månadsarkiv: oktober 2010

Twitter och några ogenomtänkta reflektioner

Jag ramlar med jämna mellanrum över twitterråd som i inlägget av Mark Evans How to avoid twitterburnout, vilket är en lektion i hur du ska hantera twitter och råden är glasklara:

  • använd en twitterklient, typ tweetdeck eller någon annan.
  • kolla twitter engång per dag istället för att ha det i bakgrunden hela dagen
  • satsa på kvalitet snarare än kvantitet
  • använd inte twitter som en mikrodagbok
  • begränsa antalet, som du följer

I inlägget finns sex god råd, och de skrapar ett bra sätt att förhålla sig till twitter kanske kommer de att göra dig till en bra twittrare?

Jag tvivlar för samtidigt kan vi läsa att 71% av alla tweets inte får något respons i undersökningen Replies and Retweets on TwitterCNN skriver att undersökningen som ett mått på att twitter är som att prata för döva öron:

Ever feel like you’re talking to a brick wall on Twitter? That might be because 71 percent of tweets get absolutely no response from the world.

och då kan man ju undra om dessa råd/regler för att hantera twitter behövs? Jag tror inte det!!!! Låt mig förklara varför.

Twitter beskrivs ofta som en mikroblogg, eller liknas vid Facebooks statusrad, med den skillnaden att du har 140 tecken (som ett sms) på dig att göra en uppdatering. Twitter är en plats för one-liners, eller en chatt, eller ett socialt närverk där du kan dela allt från dina bästa länkar, dina bilder, dina inlägg till dina mer eller mindre triviala vardagsbetraktelser. Mathias Klang har liknat det vid ett cocktailparty, fullt med ”kallprat” av mer eller mindre betydelse.

Twitter är som en cocktailparty. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.

Personligen tilltalas jag av twitter av många skäl men ett, kanske det främsta, är bristen eller avsaknaden av ”regler” av en gemensam etikett eller av en gemensam norm. Twitter är som ett stormöte, utan ordförande, utan givna regler och på twitter tycks stormötet pågå ständigt, ämnet skiftar beroende på vilka deltagarna är och vad deltagarna erfar och upplever. Stormötet pågår under självorganisation, allt är fritt och tillgängligt, och samtalet sker på lika villkor. Antingen gillar du det? Eller inte, men det finns inget rätt, åtminstone inte i mina ögon. Twitter innebär för mig nya möten dagligen, ofta helt oväntade. De sker i den omfattning som de som vill delta i stormötet vill och känner för det.

Jag gillar twitter för självorganisationen! Jag gillar att alla hashtaggar är fria, att bara du och dina vänner bestämmer sig för att att använda en så är den er, ingen annans. Självorganisationen på twitter får mig att tycka att det är skönt, roligt befriande att vara, eller inte vara på twitter. Jag väljer att vara på twitter eller inte vara på twitter, och ingen annan! Jag väljer vad som är rätt för mig.

Jag bestämmer om jag vill eller inte vill, ingen annan, samt i vilken omfattning

Jag vill inte ha regler och de får mig att vilja skrika NEJ, inte här, inte om inte jag vill. På twitter bestämmer jag fritt och efter min ambition, mina intressen, mina önskemål, mina värden, värderingar. Det är jag som bestämmer om jag vill säga Godmorgon eller inte. Det är jag som avgör om jag vill retweeta eller inte, om jag vill följa eller inte, om jag vill vara på twitter eller inte. Jag bestämmer vad twitter är för mig och ingen annan.

Twitter är självorganisation, där du bestämmer i vilken omfattning du vill närvara, vad du vill dela, och dela det du vill, inte det som ”andra säger” att du ska dela. Och mät inte din framgång på twitter i siffror, i antalet följare, för det säger egentligen inget om vad twitter är för dig.

Medievanor förändras av sociala medier

Clones at the internetdays - Klonerna på .se | internetdagarna

Inlägget nedan är  några reflektion kring den sammanfattning Hur fort förändras medievanor? som jag gjorde av sessionen Nya aktörer och nya medievanor som var en programpunkt .SEinternetdagarna 2010.

Hur förändras medievanor av sociala medier? Det var en av de frågor som ställdes i sessionen. Olle Findahl som gjort studien Svenskarna och Internet 2010 berättade att medievanor förändras långsamt och när man tittar på hur internet ändrar våra medievanor så är de ungefär de samma som tidigare.

Nästa generations användare av medier påverkas mer av internet menar Olle Findahl eftersom i Svenskarna och internet är Internet den viktigaste källan till information, för unga. Anders Mildner menade å sin sida att med tanken på hur många 40-åringar som hänger på Facebook så kommer det att synas i medievanorna. Och vad är viktigt för dessa 40-åringar som hänger på Facebook?

Mildner menade att :

Folk skriver sin egen verklighet och det blir deras filter ” och ”Mina vänner, mitt flöde kommer ge mig bättre information än journalistiken

Frågan handlar inte om internet förändrar våra medievanor, utan hur fort det kommer att går, om det kräver ett generationsskifte eller om sociala medier i sin konstruktion förändrar vårt mediebeteende, oavsett svaret så står vi för en tid av förändring av medielandskapet och medievanorna.

Mildner menade att vi skapar vårt eget flöde med nyheter, efter intresse och vänner. Frågan är hur detta påverkar vår vardag, kommer vi att ha något gemensamt att prata om på kafferasterna om vi inte är aktiva i sociala medier? Om vi inte är vänner med våra arbetskamrater på Facebook?

Vad kan du om källkritik, upphovsrätt och licenser på nätet?

Ja, vad kan du? Säkert väldigt mycket, men ofta kan elever ganska lite.

Jag var på skolan i veckan och gjorde ett gästspel i svenska där eleverna fick arbeta med att illustrera en novell med hjälp av bilder, och de googlade fritt och glatt till jag fråga om de visste om de fick använda de bilder som de hittade genom att googla.

Nej, svarade en elev då, man måste ha tillstånd.

Men hur gör man då frågade jag eleverna? Samma elev svarade:

Man, mejlar och frågar.

Finns det några andra sätt frågade jag? Eller hur gör man? Hur kommer det sig att man kan använda artiklar i Wikipedia fritt? Vet ni det?

Sedan var jag igång och prata om Wikipedia, Wikimedia och licenser, och sedan sa jag till klassen som satt framför mig, jag vill att ni söker bilder på WikiMedia Commons, för där finns bilder som ligger under Creative Commons licenser och de får vi använda utan att be om lov. Sedan gick klassen lös i Commons och deras bilder, och vilka bilder de hittade.

Men vad kan du om bilder på nätet? Och hur vägleder du dina elever så att de vet hur de ska förhålla sig till källor på nätet? Visst känner du till upphovsrätten, men hur är det med Creative Commons? Om det är frågor som du funderar över kanske du ska komma till .SE | Webbstjärnans lärarseminarium den 18 nov kl 13.00, och det kostar som vanligt ingenting.

Jag kommer att belysa frågan om upphovsrätt, medan Mathias Klang, projektledare för Creative Commons kommer att prata om licenser och upphovsrätt.

Ett klipp som skildrar läraren Kristina Alexanderson

Jag är finalist till lärarstipendiet Guldäpplet och för att göra en puff för mitt lärararbete så har det gjorts en liten film av min skola, Enskilda Gymnasiet. Jag hittade en länk från Skolväskan och Joakim Thornström med epitet Queen of Social media!

Vet inte riktigt vad jag ska säga, så ni får själva avgöra. Se filmen här:

Internetdagarna från en moderators perspektiv

Jag blev väldigt överraskad när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att ta rollen som moderator för sessionen Nästa generations internetanvändare på Internetdagarna. Att vara moderator är att stå tillbaka och låta gästerna synas, höras. En bra moderator låter sina gäster glänsa, genom att låta deras billians skina. Genom att ställa fördjupande frågor, genom att lyfta intressanta aspekter.

Samtidigt är det svårt med paneler, alla ska få sin tid, sitt utrymme. De som är gäster i panelen ska känna att deras perspektiv blir synliggjort, och i de flesta paneldeltagare brukar ha gjort sin hemläxa, men ändå kan det vara svårt att som åhörare se linjen, samtalet, de intressanta perspektiven, och det är väl moderatorns roll, att lyfta, se linjen plocka fram frågeställningar så att presentationerna fördjupas.

Med alla dessa förbehåll och rädslan för att samtalet skulle dö, att jag skulle misslyckas så måste jag erkänna att det var himla roligt att vara moderator, en utmaning, och jag ser fram emot att få finslipa tekniken, som denna första gång gick väldigt mycket på säkerhet.

Om du vill ta del av sessionen, och de intressanta perspektiv på barn internetanvändande som Medierådet ger med sin studie Småungar och Medier, som presenteras av Ulf Dalqvuist, Bolibompa-webben som Erik Wahlgren presenterar och Länkskafferiets småugglor som Alma Taawo från Skolverket presentera. Så kan ni se den här:

Min inledande presentation kan ni njuta på Slideshare Internetgeneration ii (extra stolt över bilderna, bara mina och Olle Findahls diagram)

Vad är privat online?

Vad är känsligt att berätta om på nätet?

Memories.
Memories. by Insomnia CC (by, nd)

I rapporten EU kids online som släpptes i samband med Internet Safer Forum den 22-23 oktober 2010 och kan vi läsa om Europas barn och unga att

57% of 9-16 year olds have a social networking profile – including 24% aged 9-10, 48% aged 11-12, 72% aged 13-14 and 81% aged 15-16.

Ser vi till svenska förhållanden så har vi genom Medierådets rapport Unga och Medier se att svenska ungdomar mer ofta träffar vänner på nätet än i verkliga livet. Samt att 2/3 av dem använder sociala nätverkssajter.

Hur är det med dina elever? Använder de sociala medier, och om så i vilken omfattning och till vad? Dagens inlägg ska handla om sociala medier som på Kolla Källans webbsidor om sociala medier beskrivs som tjänster vars funktion är:

/…/kommunikation och dialog med en eller flera användare i en gemensam kanal. En annan viktig funktion är att användarna ska kunna samarbeta för att skapa innehåll och information på en webbplats. Kontakterna kan hittas på olika sätt, ofta genom att lägga till vänners vänner eller hitta användare inom samma yrke eller intresseområde som du själv befinner dig i.

I dagens inlägg vill jag ge en handfast utgångspunkt för ett samtal kring sociala medier och den information som användare i dessa delar med varandra och ge dina elever en möjlighet att diskutera i vilken omfattning de delar med sig av privat information. Det kan mynna ut i ett samtal kring sociala medier och deras betydelse, såväl som ett samtal kring vad som är privat i sociala medier.

I samtal kring personlig information på nätet brukar jag börja med att fråga mina elever vad de anser är mest känsligt att delge/berätta om sig själva i sociala medier.

  • Är det känsligt att berätta vilket politiskt parti de stödjer?
  • Eller vem de är förälskade i?
  • Är det mer känsligt att berätta i vilken skola går i?
  • Eller är det känsligt att berätta att man tror på Gud?

Sedan brukar jag fråga mina elever om de anser att det är lika känsligt att låta sin mamma läsa sin Facebook-status som att veta att hon läser deras dagbok? Finns det någon skillnad och om så vad beror det på? Vad berättar de i dagboken som de inte berättar på Facebook? Är det skillnad på vad som är känsligt att publicera på nätet jämfört med det som elever berättar för kompisar i verkliga livet? Ser vi på samma sätt när det kommer till vad som är privat och känsligt online såväl som offline?

Som stöd för ditt samtal med dina elever kring vad de uppfattar som privat kan du använda rapporten Ungdomar och integritet 2009 från Datainspektionen i resultaten framgår det:

De uppgifter som bedöms vara mest privata, vem man är kär i, den ekonomiska situationen och var man bor kan ungefär en tredjedel av ungdomarna tänka sig att lämna ut till någon annan. Uppgifter om hälsa och politisk tillhörighet kan ungefär hälften tänka sig att dela med sig. Favoritlaget, den religiösa tron och var man går i skolan/arbetar kan en övertygande majoritet uppge för någon annan. Generellt föreligger små skillnader mellan könen, mellan åldersgrupper, samt mellan större och mindre orter.

Berätta om rapportens resultat för dina elever och fråga dem sedan om det stämmer, om de har samma upplevelse av vad som är privat information.

Du kan nog skruva till det ytterligare genom att berätta lite om hur unga tänkte när du var ung, vad höll man hemligt då och vad betraktades som allmängods? Det kan ju vara roligt att jämföra skillnaderna, t ex att många vuxna inte kan förstå att unga pratar så högt i mobiltelefon, men å andra sidan kanske vår generation berättade saker som dagens unga aldrig skulle göra.


Nästa generations internetanvändare

Jag har fått den stora äran att moderera en session på Internetdagarna som handlar om Nästa generations internetanvändare.

Seminariet kommer att handla om hur både småbarn och barn i de tidiga skolåldern använder internet. För att belysa ge perspektiv på barns internetanvändande har vi bjudit in följande talare: Ulf Dalqvist från Medierådet som kommer att presentera deras rapport Småungar och Medier, sedan kommer Erik Wahlgren från Bolibompa som kommer att berätta hur de möter nästa generations internetanvändare. Sedan kommer också Alma Taawo från Länkskafferiet som kommer att berätta om Skolverkets projekt med småugglor Länkskafferiet för yngre elever (upp till 12)

Jag kommer kort att ge en bild av det vi på Webbstjärnan ser att skolbarn i de tidiga skolåldrarna använder internet till i skolan, samt de resultat som Olle Findahl fått fram genom sin rapport Svenskarna och Internet 2010.

Och de frågor som jag har tänkt att min panel ska diskutera och belysa är följande:

  • Vad gör egentligen barn på Internet? Vad kan de, vad tycker de? Vilka är era erfarenheter?
  • Hur svarar Bolibompa och Länskafferiet på barns och ungdomars behov och vanliga användning? Hur ser Medierådets rapport på dessa frågor?
  • Tillhör dagens unga en digital generation som i grunden skiljer sig från tidigare generationer? Ska vi betrakta dem som digitalt infödda? Hur mycket tid ägnar sig barn och ungdomar åt Internet? Är de kunnigare än sina föräldrar?
  • Hur ser internetanvändningen ut i för barn? Vilka är barns möten med Internet, som medium? Vilken betydelse har internet i de tidiga skolåren?
  • Hur använder barn i bolibompa-åldern Internet? I de tidiga skolåren internet? Hur ser internetanvändandet ut i skolan?

Seminariet sänds även live på .se-webbplats eller så kan ni se det i efterhand på Stiftelsens Bambuser kanal. Häng på!

Förbered dina elever för livet genom att arbeta med webben

Min ambition med skolarbete, skoluppgifter har länge varit att varje skolarbete  måste ha ett vidare syfte än att bara skapas för att bli bedömt:

Godkänt, Väl Godkänt eller Mycket Väl Godkänt.

Det har gjort att jag under mina år som lärare lagt till med en pedagogik som bygger på att lösningen på en uppgift leder till en ny uppgift som kan bli ytterligare en ny uppgift osv. Under mina år som lärare har jag fått höra många suckar och stönande av karaktären:

Å, inte ännu en ny uppgift

Jag har inte tyckt att det är rätt att all energi, all kraft, all möda som elever lagt ner på att lösa en uppgift bara resultera i att de bedöms och sedan var det inget mer med det. Sedan har uppgiften/lösningen ingen annan funktion. Skolans uppgift måste vara större än att bara vara en instans för att bedöma. Skolan och skolarbete måste ha ett större syfte och det är att det eleverna gör ska vara kopplat till den samtid, som vi lever i.

Ofta försöker lärare uppnå det syftet genom att konstruera uppgifter som liknar eller som tar delar från verkligheten. Istället för att bara skriva en berättelse får eleverna i uppgift att skriva ett tidningsreportage. Jag kan ärligt säga att jag har gjort massor med sådana uppgifter med mina elever, ofta i smådelar som pussel som vi sedan lagt ihop tillsammans. Och tänk alla texter som jag läst, bedömt och ingen annan har fått ta del av dem. Och så hade jag nog gått på, i mina ullstrumpor om det inte varit för .SE|Webbstjärnan och .SE:s idé om att publicera skolarbetet på webben.

Varför ska man gör det?

Min reaktion var varför skulle jag gör det? Varför skulle jag eller mina elever vilja lägga ut skolarbete på webben? Svaret kom John Ajvide Lindqvist med då jag läste hans roman Låt den rätte komma in, genom webben skulle mina elever kunna berätta historien som han berättar om Blackeberg, för ALLA!

Det var min idé, det var målet. Men nu inser jag att svaret inte alls borde ha varit för att alla ska kunna lära sig mer om Blackeberg, svaret på frågan: Varför ska Du och dina elever ska arbeta med webbpublicering i skolan? är att ett arbete med webben och digitala verktyg medför att du och dina elever måste brottas med verkligheten, livet. Ni blir tvungna att brottas med stora och svåra frågor som:

  • Varför kan vi använda texter från Wikipedia utan att fråga om tillstånd?
  • Vem ska läsa denna text?
  • Hur skriver man på webben?
  • Kan man blogga om vad som helst?
  • Varför kommer inte mina texter upp på Google?
  • Får vi publicera vilka bilder vi vill?
  • mfl

Ett arbete med webben gör att skolarbetet får mer mening och fler mottagare. Sedan medför ett arbete med webben så många möjligheter för kollaborativt arbetssätt och genom det lärande. Lärande sker inte i vakum, det sker i ett utbyte, i mötet med andra.

Skolans uppgift är att förbereda eleverna för livet, verkligheten och vardagen, webben och digitala verktyg möjliggör det.

Kunskap krävs för digital delaktighet

Imorgon ska jag delta i .SE:s upprop för digital delaktighet och i fokus för uppropet står kompetens, digitala kompetens. Jag sitter och förbereder mig och googlar efter en definition av Digital kompetens, som ingår i Europaparlamentet och rådet rekommendationer om nyckelkompetenser för livslångt lärande och jag hittar definitionen  i ett arbetsmaterial från Skolverket:

Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT – färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet. Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens (30.12.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 394/15.)

Digital kompetens som av EU-parlamentet sägs vara en av 8 nyckelkompetenser som alla medborgare i EU ska behärska för ett livslångt lärande. Har diskuterat tidigare av bland annat Stefan Pålsson på Omvärldsbloggen Digital kompetens i svenska skolan.

Men i ett upprop för digital delaktighet räcker det inte med att säga att det bara är i skolan som digital kompetens behövs. Alla medborgare i Sverige bör besitta de 8 nyckelkompetenserna. Vi som medborgare i EU bör kunna använda datorer för att:

  • hämta fram information (kunna söka, kunna googla?)
  • bedöma (värdera/ förhålla oss medvetet till den information vi hittar)
  • lagra (spara ner informationen, eller lagra den i molnet)
  • producera (blogga, twittra, skriva i ordbehandlingsprogram, mejla)
  • redovisa (ta fram det vi gjort)
  • utbyta information (dela med oss av det vi skapat, hittat, lagrat, producerat)
  • kommunicera
  • delta i samarbetsnätverk via Internet

Vårt användande ska även ske säkert och kritiskt menar EU-parlamentet. Det kräver kunskap. Frågan jag ställer mig är när ska skolan börja förmedla dessa kunskaper? Eller lämnar vi den kommande generationerna till att själva lära sig detta?

Men Sverige är ett land med medborgare i alla åldrar, och alla bör få tillgång, kunna utnyttja de tjänster som nätet används till vem tar ansvar för dem? Jag undrar ofta hur är det med min generation, kan vi? Har vi dessa färdigheter? Och hur är det med min föräldrargeneration, eller ska vi bara lämna dessa åt sitt öde, att dö utan att fullt ut kunna delta i den digitala värld där vi lever, verkar och bor i? Där räkningar ska betalas på nätet, där deklarationen lämnas in via sms, där kommunikation med barnbarnen sker genom en blogg, eller på Facebook?

Vem vilka tar ansvar för att alla medborgare får dessa grundläggande kunskaper? Vem tar ansvar för att se till att dessa kunskaper lyfts fram? Tillgång är grundläggande men att vara digitalt delaktig handlar inte bara om att ha uppkoppling, för endast en uppkoppling gör inte de som står utanför internet blir delaktiga. För att alla ska kunna ta del av de tjänster och de möjligheter som Internet erbjuder krävs kunskap. Kunskaper om hur man medvetet använder digitala medier, kunskap i att söka, bedöma, lagra, producera, redovisa, utbyta information, kommunicera med digitala verktyg, samt delta i samarbetsnätverk på Internet.

Kunskap krävs för att vi ska överbrygga den digitala klyftan, kunskap krävs för att de kommande generationerna ska kunna hantera de digitala verktygen på ett medvetet och säkert sätt. Kunskap krävs för att ett säkert och kritiskt användande av digital teknik.

Hur använder barn och unga i Europa nätet?

Jag bläddrar igenom rapporten EU kids online och tänker det här måste jag lyfta fram. Slutsatserna kring barns internet användande:

1.4. The wider context of children’s internet use

␣ Children do a range of diverse and potentially beneficial things online: 9-16 year olds use the internet for school work (84%), playing games (74%), watching video clips (83%) and instant messaging (61%). Fewer post images (38%) or messages (31%) for others to share, use a webcam (29%), file-sharing sites (17%) or blog (10%).

␣ The most common location of internet use is at home (85%), followed by school (63%). But internet access is diversifying – 48% use it in their bedroom and 31% via a mobile phone or handheld device. Access via a handheld device exceeds one in five in Sweden, UK and Ireland.

␣ Children are going online at ever younger ages – the average age of first internet use is seven in Sweden and eight in several other Northern countries. Across all countries, one third of 9-10 year olds who use the internet go online daily, this rising to 77% of 15-16 year olds.

␣ Use is now thoroughly embedded in children’s daily lives: 92% of 9-16 year old users go online at least weekly (57% go online everyday or almost every day).

␣ 30% of 11-16 year olds reports one or more experiences linked to excessive internet use ‘fairly’ or ‘very often’ (e.g. neglecting friends, schoolwork or sleep), rising to 49% in Portugal and 50% in Estonia.

␣ It is likely that more use facilitates digital literacy and safety skills. One third of 9-16 year olds (37%) say that the statement, “I know more about the internet than my parents,” is ‘very true’ of them, one third (31%) say it is ‘a bit true’ and one third (32%) say it is ‘not true’ of them.

␣ Younger children tend to lack skills and confidence. However, most 11-16 year olds can block messages from those they do not wish to contact (60%) or find safety advice online (58%). Around half can change privacy settings on a social networking profile (52%) compare websites to judge their quality (51%) or block spam (47%).

␣ 57% of 9-16 year olds have a social networking profile – including 24% aged 9-10, 48% aged 11-12, 72% aged 13-14 and 81% aged 15-16. Social networking is most popular in the Netherlands (78%), Slovenia (76%) and Lithuania (75%), and least in Romania and Turkey (each 47%).

␣ Among social network users, 29% have public profiles – more in France (53%), Sweden (45%), Turkey (45%) and Poland (44%); 29% have more than 100 contacts, though many have fewer.

Det är intressant att den näst vanligast platsen för att nyttja internet är i skolan, och att internet används till skolarbete, i synnerhet då det i Unga svenska och internet kommer fram att i skolan används internet främst till att

Sedan tycker jag att vi i skolan bör fundera kring vilken roll vi vuxna i barn och ungdomar närhet ska ha i barnens internetanvändande när de säger :

␣ It is likely that more use facilitates digital literacy and safety skills. One third of 9-16 year olds (37%) say that the statement, “I know more about the internet than my parents,” is ‘very true’ of them, one third (31%) say it is ‘a bit true’ and one third (32%) say it is ‘not true’ of them.

Ska internet vara en arena där barn och unga kan mer än vi vuxna, lärare? Vilka förebilder är vi då? Sedan visar studien även att många barn upplever att Nätet är ett forum för många barns äkta jag.

Varannan 9-16-åring tycker det är lättare att vara sig själv på internet än utanför.

Tänk vad vi i skolan skulle vinna på att använda detta forum för att nå våra elever, arbeta med våra elever, en plats där de känner att det är enklare att vara sig själva.