Dagsarkiv: 10 september 2010

Jag är stolt, blev stoltare och nu är jag stoltast #clones #CC

Jag har berättat om mitt klonprojekt, erkänt att jag tycker att det är lite, lite galet, men otroligt roligt. Sedan är jag så stolt över att mina klonbilder används, att mina vänner på nätet, kända så väl som okända väljer att använda bilderna i sin undervisning, i en PowerPoint etc.

Jag blir helt enkelt glad.

Att sedan Rebecka har valt att använda några av Klonbilderna på Webbstjärnans sajt gör det inte sämre. Kolla här till exempel:

Om Webbstjärnan

Eller det här:

Om webbhotellen

Men idag när jag kolla på statistiken såg jag att jag hade trafik från en ny sajt, lite förvåndad, klickade jag mig fram och hamnade på en ”PIM-blogg” och vilka var där om inte klonerna.

PIM i Vimmerby Clones

Stolt, som blivit stoltare blev nu stoltast, klonerna illustrerar nämligen artikeln om Creative Commons. Vad ska jag säga? Jag är sååååååå himla stolt!

Till dig som vill delta i Webbstjärnan!

Igår var jag i Örebro och prata om webbpublicering och Webbstjärnan, idag har jag varit på hemmaplan och pratat webbpublicering och Webbstjärnan. Det är en stor lycka att få prata om hur webbpublicering kan bli en del av skolarbetet, och än större är lyckan när man i pausen blir stoppad av en lärare som säger:

– Så du är inte lärare längre?

– Nej, jag är tjänstledig detta år för att arbeta för .SE

– Åh, jag som så många gånger ha velat mejla, skriva till dig och säga ”Vill du bli min mentor”, för jag har som du svenska och samhällskunskap, men möjligheterna på min förra skola var så små för att arbeta med internet som ett verktyg, med webbpublicering i klassrummet, så det har liksom aldrig blivit av. Men nu har jag bytt skola med mer möjligheter och så får jag träffa dig, för jag vill också göra det som du gör, blogga om konflikter, blogga om romaner, blogga med mina elever.

Vi det här laget vet jag inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag är glad, att hon är här och vill pröva, vill våga, vill ge sig hän. Och jag tänker det är bäst att jag skickar med henne och alla andra som vill lite länkar, så att de som vill inspireras kan komma igång…

Jag vill gärna ge så mycket mer… så fråga, mejla, återkoppla, för jag är så oerhört glad över att jag inspirerat, och än mer tacksam för att du berättade, tack!

Till dig som undrar över Webbstjärnan säger jag bara kolla in den här muffinspresentationen, den gör en sugen!

Kan vi inte bara förbjuda YouTube?

Igår var jag inbjuden som föreläsare med ett tydligt syftet att prata och ge en bild över hur lärare kan arbeta med källkritik och vad de bör tänka på när elever får varsin dator. I min presentation lade jag tyngdpunkten vid just källkritik och vad lärare bör tänka på när de låter elever arbeta med källor på nätet.

I pausen kom sedan en lärare fram och sa: Det är intressant allt det där med källor och källkritik, men jag undrar mer över hur man ska få eleverna att inte bara vara på Facebook eller YouTube? Jag ser att när jag undervisar mina elever så surfar de hellre in på Youtube, Facebook än gör de övningar som jag har tänkt mig att de ska göra. Så frågade hon mig hur ska man göra?

Kan vi inte bara förbjuda Facebook och YouTube?

Oj, vad ska man svara…

I frågan finns en föreställning om att läraren, i det här fallet ”glosprogrammet”, vet vad eleverna behöver lära sig. Skolarbetet är det rätta. När eleverna flyr skolarbetet beror det på att möjligheten finns. Tar skolan bort möjligheten genom att spärra YouTube så kommer eleverna att arbeta hårdare, mer fokuserat, mot målet. De kommer att göra det läraren vill! Men är det så?

Flykten är kanske ett sätt att tala om att skolarbetet inte ger något, är tråkigt, omotiverat, felformulerat, saknar syfte för eleverna. Den frågan tycks inte läraren behöva ställa, för läraren vet rätt. Programmet i datorn med glosor som eleven ska fylla i har ett tydligt syfte och mål. Är det så att eleverna skulle förstå det, om inte YouTube eller Facebook fanns? Om skolan förbjuder YouTube och Facebook då kommer skolarbetes syftet stå klart för dem, då skulle de göra sitt skolarbete, och bara sitt skolarbete. Eller?

Att möte frågan och få läraren att reflektera över sin uppgift, över skolans uppgift, över skolarbetets syfte är svårt men samtidigt utmanande, och hur gör man det? Hur får vi lärare att fundera över syftet och om skolarbetet fyller någon funktion för eleverna, eller om deras flykt bara är ett resultat eller ett utryck för att de inte förstår, inte vet varför de ska göra just denna skoluppgift.

Jag svarde: Förbjud? Men vad löser det? Vad lär sig eleverna på ett förbud? Lär sig eleverna hantera dessa källor då? Lär de sig mer då? Och vad är egentligen elevernas utflykt till YouTube och Facebook ett uttryck för?

Kanske är det så att skoluppgiften inte känns relevant eller förstås av eleverna, kanske ska skolan använda YouTube och Facebook som en plattform för sin undervisning? Kanske kan eleverna lära lika många glosor på Facebook och YouTube, kanske bör vi fundera på vad skolan ska göra…