Hur ser du på din läsare?

Sociala medier beskrivs gärna som marknadsföringskanaler, i många former som en plats där dina kunder pratar om dig och ditt företag varumärke, som en plats där du kan marknadsföra dig själv och dina tjänster. Är kanske så enkelt att sociala medier är som en reklampelare, en kanal där företag, individer skriker ut sitt budskap, sina kampanjer, på olika marknadsplatser.

Jag vill tro och hoppas att sociala medier liksom traditionella medier har flera syften som att:

  • informera
  • propagera
  • debattera
  • granska
  • underhålla

Tittar jag på min egen blogg (en av de sociala medier som jag använder) så: informerar jag glatt, om sånt jag gör, sånt jag läser, hör, tar del av, sånt jag gör och sånt jag vill berätta. Jag har en tydlig åsikt (tror jag i vilket fall som helst och propagerar för saker som Creative Commons), debatterar gör jag väl till viss del, kring frågor som rör skolan, sociala medier undervisning, sociala medier som pedagogiska verktyg, verktyg för kommunikation mellan elever och lärare. Granskar (Det tvivlar jag på att jag gör, men kanske). Underhåller, nja det är väl inte min bloggs starka sida, men viss smittoeffekt finns från andra kanaler.

Jag följer en del bloggar om skola och sociala medier, och slås med jämna mellanrum av frågan:

  • Hur ser du då på dina läsare?
  • Hur ser du på de som arbetar i skolan?

Ja, jag vet att det finns ett kunskapsbehov, att många i skolan inte har så mycket kunskaper om sociala medier. Ja, jag vet att många av oss som är aktiva i sociala medier vill överbrygga det kunskapsglappet, vill få skolan att ta steget, våga språnget. Vi ser ett behov och det behovet vill vi möta, frågan är bara hur vi gör det?

Är dina läsare dina potentiella kunder? Dina läsare, de du vill arbeta med? Och om så, hur vill du nå dem? Varför ska de köpa din produkt, läsa din blogg? Varför ska de ta del av dina kunskaper? Dina åsikter, det du vill säga? Berätta belys, förklara… men istället möter jag med jämna mellanrum inlägg av karaktären:

Jag är XY och jag berättar gärna för dig varför ni i skolan ska arbeta med sociala medier.

Kanske lite mer utförliga och kanske med lite ”fikonspråk” som kopplas till webben och sociala medier, när jag läser dessa inlägg tänker jag, men du som är så klok, så brilliant och kan så mycket, varför gör du så. Du kan väl mer, eller? Sedan ställer jag mig frågan: fungerar det? Och om det fungerar vad förmedlar du för bild av dina potentiella kunder? Vad förmedlar du för bild av skolan?

Vi pratar om att sociala medier handlar om vänner, nätverk och att vi litar på våra nätverk för att köpa en produkt, sk viral marknadsföring, men när jag ser information, marknadsföring av typen Jag är XY och jag ska berätta för dig varför ni i skolan ska jobba med webben,, som inte bygger på källor, länkar, referenser så blir jag stilla ifrågasättande:

  • Varför ska jag tro på dig?
  • Varför ska jag anlita dig?
  • Och hur ser du egentligen på mig? För jag är väl den tänkte mottagaren, eller?

På bokmässan berättade Unni Drogge att hon ser på sina läsare och sitt engagemang i sociala medier. Hon formulerade det ungefär så att engagera sig i sociala medier är som att skaffa husdjur. Du måste liksom sköta om dina läsare. Du måste ge dem din närvaro, något av dig själv, din kärlek, din omtanke, eller åtminstone ett tak att vila under i väntan på att natten ska ta slut, och kanske ett mål mat.

Tanken tilltalar mig. Det handlar om att vårda de som följer mig. De som läser min blogg, följer mig på twitter, flickr har mig som vän på Facebook. Mitt engagemang i sociala medier bygger på ett ansvar, ömsesidighet och omvårdnad. Men är denna föreställning utbredd? Hur ser bloggare, twittrare, facebookare som vill nå skolan som kund så på sina läsare, sina följare sina vänner eller på sina potentiella kunder.

Vilken är din bild? Hur upplever du att bloggare ser på sina läsare i skolan? Hur ser de på sina potentiella kunder, och hur förmedlas det? Fundera på vilka signaler som sänds ut genom ditt sätt att se på skolan som mottagare. Vill du ge en bild av att de som arbetar i skolan är ganska dumma, lättlurade, eller inte?

7 reaktion på “Hur ser du på din läsare?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Mats

    Väldigt bra fråga!
    Jag tänker mig läsaren som ”den ideale lyssnaren” – någon som verkligen är intresserad av det jag försöker säga (men kanske inte har lyckats formulera helt klart för mig själv)

    Det där tomrummet som ligger i att mottagaren och syftet inte är helt definierad skapar en frihet för mig att fundera relativt fritt. Rädslan för att tråka ut och skrämma bort läsare tror jag måste balanseras mot tanken på att en blogg reduceras till ren information och marknadsföring.

    Och sådana läser jag inte…

    Jag värjer mig mot tanken på skolan som ”kund”. Även om jag uppskattar alla som vill dela med sig av viktig information börjar mitt nervösa jag att leta efter den dolda prislappen.

    Egocentricitet ligger nära autenticitet och ibland kan det antagligen vara svårsmält – hur kan någon finne en sådan glädje i sina egna tankar? (Vet dom inte att internet håller på att bli fullt?)

    Det är väl ungefär som när Göran Persson talade om statsministerposten – man måste vara beredd att resa sig och gå varje dag. Att överlåta makten till läsaren när det gäller ditt skrivande vore ansvarslöst!

  3. Morrica

    Jag ser mina läsare som människor jag kommunicerar med. Jag talar till dem, och om jag har tur så svarar de, i form av kommentarer eller inlägg på sina bloggar, och vips uppstår ett samtal. Ibland ett litet ett som bara varar ett ögonblick, ibland ett långt och vindlande.

    Ibland talar jag utan att någon svarar, men hoppas ändå att någon läst och hummat instämmande för sig själv, eller skrattat eller irriterat sig eller frustrerats över min tjockskallighet eller… att någon reagerat någonstans.

    Så, enkelt uttryckt, ser jag saken.

  4. Pingback: Carola Eklund

  5. Pingback: Carola Eklund

Kommentarer inaktiverade.