I artikeln Varför ska jag chatta med eleverna? säger Martin Balsvik, gymnasieelev, följande och det är så klokt och tänkvärt om livet online:
– Jag har av mina föräldrar bland annat fått lära mig att jag inte ska röra mig i vissa områden i stan när det är mörkt ute eller åka tunnelbana mitt i natten. På samma sätt kommer jag att lära mina barn att de inte ska lägga ut vissa bilder på Facebook. Problemet är bara att vi nu har lärare som inte är på Facebook, som inte kan Facebook men som ska lära elever hur de ska agera på Facebook. Det funkar inte.
Kan man lära ut hur man ska hantera Facebook, om man själv inte är på Facebook? Jag tvivlar…
För våra elever är Facebook en plats för socialt utbyte för att hänga med kompisar, spela spel, chatta och umgås. Men det är så mycket mer, men vet eleverna det? Facebook är en gigantisk marknadsplats, vet eleverna hur de ska hantera den? Är de medvetna om de möjligheter som finns för företag? Är de medvetna, kan de förhålla sig till det? Kan du? Vet du?
Vi har ett ansvar som vuxna att ta oss an utmaningen med att lära oss mer om livet online. Om sociala medier, om Facebook. Vi lärare och vuxna kan inte bara ducka, hålla för ögonen och blunda för den delen av barnens och ungdomarnas verklighet. Vi måste ta del av den.
Vi måste ta tjuren vid hornen och söka förstå livet online. Det kan vi bara göra om vi medvetet bejaka det, lär oss försöker förstå. Vi vuxna, lärare har ett ansvar för att skydda våra barn från att bli kränkta, illa behandlade, men också ge eleverna verktyg och kunskaper så att de unga klarar sig i sin vardag. Om vi väljer att inte ta del av verkligheten online är ingen lösning, vi kan inte ducka för vårt ansvar genom att säga att vi inte vill ta del av den, inte kan, inte vill arbeta med våra elever på nätet, inte vill vara en del av Facebook eller sociala medier.
Ska det dröja ända tills Martins generation blir lärare för att elever ska börja lära sig?
Läs också Skolan och sociala medier på Språkmakargatan