Dagsarkiv: 09 augusti 2010

Creative Commons dilemma eller vem ska man tro på?

Jag älskar Flickr! Hela sajten bygger på en grym idé att ge mig möjligheten att ”njuta”, smaka, ta del av andra bilder. Jag njuter, jag använder, jag smakar, jag känner, jag tittar, jag luktar på andras bilder. Och jag har hittat många bra bilder och somliga har blivit favoriter, som Stéfan och som Balakov. Båda fotograferna har jag använt bilder av. Bilder som de så generöst har valt att dela med sig av, båda under Creative Commons.

När jag laddar ner bilder från flickr, (för det gör jag), så har jag infört ett system där jag skriver ner bildens titel, fotografens alias och CC licens. För att jag enkelt ska kunna ange det när jag använder bilderna i presentationer, i bloggen, i livet…

Idag sitter jag och ska göra en presentation till Webbstjärnan om tävlingen och vad den innebär, vem som står bakom etc. Jag tvekar i mitt bildval och tänker jag kanske ska köra lite Lego idag. Och jag vet att Balakovs har bra Legobilder så jag kollar in hans fotoström, för jag har använt hans bilder förut, och jag gillar hans bilder och jag får sprida dem eftersom de ligger under Creative Commons. Jag har gjort det tidigare: Se t.ex. inlägget En övning inför nationella provet en bild av Balakov och under CC (by,nc).

Fast när jag kommer in i hans fotoström upptäcker jag att alla bilder som jag tidigare använt ligger under (c) Copyright. Men minns jag fel? Vad? Hur kan detta hända? Va? CC-licensen ska ju gälla lika länge som upphovsrätten hur kan detta vara möjligt…

Då minns jag TechnoLlamas inlägg Flickr, stock photography and Creative Commons där han skriver om just att ändra ett verk från Creative Commons till Copyright och hans utgångspunkt handlar om

”Getty Images, the stock photography giant, has decided to tap into the great resource offered by Flickr, and has announced that it will be using pictures taken by the community to offer realistic and authentic pictures that will act as an antidote to stock photography that is “too fake”.”

Det intressanta i inlägget är diskussionen kring om jag som valt att licensiera mitt verk under CC kan ändra mig och göra det till Copyright och det utreder TechnoLlama så här:

In the FAQ that explains the new arrangements, Getty answers the question of Creative Commons interaction:

Can I license my Creative Commons content?
There is a chance one of your Creative Commons-licensed photos may catch the eye of a perceptive Getty Images editor. You are welcome to upload these into the Flickr collection on Getty Images, but your contract requires that all images you place with Getty Images be licensed exclusively through them. So, if you proceed with your submission, switching your license to All Rights Reserved (on Flickr) will happen automatically. Any image selected to be part of the Flickr Collection on Getty Images that had been in Creative Commons will automatically be designated for Royalty-Free licensing.

If you’re not cool with that, that’s ok. It just means that particular photo will need to stay out of the Flickr collection on Getty Images.”

There are of course several questions about this. Is this legal? Does this violate existing Creative Commons licensing practices? Well, no, this is legally sound, but perhaps ethically suspect. Allow me to elaborate.

One of the questions I have heard asked in light of this deal is that Creative Commons licences are irrevocable (CC calls it non-revocable, I never really understood the difference). This is because the licence grant states that:

“License Grant. Subject to the terms and conditions of this License, Licensor hereby grants You a worldwide, royalty-free, non-exclusive, perpetual (for the duration of the applicable copyright) license to exercise the rights in the Work” [… italics mine]

What this means is that whenever you licence something with Creative Commons, and as long as the licensee fulfils the terms of the licence, they can continue using the work in perpetuity, or in practical terms, until the copyright expires. Does this mean that you cannot change your mind? No, it only means that once a licensee is using the work, their right to use the work cannot be revoked. CC explains it better here:

“What if I change my mind?
This is an extremely important point for you to consider. Creative Commons licenses are non-revocable. This means that you cannot stop someone, who has obtained your work under a Creative Commons license, from using the work according to that license. You can stop offering your work under a Creative Commons license at any time you wish; but this will not affect the rights associated with any copies of your work already in circulation under a Creative Commons license. So you need to think carefully when choosing a Creative Commons license to make sure that you are happy for people to be using your work consistent with the terms of the license, even if you later stop distributing your work.”

Let’s use this blog as an example, which is licensed under a Creative Commons licence. Imagine a teacher finds my posts exceptionally insightful and witty (why wouldn’t they?) and decides to take some of the content, put it together into a collection of TechnoLlama’s Greatest Hits, make them into a pdf file and distribute them to their students under the same licence. They are entitled to do all of these things under the terms of the CC licence. Now imagine one day I decide that all of this free culture stuff is just not worth it, it is time to make the blog pay damnit, and change the terms of the blog to make it “All Rights Reserved”, and turn the entire blog into a book. While I have closed the blog for future users, those who re-used the content already can continue to do so, not only that, the teacher can continue distributing the pdf of “TechnoLlama’s Greatest Hits” online, as long as it is done non-commercially and it is shared using the same licence. This is what non-revocable means. Will that pdf compete with my book? Sure it will, but that was the risk I took when I licensed under a CC licence.

The reason for the non-revocable nature of the licences is one of security for licensees. It would be difficult to use any CC content if I thought that the content acquired under good faith could be revoked by the creator at any moment and without notice.

För att sammanfatta. Ja, jag kan ändra verket från CC till (c). Men eftersom en Creative Commons licens så att säga följer med verket lika länge som upphovsrätten och den går inte att ändra för det verk som jag har laddat ner och det är ok att jag sprider verket vidare under de villkor som angetts i licensen.

Det innebär att jag som har bilder av Balakov i min dator som är licensierade under CC (by,nc) kan fortsätta att använda dem, under samma licens. Men frågan jag ställer mig är: Vem kommer att tro på mig, när de tittar på de länkar som jag har till bilderna? Och hur kan jag bevisa att bilden som jag laddade ner låg under CC när jag laddade ner den, när exakt samma bild idag ligger under en (c) Copyright?

Min presentation blir med en annan fotografs bilder med andra ord

Som vanligt undrar jag…

Hur håller du koll… med 18 elevbloggar? Jag använder rss-läsare!

När sommaren startade hade jag idéer om att under sommaren kommer jag att hinna med en bloggserie, den gör att jag kan ta det lugnt och bara behöver återpublicera ”gamla texter”, sedan kan jag fotografera, njuta, bada, simma och allt det där. Så i början av sommaren tycktes en bloggserie vara en god idé, så här i slutet inser jag att det var nog egentligen mer än jag mäktade med. Det känns många gånger lättare att skriva nytt än att publicera eller återpublicera egna texter.

Idag läste jag Mathias Klangs inlägg Börjar RSS bli inaktuellt och då kom jag på att det har jag ju skrivit om tidigare, och just det inlägget om rrs ligger på listan över inlägg som ska eller borde ingå i min sommarserie. Så naturligvis ska jag återpublicera det…

Men innan du får läsa skåpmaten så vill jag säga: en rss kan bara bli inaktuellt för den/de som känner till eller använder rrs-läsare. Många av de lärare som jag möter har aldrig ens hört talas om att det finns rss-läsare, och vet inte vilket stöd dessa kan vara och för dem skrev jag detta inlägg och vilken betydelsefull roll rss-läsaren har för mig som handledare och lärare med 18 elever som alla bloggar på individuella bloggar. Det är genom rss läsaren som jag överhuvudtaget kan hålla koll och få överblick.

RSS-läsaren är min livboj på nätet.

rssJag är handledare för 18 elever i gymnasiekursen Projektarbete 100p, som en viktigt del av den kursen ska eleverna ska föra individuella loggböcker kring sin arbetsprocess mot det färdiga projektet.

I år har jag valt att lägga alla mina elevers loggböcker på nätet som individuella bloggar.

-Varför?

En av anledningarna är att jag ibland har lite svårt att hålla reda på papper, andra skäl är att jag vill utnyttja möjligheten att eleverna ska kunna lära av varandra.

-Men hur kan du hålla reda på arton projektbloggar, arton loggböcker och på arton olika domäner på nätet?

Genom rss-flöden och Google.

-Hur går det till?

Jo, jag har en egen Google sida där jag samlar alla rrs-flöden från mina elevers bloggar. Jag kan alltså uppdatera mig om vad som händer i mina elevers projektloggar, genom min iGoogle sida. Jag gillar tjänsten för jag behöver aldrig tveka om jag läst inläggen eller inte, då jag genom en enkel ”klickning” kan gå in och se vilka inlägg som jag inte läst sedan sist.

Jag följer självklart andra bloggar på min iGoogle sida, som Stjärnkikarna, Omvärldsbloggen, Kolla källans idelåda m.fl. Men de ligger under andra flikar, så de syns inte på bilden (se nedan).

en av mina iGoogle sidor

Om du vill se hela bilden, lite bättre, klicka på den!

rss-flöden, min livboj på nätet från Stjärnkikarna den 19 okt 2009 CC  (by, nc, sa)

Utan rss, utan rss-läsaren skulle det inte vara möjligt att överhuvudtaget arbeta och kunna följa upp individuella elevers arbeten på nätet…

En av de saker som jag saknar

Ytligt sett skulle jag vilja säga att i min värld av sociala medier går allt fort. I bland undrar jag om det är först, störst och populärast som gäller. Jag är inte speciellt snabb, utan jag behöver tid för att hinna tänka, ta ställning, fundera, reflektera en stund. Söka fler svar, fler infallsvinklar tänka ännu en stund. Det tar tid, och jag är sällan först.

Idag fick en vän mig att fundera återigen över ett inlägg som Mathias Klangs skrev i december ”Things I shall miss” som är en lista en underbar lista som jag valt att återpublicera bara för att jag kan, och som är skapad utifrån begreppet:

Saudade is a wonderful concept, its difficult to translate from Portugese but here is Aubrey Bell’s explanation from the book In Portugal (1912).

Vague and constant desire for something that does not and probably cannot exist, for something other than the present, a turning towards the past or towards the future; not an active discontent or poignant sadness but an indolent dreaming wistfulness.

So lets start with the obvious. I am a web person, my work, research and many of my interests would not have been relevant, or even possible, prior to the internet. Despite this I reserve the right to miss things that are slowly fading away – in a large part due to this technology we crave, admire and rely on.

Bookstores with more than bestsellers. The bookstore was dying for a time. It was hit hard from its monopolistic stance by the webstores and has transformed itself into a pop experience. Unfortunately with less knowledge and stock. Now for those of you lucky enough to live in cities in English speaking nations there is the mega store that gives the illusion of width (and they are gorgeous). But seen from the perspective of a small language state like Sweden it is easy to see first hand the decline of the book & store.

Some of the naive believe that if the market wants a book it will be published. The problem with this is that the large market required wants bestsellers. And historical works will be lost, they have been before but not on this scale. I used to think that second-hand stores would pick up the slack but they will eventually end up with what the market produces.

Languages are dying out at an alarming rate. They are small odd languages which most of us will never hear and now never get a chance to. With them dies there cultural significance and potential impact on the world. So this is sad, in the same way as the death of any culture. It’s sad, but that’s life. Obviously the smaller languages are doomed. Eventually Swedish will be a thing of the past. Swedish, Danish & Norwegian can almost be seen as dialects of each other but even then we are talking about a population of less than 20 million. But the question I have not seen posed is how many languages can a globalized world support?

Newspapers! Eventually the concept of sitting at breakfast with a thick, well written, argumentative, educational, cultural artifact of sheets of paper filled with the world will be gone the way of family dinners and the dodo. Can’t help it, I am a dead tree junky. The news I can get elsewhere but, ah, the format, the format.

Real old fashioned unnecessarily large, tackily decorated movie theaters. What am I saying? These are long gone.

Being able to read the collected letter of someone dead is a form of voyeurism which will be gone forever. In its place is the text message or tweet novel. Who wants that crap? Help me? Seriously it must be novelty value? Or is this just an unappreciated art form that I am too dumb to get?

Dead time This is straight from the Telegraph’s list of 50 things the Internet will kill. “When was the last time you spent an hour mulling the world out a window, or rereading a favourite book? The internet’s draw on our attention is relentless and increasingly difficult to resist.”

Traveling to Local culture even before the web major stores were everywhere. The same stores appear all over and create an ubiquitous sense of style and culture. This is an old complaint but it ain’t getting any better. Mind you the “local” items I miss are probably made in China anyway.

Pens, pencils & notebooks. Sure these are still around. Quality notebooks were almost killed by the moleskine but a whole new generation of cool stuff is appearing. Unfortunately the good stuff will not survive. They will become unfashionable quality gifts given on serious occasions and never used. They will be back for short revivals as fashion accessories.

Snail mail. I am old enough to have sent and received actual letters. Hand written content about people I had actually met. Now its only marketing, bills and magazines that come through the letterbox.

Things I shall miss från Digital Rights av Mathias Klang CC (by,nc, sa)

Jag har tänkt länge över listan, över texten, över vår verklighet som är i ständig förändring. Över saker som jag saknar, om den stämning som texten skapar… Det är en text som inte lämnar mig. Men vad fick mig att tänka på den, jo det var ”snigelposten”, kuvertet…

Jag fick jag ett vadderat kuvert. En gåva från min underbara vän Anne-Marie Körling och kuvertet fick mig att återigen tänka på listan och inse att det var länge sedan någon skickade en gåva till ”mig”.

Det var länge sedan brevlådan fylldes med så mycket eftertanke och omsorg som det vadderade kuvert som Anne-Marie hade skickat. Innehållet var till mig, till Kristina. Och när jag öppnade kuvertet så log hela jag, för det som finns i kuvertet lyser av en tanke på att Anne-Marie har tänkt: Kristina kommer att tycka om den här, den ska hon få. Det här är Kristina Alexanderson, en gåva som lyser av Kristina.

Det är en av de saker som jag saknar, de där gåvorna som bara säger ”det här är du”.

Tack!