Dagsarkiv: 19 september 2010

Wikipedias definition av eldsjäl är som vara på ett äventyr

Jag går igenom min mejlbox, och hamnar i ett mejl som där jag beskrivs som ”en eldsjäl”. Ett ord som ofta kommer igen i beskrivningarna av mig, men vad är en eldsjäl?

Jag tar Wikipedia som hjälp och får följande artikel ”Eldsjäl” att arbeta med:

Eldsjäl är ett äventyr till rollspelet Drakar och Demoner, utgivet av Riotminds.

Äventyret utspelar sig på ön Edair´maan, också kallad De Klagande Vindarnas Ö. Rollpersonernas vistelse på ön blir snabbt en kamp emot klockan, då de plötsligt drabbas av en mystisk sjukdom. Samtidigt har en uråldrig ondska skickat sin utsände för att leta reda på ett fornkraftigt vapen.

I vardagsprat säger vi att en eldsjäl är någon som brinner för något, ett ämne för en tanke för en idé för vissa värden. Jag skulle dock vilja säga att Wikipedia artikeln gör begreppet mer spännande, det är ett äventyr att vara en eldsjäl. Det är ett stort äventyr, där det händer nya saker, oförutsägbara, men att vara ute på detta äventyr är ständigt att balansera på gränsen, i en rädsla för att bli bränd, eller i värsta fall brinna upp.

Wikipedias beskrivning är spännande och säger en del om Wikipedia som källa. Den är skapade av användarna och fångar upp sånt som är viktigt för de som skapar artiklar på Wikipedia. Är kunskap om Drakar och Demoner viktiga för vår vardag? Är det kunskap? Vad säger en artikel som eldsjäl om Wikipedias syn på kunskap? Jag inser när jag läser artikeln om Eldsjäl att jag inte har några kunskaper om Drakar och Demoner, men har nu lärt mig något nytt.

Begreppet eldsjäl, och vad är det och vad betyder det? Samt varför har Wikipedia artikeln det fokus som den har?

Jag brukar värja mig för att bli beskriven som eldsjäl, för att beskrivas som en eldsjäl känns ensamt, stort och farligt. Elden är het, brinner starkt och jag är rädd för att bränna mig. Men samtidigt har jag ett stort engagemang för skolan, för lärande, för barnen i skolan, för allas möjligheter att få tillgång till kunskap för att klara sig i vår vardag. Men efter att läst Wikipedia inser jag att jag är ett äventyr i Drakar och Demoner.

Delta i Webbstjärnan, eller ge dig ut med skolarbete på nätet

Detta inlägg är en återpublicering av ett av mina första inlägg ”Ett nytt läsår med nya utmaningar” på Stjärnkikarna, Webbstjärnans fd blogg, den 19 augusti 2009 Men då jag tycker att innehålet i inlägget fortfarande är relevant så vill jag skicka ut samma utmaning även inför läsåret 2010-2011. Det återpubliceras under licensen CC (by, nc, sa)

***

Jag vill utmana alla mina kollegor att inför det kommande läsåret: våga visa vad dina elever gör, våga använda nätet för att publicera elevarbeten, våga delta i Webbstjärnan

Kan jag, så kan Du!

Så här års för ett år sedan (augusti 2008), hade jag bestämt mig för att andra (föräldrar, vänner, familj, kollegor) och inte bara mina elever skulle få ta del av deras skolarbeten. Jag hade nämligen förälskat mig i John Ajvide Lindqvists Blackebergsskildring i romanen Låt den rätte komma in. Min idé var att fler skulle få möta stadsdelen Blackeberg, genom projektet ”att besöka en roman”, men hur skulle jag göra?

Tankarna gick i följande banor…

  • vandringar för elever och föräldrar i Blackberg?
  • en föräldrakväll i Blackebergs anda på skolan?
  • en webbplats om platserna i Blackeberg utifrån romanen?

Jag funderade igenom alla alternativ noga. Webbpublicering låg längst ner på listan, eftersom jag inte kunde något om webbpublicering. Webbpublicering förknippade jag med html-kod och att jag skulle behöva lära mina elever att koda, vilket skulle vara krångligt, tekniskt och svårt, alltså inget för mig, och inget som ingick i kursen i Svenska B.

Men jag valde ändå att börja undersöka ”webb-alternativet”, eftersom det skulle innebära att jag skulle slippa

  • extra kvällsarbete,
  • åka ut till Blackeberg flera gånger
  • ett extra föräldramöte

Jag gick på ett seminarie arrangerat av Webbstjärnan med Erik Geijer om ”att skriva för webben”. På seminariet fick jag ta del av vad Webbstjärnan genom sin tävling erbjuder oss i skolan, som en egen valfri .se domän och webbhotell (i ett år), webbpubliceringsverktyg etc. (I år kan du även tävla med valfri url, så har du redan en klassblogg anmäl den)

På seminariet fick jag också klart för mig att det går att göra webbplatser utan att kunna html-kod, utan att behöva lära sig kod, utan att vara ett tekniskt geni och utan att det skulle vara så svårt…

Det gjorde att jag vågade ta mig an utmaningen. Som publiceringsverktyg, valde jag WordPress och med hjälp av WordPressguiden kunde jag enkelt både publicera bild och text.

Kan jag, så kan mina elever

Slutuppgiften i projektet ”att besöka en roman” blev att mina elever skulle göra webbplatser som presenterade Blackeberg, med romanen Låt den rätte komma in som utgångspunkt.

Resultatet blev tio webbplatser om Blackeberg och romanen Låt den rätte komma in, som jag och mina elever är väldigt stolta över. Men resultatet blev också en lärare och en klass som hade hittat ett nytt, otroligt användbart pedagogiskt verktyg som bland annat innebar att elevernas arbeten:

  • blev synliga (för föräldrar, kollegor, familj, vänner)
  • fick mottagare utanför skolan (allmänheten)
  • var på riktigt, fast ändå i skolan

Mina elever hade genom mitt projekt gått från att bara vara konsumenter av information på nätet, till att bli både producenter och mer medvetna konsumenter av information på nätet. De hade också fått många nya erfarenheter och kunskaper.

Nu vill jag utmana alla lärare i svenska skolan! Testa webbpublicering med dina elever.

Kan jag, så kan Du!

Frågan är bara: Antar Du utmaningen?

P.S. Vill du titta på mina elevers Blackbergssajter, för att få inspiration så finns det länkar till alla, via den som bär projektnamnet ”attbesokaenroman.se