Dagsarkiv: 23 november 2010

Att dela, fritt få kopiera och sprida det är en del av CC

Jag kommer hem öppnar datorn och till min lycka har inlägget som jag skrev har kopierats och klippts ner lite för att sedan åter bli publicerat på Mathias blogg Techrisk, precis enligt idéen bakom CC. Lyckan är min, din eller vår 🙂 och nu gör jag detsamma fast jag klipper från hans klipp och återpublicerar det på min blogg 🙂

Nu på söndag är Creative Commons utgångspunkten för temat “Sharing is Caring” på Fotosöndag. Klippt från Creative Commons Sverige bloggen och lite nerbantat från Techrisks Sharing is Caring.

Så här presenteras valet av tema:

”Sharing is caring”. Jag arbetar just nu med ett projekt kring Creative Commons på Riksantikvarieämbetet och för någon vecka sedan träffade jag Kristina Alexanderson. Det mötet och tankarna bakom Creative Commons har inspirerat mig så mycket – så jag inte kan låta bli att peta in det som tema här på Fotosöndag.

Vi tolkar och fotar alltså utifrån begreppet ”Sharing is caring” och taggar #sharingcaring.

Alla är välkomna att delta i fotosöndag och fotografera på temat. Fotosöndag är ett nätverk, eller en grupp på Flickr för de som vill fotografera på ett gemensamt tema tillsammans.

Vad får man uppleva som bloggare?

Jag började blogga för att kunna reflektera, för att fundera kring frågor som jag ställer mig, frågor jag möter, för att få ge en bild av hur det är att vara lärare, för att det är roligt, för att jag gillar det. Min blogg har hela tiden berört frågan hur internet, sociala verktyg kan vara hjälpmedel för skolan, för undervisningen, för elever och för mig som lärare i mitt pedagogiska arbete, om skolan. Jag trodde aldrig att min blogg skulle göra skillnad för någon annan än för mig själv, men kanske, kanske…

Idag blev jag twitterpingad av Peter Andersson som skrev:

@kalexanderson Du har blivit fullmäktigemotion 🙂 http://peterlandersson.blogspot.com/2010/11/huddinge-tar-taten-med-sociala-medier-i.html

Oj, det känns stort. Jag har, genom min blogg blivit underlag för en motion för skolorna i Huddinge. COOLT

Kolla själv om du inte tror på mig 🙂

Att vara på Facebook är det att arbeta för Mark Zuckerberg?

På Göteborgs Konsthall pågår en utställning som heter Everything under heaven is total Chaos och frågeställningen för utställningen att undersöka:

På vilket sätt vittnar den samtida konstinstitutionen om samhällets framsteg och motgångar? En generaliserad sammanfattning skulle kunna vara att museet under 1800-talet hyllade nationen och under 1900-talet industrisamhället – men vad hyllar dagens konstinstitution?

Som svar på dessa frågeställningar har International Festival skapat en installation som konfronterar, inte bara besökaren utan även Göteborgs Konsthall med det kapitalistiska system som genomsyrar livets alla aspekter på 2000-talet. Idag fungerar även den enskilda individen eller konsumenten som arbetare, då oftast ofrivilligt eller genom ett utbyte av tillgångar, t.ex. genom ett socialt nätverk – varje gång du loggar in på ditt Facebook-konto, arbetar du för webbplatsens ägare Mark Zuckerberg. På så sätt har kroppen i dess globalitet blivit handelsvara, livet som sådant har blivit ekonomi.

Just tanken att varje gång vi loggar in på Facebook så jobbar vi för Mark Zuckenberg, tänk den tanken. Är det så att livet är en handelsvara, livet som sådant ekonomi och konsumtion? Har sociala relationer som att hålla kontakt med mina vänner, via Facebook, som den som Mathias Klang så precist beskriver i inlägget Meningen i sociala medier som jag återpublicerar under CC(by,nc,sa):

När jag pratar om sociala medier möter jag inte sällan kritiken om hur det är enbart en poänglös slöseri med tid. Ibland försöker jag förklara hur viktiga dessa nya verktyg kan vara – jag teoretiserar och exemplifierar – ibland bryr jag mig inte om att försöka att öppna en sluten världsbild.

Idag fick jag en otroligt påminnelse om kraften i social media. En vän till mig har ett mycket sjukt barn och de har kämpat länge. Idag har hon skrivit en kort statusuppdatering i Facebook: IVA

Hjärtat sjunker och vännerna samlas att visa sin stöd. Så mycket känslor i en media kan inte vara meningslöst.

bara är en arbetsuppgift för Zuckenberg? Det känns syniskt och hårt, och jag tänker genast på Marxismen, och bild av proletariatet som sugs ut på sin arbetskraft, men vill inte tro på den determinismen som Marx pratar om, frågan kvarstår: Är vi sociala medier för att arbeta för Zuckerberg eller att vara människa, och i förlängningen är att konsumera att vara människa på 2000-talet?

Om jag var i Göteborg skulle jag ta mig till Konsthallen och se utställningen för att bilda mig en egen uppfattning.