Jag tror på det goda, jag vill tror på de goda idealen, jag tror på CC…

Att ha ett litet uppdrag för Creative Commons, som skolombud. Det är en ära. En stor ära. Jag tar mitt uppdrag på fullaste allvar. Och är väldigt stolt över att jag förknippas med en idé vars syfte är att tro människor om gott, att tro att människor lyssnar på andras önskemål. Att de tar hänsyn till det jag vill när jag är generös och vill dela. Att jag som skapande människa tillåter andra att kunna skapa, ta del och använda det som jag skapat. Ett enkelt sätt att frigöra vår tids kulturarv.

Jag vill tro på det goda inom människan och jag tror att det är därför jag blir och är imponerad av projekt som Wikipedia och Creative Commons eftersom de bygger på tilltro. De som står bakom CC eller Wikipedia har en bild av att människor om de får, om de kan, gör gott, hjälper varandra, skapar tillsammans. Det beundrar jag.

Creative Commons bygger på en föreställning om att allt är tillåtet, inom de begränsningar som upphovsmannen angett i licenserna. I mitt fall så få vem som helst använda min text så länge de anger att det är jag som är upphovsman, sedan får de sprida verket vidare så länge de anger att verket, texten ligger under Creative Commons licensen Erkännande-DelaLika. Jag tillåter också att den som vill använda min text får bearbeta den, bygga vidare på den skapa ett nytt verk med hjälp av mina texter, men de måste ange att de har mitt verk som utgångspunkt och licensen samt låter andra få samma möjligheter under samma villkor, nämligen Creative Commons.

Och jag gör detta för att jag tror eller vill tro att andra respekterar mig och mina önskemål då, de ”stjäl” inte bara. De kommer att ange att det är jag som skapat verket, men när jag i mina efterforskningar häromkvällen tog kontakt med en fotograf vars bilder jag gillar och ville använda för att fråga om varför han hade ändrat licensen från CC till Copyright. Det svar som jag fick, det fick mig att tvivla på det goda, på att människor lyssnar, har kunskaper, insikter, tar hänsyn till upphovsmannens önskemål. Det är ett ansvar vi har.

I sitt svar var fotografen tydlig med att den främsta anledningen till att hans bilder inte längre låg under Creative Commons var därför de fanns de som använde hans bilder utan att bry sig om att följa de villkor som han hade satt upp.

Jaha, tänkte jag, det alltså bara en vision, en illusion, en idé, att om jag delar på vissa villkor lyssnar du… I verkligheten är det som vanligt. De lyssnar inte, de bryr sig inte, de finns de som inte tar hänsyn, men jag vill tro på det goda, jag vill tro på att du respekterar de villkor som jag har satt upp, jag vill tro på idealen, jag vill tro. Men jag är kanske bara sådär svenskt naiv när jag tror det…

Men samtidigt vill jag tro att med kunskap och goda förebilder så kommer fler att tro, våga vilja och välja att dela med sig av sitt skapande men för att de goda ideerna ska segra krävs det att vi som använder andras bilder, material också tar vårt ansvar, lyssnar på de önskemål som skaparen har, lyssnar, lär och försöker göra rätt.

Min tro stärktes på Tjärö, under SSCW när jag tillsammans med @Jocke och @Grafstrom hade ett väldigt intensivt och givande seminarium om Creative Commons.

Kolla gärna in det…

Creative Commons på SSWC 2010 by Jardenberg Studio CC (by)

Läs Jockes fina inlägg om gröna prickar, jag vill tro på att det finns många gröna prickar och de behövs. Tack Jocke!

15 reaktion på “Jag tror på det goda, jag vill tror på de goda idealen, jag tror på CC…

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Alma Taawo

  3. Pingback: KristinaAlexanderson

  4. Pingback: Joakim Jardenberg

  5. Pingback: Ann Markström

  6. Pingback: Ulrica Törning

  7. Pingback: korlingsord

  8. Pingback: korlingsord

  9. Pingback: Johan Grafström

  10. Pingback: arkland swe

  11. Pingback: tbjorkgren

  12. Lars L

    Jag undrar i mitt stilla sinne om en ändring av licensieringen verkligen förändrade bildanvändandet? Om man inte respekterar en licens, varför skulle man plötsligt respektera full copyright?

  13. Lars L

    Jo, jag är inne på din linje här, Kristina, att med dåres envishet fortsätta att tro på att de allra flesta människorna fixar det här med generositet och respekt. Sen att det finns andra som har svårt med generositet är nog något vi får leva med… Frågan är vilken anda som ska dominera?

  14. Mattias Jansson

    Inspirerad har jag lagt cc på bloggen. Brottas med hur jag ska få detta tänk att genomsyra Katrineholms kommun. Ägande sitter så djupt och det känns som att det blir ett sätt att skapa position och makt.
    Behöver en inspiratör!

Kommentarer inaktiverade.