Dagsarkiv: 11 november 2010

Dela med dig av dina Creative Commons erfarenheter

Jag står ofta inför frågan: Hur ska jag bemöta de som tvivlar? Hur bemöter man frågan intrång? Hur ska man hantera intrång? Vad ska man säga?

Kan jag säga: Sånt är livet, de finns de som inte respekterar andras önskemål, som gör intrång, som utnyttjar, som drar fördelar av din god vilja, av din önskan att få sprida dina verk?

Eller ska jag bemöter dem med orden: Vad är alternativet? Att lägga alla dina verk under Copyright? På vilket sätt förhindrar det intrång?

Eller ska jag säga: Stäm dem?

Eller ska jag säga: skriv en bloggpost, och säga som det är, out-a den som begår intrånget, så att alla vet.

Eller ska jag säga: Sluta använda Creative Commons!

Hur bemöter man frågan? Så att alla de som tvekar, som säger det är ju ändå ingen som bryr sig, ingen som följer de där licenserna och då kan jag lika gärna låta det vara under (c). Hur möter man konstaterandet: ”det är ju så besvärligt att skriva allt det där, så jag kan lika gärna bara klippa och klistra”?

Jag möter besvikna fotografer som säger, jag kommer aldrig använda de där licenserna igen, aldrig för de utnyttjas bara, hur möter man dem? Hur får man dem att tro på Creative Commons igen?

Jag vill tro att Viktor och hans passion för sitt skolarbete och sin klassblogg kan hjälpa. Hans blogginlägg förhöjs av bilder från Flickr, som ligger under Creative Commons. Viktor väljer bilder som andra tagit, för att illustrera det som han skriver om och det är fotografens beslut om att använda Creative Commons som gör det möjligt.

Jag vet inte om det hjälper, jag har ingen aning, men jag vill tro och hoppas det. Men jag behöver fler historier, jag behöver er hjälp så att vi tillsammans kan möta dessa frågor genom att dela med oss av våra erfarenheter av att använda Creative Commons för att få spridning på sina verk, för att få tillgång till andras verk, få använda andras bilder.

Jag hoppas att du vill bidra, och vill berätta om dina erfarenheter av att använda Creative Commons, vad som fick dig att fatta beslutet och vad det har lett till, positivt och/eller negativt. Jag hoppas och vill tro att det positiva ska överväga, men jag vet inte, så hjälp mig, för jag samlar på Creative Commons erfarenheter. Gör som Maja Larsson gör i sin bloggpost Hur använder jag “fria bilder”? | dag 17 | RAÄ berätta:

När jag upptäckte Creative Commons och framförallt när jag praktiskt började använda mig av fritt bildmaterial – så insåg jag vilken enorm skatt det är. Och vad det kan tillföra till exempel mitt bloggande. Och vilka kontakter jag kan knyta! Jag kan använda bilder som jag själv inte kan ta på grund av geografisk placering eller utrustning. Bilder som kan tillföra mina läsare något. Som kan göra bloggposterna roliga, intressantare och mer informativa rentav. Att vi kan bjuda varandra på bilder och få så enormt mycket fint material tillbaka. Visst är det inspirerande? Tidigare vara allt låst. Statiskt. Med Creative Commons kan vi få mer dynamik, spridning av vårt material och mer – fart!

Dela, berätta, visa, förklara…

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?

Jag fick frågan igår om jag kände till några policys för skolor och webbpublicering. Jag har inte sett eller hört talas om några svenska men sett ett fåtal brittiska, och är imponerad av den goda vilja som finns bakom dessa dokument, många kloka tankar många goda idéer, och allt imponerar på mig.

Samtidigt undrar jag behövs speciella policys för webbpublicering i skolan? Vad är webben? Vad används webbpublicering till i skolan? Hur skiljer webben från att publicera sig i skolans tidning? Hur skiljer det sig att publicera ett skolarbete på nätet jämfört med att sätta upp skolarbetet på väggen? Är det inte samma sak som att lämna in det till läraren? Är det inte samma skolarbete (titta på Fiskis5an) som sker på nätet, med nya medel, med fler möjligheter till att använda flera medier, text, bild, rörlig bild, ljud etc? Med möjligheten att få kunskaper om internet som medium, om källor, om källkritik, upphovsrätt etc… Men är inte nätet bara en förlängning av skollivet, en del av vardagen?

Olle Findahl Svenskarna och internet 2010 CC (by)

Det finns skillnader, eftersom nätet gör att skolarbetet potentiellt når många fler, och paradoxalt upplevs nätet är så oändligt stort att vi upplever det anonymt. Sedan finns det en skillnad mellan skolväggen och nätet, för webben är inte en naturlig plats för skolarbetet, att publicera skolarbetet på nätet är inte lika självklart som att sätta upp skolarbetet på väggen. Kanske är det därför vi tycker att det behövs en policy, tydliga riktlinjer för att publicera skolarbetet på nätet.

Men medför internet som medium det nödvändigt för skolan att ha en speciell policy för webbpublicering? Blir webbpublicering lättare med en policy? Blir det säkrare? Blir det bättre? Uppnår vi skolan sina mål genom att skapa en policy?

Sedan undrar jag vad säger en policy för skolarbete på nätet egentligen om vårt sätt att se på internet? Säger vi inte bara att nätet är en annan del av verkligheten, en där vi av en eller annan anledning behöver riktlinjer, en policy för att göra skolarbetet på ett schysst sätt, för att tänka på

  • vad vi skriver,
  • hur vi uppfattas,
  • hur vi är mot andra, eller?

Är inte webben i skolan en del av det vanliga skolarbetet, en förlängning av klassrummet. En wiki, en blogg, en webbplats för skolarbetet blir bara en förlängning av klassrummet och samma policys, samma riktlinjer som vid vanligt skolarbete borde väl gälla, eller?

Sedan undrar jag vilken nytta en policy fyller? Ett dokument som skapas för att…

  • vi ska läsa?
  • vi ska vara ”bra”?
  • det ska finnas tydliga riktlinjer för vem? elever?, lärare? föräldrar? skolledning?

Sedan undrar jag hur många hyllvärmare har vi inte skapat i skolan? Behövs ännu ett dokument? Skapar vi policyn för eleverna eller för oss själva?

Vill vi uppnå en gott samtal, en god ton, en trevlig miljö där elever och lärare känner sig trygga bygger väl det på det gamla vanliga, att arbeta med att vara närvarande, att fundera kring vilka värden skolan ska stå för och hur vi i skolan vill att de ska genomsyra vår undervisning, vår skolvardag. En policy kan inte stoppa att det går fel, att vi gör misstag, att vi sårar varandra, men om vi pratar om det, om vi ser, om vi är närvarande, så kan vi lära oss och tillsammans skapa en tryggare miljö, en tryggare skola, eller?

Ska vi skapa en trygg och säker miljö på nätet, för våra elever för våra barn, kanske är en policy en viktig del? Jag tror att kunskap är A och O samt att det är än viktigare att vara närvarande, att föra samtal, vara medveten om att livet online är detsamma som livet offline. Att de barn, de ungdomar, de vuxna vi möter på nätet bär på samma frågor, samma problem, samma möjligheter som i livet utanför nätet. De är människor. Vi vuxna behöver har en del erfarenheter, kunskaper om livet, och att vår roll är densamma offline som online, men inte alla. Vill vi vägleda våra barn, våra ungdomar måste vi visa tilltro, lyssna och vara närvarande. Vara öppna för frågor, för samtal, för att söka svar och tillsammans skapa kunskap.

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?