm looking for I will find the droids I'm looking for

I will find the droids I’m looking for I will find the droids I’m looking for I will find the droids I’m looking for av Stéfan CC (by,nc, sa)

Den bilden blev bra en illustration av mig som lärare, en traditionell lärare som älskar sin tavla. När jag väl ramlat över bilden så började jag titta närmare genom Stéfans fotoström och hittade fler bilder som jag tyckte kunde fungera som bra illustrationer till det jag pratade om, internet i skolan, hur elever söker, att vi googlar etc. Så sakta men säkert växte antalet till några få utvalda bilder. Det blev lätt en handfull.

Men det var först när jag vid ett samtal med Mathias Klang om bilder, om licenser och om Stéfans bilder. Vi pratade om hur mycket jag (vi) tycker om bilderna. Vi var överens om att Stéfan borde ge ut bilderna i en bok och då sa Mathias något i stil med: ”Jag har tänkt att man skulle kunna göra en hel presentation med bara Stéfans Stormtrooper-bilder.” Jag tittade upp lite frågande och sa: ”Tror du? Du tror inte att det blir för mycket då?” Med emfas sa då Mathias: ”Nej, det tror jag inte!”

Inför nästa presentation, frågade jag @klang67 om det var ok att jag ”snodde idéen” och Mathias sa: ”Ja, sno på …”

Det stora med att använda i stort sett bara Stéfans bilder i en presentation är inte att alla gillar bilderna, för det gör de. Det stora är att med en bildserie som Stéfans Stormtroopers blir det också naturligt för mina åhörare att fråga:

  • om bilderna, eftersom de är spektakulära,
  • om jag tagit bilderna själv, vilket jag naturligtvis inte har

och jag får en anledning att berätta och ge en teaser om Creative Commons, flickr och de möjligheter som licenssystemet ger för de som vill dela, de som vill att andra ska använda deras verk. Jag kan berätta om de möjligheter som CC ger mig att dela med mig av mitt skapande, och att jag lätt kan använda andras bilder, andras musik, andras texter, andras bilder som Stéfans. Den effekten kan jag aldrig få om jag själv har tagit alla bilderna, gjort hela arbetet. Med min egna Klonbilder skulle jag inte konkret kunna visa på de stora fördelar som internet och Creative Commons för med sig för mig som lärare, som föreläsare som bildälskare.

Så jag förblir Stéfans Strormtroopers trogen…

Om att vara elev och bli bedömd

You're not helping me...

Jag har berättat det förut, sommarens projekt heter Clone Summer 2010, och handlar om att jag tar bilder på två Kloner från Clone Wars i vår vardag, på platser som vi, jag besöker. De får göra allt mellan himmel och jord.

take the picture

hanging in the wind

Idéen är inte min, det är Stéfan Le Dû:s och han har gjort ett 365-projekt med sina Stormtroopers.

Sommarprojektet har många positiva spinn-offer, och jag lär mig massor om perspektiv, ljus, att ta bilder, men jag har också lärt mig massor om hur det är att bli bedömd, granskad.

Eftersom det här projektet är som en uppgift som jag tillsammans med mina barn har hittat på, så är de också med i processen väljer platser, saker som Klonerna ska göra, säga men de är också bedömer resultatet också och granskar bilderna som jag tar väldigt kritiskt. I deras ögon ska våra bilder bli som Stéfans, och jag ska säga som det är: Det lyckas jag lyckas inte med.

#fail

Deras kritik är genomgående densamma i Stéfans bilder finns inga människor, ingen vardag, inga röriga köksbord och inga barnhänder. Men de kommer med i mina bilder, vilket inte riktigt är som det ska vara. Mina barnen ser alltså vilka ”brister” som mina bilder har jämfört med Stéfans. Att bli bedömd är nyttigt och jag lär mig väldigt mycket. Jag försöker förklara att vi tänker olika,jag och Stéfan, fast egentligen borde jag säga: jag är bekväm nu tar vi bilden och det får bli som det blir, det är ändå bara ett sommarprojekt…

He's making a clone

playplay 2

Men deras bedömning har också fått mig att inse att uppgiften som de har gett mig, inte är den uppgift som jag förstått. Och i bedömningen av mitt resultat så blir det tydligt att vi inte riktigt förstått varandra. Samma sak har hänt mig som lärare också ett otalt antal gånger, jag har gett mina elever en uppgift, som jag upplevt som tydlig, avgränsad, men resultatet har blivit något helt annat, ofta ska jag säga mycket bättre.

talking

Och genom det jag har lärt mig, att det finns många lösningar på samma uppgift, och att vi har olika ambitionsnivå, samt att lösningarna inte behöver bli precis som förebilden, som tänket, det finns inte bara ett rätt! Det finns inte bara en lösning på en uppgift, det finns många. Och det är det som gör det så mycket mer roligt, att resultatet inte är förutsägbart utan kan bli det oväntad, men att få mina barn att förstå det, är en annan uppgift…