Dagsarkiv: 12 augusti 2010

Twitter och upphovsrätten…

Jag vet att jag vid ett tillfälle var tvungen att fråga Mathias Klang om hur det är med en tweet, om jag kan återpublicera den utan att fråga, om jag kan se det som ett citat, eller om varje enskild tweet ska ses som ett verk. Frågan i sig kan tyckas banal, men svaret gjorde det inte enklare, om ett skapande är ett verk eller inte beror på om det jag skrivit, tweetat, uppnår någon verkshöjd.

På justitiedepartementets hemsida läser jag följande om verkshöjd:

För att ett alster ska anses vara ett verk måste det ha uppnått verkshöjd. Det innebär att verket ska visa upp originalitet eller individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande.

Visst man kan diskutera om en tweet, en utsaga på 140 tecken alltid uppnår verkshöjd. Troligen inte, men det är nog bäst att fråga om man vill återpublicera någon annans twitter var den slutsats som jag drog.

Men samtalet om upphovsrätt och twitter var inte slut där då en annan twittervän in undrade om en tweets är ett verk som skyddas av upphovsrätten hur kan det då vara förenligt med möjligheten att retweeta (det innebär att man kopierar eller sprider samma meddelande fast till de som man själv följer).

Om mina tweets når verkshöjd och skyddas av upphovsrätten då borde de eventuella retweets som görs innebär att någon annan genom att retweeta min tweet tillgängliggöra den till allmänheten och för att det inte ska vara ett upphovsrättsligt intrång har jag förstått det som att man måste ha skaparens tillstånd.

Komplicerat, men vem sa att det var lätt. Idag fick jag av ett tillfällighet syn på att som twittrare kan vi licensiera våra tweets under Creative Commons. Ett roligt initiativ, ett ställningtagande… Men det adresserar än en gång frågan om hur det fungerar med upphovsrätten på twitter.

Är en tweet ett verk?

  • kanske, kanske inte beror på verkshöjden…
  • men om min tweet är ett verk, vad är då en retweet? ett intrång?

Kanske behövs en CC-märkning i alla fall…

Källkritik behöver inte vara svårt

I mitt arbete med källkritik har det varit viktigt att välja en utgångspunkt som eleverna kan känna igen, som de kan förhålla sig till. Jag har ofta valt att inleda arbetet med källkritik med att låta eleverna titta på hur till exempel den egna skolan presenteras på skolans webbplats.

By Orange42

Waiting for Time to Pass by Orange42 CC (by)

De har gemensamt fått studera den information som finns om den egna skolan och sedan fundera kring följande frågor:

  • Vem som är avsändare?
    • Framgår det? Hur och varför?
  • Vem som är mottagare?
    • Hur framgår det?
  • Vilken typ av källa det är?
    • Första handskälla?
    • En andra handkälla? Om så anges de källor som informationen bygger på?
  • Vad är syftet med källan?
    • Att informera?
    • Att övertyga?

Det brukar bli spännande samtal, om avsändare och om textens syfte. Samt om skolan lyckas med sina ambitioner.

Ett samtal som utgår från elevernas kunskaper

Min erfarenhet är att det är bra att inleda ett källkritiskt arbete utifrån ett ämnesområde som eleverna kan och har kunskaper om. För då har eleverna kunskaper om det som källan handlar om och då är det också lättare att se de intentioner som finns med texten.
Ofta blir dessa enkla övningar relativt kravlösa, eftersom de inte kräver så stora efterforskningar. Sedan kan du naturligtvis utveckla arbetet med texten om skolan, genom att ta reda på vilka texter/vilka källor som i sin tur står bakom den information som ges om skolan. Men jag brukar istället låta mina elever arbeta med texten och fundera på hur informationen i den skulle se ut om det var en annan avsändare som skrev om samma sak: Vad skulle en före detta elev skriva? Eller en arkitekt? Eller en författare som vill placera ett mord i skolan lokaler? (Ev: Vad skulle eleven själv välja att lyfta fram på skolans webbplats?) etc.

Varje text har en avsändare och ett syfte

Det är en väldigt enkel övning i att göra elever medvetna om att bakom varje text finns en avsändare, som har ett syfte. Och att det krävs kunskaper om det källan berättar om för att du lättare ska kunna förhålla dig medveten till den information som avsändaren presenterar.

”Ära den som äras bör” (tänk, va jag är lättimpad)

Internet är fantastiskt! Allt är tillgängligt, allt finns nästan bara ett klick bort:

  • all världens kunskap,
  • all världens samlade konstskatter,
  • all världens musik, filmer, animationer

Ja inget är längre bort än ett klick. Jag och Mathias Klang arbetar med att göra om Creative Commons Sveriges webbplats. Det är lite pill, lite fix men det går framåt.

Vi vill ha en tydlig, användbar sajt. En sajt som ger dig som besökare kunskaper och insikter, en sajt som lever och mår gott, eftersom sajten är vårt lilla fritidsprojekt så arbetar vi med den när vi inte har annat för oss. För att det inte ska bli för mycket har vi dela uppgifterna mellan oss och Mathias sköter det estetiska och expertkunskaperna medan jag lägger upp innehållet kan man säga.

Buncha Buttons
Buncha Buttons by trekkyandy CC (by, sa)

Ni som har sett Mathias presentationer vet att han är grym på att hitta bra bilder. De är alltid spännande, djärva och mångtyda i sitt uttryck. Estetik är Mathias grej inte min, så han har haft i uppgift att lägga upp en bild i headern på sajten. Ingen lätt uppgift (och jag har nästan kunna se hur han har våndats) i telefon.

Men idag valde han och vilken bild, vilket val och vilket uttryck. Dessutom är bilden en från flickr under CC-licensen Erkännande-DelaLika. Men det där med bilder och licenser är hans grej, han är en sann estet. Det imponerar på mig, men det som imponerade allra mest var hur han löste själva erkännandet. Hur löser man erkännandet av en CC-bild som man lägger i header? Det är väl en fråga som varje person som använder en bild som ligger under Creative Commons måste fundera kring, eller? Hur löser man erkännandet av upphovsmannen på ett juste och på ett i enlighet med god sed?

Ni vet ju vad man säger om första intrycket, det är headern. Den bilden ger besökaren ett första intryck och det är grymt … sedan valde Mathias att lägga erkännandet i foten så att besökaren lämnar sajten med titel, fotografens namn och CC.licens som sista intryck. Kan det bli bättre?

Jag säger bara det besök Creative Commons Sveriges sajt se och lär.