Dagsarkiv: 13 november 2010

Pirater eller kämpar för fri kultur?

Jag har lite svårt att förstå livet på nätet. Ibland får jag en känsla av att det är ett laglöst land, eller ett land utanför lagen och utanför det vanliga samhället. Ta till exempel ordet pirat är för mig långt ifrån neutralt, enkelt eller lätt att hantera. Jag undrar om jag vill förknippas med pirater, hur spännande, romantiska eller rätt de än må agera.

Jag tvekar, tvivlar och tänker Farmor Gun och känner massor med <3. Jag menar massor med <3

Så när jag läser Lessig artikel An Obvious Distinction i vilken han går i polemik med David Wallace-Well en recensent av Lewis Hyde’s bok Commons as the air, blir begreppsvärlden kring just ordet pirat tydligare eftersom Lessig skiljer pirater från ”kämpar för fri kultur”. Lessig menar att recensentens poäng är

The point of his 6,000 words is to convince you that Hyde, like other ”free culture warriors,” is engaged in a project to ”exhort[ others] to piracy and the plundering of culture.”

Medan Lessig skiljer piraterna från kämparna genom att göra följande förklaring:

”Open-source” software, like Free Software, and much of what I refer to as ”free culture” is creative work that is protected by a copyright license. Like any copyright license, these open source or free culture copyright licenses impose certain requirements on people who would use creative work in a manner that triggers the application of copyright law. They all depend upon the copyright system to function in the way that their copyright owners desire. They are expressions of the will of a creator within a system that respects copyright. There could therefore be no conflict between ”copyright” and anything remotely attached to ”open source” culture. ”Open source” culture celebrates one of the freedoms to choose that the system of copyright gives us.

So called ”piracy,” by contrast, is a denial of a choice by a copyright owner. It says to the creator, ”I don’t care what you want. I am taking what you have created.” It doesn’t respect the freedom that copyright law gives to the creator. It denies that the law should secure to the creator any such freedom to choose. The only relevant choice in pirate culture is the choice of the pirate to take. Not the choice of the creator to make her work available.

I understand the motivations of at least some of these so called ”pirates.” Some are political. Some are simply selfish. But whatever complex set of justifications stands behind their actions, their actions have nothing to do with the ”open source” or free culture ethic. What is distinctive about that ethic is that they enable creators to exercise a choice. They don’t try to justify the choice of consumers to take from a creator what she doesn’t offer.

Jag gillar inte kämpe/(krig)-metaforen, inte heller pirat-metaforen eller den av att vi stjäl från upphovsmannen när vi delar filmer, ljudfiler, bilder etc med varandra på nätet.

Men jag gillar distinktionen mellan kämpar för free-culture och pirater…

Tekniken är inte den enda lösningen eller förklaringen #fscons

Förra helgen var jag på fscons i Göteborg och där pratade bland annat Malin Nilsson phd student i ekonomisk historia på temat kön, klass och flöden av information. Hon började sin session med att slå fast att

Information har förändrat historien.

Malin valde ångbåtarna som genom sin tidtabell som revolutionerade handeln då det gick att förutsäga när den kom. Man kunde använda en tidtabell. Malin menade att allt börjar och startar i ekonomin.

Malin pratade om vårt samhälle som ett tillverkningssamhälle, med fler prylar och större klyftor än någonsin. Och en anledning till att klyftor och exploatering av kvinnor, handikappade, barn kan fortgå beror på bristen på information, om dessa grupper kunde samordna sig, organisera sig så skulle de också ha möjlighet att förändra sin vardag. Tekniken, open source såg Malin som en möjlighet.

Malin mötte invändningar om att mikrokrediter gör skillnad, gör att fattiga, barn och kvinnor får möjlighet att ta sig ur sin situation. Malin var tydlig med att mikrokrediterna låser fast kvinnor i samma strukturer, hemarbete och de behöver tekniken och information för att kunna samordna sig.

På en annan session på fscons pratade Michael Chisari om ansvarstagande sociala nätverk, och om att tekniken inte kan förutsäga vem eller vilka av våra vänner som kommer att bryta vårt förtroende. Vi vet helt enkelt inte vem eller vilka av våra vänner som kommer att dela med sig av våra förtroende. Sedan pratade Michael om att bygga ett socialt nätverk som möjliggjorde för dig att veta vem eller vilka av dina vänner som delade dina bilder, dina inlägg etc. Sedan skulle det vara upp till dig att bryta kontakten, stänga av, eller säga upp bekantskapen.

När jag läser om Första Googlekriget i dagens SvD inser jag vi gärna ger tekniken rollen att vara den som ska lösa våra problem eller den som utlöser dem. Vi vill gärna skylla på tekniken, eller hitta lösningar på djupt mänskliga konflikter genom att använda teknik. Det är teknikens fel att två människor träter, det beror på att Google maps är felprogrammerad, eller inte. Men vem står bakom tekniken? Vem programmerar den? Jo, en människa, med värderingar, kunskaper, insikter kanske är det han/henne som vi ska hylla eller skylla på…

Tekniken kan inte lösa alla mänskliga problem, kanske i bästa fall kan den hjälpa oss på vägen, men det är ytterst människor som talar om hur och vad tekniken ska göra, och det är människor som kan göra skillnad med eller utan teknik.