Twitter, vad är det?

Får du frågan? Det får jag, och jag fick frågan idag och av en grupp lärare, och jag blev mållös. Så jag sa jag kan visa och frågade samtidigt på twitter:

”Twitter vad är det?”

Jag funderar på vilket bild de skulle få och vilket mitt svar skulle bli, på twitter fick jag följande svar:

@kalexanderson Jag är twitter! 😀 (TantKakelung)
@kalexanderson Nåt med party, har jag hört?! (JoachimTh)
@kalexanderson You Say. (andreas_skog)
@kalexanderson Hmm, borde inte du vet det? Eller menar du på en mer filosofisk nivå? (MatsFagerberg)
@kalexanderson @matsfagerberg en mycket intressant frågeställning! Låtom oss problematisera! 😀 (MJV71)
@kalexanderson Testar du oss ? En microblogg på 140tecken 🙂http://sv.wikipedia.org/wiki/Twitter (Segelsund)
@kalexanderson världens bästa skvallerkanal…eller..informationskanal menar jag ju! (Iddefixen)
@kalexanderson twitter är att känna sig förföljd utan att vara paranoid. (Klang67)
@kalexanderson Jag skulle kunna ha svarat Kärlek också #kommerpåalltsmartiefterhand (MatsFagerberg)

Personligen tycker jag att era svar fångar twitter och vad twitter är. Twitter är en kommunikationsform som handlar om mig, mina val, det jag vill prata om, min verklighet, på mina upplevelser, på mina intressen. Jag följer den jag vill, och på de villkor jag vill, och jag kan välja om jag vill att andra ska följa mig, om jag vill bli förföljd. På frågan om vad twitter är far tankar till Mathias Klangs bild av cocktailpartyt, berikas och berusas. En arena för möten.

You Say.

Jag vill hävda att twitters styrka ligger i att det är vad du vill att det ska vara. Jag har läst mig till att de finns de som menar att vi som användare av twitter går igenom stadier, igenom faser, någon form av evolution, steg som utvecklar oss och vårt twitteranvändande, från att vara något som vi inte förstår till att bli en plats med några få vänner som vi följer och pratar med, några få ämnen som vi följer och intresserar oss för. Men så är det inte för mig. Twitter är inget, allt, litet och stort samtidigt. Ensamt, gemensamt, tomt, innehållrikt. Svårfångat och väldigt flyktigt.

Ja, jag borde veta Mats, men samtidigt vet jag inte. Twitter är väl lite som livet i stort, fullt med frågor. Ja, jag borde veta, jag har gjort många tweets, jag har valt att följa många, men samtidigt vet jag inte vad twitter är när jag får frågan, eller vad jag vill att twitter ska vara.

Förföljd bara bilden får mig att bli paranoid. För vem följer mig? och varför? Vad vill de få ut? Varje ny följare får mig att fundera kring just dessa frågor, men sedan blir de bara ett nummer, en siffra, en avatar som far förbi, de som bara lyssnar ser jag inte, men för varje följare som klickar på ”follow” får mig att känna mig lite frågande, vad vill de ha av mig? Ibland undrar jag om de som följer mig inte bara är ute efter ett nummer efter en siffra efter ännu milstolpe i deras sociala nätverkande, för varför följer du mig? Vad tillför jag?

Mats Fagerberg fångar i sin andra tweet Twitters snabbhet, flyktighet, att vara vitsig, en one-linern på 140 tecken, som säger allt.

Sammanfattningen, slutsatsen: Vad är twitter?

Är det allt och inget.  Är det är ett samtal som ständigt pågår, som ständigt pågått. Ibland tror jag att twitter är som det samtal som jag ständigt fört och ständigt för, med eller utan er.

Twitter är det begränsade omfånget, som skapar mer möjligheter att fokusera och koncentrera det jag vill skapa dialog kring. Twitter är en möjlighet till kommunikation och ger möjligheter att för oss att skapa tillsammans, så som ni tillsammans med mig skapat detta inlägg.

På twitter pågår samtal utanför tid och rum, ständigt i nuet. Verktyget skapar möjligheter för mig som användare att förhålla mig till flera infallsvinklar samtidigt, kasta mig i många samtal och det är upp till mig som användare att bestämma vilka samtal som jag väljer att ingå i, eller vad jag vill ta del av. Kommunikation på twitter pågår i flera rum samtidigt, vem som pratar med vem är inte alltid tydligt och nya samtal, nya infallsvinklar skapas och användare på twitter delar allt från bilder, till klipp, till musik, till korta tankar och reflektioner. Twitter är för mig ett verktyg som formas genom självorganisation, genom att vi som twittrar väljer vilka vi vill följa, vilka vi vill prata med, om vi vill underordnar oss ett samtalsämne, en hashtagg, eller tar del av andras tankar reflekterar kring dem eller inte. Twitter är ett samtal om nuet. Det är jag som bestämmer vilka samtal som jag vill delta i, och jag bestämmer också vilka jag vill prata och lyssna på, genom att aktivt välja vilka jag följer, eller inte följer.

Jag väljer också om jag ska följa eller bara bli förföljd.

Twitter är berikande om du låter det vara det. Twitter är något vi skapar tillsammans.

20 reaktion på “Twitter, vad är det?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Mathias Klang

  3. Pingback: Gun Svensson

  4. Pingback: Linda

  5. Pingback: Johanna Drott

  6. Pingback: Mats Fagerberg

  7. Pingback: Den generösa twittraren « Tysta tankar

  8. Anna Boman

    Jag är en av dina förföljare! 🙂 Ny på Twitter trevar jag mig fram – testar – undrar. Jag valde att följa dig för att jag tycker ditt jobb med Creative Commons och sociala medier liksom ditt speciella skolperspektiv verkar intressant. (Själv jobbar jag med bilder på Riksantikvarieämbetet.)

    När jag läste ditt inlägg blev jag lite förskräckt över att vara en som kanske gör dig paranoid genom att följa dig utan att du vet varför – tog bort dig – och la sedan till dig igen.
    Det som lockar mig med Twitter förutom all fantastisk information jag får snabbt är just öppenheten – att ge och ta utan att alltid vara personligt bekant. En häftig och befriande känsla! – och kanske själva tanken med sociala medier?

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      ”Det som lockar mig med Twitter förutom all fantastisk information jag får snabbt är just öppenheten – att ge och ta utan att alltid vara personligt bekant.” härlig formulering, twitter i ett nötskal! Ge och ta men plötsligt blir man personligt bekant och välkommen! Alla är välkomna.

      Tack för din underbara respons, den lyfter hela tanken ett snäpp 🙂

      1. Anna Boman

        Bara roligt att få kommentera ett bra inlägg som sätter igång tankarna. Vi skapar som du sa tillsammans! 🙂

  9. Pingback: Yes, sir I love twitter… | Cecilias tankar

  10. Pingback: Camilla Svensson

  11. Tirsten

    Twitter är min Kunskapskanal… jag följer dem som jag lär mig något av… och jag har lärt mig SÅ mycket här.. sen får jag väl erkänna att jag inte är särskilt social själv… jag skriver sällan…. ger lite, men tar mycket… får väl försöka bättra mig där…

    men tack för alla bra idéer och länkar

    Tirsten =)

  12. Pingback: SIGNERAT.se

  13. Pingback: malin ströman

  14. Anna - lärare för nyanlända

    Jag är ny på Twitter. Eller jag reggade mig tidigt men kunde aldrig bestämma mig för om jag skulle vara mig själv eller mitt opersonliga, icke-privata alter ego. Mitt jobbjag eller bara Anna. Det väckte så många funderingar att jag lade ner alltihop. Fast nu vill jag prova på det igen och jag ska ”follow:a” dig!

    Tack för ett insiktsfullt inlägg!

  15. Pingback: Nätetiketterna – etiketterna på nätet och hur är jag där – något om källförälskelse | Anne-Marie Körling

Kommentarer inaktiverade.