Dagsarkiv: 03 november 2010

Twitter, vad är det?

Får du frågan? Det får jag, och jag fick frågan idag och av en grupp lärare, och jag blev mållös. Så jag sa jag kan visa och frågade samtidigt på twitter:

”Twitter vad är det?”

Jag funderar på vilket bild de skulle få och vilket mitt svar skulle bli, på twitter fick jag följande svar:

@kalexanderson Jag är twitter! 😀 (TantKakelung)
@kalexanderson Nåt med party, har jag hört?! (JoachimTh)
@kalexanderson You Say. (andreas_skog)
@kalexanderson Hmm, borde inte du vet det? Eller menar du på en mer filosofisk nivå? (MatsFagerberg)
@kalexanderson @matsfagerberg en mycket intressant frågeställning! Låtom oss problematisera! 😀 (MJV71)
@kalexanderson Testar du oss ? En microblogg på 140tecken 🙂http://sv.wikipedia.org/wiki/Twitter (Segelsund)
@kalexanderson världens bästa skvallerkanal…eller..informationskanal menar jag ju! (Iddefixen)
@kalexanderson twitter är att känna sig förföljd utan att vara paranoid. (Klang67)
@kalexanderson Jag skulle kunna ha svarat Kärlek också #kommerpåalltsmartiefterhand (MatsFagerberg)

Personligen tycker jag att era svar fångar twitter och vad twitter är. Twitter är en kommunikationsform som handlar om mig, mina val, det jag vill prata om, min verklighet, på mina upplevelser, på mina intressen. Jag följer den jag vill, och på de villkor jag vill, och jag kan välja om jag vill att andra ska följa mig, om jag vill bli förföljd. På frågan om vad twitter är far tankar till Mathias Klangs bild av cocktailpartyt, berikas och berusas. En arena för möten.

You Say.

Jag vill hävda att twitters styrka ligger i att det är vad du vill att det ska vara. Jag har läst mig till att de finns de som menar att vi som användare av twitter går igenom stadier, igenom faser, någon form av evolution, steg som utvecklar oss och vårt twitteranvändande, från att vara något som vi inte förstår till att bli en plats med några få vänner som vi följer och pratar med, några få ämnen som vi följer och intresserar oss för. Men så är det inte för mig. Twitter är inget, allt, litet och stort samtidigt. Ensamt, gemensamt, tomt, innehållrikt. Svårfångat och väldigt flyktigt.

Ja, jag borde veta Mats, men samtidigt vet jag inte. Twitter är väl lite som livet i stort, fullt med frågor. Ja, jag borde veta, jag har gjort många tweets, jag har valt att följa många, men samtidigt vet jag inte vad twitter är när jag får frågan, eller vad jag vill att twitter ska vara.

Förföljd bara bilden får mig att bli paranoid. För vem följer mig? och varför? Vad vill de få ut? Varje ny följare får mig att fundera kring just dessa frågor, men sedan blir de bara ett nummer, en siffra, en avatar som far förbi, de som bara lyssnar ser jag inte, men för varje följare som klickar på ”follow” får mig att känna mig lite frågande, vad vill de ha av mig? Ibland undrar jag om de som följer mig inte bara är ute efter ett nummer efter en siffra efter ännu milstolpe i deras sociala nätverkande, för varför följer du mig? Vad tillför jag?

Mats Fagerberg fångar i sin andra tweet Twitters snabbhet, flyktighet, att vara vitsig, en one-linern på 140 tecken, som säger allt.

Sammanfattningen, slutsatsen: Vad är twitter?

Är det allt och inget.  Är det är ett samtal som ständigt pågår, som ständigt pågått. Ibland tror jag att twitter är som det samtal som jag ständigt fört och ständigt för, med eller utan er.

Twitter är det begränsade omfånget, som skapar mer möjligheter att fokusera och koncentrera det jag vill skapa dialog kring. Twitter är en möjlighet till kommunikation och ger möjligheter att för oss att skapa tillsammans, så som ni tillsammans med mig skapat detta inlägg.

På twitter pågår samtal utanför tid och rum, ständigt i nuet. Verktyget skapar möjligheter för mig som användare att förhålla mig till flera infallsvinklar samtidigt, kasta mig i många samtal och det är upp till mig som användare att bestämma vilka samtal som jag väljer att ingå i, eller vad jag vill ta del av. Kommunikation på twitter pågår i flera rum samtidigt, vem som pratar med vem är inte alltid tydligt och nya samtal, nya infallsvinklar skapas och användare på twitter delar allt från bilder, till klipp, till musik, till korta tankar och reflektioner. Twitter är för mig ett verktyg som formas genom självorganisation, genom att vi som twittrar väljer vilka vi vill följa, vilka vi vill prata med, om vi vill underordnar oss ett samtalsämne, en hashtagg, eller tar del av andras tankar reflekterar kring dem eller inte. Twitter är ett samtal om nuet. Det är jag som bestämmer vilka samtal som jag vill delta i, och jag bestämmer också vilka jag vill prata och lyssna på, genom att aktivt välja vilka jag följer, eller inte följer.

Jag väljer också om jag ska följa eller bara bli förföljd.

Twitter är berikande om du låter det vara det. Twitter är något vi skapar tillsammans.

Trovärdiga källor på nätet bygger på en vilja att bli granskade

Jag skrev ett inlägg i somras med titeln ”Källkritik på nätet så mycket enklare”, som genom en tweet i söndags morse väcktes till liv igen. Jag instämmer fortfarande i min slutsats att:

på nätet och i sociala medier, med länkar och transparens. Lär vi barnen hur internet fungerar, och att de ska länka, eller undersöka länkarna i texter på nätet eftersom då kan de också tydligare se vilka källor som jag går i dialog med. Mina läsare kan lättare ta del och förstå mitt resonemang med hjälp av de källor/länkar som jag som skribenten använder mig av i mina texter på nätet.

[något redigerat jfr med det ursprungliga inlägget]

Jag tror det är mycket enklare att förhålla sig till de källor som jag använder, som jag relaterar till om jag länkar, till dem i en eller annan form, för alla är naturligtvis inte digitala. Det är viktigt att jag är transparent och jag är tydlig med vilka mina källor är, nämner dem, länkar till dem, idkar s.k. ”länk-kärlek”.

En bra utgångspunkt för att lära elever hur källor på nätet fungerar är Wikipedia, kanske kan man se artiklar i Wikipedia som förebilder för hur källor byggs upp på nätet, genom länkar till källor, till referenser till andra artiklar, med definitioner, genom krav på att det ska finnas källor till den kunskap som Wikipedia förmedlar. Wikipedia är till och med tydliga med att ange i artiklar att det saknas källor och att fler källor behövs. Samt att vara tydliga med att navelskåda sig själv som de gör när de listar kritiken mot källan. Där vi kan bland annat läsa:

Wikipedia får också kritik för att det inte alltid finns säkra källor.

Wikipedia är en källa som drivs av en vilja och en önskan om att bli granskade, att vi som användare vill diskutera, samtala gemensamt möta och bryta våra infallsvinklar mot varandra. Wikipedia vill bygga upp sin tillit på att vi som användare är kritiskt granskande, så kan jag också känna som bloggare att jag vill att mina läsare, ska granska, titta bakom och det kräver att jag är tydlig, att jag länkar, att jag berättar vem som får mig att tycka som jag gör.

Personligen tror jag att det är viktigt att ange var du kan läsa mer, var du kan bilda dig en egen uppfattning, så att du inte blint bara tror på den bild av verkligheten som jag skildrar. Min blogg kommer aldrig bli som Wikipedia, men nu vet ni alla fall vad jag jämför mig med. 😆

Har du hört talas om WikiMedia Commons?

Jag träffade en grupp elever i årskurs nio häromdagen. Vi skulle arbeta med att hitta bilder för att illustrera en text som vi gemensamt hade läst, och eftersom vi satt i datasalen så blev nätet en naturlig utgångspunkt för att hitta bilder som kunde illustrera den text som vi gemensamt hade läst.

I Love Slides

I Love Slides av Voxphoto CC (by, nc, sa)

Eleverna i nian var duktiga på att söka, och hittade många bra och kreativa bilder som tydligt och genomtänkt illustrerade innehållet i den text som vi just läst, och när jag bad dem att bifoga källor, med krav på länkar, bildtitel och upphovsman så var det bara ett naturligt inslag. Men när jag frågade om de visste om de fick ta bilderna som de hittade och bara använda dem hur som helst, blev de mer tveksamma, och vi kom gemensamt fram till att de nog inte fick det utan måste be om lov.

När jag frågade men hur gör man det då? Kom svaret blixtsnabbt

-Man kontaktar den som är ansvarig för webbplatsen genom att gå in på kontaktsidan, där finns det för det mesta en e-post adress och då kan man mejla och be om lov.

De här niorna kan en hel del om webben, hur källor konstrueras och vad man ska titta efter.

– Men sa jag, vi behöver ju bilder som vi kan använda idag, hur gör vi då? Vet ni något ställe på nätet som vi kan ta bilder fritt ifrån? Tystnaden blev öronbedövande.

– Hur kommer det sig att vi kan använda Wikipedia fritt?, frågade jag då. Att vi kan skriva av artiklar från Wikipedia utan att be om lov innan vi gör det? Vet ni vad det beror på?

Än en gång möttes min fråga av en stum tystnad.

– Det är inte en fråga om Wikipedia, berättade jag, utan om att hitta bilder som vi kan använda nu, utan att behöva vänta på svar,utan att behöva mejla och fråga om lov. Är det någon som har hört talas om Wikimedia Commons?

Wikimedia Commons är en databas för fria bilder,videofilmer samt musik och ljud startad den 7 september 2004 av Wikimedia Foundation. Filer som laddas upp kan användas direkt på olika Wikimedia-projekt, såsom Wikipedia, Wiktionaryoch Wikibooks, och alla deras olika språkversioner. Wikimedia Commons är språkneutral (även om engelska dominerar) och accepterar material på alla språk.

Citat från Wikipedias artikel om Wikimedia Commons

Att ta sig till Commons var en ganska enkel match när de visste var de skulle, men sedan kom vi till frågan om bilder, källor och upphovsrätt. Bilder skyddas av upphovsrätten under 50/70 år (50 år fotografisk bild, 70 år fotografiskt konstverk) och därefter blir de fria. Det är en ganska lång tid att vänta. På Wikimedia Commons finns många bilder där antingen upphovsrätten har slocknat, det vill säga där upphovsrätt inte längre ”gäller” eller så ligger bilderna under Creative Commons-licenser.

Vår lektion ägnades sedan åt att söka i Wikimedia Commons bilddatabas, och det visade sig att eleverna i den nia som jag träffade var otroligt skickliga på att hitta både spännande och mångtydiga bilder. I slutet av lektionen fick vi också titta lite närmare på licenserna och hur man skriver korrekta källförteckningar för bilder som man hittar i en databas som Wikimedia Commons.

Nästa gång hoppas och tror jag att någon eller några elever kanske väljer att söka bilder i Wikimedia Commons, eftersom de då vet att det är bilder som de får använda utan att behöva fråga om lov. Naturligtvis finns det fler bilddatabaser på nätet till exempel Multimediabyråns bildarkiv där, de som har bilder licensierade under Creative Commons är alla en bra utgångspunkt för att låta elever hitta bilder som de får använda, utan att behöva söka tillstånd först.

En bild blir – Tanja – Bergman – Klon – Stormtrooper

Jag måste bara berätta historien om Lars Lundqvist underbara bilder på sin dotter. De är så vackra, hon är så vacker. När jag ser hans bilder blir jag inspirerad och när jag såg den här bilden:

Tanja

Tanja av arkland_swe (Lars Lundqvist) CC (by, nc, sa)

Jag såg en vacker bild och ett (c) eftersom Lars inte har ändrat sina uppladdningsinställning på Flickr utan ändrar till CC-licens manuellt i efterhand och det är per automatik är (c) om man inte ändrar. Jag hänger en del på flickr (ja, jag erkänner). Sedan såg jag Greta Garbo men jag väljer Bergman

NMA.0028732

NMA.0028732 av K W Gullers nordiska museet CC (by, nc, nd)

Och önskade och ville göra en egen bild, en söndag stod solen in i vardagsrummet, och då gjorde jag en parafras på en bild med en plastleksak, och varför?

A superstar Clone

Sedan inser jag att bild, ljus och möjligheterna utmanar mig, och tillgängligheten. Skapande sker aldrig i ett vakum det sker i ett möte med andra bilder, med andras skapande, sedan blev det en till 🙂

Med hjälp av bilder som är licensierade under Creative Commons kan jag dessutom visa och förklara hur jag skapar mina bilder, visa de förebilder jag har, illustrera processen. Det är grymt!