månadsarkiv: november 2010

Tänk om inte sådana som Joakim fanns

Jag har funderat mycket på mitt bloggande, mina engagemang, min vilja, vad jag vill, och om det leder någonstans. Vad gör jag och varför gör jag det? Och när jag funderar som mest kommer ofta ett svar från Joakim Jardenberg och idag är det min tur att säga tack. Tack för alla underbara ord, tack Joakim för att du den 29 november skriver följande med en länk till Gert:

13. Bloggtips: Jocke och Kristina | Motviktigt

    Made me happy. Jag gillar ju Gert, och håller Kristina extremt högt. Hon är en makalös superstar – så det här var både kul och smart.

Eller när du kallade mig och Grafström för Gröna prickar (den är jag extra stolt över)

Visst blir det självklart. Vi behöver vara den gröna pricken, och vi behöver de som är våra gröna prickar. Jag vet vilka ni är, som hjälper mig genom den röda zonen. Tusen tack!

The bigger your red zone, the louder your green dot needs to be.

För att konkretisera, titta på det här klippet från Sweden Social Webcamp.@grafstrom och @kalexanderson är typiska gröna prickar. Jag tror alla på #sswc är gröna prickar.

Är du?

Eller den grymma film och session om Creative Commons som vi gemensamt skapade på #sswc

Fantastiska @kalexanderson och @grafstrom, tillsammans med en ansenlig delmängd av de 404 nördarna på ön, diskuterar Creative Commons. Avslutas med ett call to action…

Vårt upprop som jag ser resultat av varje vecka, för att inte säga varje dag. Det är otroligt, tack!

Att bli ett bevis för att din spaning om att Open Source och kollaborativt skapande smittar av sig var om något så otroligt. Det har aldrig hänt att jag varit ett exempel för att belägga ett argument.

I korthet, öppen källkod, allt som arbetsmaterial och gemensamt skapande handlar inte längre bara om

  • nördar som hackar linux, apache, php och skapar wordpress-magi
  • eller wikipettrar som redigeringskrigar på Wikipedia

Det har blivit något helt annat, något mycket mer. En rörelse som spränger gränser och som går att hitta långt utanför #wpsthlm.

/…/

INDIVIDERNA Flera av dem på oväntande ställen. Johan Grafström (SVT, numera på UR), Kristina Alexandersson (skolan, numera på .se), Magnus Kolsjö(politik/förvaltning) – för att de är cowboys på insidan! Det finns många fler, det de har gemensamt är att de aktivt arbetar med att ändra attityder. Jag är deras största fan!

Tack för alla dina länkar och upprop. Tack för att du är du!

Jag vet handsken är kastad, och jag har just plockat upp den ska skriva under veckan. Du vet jag har CC-tema för tredje veckan i rad, nu. Sedan ska jag ta tag i bloggposten om vi över trettio som tycker att det är jobbigt att föräldrarna har insyn i våra liv.

Alla dina YES, YES!!! betyder så mycket, tack! Du gör skillnad för mig, få mig att tro, vilja och göra mer. Fortsätt med det!

Tack @jocke, du gör skillnad!

Jag modebloggar om Dagens Outfit (enl upphovsrätten)

Nu har jag efter inrådan av min kloka kollega, Rebecka Gustafson försökt lära mig mer om den Street-mode-bloggare som jag skulle använda läckra coola bilder av, och jag tillstå hans bilder är mycket, kanske lite väl mycket för min smak.

Den delen av hans sajt som handlar om mode handlar om second-hand-kläder, gott, men ändå fastnar jag länge och väl i partyträsket och njuter fullt ut av partybilderna. Men jag inser att det vore att fega att välja en partybild eftersom jag tidigare lovat att skriva ett inlägg som modebloggerska för upphovsrätten.

En bild som faller mig fullständigt på läppen är den nedan den klänningen skulle jag vilja ha och den är tagen av ingen mindre än The Cobra Snake. Så dagens outfit blir:

SUPER 70′S ”AUTUMN FLOWERS” FRINGE COLLAR MAXI-DRESS av  The Cobra snake

Klänningen får mig att tänka på köket hemma i barndomshemmet i samma gula färg som blommorna på klänningen. Sedan har klänningen vackert fall. Jag gillar dessutom detaljerna i halsen. Sedan älskar jag blommorna så tidstypiska och de får mig att minnas min barndomssomrar. Njuter fullt ut. Den klänningen skulle jag vilja ha i min garderob. Själva bilden är också i sin konstruktion underbar, med modellens röda hår som kommer igen i bakgrunden. Kanske skulle jag byta ut mina kloner och välja andra motiv för mina bilder, The Cobra Snakes bilder ger onekligen mersmak.

Bilden får jag använda trots att den ligger under copyright eller är skyddad av upphovsrätten, eftersom jag har bett om lov, och sedan gör jag det som jag i löftet om att få använda bilden gör, uppger upphovsmannen på det sätt som han har önskat.

.

Modebloggerska för en dag för upphovsrätten

Idag ska jag ta min blogg ur min comfort-zon och bli modebloggerska. Allt för att visa att jag även kan använda upphovsrättsligt skyddat material, så länge jag ber om tillstånd. Ni som läser modebloggar vet att bilderna är i centrum och de ska vara snygga, läckra och jag antar att de även ska vara rätt.

Igår hade vi en heldag om upphovsrätt på Webbstjärnan och en av de idéer som vi fick var att försöka vara lite mer hippa, lite mer rätt, lite unga, ja allt det där som jag inte är. Men i vilket fall som helst man kan ju alltid försöka och eftersom jag inte tänker börja plåta mig själv i dagens outfit så bestämde vi oss för att fråga om lov och  låna lite cred av en annan modebloggare, av The Cobra Snake, som jag kontaktade igår för att be om lov för att få använda en av hans bilder, mitt mejl såg ut så här:

Hi, my namne is Kristina Alexanderson, and I’m a swedish blogger and I would like to use one of your picture on my blog? Is that ok?

Kind regard Kristina Alexanderson

Site: http://kristinaalexanderson.se

Imorse när jag vaknade så fanns följande mejl i min inbox:

hello kristina
you can use one of my photos as long as you credit and link to thecobrasnake
thanks

Vad vill jag säga med det här, att möjligheterna finns, att det inte är speciellt svårt att fråga och det värsta som kan hända är att du får nej. Jag fick ju ja, så snart inom några timmar så kommer mitt första inlägg som modebloggerska. Håll i dig.

Upphovsrätten, skolan, webben, elever och CC – eller nått

Teaching Walt the web thing #cc
Jag har ägnat min arbetsdag åt att fundera kring upphovsrätten. Hur får vi elever/användare på nätet att respektera upphovsrätten? Vad krävs för att elever ska förstå och respektera andras verk? Vad innebär det att respektera andras skapande? Det är frågor som vi på Webbstjärnan har ställt oss?

Jag hade i mitt liv pre-digitala-sociala-medier-i-skolan aldrig ens funderat i termer att inte upphovsrätten är något som alla bör förhålla mig till. Det är liksom bara självklart. Har du skapat något, så ska du få ersättning och bli erkänd för det. Kan jag betala så gör jag det, och erkänner dig som skapat verket. Så naturligt, så självklart… naturligtvis.

Men att vara på webben är som att hamna i en överfull godisbutik. Det är så lätt att bara förföras. Det finns så mycket som man vill smaka, lukta på, ta en bit av, verk som man vill använda, inspireras av, bygga vidare på. Men det mesta skyddas av upphovsrätten. Det gör det svårt, och frestelserna är stora, för man vill ju gärna, så gärna…

Upphovsrätten som ytligt sett verkar så enkel. Den som ger mig rätt att bestämma över mitt verk som skapare. Eller som det står i Mathias Klangs artikel på Kolla Källan:

Reglerna inom upphovsrätten ger tonsättare, kompositörer, konstnärer och en hel rad andra kreativa skapare, i lagen kallas de upphovsmän, rätten att bestämma hur deras verk får användas. Detta innebär att en upphovsman kan ensam bestämma om, när eller hur verket ska användas.

Det tycks enkelt, jag har ENSAM rätt att bestämma över hur mitt verk får användas, och om du ska få använda det måste du be om lov. Men webben i sin konstruktion gör verken så lätt tillgängliga, så lätta att dela, så lätta att bearbeta, att sprida, utan att fråga, utan att det märks.

Idag har vi på Webbstjärnan alltså ställt oss frågan hur lärare ska motivera elever att förhålla sig till upphovsrätten, i synnerhet då hela nätet kan tyckas vara en plats där ”alla” fildelar, och använder andras verk utan att fråga om lov. Det fick oss att försöka fundera på hur ska vi motivera att eleverna ska förhålla sig vi kom inte särskilt långt, men en bit på vägen.

Tre skäl kom vi fram till för att respektera upphovsrätten:

  • LAGEN
    det är en lag, vi kan inte på några sätt uppmana/eller tillåta lagbrott
    dessutom upphovsrättsligt intrång kan leda till fasansfulla skadestånd typ Pirate Bay
  • ETIK-MORAL
    det är moralisk fel, att bara använda utan att fråga, det har mamma lärt oss…
  • TÄNK OM DET VAR DITT VERK
    skulle inte du vilja vilja bli tillfrågad, innan någon använde ditt verk?

Ingen av argumenten föll riktigt på läppen, så vårt svar blev istället, att vi bör uppmana alla lärare att lära sina elever hur Creative Commons fungerar, då slår vi två flugor i en smäll. Med Creative Commons blir det som tidigare var förbjudet tillåtet, godiset blir tillgängligt.

Det blir tillåtet att

  • klippa och klistra
  • använd andras verk
  • sprida verk
  • publicera och återpublicera

Det som krävs är att du, som användare, berättar namnet på verket, vem som är skapare av verket samt under vilka villkor du och andra får sprida, använda det. (Precis som med upphovsrätten, bara att villkoren följer med verket).

Med hjälp av Creative Commons kan elever respektera upphovsrätten, samtidigt som de får alla fördelar av webben. De får fritt kopiera, ladda ner, i vissa fall bearbeta och sedan publicera verk som inte är deras egna.

LÄR dina elever om CC, om upphovsrätt och vikten av att berätta vem som skapat verket och under vilka villkor det får spridas.

Glöm inte att berätta att du använt verket, för den som har skapat det ursprungligen. Det uppskattas.

Äntligen söndag, Sharing is caring

Veckans utmaning var Sharing is Caring, och jag har arbetat hela veckan med temat. Jag är extra stolt över att Cecilia Bengtson valde att delta med en bild som hon tog på bokmässan av mina kloner, min WikiPedia T-shirt och min iphone på. Kolla in hennes blogg. Bilden av Cecilia kommer från Mathias Klangs bilder är tagen på Wikipedia academy. I min ögon en metabild en bild av sharing is caring.

meta wikipedia imageMeta Wikipedia image av Mathias Klang CC (by, nc)

Temat har i vilket fall som helst följt mig i alla mina bilder på ett eller annat sätt. Två exempel:

Sharing Dinner? sharing or maybe not?

Idag när jag skulle fota så blev det så solklart att jag skulle koppla min bild till den fråga som alltid följer med samtalen kring mina bilder, skulle man kunna ta en bild av Walt Disneys figurer och lägga ut dem på nätet, eller är det ett upphovsrättsligt intrång?

Mitt svar är och förblir att det kan inte vara möjligt, men låt oss pröva saken. Det som är spännande med Walt Disney är utifrån vad de skapade sin framgång, ja, ni vet genom att använda de klassiska folksagorna och sedan använda ett nytt medium för att berätta samma berättelse. Till min lycka hittade jag en passande Disney figur och bilden blev följande Teaching Walt the Web thing #cc. Tolkningen får ni stå för själva.

Sedan hade jag tidigt i veckan bestämt för att skapa en berättelse om Clonerna och Stormtroopern samt deras delande. Mina största fans i familjen tyckte att idéen var underbar. De vek sig i skratt när jag visade dem idéen. Så kolla igenom min bildserie för den gick inte att få ihop på en bild :)

Creative Commons Sveriges blogg kommer vi att följa upp temat under veckan, ikväll har Jens Rydén publicerat sin bildserie om temat Sharing is Caring på bloggen. Spana in hans bilder de är så läckera. Alla bilder som publicerades på temat kommer jag att publicera även på CC-bloggen imorgon.

Min artikel i svensklärarnas tidning om loggbloggar

Jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att skriva en artikel för svensklärarnas tidning, och kunde naturligtvis inte tacka nej, igår låg den i brevlådan till min stora lycka. Det är något märkligt att se sina egna ord i tryck, att se dem på webben är inget nytt men de tryckta orden ser ändå annorlunda ut. Märkligt nog känns det inte riktigt som mina.

Vad står det då i artikeln, något i stil med det här:

Inför läsåret 2009-2010 så bestämde jag mig för att låta mina elever använda bloggar som loggböcker. Det innebar att varje elev, eller varje projektgrupp fick skaffa sig varsin projektblogg där de skulle skriva om sitt projektarbete. Samtidigt bestämde jag att även jag skulle ha en handledarblogg också. En blogg där jag kunde blogga om vanliga frågor, vanliga problem som mina elever stöter på. Min blogg skulle bli seminariegruppens gemensamma nav, utifrån den skulle sedan mina elever kunna hitta information om formalia, om hur man skriver en projektplan, vad de bör tänka på i valet av källor, hur de förhåller sig kälkritiska etc.

Inledningsvis kom min blogg att handla mycket om hur man söker information. Jag hjälpte mina elever med att sammanfatta föreläsningar och tips som kunde vara användbara. Syftet var att minska tröskeln och få mina elever att komma igång.

När väl alla elever väl var igång kom min handledarblogg att bli en blogg  där jag följde upp de vanligaste frågorna som eleverna hade, men framför allt kom jag att använda bloggen för att lyfta fram goda exempel eller goda lösningar på problem som de stötte på. Det kunde vara problem om allt från hur de skulle välja bilder som var licensierade under Creative Commons till frågor om de hade dokumenterat sin process tillräckligt.

Min blogg blev ett verktyg för mig att dokumentera mina elever arbetsprocess, hur de jobbade och i vilken omfattning.

Att arbeta med bloggen som utgångspunkt för att dokumentera min respektive mina elevers process i arbetet att gå från en idé till ett färdigt projektarbete, visade sig vara ett enkelt sätt att synliggöra och tillgänggöra goda exempel samt att ge mina elever ett verktyg som gjorde det möjligt att lära av varandra.

Så blogga med dina elever så att de kan lära av varandra. Så att deras process dokumenteras. Blogga med dina elever och ha en egen blogg och handled dina elever. De underlättar kommunikationen. Hela svensklärartidningen har temat sociala medier, och är ett nöje att läsa, så kolla in biblioteket om du inte är prenumerant. Många bra tips där.

Kan internet liknas vid Wikipedia?

Inför Wikipedia Academy och min presentation Wikipedia i skolan ställde jag mig frågan vad kan Wikipedia egentligen lära elever? Eller är Wikipedia en bra utgångspunkt för börja undersöka vad internet är och hur internet fungerar?

På Wikipedia Academy återkom om och om igen bilden av Google och Wikipedia som verkar i symbios, och även jag tycker att det är en spännande att Wikipedia ofta, nästa alltid hamnar blad de första träffarna på Google. Vilket jag har diskuterat både tillsammans med elever och lärare, och svaret blir detsamma. Skolan har mycket att lära om och av internet och Wikipedia, och Wikipedia är på många sätt ett tacksamt ställe att börja undersöka webben närmare…

Internet skulle kanske kunna beskrivas med Google, Wikipedia och med utgångspunkt därifrån kan vi kunna diskutera internet och de kunskaper som skolan-lärare-elever-internetanvändare behöver om mediet. För att sammanfatta min presentation så tycker jag liksom flera av de andra talarna att Wikipedia som konstruktion utmanar vårt sätt att se på kunskap. Vad är kunskap om all information finns ett knapptryck bort? Vad blir utmaningen?

Jag tycker också att det är intressant vad som platsar på Wikipedia och inte, att det finns en artikel om Mathias Klang (forskare på it-universitet) men inte om Kristina Alexanderson (prof. på KI). En viktigt fråga att beslysa och diskutera, samt att prata om urval och kunskap, och kunskapsbevarande. Personligen tycker jag kanske inte att artiklar om levande personer är det viktigaste innehållet på Wikipedia, men som fenomen är de intressanta att titta på, för de ger en bild av vad/vilka vi se som betydelsefulla idag. Vad/vem får en artikel, när alla får vara och skapa uppslagsverket, när innehållet bestäms av användarna?

Jag tog också upp den sociala dimensionen av Wikipedia, ett socialt medium, och eller ett uppslagsverk? Ett socialt medium som handlar om bildval, meningsbyggnader, innehåll och form på artiklarna, ett redaktionssamtal kring vilka information som platser och inte. Personligen tycker jag att de är otroligt fascinerande med ett socialt nätverk där du tillåts vara anonym, och där alla kan delta, hur påverkar det ansvarskänslan för det som skapas? Tanken fascinerar mig.

Sedan tycker jag att vi i skolan har mycket att lära ut om informationskompetens och Wikipedia är ett utmärkt hjälpmedel, för att de är tydliga med sina referenser till källorna. De är tydliga med att de finns en funktion som heter citera den här artikeln. Sedan kan alla som redigerar eller deltar i Wikipedia projektet lära sig ett CMS system MediaWiki.

Diskussionen kring pirater, upphovsrätt och plagiat kan med all tydlig enkelhet ha sin utgångspunkt på Wikipedia och Wikimedia Commons. Sedan är Wikipedia som konstruktion en ypperlig utgångpunkt för att lära elever/studenter/internetanvändare mer om licenssystemet Creative Commons, eftersom Wikipedia är licensierad under Creative Commons.

Skolan-universiteten-internetanvändarna har massor att lära av den nioåring, som snart fyller tio, om hur internet fungerar. Men precis som alla liknelser haltar väl även denna av Wikipedia som en bild av internet, men Wikipedia är intressant som projekt eftersom det i sin konstruktion lyckas fånga många fenomen och dilemman som finns på internet.

Varför är det så tyst? Var är de kvinnliga rösterna?

Det finns få lärare som jag beundrar så mycket som Niklas Karlsson. I sökandet efter 10 andra biologilärare som vill samarbeta kring kurserna i biologi skapade han nätverket, dela. Sådant beundrar jag. Jag beundrar också hans ambitioner, hans vilja att dela, att utveckla skolan, att använda digitala verktyg för att utvecklas skolan.

Jag är imponerad av hans engagemang för öppna lärresurser. Jag beundrar engagemang, vilja, intresse. Jag beundrar också Stefan Pålsson, Alastair Creelman och Per Falk, Mats Larsnäs och jag antar att Satish Patel, Jan Svärdhagen och Mathias Anbäcken som jag inte känner lika väl är i samma kaliber.

Och nu vet du att det ska komma ett

men,

jag fattar inte hur det kommer sig att panelen bara består av män, i synnerhet om den ska tala om den Nya lärarrollen. (Jag vet att Niklas kontaktade mig och frågade om jag kunde delta, och jag ville, blev smickrad, stolt, för han är en stor idol, men jag var tvungen att tacka nej, för jag kunde inte p.g.a. en annan kurs på .se). Men aldrig trodde jag att seminariet skulle landa och bli som SIME, fast i för skolan.

  • Vet ni hur många kvinnliga lärare det finns?
  • Sökte ni efter kvinnliga forskare?

Eller är nätet bara en plats för män? Jag vet att det finns fler kvinnliga lärare, som funderar kring vad digitala medier medför för lärarrollen, jag vet att det finns forskare inom området it-lärande och lärare. Gjorde ni er hemläxa? Eller hur gick urvalet till? Jag vet inte vem som höll i puckarna, men att sex män som jag känner mer eller mindre inte skulle kunna vaska fram en kvinna som kan prata på temat den nya lärarrollen, vid sidan av mig. Det är skrämmande.

För att citera en vän: ”Hur tänkte ni då?


Niklas har lagt till att Marit Ljungquist även deltog i seminariet.

Jag skulle också vilja ha en tankesmedja

Stop

Stop av Finn Perez CC (by)

På inbjudan av Ralf Löbel var jag idag på Moderna Filmer. Det är spännande att hamna i situationer och prata om andra medier än det som är min arena. Idag skulle det handla om film. Vi kom dock att prata om sociala medier, bloggande, facebook och den sociala webben. Jag fick frågan:

Vad gör att en blogg får läsare?

Om jag skulle kunna skratta lite generat, så skulle jag göra det nu :oops: . Kan jag säga något om det? Men några råd kan jag dock ge:

Personligen tycker jag att det är trevligt och ger mersmak att blogga hos andra, på andras bloggar. Så bjud in andra att blogga hos dig. Ralf Löbel har på ModernaFilmers nya webbplats har en blogg, en tankesmedja. Åh vad jag älskar det ordet, får mig att tänk på Timbro som skapade begreppet från think tank för att kunna sprida sina (ny)liberala idéer. Bloggen på Moderna filmer är lite hemlig, men den finns där, som en tankesmedja.

Ytterst tror jag att en bra blogg, precis som en bra text bygger:

  • på passion,
  • på ett bra innehåll och
  • på en vilja att nå ut.

Jag tror dock inte att det räcker med att ha en blogg på sin sajt, den måste kopplas ihop med det övriga nätet, en lyckad blogg vet vem, eller vilka de vänder sig till. Vad avsändaren måste är att vara tydlig, annars är det svårt. När jag läser bloggar vill jag höra en röst, en person, och helt vill jag se eller känna din glöd, du måste förmedla att Du brinner för det du skriver om.

Mina tips till Ralf, är att tänka och fundera kring vilka du vill nå? Fundera på vad du brinner för och skriv, berätta om det, med bilder, texter, rörlig film. Hämta exempel och visualisera det du berättar om så att din läsare kan förstå, och nu var svenskläraren framme igen (förlåt).

Att arbeta med sociala medier tar tid, och man måste fundera på vad man vill uppnå, ha en plan, precis som du pratade med mig om anslaget så måste du också göra i din tankesmedja, vilket ska anslaget vara, vilka vill du nå, ge dig sedan ut och fånga dem!

Mitt råd är börja blogga, det är skoj!!!!

Sedan tycker jag att alla som vill komma igång ska läsa Johanna Ögrens inlägg på Stjärnkikarna:

Behövs Ribbing på nätet?

Att arbeta med webben tillsammans med elever lärde mig som lärare att de inte alltid är medvetna om att de befinner sig i ett offentligt rum och att elever tänker inte alltid på att deras webbplats ger en bild av

  • den/de som gör webbplatsen
  • deras skolarbete
  • skolan
  • hur de ser på sina tänka mottagare

Vad ska elever tänka på? Finns det en nätetikett? Och om så vad säger den? Jag brukar säga till mina elever att det är viktigt att fundera på vilket språk du använder, hur du tilltalar besökare samt vilka bilder som du läger ut på din webbplats. Bilder förstärker dessutom budskapet på webbplatsen eller som Anna BomanRiksankvarieämbetet skriver

Bilder förklarar och förstärker budskapet/innehållet i texter. Också ett ordlöst språk som kan tolkas av alla.

Så min grundläggande råd till elever och lärare är att fundera kring hur du skriver och vilka bilder och vilken bild du vill ge av dig och din webbplats.

När jag startade mitt första webbprojekt attbesokaenroman hösten 2008 arbetade vi mycket med just att tänka på tonläge, vilka som skulle läsa texterna, ta del av guiderna, och jag höll ganska hårt i mina elever eftersom jag tyckte det var viktigt att de gav en rättvisande bild av sig själva, skolan och projektet som sådant. Det gjorde att alla mina elevers sajter kom att ha en sida som gav en beskrivning av projektet och dess skapare.

Två av dem såg ut så här:

Vi i klass S2 på Enskilda Gymnasiet i Stockholm har läst och bearbetat romanen, med fokus på dess detaljerade platsbeskrivningar. Projektet har pågått hela hösten 2008 och idén kommer från vår svensklärare Kristina Alexanderson.

Skräck i Blackeberg

Att arbeta med webben i skolan handlar om att arbeta mot en okänd besökare och han eller hon ska också känna sig välkommen till din sajt.

Eli älskad hatad

På Webbstjärnan kan du hitta fler råd, tips på vad du bör tänka på när du arbetar med att skapa en webbplats, en blogg tillsammans med dina elever.

  • Skapa en webbplats
    som är en grundläggande introduktion i vad du bör tänka på inför arbetet med webben
  • Guider
    på Webbstjärnan finns två sorters guider, dels .se internetguider dels lärarhandledning för att arbeta med WordPressi skolan
  • Källor och upphovsrätt
    information om hur du ska hantera källor och upphovsrätten
  • Seminarier
    som är en flik som handlar om de seminarier som Webbstjärnan erbjuder

Fliken Ribbing på nätet finns inte än, och kommer aldrig att finnas där så länge jag är projektledare. Men jag skulle vilja att det fanns en flik om hur man generar trafik till sin webbplats, betydelsen av att länka, vara social med andra för att de ska visa intresse för ens sajt. Men en sådan finns inte än, så jag frågar er ska vi skapa en sådan?