Dagsarkiv: 21 augusti 2010

Bästa Anne-Marie, ett svar från en skolombudsman på CC

Jag läser ditt öppna brev och inser att du har många frågor och det kommer att ramla in massor med svar. Inte bara från mig, du befinner dig ju i en delande värld. Kanske borde jag inte posta mitt svar här utan på Creative Commons Sveriges blogg, men jag tänker jag svarar från min horizont, från min blogg.

Du skriver så här:

Ibland ser jag mina fotografier hos någon och jag kan känna mig ledsen över att ingen har frågat. De som frågar säger jag ja till. Men jag vill gärna ha frågan. Är jag snål och misstänksam då? Är jag inte med och spelar på det villkor som jag givit mig in på? Hur signalerar jag min vilja att dela med mig och samtidigt åtnjuta respekt för att jag gör det?

Jag undrar också – om jag skriver till Er, vem är det egentligen jag skriver till? Vem svarar mig? Om det är så att jag undrar – är det ett massutskick av svar jag får och så får jag själv leta mig igenom texten för att hitta svar på mina frågor – eller kommer jag få en personlig rådgivare innan jag sätter Creative Commons på mina alster?

Om jag börjar med frågan från slutet, så är jag gärna din ciceron, i din jakt på svar om Creative Commons, din vägledare genom alla frågor… Tillsammans kan vi utforska svaren. Sedan till känslan av att känna sig sviken då någon lånat utan att fråga är bara djupt mänskligt. Den känslan följer oss ständigt. Vi vill veta, vi vårdar det vi tycker om och vi vill veta att det vi skapar hamnar i goda händer. Det är lite som att vi vill att våra barn ska ha det bra, vara väl omhändertagna. Det är så med det vi skapar också…

Så vad tror du Anne-Marie ska vi ta varandra i handen och ge oss ut på resan och söka svaren på de frågor du har om Creative Commons.

Din CC-ciceron

Vi skulle aldrig ha träffats, utan våra bloggar…

Jag pratar med Anne-Marie Körling i telefon, och för att vara jag är det ganska ofta. Vi pratar webb, blogg, skola och livet. Det är underbart, berikande och dynamiskt. Men som det är när vänner som inte pratar så ofta med varandra i telefon så går vi loopar, vi återkommer till samma ämnen, samma frågor och alltid, varje gång vi pratar så kommer följande fras:

-Vi skulle aldrig ha träffats om det inte vore för sociala medier, för webben, för bloggeriet.

Kanske är det så… Om inte sociala medier funnit då hade vi kanske möts, på någon konferens, på någon studiedag, eller genom att jag hade läst hennes bok men vi hade inte utvecklat vår vänskap, vårt systerskap, våra samtal, vår dialog som sociala medier gör att vi kan. Det som jag och Anne-Marie slår fast om och om igen i våra samtal är att i sociala medier blir det fokus på innehållet, inte på mitt utseende, på min ålder på min akademiska kompetens, vi kan mötas som mer jämlika.Om det inte vore för bloggen för sociala medier och för det innehåll som vi delar, som vi vill prata om hade vi aldrig fått tillfälle att berika varandra.

Eller för att citera Jardenberg och hans underbara kommentar som jag av en händelse hittade i min ”spamkorg”

(btw, att content inte är kung har vi väl slagit fast för länge sedan. För att citera Cory Doctorow: ”content isn’t king, conversation is. Content is just the stuff we talk about 😉

Åh, vad jag är tacksam för att sociala medier finns, att Anne-Marie finns, att du som läser det här finns. Att vara en bloggerska berikar mitt liv…

Mer öppen dialog, tillåt dig fråga nyfiket och bli berikad

Jag har ett lågintensivt bloggsamtal med Johan Lange som har pågått sedan vi träffades i Almedalen, och han ville att jag skulle utveckla varför sociala medier är de mest grymma pedagogiska verktyg som jag stött på. På #sswc hade jag lyckan att än en gång träffa Johan men den här gången var det min tur att vara åhörare och lyssna på honom och hans session om LUCK®.

Nu har en vecka gått och jag har haft för avsikt att skriva mer om #sswc och mer om mina upplevelser där, så har det inte blivit på grund av massor med skäl, men idag satte jag mig för att summera och fundera kring dels vad #sswc kring sessioner som Johan Langes, om möten, skolan och vardagen. Det är så många möten i skolan saknar är just det som fanns på #sswc, glöd, passion, närvaro. Och frågan ringer i mitt huvud hur kan vi skapa det i vardagen?

Jag var på flera sessioner och de hade alla liknande drag, och när jag sammanfattar med en mindmap blir Johan Lange på många sätt min bild av sswc. Jag låter bilden beskriva:

Alla sessioner som jag tog del av hade en glöd, en passion, byggde på en idé, en vilja att dela och låta sig berikas av att möta andra och andras kompetens. Så var det även med Johans session, det var för mig möten på #sswc. De som höll i olika sessioner var djup övertygade att de med engagemang och glöd lät sina idéer berikas och utvecklas genom att de fick möta andras infallsvinklar och idéer. Sharing is Caring, och än mer…

Jag skulle vilja att alla möten som jag kommer på är, öppna, kompetenta, fyllda med passion och intresse. Jag skulle vilja uppmana till mer #sswc, i vardagen, in i skolan. Mer un-konferens i skolvärlden, mer som Johan, med ett lugnt, engagerat, fokuserat och lyhört lugn låta andra ta del av ens kompetens och samtidigt låta sig berikas och tar del av andras idéer, möter andras infallsvinklar, frågor och tänk. Och helst på samma professionella sätt som Johan bland andra gjorde på #sswc, genom att tillstå att det finns problem, att det finns risker att ingen är fullkomlig.

Mer öppen dialog, fler möten kring det som vi har en passion för, eller åtminstone öppna upp för att våga ställa frågan nyfiket om att du vill få en annans infallsvinkel, använd en ton som bygger på tilltro till den andre, så att visa att du vill berikas… Tänk vilken berikande plats skolan och vardagen skulle kunna vara då…

Och Johan tack för att du bara tog det för självklart att jag skulle vara på #sswc, det bär jag med mig och är djupt tacksam.