Twitter och några ogenomtänkta reflektioner

Jag ramlar med jämna mellanrum över twitterråd som i inlägget av Mark Evans How to avoid twitterburnout, vilket är en lektion i hur du ska hantera twitter och råden är glasklara:

  • använd en twitterklient, typ tweetdeck eller någon annan.
  • kolla twitter engång per dag istället för att ha det i bakgrunden hela dagen
  • satsa på kvalitet snarare än kvantitet
  • använd inte twitter som en mikrodagbok
  • begränsa antalet, som du följer

I inlägget finns sex god råd, och de skrapar ett bra sätt att förhålla sig till twitter kanske kommer de att göra dig till en bra twittrare?

Jag tvivlar för samtidigt kan vi läsa att 71% av alla tweets inte får något respons i undersökningen Replies and Retweets on TwitterCNN skriver att undersökningen som ett mått på att twitter är som att prata för döva öron:

Ever feel like you’re talking to a brick wall on Twitter? That might be because 71 percent of tweets get absolutely no response from the world.

och då kan man ju undra om dessa råd/regler för att hantera twitter behövs? Jag tror inte det!!!! Låt mig förklara varför.

Twitter beskrivs ofta som en mikroblogg, eller liknas vid Facebooks statusrad, med den skillnaden att du har 140 tecken (som ett sms) på dig att göra en uppdatering. Twitter är en plats för one-liners, eller en chatt, eller ett socialt närverk där du kan dela allt från dina bästa länkar, dina bilder, dina inlägg till dina mer eller mindre triviala vardagsbetraktelser. Mathias Klang har liknat det vid ett cocktailparty, fullt med ”kallprat” av mer eller mindre betydelse.

Twitter är som en cocktailparty. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.

Personligen tilltalas jag av twitter av många skäl men ett, kanske det främsta, är bristen eller avsaknaden av ”regler” av en gemensam etikett eller av en gemensam norm. Twitter är som ett stormöte, utan ordförande, utan givna regler och på twitter tycks stormötet pågå ständigt, ämnet skiftar beroende på vilka deltagarna är och vad deltagarna erfar och upplever. Stormötet pågår under självorganisation, allt är fritt och tillgängligt, och samtalet sker på lika villkor. Antingen gillar du det? Eller inte, men det finns inget rätt, åtminstone inte i mina ögon. Twitter innebär för mig nya möten dagligen, ofta helt oväntade. De sker i den omfattning som de som vill delta i stormötet vill och känner för det.

Jag gillar twitter för självorganisationen! Jag gillar att alla hashtaggar är fria, att bara du och dina vänner bestämmer sig för att att använda en så är den er, ingen annans. Självorganisationen på twitter får mig att tycka att det är skönt, roligt befriande att vara, eller inte vara på twitter. Jag väljer att vara på twitter eller inte vara på twitter, och ingen annan! Jag väljer vad som är rätt för mig.

Jag bestämmer om jag vill eller inte vill, ingen annan, samt i vilken omfattning

Jag vill inte ha regler och de får mig att vilja skrika NEJ, inte här, inte om inte jag vill. På twitter bestämmer jag fritt och efter min ambition, mina intressen, mina önskemål, mina värden, värderingar. Det är jag som bestämmer om jag vill säga Godmorgon eller inte. Det är jag som avgör om jag vill retweeta eller inte, om jag vill följa eller inte, om jag vill vara på twitter eller inte. Jag bestämmer vad twitter är för mig och ingen annan.

Twitter är självorganisation, där du bestämmer i vilken omfattning du vill närvara, vad du vill dela, och dela det du vill, inte det som ”andra säger” att du ska dela. Och mät inte din framgång på twitter i siffror, i antalet följare, för det säger egentligen inget om vad twitter är för dig.

14 reaktion på “Twitter och några ogenomtänkta reflektioner

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Smakjägar'n @Spisat

  3. Pingback: Christian Dahlqvist

  4. Pingback: Anders Abrahamsson

  5. Pingback: malin ströman

  6. Pingback: JU Library

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Jag undrar mycket hur de fungerar och hur de sätter samman de nyheter som de twittrar ut? Jag följer ingen kontinuerligt, men ska undersöka om det är värt det. Tack för ditt tips.

  7. Pingback: Mauritz Zachrisson

  8. Mats

    Själva tanken på inga regler är underbar och utmaningen i att organisera en oförutsägbar form underifrån – jo jag är verkligen tagen över generositeten på Twitter.

    Och att ingen ens försöker bestämma och uppfostra varandra…

  9. Pingback: Ulrika Knutsson

  10. Pingback: KristinaAlexanderson

  11. Pingback: Anna Kagedal

  12. Pingback: David Wallin

Kommentarer inaktiverade.