Dagsarkiv: 18 september 2010

Om du inte på Facebook, kan du då lära ut hur Facebook fungerar?

I artikeln Varför ska jag chatta med eleverna? säger Martin Balsvik, gymnasieelev, följande och det är så klokt och tänkvärt om livet online:

– Jag har av mina föräldrar bland annat fått lära mig att jag inte ska röra mig i vissa områden i stan när det är mörkt ute eller åka tunnelbana mitt i natten. På samma sätt kommer jag att lära mina barn att de inte ska lägga ut vissa bilder på Facebook. Problemet är bara att vi nu har lärare som inte är på Facebook, som inte kan Facebook men som ska lära elever hur de ska agera på Facebook. Det funkar inte.

Kan man lära ut hur man ska hantera Facebook, om man själv inte är på Facebook? Jag tvivlar…

För våra elever är Facebook en plats för socialt utbyte för att hänga med kompisar, spela spel, chatta och umgås. Men det är så mycket mer, men vet eleverna det? Facebook är en gigantisk marknadsplats, vet eleverna hur de ska hantera den? Är de medvetna om de möjligheter som finns för företag? Är de medvetna, kan de förhålla sig till det? Kan du? Vet du?

Vi har ett ansvar som vuxna att ta oss an utmaningen med att lära oss mer om livet online. Om sociala medier, om Facebook. Vi lärare och vuxna kan inte bara ducka, hålla för ögonen och blunda för den delen av barnens och ungdomarnas verklighet. Vi måste ta del av den.

Vi måste ta tjuren vid hornen och söka förstå livet online. Det kan vi bara göra om vi medvetet bejaka det, lär oss försöker förstå. Vi vuxna, lärare har ett ansvar för att skydda våra barn från att bli kränkta, illa behandlade, men också ge eleverna verktyg och kunskaper så att de unga klarar sig i sin vardag. Om vi väljer att inte ta del av verkligheten online är ingen lösning, vi kan inte ducka för vårt ansvar genom att säga att vi inte vill ta del av den, inte kan, inte vill arbeta med våra elever på nätet, inte vill vara en del av Facebook eller sociala medier.

Ska det dröja ända tills Martins generation blir lärare för att elever ska börja lära sig?

Läs också Skolan och sociala medier på Språkmakargatan

Vän i sociala medier, vad är det?

I skolvärlden läser jag Varför ska jag chatta med mina elever och följande får mig att fundera kring hur jag ser på begreppet vän på Facebook.

Kan du som lärare vara vän med en elev på exempelvis Facebook?

Ida Storoni: – Aldrig. Jag är inte deras vän, jag deras lärare. Att vara vän på Facebook med sina elever tycker jag är oproffsigt. Man ska inte blanda sitt privata liv med sitt professionella.

Carl Gustav Sidenqvist: – Om du är lärare kan du på Facebook eller något annat socialt forum inte ha ett annat förhållande med dina elever än lärarens. Du kan aldrig ta av dig lärarmössan.

– Dessutom, om du är vän med dina elever på Facebook, hur hanterar du den information du får av dem? Om deras liv, om hur de mår och så vidare. Jag tror att det gäller att göra en noggrann bodelning.

Martin Balsvik: – Jag tycker att det ska vara upp till lärarna att själva bestämma om de vill vara vänner med sina elever på Facebook eller inte. Ser de någon av sina elever som en vän, så varför inte?

Jag har massor med vänner på Facebook, närmare 185 eller något och bland dem en rad fd. elever. Men vad betyder det egentligen? Vad innebär det att vara min vän på Facebook?

I mitt ordförråd skiljer jag på familj, släkt, vänner, kompisar, arbetskamrater, bekanta, sådana som jag känner till etc. Och jag skiljer dessa grupper åt i förhållande till i vilken omfattning jag umgås med dem, vilken relation jag har till dem privat och yrkesmässigt etc.

Men på Facebook finns det bara ”vänner”, och i den gruppen faller alla möjliga kategorier av människor, släkt, vänner, familjemedlemmar, bekanta, obekanta, elever. Att vara min vän på Facebook är att tillhöra mitt nätverk, och det är ganska spretigt, det handlar om lärarkollegor, om twitterkompisar, om mamma, nära vänner, klasskompisar etc.

Vän på Facebook är alltså för mig mycket vidare begrepp än det som kallas vän, i traditionell betydelse. Personligen tror jag dessutom att sociala medier påverkar vårt sätt att se på dessa begrepp, vänbegreppet blir med sociala medier vagare och lösare, de blir de som ingår i mitt nätverk.

Problematisk blir det om jag, som lärare, likt läraren i artikeln, blandar ihop ”vänbegreppet” i traditionell bemärkelse med det som finns i sociala medier, på Facebook, tex. för då blir det svårt att ha eleverna som vänner. För i min yrkesroll, genom den stora åldersskillnad mellan mig och mina elever, kommer jag aldrig att betraktas som en ”vän” (i traditionell bemärkelse) av mina elever. Jag är ingen som de ser som en av dem, jag är och förblir deras lärare, en alien, en udda varelse i klassrummet, men jag kan fortfarande vara deras vän på Facebook.