Pirater eller kämpar för fri kultur?

Jag har lite svårt att förstå livet på nätet. Ibland får jag en känsla av att det är ett laglöst land, eller ett land utanför lagen och utanför det vanliga samhället. Ta till exempel ordet pirat är för mig långt ifrån neutralt, enkelt eller lätt att hantera. Jag undrar om jag vill förknippas med pirater, hur spännande, romantiska eller rätt de än må agera.

Jag tvekar, tvivlar och tänker Farmor Gun och känner massor med <3. Jag menar massor med <3

Så när jag läser Lessig artikel An Obvious Distinction i vilken han går i polemik med David Wallace-Well en recensent av Lewis Hyde’s bok Commons as the air, blir begreppsvärlden kring just ordet pirat tydligare eftersom Lessig skiljer pirater från ”kämpar för fri kultur”. Lessig menar att recensentens poäng är

The point of his 6,000 words is to convince you that Hyde, like other ”free culture warriors,” is engaged in a project to ”exhort[ others] to piracy and the plundering of culture.”

Medan Lessig skiljer piraterna från kämparna genom att göra följande förklaring:

”Open-source” software, like Free Software, and much of what I refer to as ”free culture” is creative work that is protected by a copyright license. Like any copyright license, these open source or free culture copyright licenses impose certain requirements on people who would use creative work in a manner that triggers the application of copyright law. They all depend upon the copyright system to function in the way that their copyright owners desire. They are expressions of the will of a creator within a system that respects copyright. There could therefore be no conflict between ”copyright” and anything remotely attached to ”open source” culture. ”Open source” culture celebrates one of the freedoms to choose that the system of copyright gives us.

So called ”piracy,” by contrast, is a denial of a choice by a copyright owner. It says to the creator, ”I don’t care what you want. I am taking what you have created.” It doesn’t respect the freedom that copyright law gives to the creator. It denies that the law should secure to the creator any such freedom to choose. The only relevant choice in pirate culture is the choice of the pirate to take. Not the choice of the creator to make her work available.

I understand the motivations of at least some of these so called ”pirates.” Some are political. Some are simply selfish. But whatever complex set of justifications stands behind their actions, their actions have nothing to do with the ”open source” or free culture ethic. What is distinctive about that ethic is that they enable creators to exercise a choice. They don’t try to justify the choice of consumers to take from a creator what she doesn’t offer.

Jag gillar inte kämpe/(krig)-metaforen, inte heller pirat-metaforen eller den av att vi stjäl från upphovsmannen när vi delar filmer, ljudfiler, bilder etc med varandra på nätet.

Men jag gillar distinktionen mellan kämpar för free-culture och pirater…

3 reaktion på “Pirater eller kämpar för fri kultur?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Anders Andersson

    Kan ett ord bara ha en betydelse, precis som en stat bara kan ha en regering? Stater med flera, inbördes konkurrerande regeringar riskerar att urarta till inbördeskrig. Språkliga konflikter kan vara minst lika svårlösta, även om de sällan får ett lika våldsamt förlopp. Jag konstaterar lättad att vi inte behöver bli ovänner bara för att vi får helt olika associationer till ett och samma ord.

    Som individer rår vi inte över språket, utan på sin höjd över våra personliga ordval. Språket är i stället en produkt av kollektivet, och vilket språk vi använder är därför en följd av vilket eller vilka kollektiv vi associerar oss eller kommunicerar med.

    Klassiska pirater med papegojor och träben existerar inte i vår samtida verklighet, utan är förpassade till fiktionen, ungefär som tomtar och spöken. Därmed blir det fritt fram att leka med begreppen (även i bokstavlig bemärkelse, titta in i vilken leksaksbutik som helst och du lär hitta både pirathattar och dödskalleflaggor) och ge dem nya betydelser. En diskussion om vilken betydelse av ordet som är äldst och därför ”mest korrekt” blir snabbt akademisk; hur många associerar i dag ordet ”vandal” i första hand med folkgruppen?

    Jag hyser själv inga känslomässiga band till just ordet ”pirat” och använder det sällan till vardags i skrift eller tal, kanske för att jag fortfarande delar vissa av dina negativa konnotationer. Om jag enbart deltog i sakliga diskussioner med människor som visserligen uttryckte åsikter rakt motsatta mina, men som aldrig höjde rösten eller angrep min person i syfte att tysta mina argument, då skulle vi lätt kunna enas om att undvika alla ord vilkas innebörd vi inte var överens om, bara för att få koncentrera oss på sakfrågan.

    Men den offentliga debatten är tyvärr sällan så saklig och respektfull. När motståndarsidan tar till personangrepp och ”guilt by association” genom att systematiskt benämna alla som lyssnar på musik gratis för ”pirater”, då kan jag inte förmå mig att bita ihop, acceptera ordvalet och antingen tyst eller med en läpparnas bekännelse instämma i fördömandet av miljoner tonåringars och pensionärers fritidssysselsättning som ett brott värre än mord. Min reaktion blir i stället att säga ”ja, jag är en av dessa pirater, vill du kalla på polis nu eller kan vi fortsätta samtalet?”

    Runt 1960 var ett av den svenska regeringens bekymmer de reklamfinansierade ”piratradiostationer” som i konkurrens med Sveriges Radios P1 och P2 sände populärmusik och lätt underhållning från Östersjöns internationella vatten. Verksamheten lär ha fått stöd från amerikanskt håll, och såvitt känt var det aldrig tal om att snuva några upphovsrättsinnehavare på ersättning för de sända verken, utan de fick betalt i enlighet med gällande lagar och avtal. ”Piratattributet” bestod i stället i sändningsverksamhetens oförenlighet med statens monopol på rundradio i Sverige. Jag tror det var 1962 som riksdagen till slut fick stopp på verksamheten genom att förbjuda ekonomiskt stöd till oauktoriserade ”störsändare”.

    Själv var jag vid den här tiden precis nyfödd och kan därför inte relatera till vad allmänheten egentligen tyckte om det virtuella ”sjöröveri” som pågick i etern, men det fanns åtminstone villiga lyssnare, annars hade verksamheten knappast gått runt ekonomiskt. P3 blev belöningen till lyssnarna för att de var snälla och lät regeringen sitta kvar. Hade riksdagen ens behövt utfärda ett förbud om allmänheten spontant hade associerat Jack Kotschack och Britt Wadner med kriminalitet, skjutvapen, våld och laglöshet på de öppna haven?

    … och avslutningsvis lyssnar vi till ‘Stick i väg, Jack’, framförd av Monica Zetterlund. På återhörande!

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Naturligtvis kan ord ha olika betydelser för att starta där du startar.

      Kan ett ord bara ha en betydelse, precis som en stat bara kan ha en regering? Stater med flera, inbördes konkurrerande regeringar riskerar att urarta till inbördeskrig. Språkliga konflikter kan vara minst lika svårlösta, även om de sällan får ett lika våldsamt förlopp.

      Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för din kommentar och dina reflektioner får mig att fundera än mer! Tack

      Naturligtvis har ord flera betydelser

Kommentarer inaktiverade.