Dagsarkiv: 17 november 2010

Är piraterna hotet mot de skapande verksamheterna?

Ramlar via en länk på twitter över följande seriestrip och funderar mycket på vad den säger? Vad betyder det att det största hotet mot seriefigurerna inte är pirater utan otydligheten.

Obscurity

Frågan ringer i mig, och jag undrar vad menas? Hur ska jag förstå det här? Så jag söker svaret genom att gå till länken i bloggen som har serierfiguren och hamnar i följande sammanfattning av Tim O’ Reilly Piracy is Progressive Taxation som jag bara måste fundera kring

seven lessons from my experience as a print and online publisher:

  1. Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy.
  2. Piracy is progressive taxation.
  3. Customers want to do the right thing, if they can.
  4. Shoplifting is a bigger threat than piracy.
  5. File sharing networks don’t threaten book, music, or film publishing. They threaten existing publishers.
  6. ”Free” is eventually replaced by a higher-quality paid service.
  7. ”There’s more than one way to do it.”

Vem hotar vad? Och tänker tanken, det finns mer än en lösning…

Hur ser du på din läsare?

Sociala medier beskrivs gärna som marknadsföringskanaler, i många former som en plats där dina kunder pratar om dig och ditt företag varumärke, som en plats där du kan marknadsföra dig själv och dina tjänster. Är kanske så enkelt att sociala medier är som en reklampelare, en kanal där företag, individer skriker ut sitt budskap, sina kampanjer, på olika marknadsplatser.

Jag vill tro och hoppas att sociala medier liksom traditionella medier har flera syften som att:

  • informera
  • propagera
  • debattera
  • granska
  • underhålla

Tittar jag på min egen blogg (en av de sociala medier som jag använder) så: informerar jag glatt, om sånt jag gör, sånt jag läser, hör, tar del av, sånt jag gör och sånt jag vill berätta. Jag har en tydlig åsikt (tror jag i vilket fall som helst och propagerar för saker som Creative Commons), debatterar gör jag väl till viss del, kring frågor som rör skolan, sociala medier undervisning, sociala medier som pedagogiska verktyg, verktyg för kommunikation mellan elever och lärare. Granskar (Det tvivlar jag på att jag gör, men kanske). Underhåller, nja det är väl inte min bloggs starka sida, men viss smittoeffekt finns från andra kanaler.

Jag följer en del bloggar om skola och sociala medier, och slås med jämna mellanrum av frågan:

  • Hur ser du då på dina läsare?
  • Hur ser du på de som arbetar i skolan?

Ja, jag vet att det finns ett kunskapsbehov, att många i skolan inte har så mycket kunskaper om sociala medier. Ja, jag vet att många av oss som är aktiva i sociala medier vill överbrygga det kunskapsglappet, vill få skolan att ta steget, våga språnget. Vi ser ett behov och det behovet vill vi möta, frågan är bara hur vi gör det?

Är dina läsare dina potentiella kunder? Dina läsare, de du vill arbeta med? Och om så, hur vill du nå dem? Varför ska de köpa din produkt, läsa din blogg? Varför ska de ta del av dina kunskaper? Dina åsikter, det du vill säga? Berätta belys, förklara… men istället möter jag med jämna mellanrum inlägg av karaktären:

Jag är XY och jag berättar gärna för dig varför ni i skolan ska arbeta med sociala medier.

Kanske lite mer utförliga och kanske med lite ”fikonspråk” som kopplas till webben och sociala medier, när jag läser dessa inlägg tänker jag, men du som är så klok, så brilliant och kan så mycket, varför gör du så. Du kan väl mer, eller? Sedan ställer jag mig frågan: fungerar det? Och om det fungerar vad förmedlar du för bild av dina potentiella kunder? Vad förmedlar du för bild av skolan?

Vi pratar om att sociala medier handlar om vänner, nätverk och att vi litar på våra nätverk för att köpa en produkt, sk viral marknadsföring, men när jag ser information, marknadsföring av typen Jag är XY och jag ska berätta för dig varför ni i skolan ska jobba med webben,, som inte bygger på källor, länkar, referenser så blir jag stilla ifrågasättande:

  • Varför ska jag tro på dig?
  • Varför ska jag anlita dig?
  • Och hur ser du egentligen på mig? För jag är väl den tänkte mottagaren, eller?

På bokmässan berättade Unni Drogge att hon ser på sina läsare och sitt engagemang i sociala medier. Hon formulerade det ungefär så att engagera sig i sociala medier är som att skaffa husdjur. Du måste liksom sköta om dina läsare. Du måste ge dem din närvaro, något av dig själv, din kärlek, din omtanke, eller åtminstone ett tak att vila under i väntan på att natten ska ta slut, och kanske ett mål mat.

Tanken tilltalar mig. Det handlar om att vårda de som följer mig. De som läser min blogg, följer mig på twitter, flickr har mig som vän på Facebook. Mitt engagemang i sociala medier bygger på ett ansvar, ömsesidighet och omvårdnad. Men är denna föreställning utbredd? Hur ser bloggare, twittrare, facebookare som vill nå skolan som kund så på sina läsare, sina följare sina vänner eller på sina potentiella kunder.

Vilken är din bild? Hur upplever du att bloggare ser på sina läsare i skolan? Hur ser de på sina potentiella kunder, och hur förmedlas det? Fundera på vilka signaler som sänds ut genom ditt sätt att se på skolan som mottagare. Vill du ge en bild av att de som arbetar i skolan är ganska dumma, lättlurade, eller inte?

Creative Commons på Nordiska Museet

Jag har haft lyckan att få föreläsa på för Nordiska museets Fotosekretariat idag om Creative Commons. De som kom var från flera museer i Sverige och de kom för att lära sig mer, eller för att diskutera licenssystemet och de frågor som uppkommer när man arbetar med att tillgängliggöra sina samlingar på nätet. Det blev en givande och intressant förmiddag, som kom att handla om stort och smått, om bilder, verk om licenser och sätt att se på bilder.

Personligen tycker jag att lyckan blev extra är stor när jag hör Spårvägsmuseet berätta stolt att de hade 29 466 träffar igår efter en artikel i SvD om Museerna ber om hjälp på nätet som handlar om projektet med Okänd Plats, Platsr och om hur museernas öppnar upp för hjälp från allmänheten när de digitaliserar sina bilder sitt arkivmaterial. Jag tycker att Johanna Berg fångar det tydligt och klokt när hon säger att museer, arkiv inte har något att vinna på att monopolisera på kunskap:

–Det finns inget att vinna på att monopolisera kunskap. En av de stora fördelarna med webben och de interaktiva och sociala tjänster som utvecklas är att folk kan bidra med helt andra sorters kunskap, de känner igen platser och sammanhang och kan berätta. Kan man länka ihop det med all data blir det mer rikt och meningsfullt, säger Johanna Berg.

Idag kändes det ändå som att lyckan var som störst när Spårvägsmuseets representant berättade:

vi gör skillnad genom att vi lägger ut våra bilder på nätet, under Creative Commons. För det gör skillnad för SL, för oss och det vi håller på med får ett extra värde. Organisationen ser mervärdet med våra bilder, med våra arkiv. Det betyder mycket.

Sedan ska jag slå ett slag för flera av dessa arkiv, museers arkiv och bilder, de är grymma. Själv har jag fallit som en fura för KW Gullers som finns i Nordiska museets arkiv.

Min presentation som bara bygger på mina bilder blev allt för stor, eftersom bilderna är så stora så jag fick dela upp den i två när jag skulle publicera den, men här ligger den i vilket fall som helst.

Diskutera källan med hjälp av reklambilden

I dagens inlägg har jag tänkt ge ett enkelt tips på en bild från Spårvägsmuseet som kan vara bra utgångspunkt för många samtal kring källor, källkritik, upphovsrätt och licenser.

Bilden är publicerad på Flickr, som är en fotodelningstjänst på nätet, ett socialt medium för de som fotograferar eller de som tycker om att titta på andras bilder. På flickr finns det mycket bilder, framför allt från privatpersoner, men även institutioner och museer lägger upp delar av sina bildarkiv på flickr. Många amerikanska institutioner har konton på Flickr som t.ex Nasa, men även svenska institutioner som Riksantikvarieämbetet (RAÄ)och museer som Spårvägsmuseet, har valt att publicera delar av sina samlingar på flickr.

Bland Spårvägsmuseets bilder hittade jag bland annat följande affisch.

1-5119

1-5119 av  Spårvägsmuseet CC (by, nc)

Den är i sig ett tidsdokument och en källa som kan vara en bra startpunkt för att prata om just källor, källkritik samt hur vi ser på olika källor och deras trovärdighet. Med bilden som utgångspunkt skulle jag låta mina elever undersöka dels affischen som källa, men även Flickr som sajt. Jag skulle dock börja med att närma mig bilden av affischen och ställa frågor kring:

  • Vem är avsändare till bilden? Hur vet vi det?
  • Vilket är budskapet?
  • Varför har affischen det motivet?

Jag tycker att det är spännande att bilden föreställer en uggla och i ett samtal med elever skulle jag fråga varför har DN valt att placera ha en uggla som symbol för tidningen? Vad associerar vi med ugglan som djur? Kunskap? Klokhet? Varför väljer en tidning som DN ugglan som symbol?  Hur tror de att man såg på DN som källa när affischen publicerades? Ger affischen i sig en trovärdig bild av DN? Om så, hur? Om inte, varför?

Sedan skulle jag fråga eleverna om texten? ”DN vet mycket se själv” Vad vill DN säga med denna slogan? Skulle DN kunna göra en liknande annonskampanj idag?

Som sagt så finns det två avsändare till bilden, dels DN som tryckt upp annonsen och dels Spårvägsmuseet, som valt att digitalisera (publicera) bilden. Har dessa två avsändare samma syfte med bilden? Om inte, vad vill DN uppnå och vad vill Spårvägsmuseet uppnå? Och hur märks det?

Flickr är kanalen och den bör också tittas närmare på. Varför väljer Spårvägsmuseet Flickr som kanal? Kanske finns förklaringen i att via flickr kan Spårvägsmuseet nå många användare, många som är intresserade av bilder, fotografi, men det är värt att undersöka, vilka använder egentligen flickr? Fråga dina elever om de är aktiva på några bilddelningssajter, och om så hur de fungerar, samt varför de tror att Spårvägsmuseet valt Flickr som kanal. Ta reda på vad vi får reda på om avsändaren?

Sedan kan du tillsammans med dina elever också undersöka hur ni enligt Spårvägsmuseet får använda bilden? Så kan det vara en ingång till ett samtal kring upphovsrätt och Creative Commons.

Läs mer om Upphovsrätt och Creative Commons på på Kolla Källan

Se också Länkskafferiets lärarguide i Creative Commons