Hur motiverar jag en Creative Commons licens?

Som jag ser det finns det många motiv eller argument till att Du ska licensiera ditt verk under Creative Commons, och jag har lovat @sundhult att motivera och förklara hur jag brukar säga.

TravelBug-Butterfly_02

TravelBug-Butterfly_02 by Sundhult CC (by, sa)

Till att börja med måste man inse vad upphovsrätt är, men det grundläggande kunskapen bortser jag från här… Så varför ska man licensiera sitt verk?

Det är frågor som alla som befinner sig i större eller mindre omfattning på nätet bör fundera kring. För en naturlig följdfråga blir ju om du i någon omfattning använder Wikipedia eller Open Source verktyg hur kommer det sig att du kan använda det? Vad bygger dessa på för värden?

Sedan kan ju svaret på frågorna vara att man använder dessa i större eller mindre i omfattning.

Vad har Creative Commons med detta att göra? Från ett perspektiv kan man säga att CC bygger på samma idé, en dum idé om att människor kommer att skapa, dela och låta andra bygga vidare på sitt skapande utan att ta betalt… Men att välja en Creative Commons licens är stort, svårt och kräver en del eftertanke och kunskap är min erfarenhet. Licensen ska dessutom följa med verket lika länge som upphovsrätten, alltså i hela min livstid och 70 efter min död, det är länge, en hel evighet. Inte uppskattningsbart, inte möjligt att överblicka, och tänk om, tänk om jag skapar något stort, vackert, fint lägger den under en CC licens och sedan kan jag inte tjäna pengar på mitt mästerverk. Tänk om jag blir lurad!

Creative Commons och möjligheten att tjäna pengar står inte i motsättning mot varandra. I vilken omfattning du låter andra bearbeta, sprida använda ditt verk bestämmer du ju genom licensvillkoren.

Ofta förenklas valet till att det bara handlar om olika frågor. Den första brukar handla om:

  1. Vill du att andra ska kunna använda, sprida dina verk utan att de varje gång måste fråga om lov?
    1. Kommer du fram till nej på första frågan så ska du inte licensiera ditt verk under Creative Commons.
    2. Säger du ja, kan du börja fundera på under vilka villkor du vill att andra ska kunna ta del av ditt verk.

Då kommer frågan om vilken licens du ska välja i vilken omfattning som du vill att andra ska får ta del av ditt verk. Att välja licens är svårt och många av mina elever upplever dessutom att det är ”läskigt” att lägga sina bilder/sina texter under Creative Commons. Man vet ju inte hur de kommer att användas, eller hur eller av vem eller var, eller till vad…

Sedan kan man naturligtvis ställa frågan om man vet hur ens verk kommer att användas, återpubliceras, spridas om det ligger på nätet, vet man det ändå? Troligen inte…

Vill du inte att dina bilder, dina texter, dina verk ska spridas digitalt så ska du nog inte publicera dem på nätet, men om du väljer att publicera på nätet kan du nog räkna med att de sprids vare sig du vill det eller inte, men jag tror att med kunskap och med hjälp av ett licenssystem som Creative commons så kan spridandet av mitt verk ske på mina villkor och på ett sätt som jag tycker är ok. Allt annat är faktiskt ännu mer läskigt.

Man måste också fundera på varför man skapar det man skapar, varför skriver jag den här bloggen? Varför tar jag bilder på kloner? Varför? För att jag tycker att det är roligt, jag tror inte att vare sig min blogg eller mina klonbilder kommer att förändra mitt liv eller mitt levene. Kanske ser man annorlunda på det om man är författare, eller fotograf, det respekterar jag. Å andra sidan får mina bilder spridning på ett sätt som de annars inte skulle fått om jag inte lagt ut dem med en Creative Commons licens, och det gör mig glad. Mina bilder inspirerar sedan även andra att ta bilder på platsfigurer på olika platser i olika situationer och det gör mig också glad. Den effekten medför mitt skapande och att jag delar det, låter andra använda.

Upphovsrätten är en fantastisk grej, som finns för att skydda verket, men den skapades inte för en tid, för en era där var man kan tillgängliggöra sina verk till en bred allmänhet genom en enkel knapptryckning, för en digital era. Mathias Klang skriver så i inlägget Vem tänker på skolan och biblioteken? på Stjärnkikarna himla bra. Han motiverar det bättre än alla andra och eftersom jag brukar låta som en raspig kopia av Mathias när jag pratar CC så jag väljer att låta hans ord tala istället för mina:

Teknologiutvecklingen har suddat ut skillnaden mellan original/kopia. Idag har vi tagit bort de spärrar tid/geografi utgjorde för kommunikation. Vi har skapat en värld där flerparten kan delta i skapande av den gemensamma kulturen. Och det gör vi som aldrig förr. Vi skriver, filmar, facebookar, tar bilder, skapar musik… kort sagt ingår vi i en dialog som skapar samhället. Men nu när vi har fått verktygen för att kunna delta riskerar vi att förhindras genom en allt starkare upphovsrätt. För varje teknisk spärr som faller finns ett intresse att skapa artificiella juridiska hinder istället… men varför?

Måste inte samhällsnyttan av dialogen, delaktigheten och lärandet ha företräde framför den enskildes absoluta ägande? Om vi förlorar möjligheten att använda teknikens verktyg kommer endast den laglydiga delen av samhället skadas… den offentliga delen kommer att skadas. Och skolan kommer att drabbas hårdast genom misslyckade kommunikationsförsök och bristande relevans till barn och ungdomars vardag och framtid.

I ett samhälle där vi alla deltar i ”den största dialogen, utbytet av erfarenheter, kunskaper, bilder etc. någonsin där måste också upphovsrätten reformeras, och anpassas till den teknologi som är en del av vår vardag. Men så har inte skett, utan i stället sker det åtstramningar och debatten handlar om pirater, och intrång, varför är det så? Jo, för att förhindra missbruk av det upphovsrättsliga systemet. Idén är att när de fysiska spärrarna försvinner behövs juridiska spärrar. Det som blir tekniskt möjligt blir juridiskt fel.

Vem tänker på skolan och biblioteken?

Världen fokuserar på pirater, men vem tänker på skolan och biblioteken? Vem tänker på oss som skall kommunicera med en generation som är födda med webben ”i blodet”.

Lärare kommunicerar över generationsgränser. Illusionen är att det är vi som kan som skall hjälpa de som inte kan förstå, lära, mogna, växa… tänka. Men att kommunicera med barn och ungdomar utan den infrastruktur som de är vana vid är att sätta allt för stora hinder i vägen för lärandet. Det är ett missbruk av den potential som tekniken erbjuder.

Det går inte att på ett enkelt sätt reformera upphovsrätten i tid, för teknologin är redan här. Skolor och skapare behöver kunna använda tekniken nu. Fram till att balansen återställs behövs olika lösningar och en sådan lösning handlar om att använda sig av licenser. Det största licenssystemet idag heter Creative Commons (CC).

Eftersom CC hjälper de som skapar upphovsrättsligt skyddat material att dela med sig så finns det nu enorma mängder med texter, bilder, filmer mm som lärare kan använda i sin utbildning utan att behöva oroa sig över att de gör något fel eller riskerar att bryta mot upphovsrätten.

Det är några av skälen, och det är bara början för jag kan tänka på så många fler…

Ja, sedan bör man fundera på om inte upphovsrätten låser in vår samtidskultur, och vem vill ta del av det jag skapar idag 70+1 år efter min död? Vem bryr sig om kloner då? Eller om twitter? Eller så…

9 reaktion på “Hur motiverar jag en Creative Commons licens?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Jan Videren

  4. Pingback: Christian Dahlqvist

  5. Pingback: Anne-Marie Körling

  6. Pingback: Anne-Marie Körling

  7. Pingback: Peter Remnemark

  8. Pingback: Maria Maja Larsson

  9. Pingback: sundhult

Kommentarer inaktiverade.