Ännu ett skäl för skolan att diskutera sociala medier

Jag tror på att allt kan utvecklas genom dialog, genom möten, genom kommunikation. Jag tror på samtalet och att jag kan växa genom att jag får dina synpunkter, dina åsikter och tar dem till mig, i beaktan. Men för att det ska ske krävs att du är villig att stå för din åsikt, möta mig och att jag är lyhörd, lyssnar på dig.

Kommunikation är ett ömsesidigt ansvar som Brit Stakston säger. Du tar ansvar för det du tycker. Det du upplever. Det kan vara svårt och det kräver att vi har en relation och att vi får ett möte. Det bygger på tilltro och ömsesidighet. Jag tar ansvar för att lyssna dig och du tar ansvar för att prata mig.

Frågan om relationer elever och lärare på nätet följer mig sedan länge, men Marcin de Kaminski väckte fråga till liv med sin bloggpost Hur ska man förstå YouTubefilmer på lärare? Där han kort hänvisade till ett klipp där filmer på lärare på YouTube diskuterades.

I klippet tar Marcus Samulsson (forskare på LiU) upp de olika former av klipp som förekommer och han tar upp den positiva aspekten att filmerna ”kanske är ett resultat av ett nödrop” eller som han formulerar det i artikeln Lärare hängs ut på nätet:

Marcus Samuelsson hoppas att filmklipp från de ganska slutna klassrummen kan belysa problem och skapa öppnare diskussioner mellan lärare, elever och föräldrar.

Jag tror mycket på möjligheterna med internet, ett mediet som jag använder dagligen för att publicera texter och bilder. Men jag undrar hur filmer med kränkande innehåll på lärare som löper amok, hur tas de emot? Att filma lärare som beteer sig fel, som går över gränsen om och om igen. Det kan vara ett sätt att synliggöra ett problem, så lång håller jag med Marcus Samulsson, men Marcin skriver sedan något i inlägget ”När lärare hamnar på YouTube” på Cybernormer som griper tag i mig:

den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet

Om dessa filmer visar på problem som finns på vissa skolor, i vissa klassrum så är det att det bland annat att det saknas kommunikation, mellan elever och lärare, men jag öppnar YouTube upp för ett samtal? för ett möte? Jag undrar vet dessa lärare, dessa skolor att eleverna kommunicerar med dem på YouTube? Vet dessa lärare att ett samtal pågår där?

Och om det är som Samulsson säger att dessa filmer är ett rop på hjälp, fungerar då ropet? kommunikationen? Skriker inte dessa elever endast ut i ett tomrum där ingen vuxen i skolan hör dem? Skolan befinner sig inte på nätet, skolan befinner inte i sociala medier, skolan befinner sig i skolan. Skolan är inte på YouTube, mer än någon enstaka språklektion, skolan behöver föra samtal om nätet om normerna och om kulturen om hur samt med vem barnen kommunicerar med där, för jag tvivlar på att det är med skolan som eleverna är sociala, eller kommunicerar med.

11 reaktion på “Ännu ett skäl för skolan att diskutera sociala medier

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Mats Lindholm

  3. Pingback: Cybernormer

  4. Pingback: Marcin de Kaminski

  5. Pingback: KristinaAlexanderson

  6. Pingback: Anne-Marie Körling

  7. Anne-Marie

    Jag tänker förstås att vi måste vara där eleverna är. Där kan vi skapa lärande. Mångfaldigt sådant. Och skydda eleverna i verkligheten inte ifrån den. Allt är också kommunikation. Jag vet inte om jag tillför just denna diskussion något. Men för mig är allt kommunikation. Då ska vi också kommunicera. Och på alla platser.

  8. Plura

    Det du berör är ett gigantiskt problem.

    Skolan verkar vara helt främmande för både dåliga beteenden på nätet som kan vara kränkande och diskriminerande. Samtidigt kan man ta ett steg till.

    Hur kommer pedagogerna att ställa sig till läromedel framgent, jag gissar förlagen får en mumsbit i vad som ska läras ut i de olika stadierna med tydliga VAD i kursplaner och ämnesplaner.

    Finns det inte risk att skolan fastnar i en icke kommunikativ enkelriktad vardag där det är bekvämt för lärare att låta bli de sociala medierna för det kräver en annan pedagogik?

  9. Pingback: Fler perspektiv på Youtubade lärare : Cybernormer.se

Kommentarer inaktiverade.