Dagsarkiv: 06 oktober 2010

Sociala medier utmaningar och möjligheter

Två dagar, två föreläsningar. En i Finland i Vaasa för lärarna i Vörå-Maxmo om Sociala medier i skolan – utmaningar och möjligheter och en i Stockholm på Regionbiblioteket om sociala medier i undervisningen.

Idag i Stockholm avslutades min föreläsning med frågan:

Men du är så positiv, men vilka är problemen, vilka är avigsidorna?

Jag vill inte prata om avigsidor för jag ser utmaningar. Tekniken skapar situationer som vi måste möta och hantera. Det är svårt, det är stort. Jag tror inte på att stänga ute eller förbjuda. Jag tror på att möta, pröva, samtala och försöka. Jag tror på dialog, jag tror på att vi måste försöka möta de utmaningar som kommer med tekniken, genom att använda tekniken.

Jag har under stora delar av min lärarkarriär BARA sett hindren och låtit dem begränsa mig. Låtit det som jag trott varit avigsidorna begränsa mig. Det har gjort det lätt att avfärda, lätt att slå ifrån sig teknik. Att inte möta, inte pröva och inte försöka.

Jag vill få lärare, bibliotekarier de som arbetar i skolan att se möjligheter, att pröva, att våga och jag vill visa på de möjligheter som de digitala verktygen ger, för ingen berättade om dem för mig. Visst finns utmaningar, massor och jag har stött på en hel del, jag har gjort fel, jag har misslyckats, och jag berättar gärna om det, men när jag ges tillfället att få berätta om möjligheter så vill jag göra det, och få andra att se dem, för jag tror inte att Du vågar om jag belyser problemen.

Ibland tror jag att många i skolan är mer intresserade i att hitta felen, hitta problemen, bristerna än att se möjligheterna, våga pröva, våga lite för att se om det inte ger mersmak.

Jag tror inte att tekniken i sig är lösningen eller den frälser skolan eller gör skolarbetet mer intressant eller mer givande. Att skapa en skola i tiden handlar om att använda tekniken för att hjälpa elever att utveckla de färdigheter som de behöver för att klara sig i vår vardag. Det jag ser är att mina elever gör mer, de tar skolarbetet mer på allvar, de lära sig samma saker och andra saker, som jag inte kan lära dem i den undervisning som sker offline. De kan inte lära sig hur Wikipedia fungera om de inte använder Wikipedia. Men sedan gör mina elever det som elever alltid gjort men med teknikens hjälp: de samarbetar, de samtalar, de skriver och skapar skolarbete för fler än mig när vi arbetar med våra bloggar, vårt twitter, Facebook eller vad det nu är.

Det betyder inte att allt skolarbete ska ske i sociala medier, variation, engagemang är det som skapar god undervisning. Jag tror att bra skolarbete kräver eftertanke, planering, syfte. Vi behöver en plan, vår läroplan. Sociala medier är goda pedagogiska verktyg, eftersom de underlättar kommunikationen mellan mig och mina elever, och mellan mina elever, men vi som pedagoger måste också tro på vår egen uppgift, tro att tekniken, den digitala verktygen kan vara ett verktyg i våra händer, som pedagoger, och för att underlätta lärande och samarbete.

Det finns utmaningar, med det finns det med alla undervisningsverktyg. Tekniken frälser inte skolan, tekniken gör inte att skoluppgifterna förändras, för det kräver andra medel, men tekniken kan vara ett verktyg för att uppnå de mål som skolan har, så låt oss använda den. Låt oss anta utmaningarna och se möjligheterna.

Hur ser elever på smygfilmning?

Idag är kameror i mobiler och i datorer vardagsmat. I vår vardag finns övervakningskameror i överflöd i taxibilarna, i t-banan, på spårvägen, och i skolmatsalen. De är så vanliga att vi inte ens tänker på dem. Det är också enkelt att filma med sin mobil och sedan gör tekniken det enkelt att filma och sedan publicera filmen på t.ex. YouTube eller Vimeo.

The Girl With the Sun in Her Head

The Girl With the Sun in Her Head by Peter Keyngnaert (pkeyn) CC (by, nc, nd)

I våras när jag lät mina elever hålla tal inför klassen så erbjöd jag några av de elever som inte kunde närvara att filma sina tal och sedan publicera dem på nätet. Ingen av eleverna opponerade sig mot förslaget, utan tyckte att de var ett bra alternativ. Det enda de var noga med var att be mig säga till när jag sett filmen så att de skulle kunna ta bort den från nätet. Ända sedan dess har frågan följt mig kring vem som har ansvar för filmat material som publiceras på nätet? Är det jag, som har bett eleverna filma sina tal? Är det eleverna som har lagt ut dem eller har vi ett gemensamt ansvar?

Dagens inlägg handlar om hur du skulle kunna föra ett samtal kring filmpublicering på nätet och det ansvar som följer av detta.

På Dagens Nyheters ledarsida läser jag Henrik Berggrens ledare Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser som han inleder med en berättelse från Bok och biblioteksmässan, då han efter en intervju fick veta att han blivit filmad och att filmen hade lagts ut på nätet.

Men även om jag inte konsulterat Magdalena Ribbing verkar det som en god etikettsregel att den som filmar folk talar om det i förväg. Om inte annat bör man få en chans att dra en kam genom håret, särskilt om man är tunnhårig.

Med Henrik Berggrens anekdot som bakgrund skulle jag ställa följande frågor till mina elever:

  • Hur ser ni på att bli filmade?
  • Hur skulle du ha reagerat om du var Henrik Berggren?
  • Är det ok att jag som lärare filmar er och sedan lägger upp filmen på nätet utan att fråga er? Om inte, varför inte?
  • Hur ser ni på smygfilmning?
  • Är det ok att filma någon utan tillstånd? Om så, var är det ok? I datasalen? I spårvagnen? I T-banan? I matsalen? Eller i sovrummet?

Henrik Berggren fortsätter sin ledare med att berätta en smygfilmning som amerikanska medier har rapporterat om.

Amerikanska medier rapporterade i går om en blyg 18-årig collegestudent i New Jersey som begått självmord efter att en video som dokumenterade hans sexuella möte med en annan manlig student lagts ut på nätet. Smygfilmaren var en kamrat som placerat en webbkamera i deras gemensamma studentrum.

I det senare exemplet får smygfilmningen oanade konsekvenser och frågan som följer är vem bär ansvar för den skada som filmen orsakar? Frågan om ansvar för det som publiceras och de följder som en publicering anser jag är viktigt att vi pratar med eleverna om.