Om att vara elev och bli bedömd

You're not helping me...

Jag har berättat det förut, sommarens projekt heter Clone Summer 2010, och handlar om att jag tar bilder på två Kloner från Clone Wars i vår vardag, på platser som vi, jag besöker. De får göra allt mellan himmel och jord.

take the picture

hanging in the wind

Idéen är inte min, det är Stéfan Le Dû:s och han har gjort ett 365-projekt med sina Stormtroopers.

Sommarprojektet har många positiva spinn-offer, och jag lär mig massor om perspektiv, ljus, att ta bilder, men jag har också lärt mig massor om hur det är att bli bedömd, granskad.

Eftersom det här projektet är som en uppgift som jag tillsammans med mina barn har hittat på, så är de också med i processen väljer platser, saker som Klonerna ska göra, säga men de är också bedömer resultatet också och granskar bilderna som jag tar väldigt kritiskt. I deras ögon ska våra bilder bli som Stéfans, och jag ska säga som det är: Det lyckas jag lyckas inte med.

#fail

Deras kritik är genomgående densamma i Stéfans bilder finns inga människor, ingen vardag, inga röriga köksbord och inga barnhänder. Men de kommer med i mina bilder, vilket inte riktigt är som det ska vara. Mina barnen ser alltså vilka ”brister” som mina bilder har jämfört med Stéfans. Att bli bedömd är nyttigt och jag lär mig väldigt mycket. Jag försöker förklara att vi tänker olika,jag och Stéfan, fast egentligen borde jag säga: jag är bekväm nu tar vi bilden och det får bli som det blir, det är ändå bara ett sommarprojekt…

He's making a clone

playplay 2

Men deras bedömning har också fått mig att inse att uppgiften som de har gett mig, inte är den uppgift som jag förstått. Och i bedömningen av mitt resultat så blir det tydligt att vi inte riktigt förstått varandra. Samma sak har hänt mig som lärare också ett otalt antal gånger, jag har gett mina elever en uppgift, som jag upplevt som tydlig, avgränsad, men resultatet har blivit något helt annat, ofta ska jag säga mycket bättre.

talking

Och genom det jag har lärt mig, att det finns många lösningar på samma uppgift, och att vi har olika ambitionsnivå, samt att lösningarna inte behöver bli precis som förebilden, som tänket, det finns inte bara ett rätt! Det finns inte bara en lösning på en uppgift, det finns många. Och det är det som gör det så mycket mer roligt, att resultatet inte är förutsägbart utan kan bli det oväntad, men att få mina barn att förstå det, är en annan uppgift…

2 reaktion på “Om att vara elev och bli bedömd

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Christer

    En klockren jämförelse. Jag gillar när man kan öppna upp en så komplicerad fråga genom en liten vardagsberättelse. En sådan sak får i alla fall mig att gå och fundera på saken under lång tid, och det är större chans att jag minns meningen i det hela. (Även om jag förstås inte nödvändigtvis tänker samma sak som du tror att jag ska tänka…)

Kommentarer inaktiverade.