Barn har rätt till en utbildning för sin samtid, sin framtid

ljus och mjuk

Skolan behöver förändras, men också bilden av barn eller snarare de bilder som vi använder för att beskriva den uppväxande generationen. De är barn, men vad är ett barn om inte en människa. Jag vet att det kan tyckas självklart men FN antog barnkonventionen så sent som 1989, och den kom till för att i många länder sågs inte barn som människor med samma värde som vuxna. Barn hade inte och har i många sammanhang inte samma rättigheter som vuxna för att de är barn.

Personligen tycker att vi ska vara försiktiga med de bilder som vi sätter på den uppväxande generationen, en bild som jag har svårt för är den som beskriver barnen, de som föds in i en digital verklighet, som digitala infödingar. Den bilden är stigmatiserande.

Samtidigt blir glad när personer som har en så stark övertygelse som PO Arnäs har läst Pensky, som lanserad begreppet 2001. Och när jag läser inlägget Föräldrar, lärare och politiker och andra immigranter läs detta! på Third Opinion så håller jag med om att skolan i sig är konservativ, att skolan (politiker behöver tänka om). Att skoldebatten handlar om att bevara, den handlar om blindkartor istället för miljödiskussion etc. Eller som PO skriver:

Tyvärr är det nog så att även politiker färgas av sin egen skolgång där alla fick lära sig att kunskap hittas i böcker och att en tyst elev är en bra elev. Att kommunikation under skoltid hindrar barn att fokusera på det som är viktigt. Att en snygg skrivstil är ett tecken på att man har en god utbildning. Att TV-spel är av ondo. Att dagens ungdom är slapp och att de kan tillbringa en hel natt framför ”den där datan” utan att ”göra något vettigt”.

Jag tror att skolan behöver förändras, politiker behöver tänka om, läsa PO Arnäs, och eventuellt Pensky, för att inse att världen har förändrats. Kunskapssynen måste nog ifrågasättas, prövas och samtalas kring. Vår verklighet har förändrats av digital teknik, av teknik på gott och ont, och för att vi och våra barn ska kunna hantera den verklighet, den vardag som är deras/vår, för att de ska kunna hantera och vara förberedda för den framtid som är deras behövs kunskaper om den digitala vardagen, de digitala verktygen.

Vi, jag och PO, är överens, och jag håller med om att vi behöver tänka i termer av vana/ovana digital om vilka värderingar som styr oss samt varför. Vi behöver prata om de rädslor som vi har, de risker som finns. Vi behöver prata om rätten att bestämma över vår information, vår data på nätet. Att vi och våra barn inte bara är konsumenter på nätet utan även medborgare. Vi behöver lära våra elever hantera medier, internet, men vi behöver också lära våra barn allt det där ”vanliga” allt det där om värden, värderingar, samspel och relationer. Att vara närvarande på nätet innebär att befinna sig i ett socialt sammanhang och hur det fungerar behöver vi också lära våra barn.

Våra barn växer upp i en digital värld, men de är människor som behöver kunskap för att kunna förhålla sig till tekniken och dess möjligheter, de behöver kunskaper om vad de olika tjänsterna innebär, möjligheter att hantera, använda samarbeta. De digitala verktygen borde vara självklara, lika självklara som att min son tycker att han ska lära sig skrivstil i skolan (till vilken nytta, undrar jag).

I PO Arnäs inlägg diskuteras Penskys begrepp som i sig bilder eller metaforer för att vår verklighet har förändrats, men samtidig finns i begreppet ”digital inföding” ett tydligt avståndstagande från de unga, de är infödingar med alla de konnotationer som begreppet bär på.

Begreppet digital inföding skriker i sig blir i mina öron att barnkonvention behövs, och med den rätten till att få en adekvat utbildning för den tid som våra barn lever och ska leva i.

13 reaktion på “Barn har rätt till en utbildning för sin samtid, sin framtid

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: kalexanderson

  3. Pingback: KristinaAlexanderson

  4. Pingback: Johan Grafström

  5. Pingback: Per Olof Arnäs

  6. P.O. Arnäs

    Hatten av för ännu ett lysande inlägg! Och visst håller jag med. En metafor som inte träffar alls ska man skrota. Det svåra är att hitta metaforer som ligger lagom nära det man vill illustrera, och som samtidigt inte kan feltolkas (finns dessa?).

    Och det är inte den som använder en metafor som har tolkningsföreträdet – det är läsaren. Därför tror jag, precis som du, att vi kanske är betjänta av lite mer målande begrepp. Kanske fyrfältaren med vana/ovana/värderingar är svaret?

    Och vad gäller det viktiga att lära barnen att helt enkelt bli ”bra vuxna” är jag 100% med dig. Vanligt hyfs, hänsyn och ett bra bullshitfilter. Resten brukar lösa sig.

  7. Micke Gunnarsson

    Tack för ett underbart inlägg i tankarna kring skolan i förändring. Du har gett mig än mer energi inför onsdagens session på Generatorkonferensen.

    LevBäst
    Micke

  8. Pingback: Immigranter, chokladbollar och andra farliga metaforer | Third Opinion

  9. Pingback: Per Olof Arnäs

  10. elwira kotowska

    ”För att en metafor ska fungera måste sammanhanget vara klart för alla som hör metaforen”- via retorisk ordlista. Det finns inte och kommer inte att finnas en metafor som är begripligt för ”alla”. Begrepp ”alla” existerar inte i verkligheten. Vi kan endast prata om en majoritet som kan uppfatta saker och ting på liknande sätt.
    Jag vill tro på en värld där helheten prioriteras mer än metaforer. För om majoriteten tycker att undervisningen borde reformeras så är inte metaforer viktiga längre.
    Eller har jag fel?

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Jag tror att vi ska välja metaforer med omsorg, infödingar skulle vi inte använda som metafor för andra vuxna, men det är ok att använda för att beskriva barn. Inte ok i mina ögon, öron. Men du har rätt att metaforen behövs för att tydliggöra, men då måste vi välja metaforer med omsorg, så att de inte skapar en ursäkt för att inget göra

Kommentarer inaktiverade.