Jag sitter här på fredagkvällen och läser Skolvärlden och fastnar i artikeln med rubriken åtta av tio lärare hinner inte med nätet och undrar stilla vad beror det på? Sedan läser jag följande i artikeln:
Drygt hälften av eleverna anser att lärare bör finnas tillgängliga för elever på communities eller chattprogram. Motsvarande andel bland lärarna är betydligt mindre, en fjärdedel.
– Jag är självklart positiv till att det finns möjligheter att ha en dialog via nätet. Men undervisning på nätet kan vara vara ett komplement till klassrumsundervisningen. Det är hög tid att vi börjar diskutera hur nätet används, men också var lärarnas ansvar börjar och slutar, säger Metta Fjelkner.
/…/Åtta av tio tillfrågade lärare anser att de inte hinner vara tillgängliga för eleverna på nätet. Arbetstiden räcker helt enkelt inte till.
Varför hinner inte lärare vara tillgängliga för sina elever på nätet? Beror det på:
- Brist på tillgång till teknik eller
- är det brist på kunskap om tekniken och hur den kan användas?
Kanske är det så att det finns en ovilja bland lärare att vara tillgänglig för sina elever på nätet? (Men det vill jag inte tro)!
Min upplevelse är att via nätet får jag som lärare verktyg för att effektivisera kommunikationen med mina elever. Jag kan vara tillgänglig på ett helt annat sätt, och kommunikationen blir mer tydlig och mer effektiv. Istället för att svara på samma fråga fem gånger kan jag i en klassblogg svara en enda gång, och alla som undrar kan läsa mitt (samma) svar. De kan läsa frågan, ta del av svaret och uppgiften. Transparensen i sociala medier gör kommunikationen mer effektiv och enklare.
Nätet kanske till och med medför att jag som lärare blir mer tillgängliga för mina elever i klassrummet.
Studien som artikeln 8 av 10 refererar till handlar om de resultat som LR fått genom att genomföra telefonintervjuer med elever, lärare och föräldrar. Resultatet visar att fler lärare ”umgås med sina elever på nätet”. Mer än var tionde högstadie- och gymnasielärare har elever bland sina nätvänner. Och LR:s ordförande säger att:
Det är överraskande många. Jag tycker att det är viktigt att vi som lärare inte släpper på yrkesrollen
Jag undrar ”finns det en risk att vi släpper yrkesrollen” vad menas med det? Vad menar LR:s ordförande att lärarens yrkesroll är? I artikeln anses det finnas en risk med att lärare är vän med sina elever för det skulle medför att de får ett föräldraansvar, och att nätvänskapen leder till orättvisa samt att det inte tillhör vår yrkesroll.
Men komigen, att vara tillgänglig för eleverna på nätet är som att vara tillgänglig i skolan fast i ett annat forum.
Hur kan det vara en fråga om rättvisa? Är det mer rättvist att jag är inte är tillgänglig för mina elever på nätet, eller är det mer rättvist om jag är tillgänglig för alla på samma villkor? Frågan jag ställer mig är: vad är rättvisa, enligt LR?
I artikeln tycks det vara att inte vara tillgänglig för någon elev på nätet?
Sedan undrar jag om LR menar att värdegrundsarbetet inte ingår i lärarens yrkesrollen. Ska vi i skolan inte fostra eleverna att leva efter de grundläggande demokratiska värdena, att fostra eleverna att bli demokratiska medborgare?
Internet, livet online, ingår i den verklighet som eleverna ska kunna behärska och deras vardag på nätet ska väl också genomsyras av de grundläggande värdena? Men skolan behöver inte ta del av den verkligen, för i skolan har lärare inte tid, och om de har eleverna som vänner på nätet så kan det upplevas som orättvist, enligt LR.
Allvarligt talat, människor är människor, online såväl som offline. Det är samma människor, samma problem. På nätet behövs samma grundläggande demokratiska värden läras ut, och skolan kan inte vara en plats som inte har med livet online att göra. Jag undrar när blev livet något som inte har med skolan att göra? I våra barns liv är ”internet”, sociala medier en naturlig del, låt det bli det i skolan också.