månadsarkiv: november 2010

Är kulturen på nätet densamma idag som då?

Hur ser elever på kulturen på internet?

Freedom

Freedom av Thorsten Becker CC (by,nc, nd)

I helgen så sökte min man efter en fotobok, men hittade istället boken ”Nyckeln till: Internet för skolan” version 1.0 av Lars Truedson. När jag fick syn på boken blev jag imponerad att det redan 1995 kom ut en bok om internet för skolan. I boken pratas det fortfarande om att koppla upp sig via modem, och boken kom ut innan Google, men till min stora glädje nämns Länkskafferiet redan då.

Idag blir ett avsnitt ur Truedsons bok utgångspunkt för mitt inlägg, då jag fastnade för hans beskrivning av kulturen på internet. Den fick mig att fundera över vilken bild har elever av kulturen på internet och om och hur skiljer sig dagens bild från den som Lars Truedson beskriver 1995? I boken Nyckeln till: Internet för skolan beskrivs kulturen på Internet på följande sätt:

”Det har vuxit fram en speciell kultur på Internet, präglad inte minst av amerikanskt universitetsfolk, många med rötter i 60-talets radikalism. I den kulturen ingår att informationen ska vara fritt tillgänglig och gratis. Det finns också en samhörighetskänsla och stor hjälpsamhet bland de uppkopplade.

– Internets kultur är att du tar reda på någonting, kontrollerar med andra att det stämmer och sedan lägger ut det på nätet för andra att ta del av, säger Anders Gillner på KTH”

Truedson ger en bild av hur internet uppfattades på 1990-talet. Den kan sammanfattas med att informationen på internet ska vara fritt tillgänglig och gratis, samt att användarna hjälper varandra och tar ansvar för att dela information med varandra.

Tittar vi på dagens debatt kring kulturen på internet så förekommer det i media en diskussion kring upphovsrätten, pirater och laglöshet. Kulturen på internet beskrivs med ord som illegal fildelning, upphovsrättsintrång och stöld.

Vilka är elevernas erfarenheter av kulturen på nätet?

Frågan jag tycker att du ska ställa till dina elever är hur ser de på kulturen på internet? Hur ser de på information på nätet? Ska den vara fri, eller ska de som publicerar material på nätet kunna ta betalt? Eller är det en kultur fylld med pirater och fildelare?

Vilka är deras erfarenheter av internets kultur? Är det en kultur av samarbete och hjälpsamhet på internet? Finns det en samhörighetskänsla bland dem som är uppkopplade även idag? Och om inte, vad tror eleverna att det beror på?

Kan det bero på

  • att antalet ”uppkopplade” har ökat? I Sverige har 97 % av alla svenskar tillgång till internet med en bredbandsuppkoppling. enligt Svenskarna och Internet 2010 http://www.iis.se/docs/SOI2010_web_v1.pdf
  • att informationsmängden är så mycket större?
  • att de tekniska möjligheterna att dela information är så mycket enklare?
  • att det finns en känsla av att du är anonym på nätet?

Sedan tycker jag att du ska föra ett samtal med dina elever om deras upplevelse av kulturen i sociala medier, som av många användare beskrivs som en kultur av Sharing is caring och den beskrivningen har likheter med Truedsons beskrivning från 1995. Frågan som du kan ställa till dina elever är om de också har denna upplevelse, eller hur de upplever att kulturen är på Facebook, bilddagboken eller World of Warcraft är.

Sedan tycker jag naturligtvis att du ska fråga vad de tror att de beror på:

Om det beror på de sociala mediernas konstruktion där du som användare kopplas till en profil, med bild och namn, eller om de tror att de beror på antalet användare, mängden information som skapas eller delas?

Är kulturen på internet likadan i alla sammanhang? Är den likadan i alla forum eller skiljer sig kulturen åt och vad beror det på? Eller är kulturen densamma som 1995, det är bara media som beskriver den med andra ord.

Att dela, fritt få kopiera och sprida det är en del av CC

Jag kommer hem öppnar datorn och till min lycka har inlägget som jag skrev har kopierats och klippts ner lite för att sedan åter bli publicerat på Mathias blogg Techrisk, precis enligt idéen bakom CC. Lyckan är min, din eller vår 🙂 och nu gör jag detsamma fast jag klipper från hans klipp och återpublicerar det på min blogg 🙂

Nu på söndag är Creative Commons utgångspunkten för temat “Sharing is Caring” på Fotosöndag. Klippt från Creative Commons Sverige bloggen och lite nerbantat från Techrisks Sharing is Caring.

Så här presenteras valet av tema:

”Sharing is caring”. Jag arbetar just nu med ett projekt kring Creative Commons på Riksantikvarieämbetet och för någon vecka sedan träffade jag Kristina Alexanderson. Det mötet och tankarna bakom Creative Commons har inspirerat mig så mycket – så jag inte kan låta bli att peta in det som tema här på Fotosöndag.

Vi tolkar och fotar alltså utifrån begreppet ”Sharing is caring” och taggar #sharingcaring.

Alla är välkomna att delta i fotosöndag och fotografera på temat. Fotosöndag är ett nätverk, eller en grupp på Flickr för de som vill fotografera på ett gemensamt tema tillsammans.

Vad får man uppleva som bloggare?

Jag började blogga för att kunna reflektera, för att fundera kring frågor som jag ställer mig, frågor jag möter, för att få ge en bild av hur det är att vara lärare, för att det är roligt, för att jag gillar det. Min blogg har hela tiden berört frågan hur internet, sociala verktyg kan vara hjälpmedel för skolan, för undervisningen, för elever och för mig som lärare i mitt pedagogiska arbete, om skolan. Jag trodde aldrig att min blogg skulle göra skillnad för någon annan än för mig själv, men kanske, kanske…

Idag blev jag twitterpingad av Peter Andersson som skrev:

@kalexanderson Du har blivit fullmäktigemotion 🙂 http://peterlandersson.blogspot.com/2010/11/huddinge-tar-taten-med-sociala-medier-i.html

Oj, det känns stort. Jag har, genom min blogg blivit underlag för en motion för skolorna i Huddinge. COOLT

Kolla själv om du inte tror på mig 🙂

Att vara på Facebook är det att arbeta för Mark Zuckerberg?

På Göteborgs Konsthall pågår en utställning som heter Everything under heaven is total Chaos och frågeställningen för utställningen att undersöka:

På vilket sätt vittnar den samtida konstinstitutionen om samhällets framsteg och motgångar? En generaliserad sammanfattning skulle kunna vara att museet under 1800-talet hyllade nationen och under 1900-talet industrisamhället – men vad hyllar dagens konstinstitution?

Som svar på dessa frågeställningar har International Festival skapat en installation som konfronterar, inte bara besökaren utan även Göteborgs Konsthall med det kapitalistiska system som genomsyrar livets alla aspekter på 2000-talet. Idag fungerar även den enskilda individen eller konsumenten som arbetare, då oftast ofrivilligt eller genom ett utbyte av tillgångar, t.ex. genom ett socialt nätverk – varje gång du loggar in på ditt Facebook-konto, arbetar du för webbplatsens ägare Mark Zuckerberg. På så sätt har kroppen i dess globalitet blivit handelsvara, livet som sådant har blivit ekonomi.

Just tanken att varje gång vi loggar in på Facebook så jobbar vi för Mark Zuckenberg, tänk den tanken. Är det så att livet är en handelsvara, livet som sådant ekonomi och konsumtion? Har sociala relationer som att hålla kontakt med mina vänner, via Facebook, som den som Mathias Klang så precist beskriver i inlägget Meningen i sociala medier som jag återpublicerar under CC(by,nc,sa):

När jag pratar om sociala medier möter jag inte sällan kritiken om hur det är enbart en poänglös slöseri med tid. Ibland försöker jag förklara hur viktiga dessa nya verktyg kan vara – jag teoretiserar och exemplifierar – ibland bryr jag mig inte om att försöka att öppna en sluten världsbild.

Idag fick jag en otroligt påminnelse om kraften i social media. En vän till mig har ett mycket sjukt barn och de har kämpat länge. Idag har hon skrivit en kort statusuppdatering i Facebook: IVA

Hjärtat sjunker och vännerna samlas att visa sin stöd. Så mycket känslor i en media kan inte vara meningslöst.

bara är en arbetsuppgift för Zuckenberg? Det känns syniskt och hårt, och jag tänker genast på Marxismen, och bild av proletariatet som sugs ut på sin arbetskraft, men vill inte tro på den determinismen som Marx pratar om, frågan kvarstår: Är vi sociala medier för att arbeta för Zuckerberg eller att vara människa, och i förlängningen är att konsumera att vara människa på 2000-talet?

Om jag var i Göteborg skulle jag ta mig till Konsthallen och se utställningen för att bilda mig en egen uppfattning.

Barn har rätt till en utbildning för sin samtid, sin framtid

ljus och mjuk

Skolan behöver förändras, men också bilden av barn eller snarare de bilder som vi använder för att beskriva den uppväxande generationen. De är barn, men vad är ett barn om inte en människa. Jag vet att det kan tyckas självklart men FN antog barnkonventionen så sent som 1989, och den kom till för att i många länder sågs inte barn som människor med samma värde som vuxna. Barn hade inte och har i många sammanhang inte samma rättigheter som vuxna för att de är barn.

Personligen tycker att vi ska vara försiktiga med de bilder som vi sätter på den uppväxande generationen, en bild som jag har svårt för är den som beskriver barnen, de som föds in i en digital verklighet, som digitala infödingar. Den bilden är stigmatiserande.

Samtidigt blir glad när personer som har en så stark övertygelse som PO Arnäs har läst Pensky, som lanserad begreppet 2001. Och när jag läser inlägget Föräldrar, lärare och politiker och andra immigranter läs detta! på Third Opinion så håller jag med om att skolan i sig är konservativ, att skolan (politiker behöver tänka om). Att skoldebatten handlar om att bevara, den handlar om blindkartor istället för miljödiskussion etc. Eller som PO skriver:

Tyvärr är det nog så att även politiker färgas av sin egen skolgång där alla fick lära sig att kunskap hittas i böcker och att en tyst elev är en bra elev. Att kommunikation under skoltid hindrar barn att fokusera på det som är viktigt. Att en snygg skrivstil är ett tecken på att man har en god utbildning. Att TV-spel är av ondo. Att dagens ungdom är slapp och att de kan tillbringa en hel natt framför ”den där datan” utan att ”göra något vettigt”.

Jag tror att skolan behöver förändras, politiker behöver tänka om, läsa PO Arnäs, och eventuellt Pensky, för att inse att världen har förändrats. Kunskapssynen måste nog ifrågasättas, prövas och samtalas kring. Vår verklighet har förändrats av digital teknik, av teknik på gott och ont, och för att vi och våra barn ska kunna hantera den verklighet, den vardag som är deras/vår, för att de ska kunna hantera och vara förberedda för den framtid som är deras behövs kunskaper om den digitala vardagen, de digitala verktygen.

Vi, jag och PO, är överens, och jag håller med om att vi behöver tänka i termer av vana/ovana digital om vilka värderingar som styr oss samt varför. Vi behöver prata om de rädslor som vi har, de risker som finns. Vi behöver prata om rätten att bestämma över vår information, vår data på nätet. Att vi och våra barn inte bara är konsumenter på nätet utan även medborgare. Vi behöver lära våra elever hantera medier, internet, men vi behöver också lära våra barn allt det där ”vanliga” allt det där om värden, värderingar, samspel och relationer. Att vara närvarande på nätet innebär att befinna sig i ett socialt sammanhang och hur det fungerar behöver vi också lära våra barn.

Våra barn växer upp i en digital värld, men de är människor som behöver kunskap för att kunna förhålla sig till tekniken och dess möjligheter, de behöver kunskaper om vad de olika tjänsterna innebär, möjligheter att hantera, använda samarbeta. De digitala verktygen borde vara självklara, lika självklara som att min son tycker att han ska lära sig skrivstil i skolan (till vilken nytta, undrar jag).

I PO Arnäs inlägg diskuteras Penskys begrepp som i sig bilder eller metaforer för att vår verklighet har förändrats, men samtidig finns i begreppet ”digital inföding” ett tydligt avståndstagande från de unga, de är infödingar med alla de konnotationer som begreppet bär på.

Begreppet digital inföding skriker i sig blir i mina öron att barnkonvention behövs, och med den rätten till att få en adekvat utbildning för den tid som våra barn lever och ska leva i.

Malin Ströman fick mig att tänka till, har du tänkt på det?

Jag var på GeekGirlMeetup igår och pratade om Creative Commons, men innan min lilla insats lyssnade jag på en Malin Ströman som pratade på temat Köpupplevelse – vad gör det extra roligt att shoppa online. Att lyssna på Malin var som att höra passion, passion för teknik, shopping och nätet. Presentationen i sig var så himla grym! Men det som fick mig att fundera mycket var när Malin avslutade med följande konklusion

Om jag vill någon vill vara en del av mitt varumärke så måste jag se, belöna och lyfta fram dig som vill vara en del av varumärket

Sedan utvecklade Malin det med att berätta om Halens som hon bloggat om och som dagen efter hade kontaktat henne via hennes blogg, eller snarare Halens kommunikationsbyrå, same, same eller inte.

Jag vill bara ta med mig den tanken, och tänka på den, fundera kring den. Smaka på den och tänka att så borde alla se på de som de vill arbeta med. Så borde skolan se på sina elever, vill eleverna visa att de vill vara en del av skolans varumärke måste skolan också belöna det, lyfta fram det. Jag tänker tillbaka på mina elever som alla i sin Facebook profil, mer eller mindre frivilligt har satt skolans namn intill sin profil. Vad ger vi som dem tillbaka? Hur belönar vi det? Hur lyfter vi fram det, så att de känner sig sedd, bekräftade och lyfta?

Vem skapar informationen på nätet?

Har du ställt frågan: Vem skapar information på nätet? Vem är det som skriver bloggar, vilka är det som twittrar, vilka är det som skriver innehållet på webbplatserna? Vem skapar den information som vi tar del av på nätet? Vem skriver artiklarna på Wikipedia?

Svaret är förkrossande enkelt:

Det är vi, internetanvändarna.

Utan oss som använder internet så skulle det inget innehåll vara. Vi som använder internet skapar innehållet. Genom att vi gemensamt skapar så har vi också ett gemensamt ansvar för innehållet, och vi gemensamt har ett ansvar för att hjälpa varandra att hålla koll på det, se till att det är fritt, men också uppmärksamma varandra på vad som är bra, mindre bra, intressant och givande. Fast det är väl just det som ”Sharing is Caring” handlar om.

Internet och information på internet handlar helt enkelt om Dig och Mig!

Jag får en liten kommentar, som får mig att fundera på inlägget än en gång. En vän skriver:

Det är inte vem som helst av användarna som skapar innehåll/…/. De flesta är passiva åskådare, precis som med tidningar, radio och TV.

Fast, även om de flesta är konsumenter passiva eller aktiva, de deltar väl också i skapandet fast på ett annat sätt än jag, eller den som skapar en egen webbplats, en egen artikel på Wikipedia. De skapar väl mening av mitt innehåll, min text, den information som jag delar är väl inget utan ett möte med en mottagare? Eller?

Kunskapssynen och internettandet

När jag börjar min resa in på nätet, i en vilja att pröva om det är möjligt att läsa en fiktion som en beskrivning av en faktisk plats, vilket jag trodde och vilket jag också lurade mina elever att tro och sedan genomföra. Sedan ville jag mer… att mina elever skulle undersöka och ta ställning till källor, lära sig behärska webbpublicering eller hur en text (i vidgad bemärkelse) ska nå en mottagare.

Mitt möte med nätet var trevande, och jag trodde att fokus för mitt och mina elevers skolarbete skulle vara mottagaren, syftet och strukturen, men när jag tittar tillbaka på det kom det att handla om att skapa källan och läsa källan samt att lära sig

hur ”vi” erövrar trovärdighet för vårt arbete i skolan, mina elevers skolarbete och mitt arbete som lärare.

Att bege sig ut på nätet och skriva om en roman, pröva om den är sann eller inte handlar bara om att lösa en uppgift, och få ett betyg, utan om att få besökare mottagare att tro på det man säger, det man vill bevisa. De handlar om att skaffa sig kunskaper om

vad som gör att en källa är trovärdig och det handlar om att lära sig hur digitala källor är konstruerade, samt bli medveten om hur vi kan hantera, skapa källor som är digitala.

Det var nytt, stort och farligt, dessutom fanns hela tiden Wikipedia ett klick bort. Kunskapssynen, och synen på vad elever behöver kunna förändrades inte i mitt fall av nätet som arbetsplats. Utan jag tror och upplever att med internet, och med ett aktivt och medvetet arbetssätt med nätet blev det tydligare att fakta inte kan i centrum för det som jag ska fokuserar undervisningen på, eller att det är det som ska mätas. Men jag har alltid haft stöd av kursplanen, läroplanen i min övertygelse om att förtrogenhet, förståelse och färdigheter är det som hjälper mina elever att klara sig, hjälper dem i en framtid vars karta vi/de ännu inte ritat, som vi knapp anar.

Med internet blev det tydligare, ”det finns inte ett svar” kunskap är relativ, förändras. Bilden av att jag, som lärare skulle vara den som kan alla svar, och kan allt har jag nog aldrig levt efter, eftersom jag sett/hört/erfarit att mina elever många gånger tänker annorlunda ger andra perspektiv som berikar mig och mitt sätt att se på världen. Tillsammans söker och utvecklar, lär vi oss tillsammans.

Appropå Fredrik Svenssons inlägg Lärande, ”early adopters” och vampyrer…

Ett Extra Life #clones



Extra life, originally uploaded by Kalexanderson.

Bilden väcker frågor, många frågor om vad jag får och inte får göra.

-Varumärkena?
-Leksakerna?
-Svampen?

Får jag publicera, sprida den? Hur får jag använda den? Är det inte marknadsföring?

Jag får sprida, publicera den men till att det är marknadsföring säger jag tveklöst nej, det är en fotografisk bild 😆

Jag gillar den, för att den har många saker som jag verkligen tycker om:

– min sons kloner
min favoritföreläsares dator
– svampen för Super Marios extra liv

Sedan är den tagen i ett sammanhang där mina bilder diskuterade och jag sitter och är så generad att jag rodnar som jag vore 14 år igen.

Nyckeln till källkritiskt tänkande är kunskap

Jag har haft en föreläsning på temat källkritik/upphovsrätt tillsammans med Mathias Klang, som pratade om upphovsrätt och licenser.

View more presentations from Kristina Alexanderson

Jag tycker att jag ofta hör vikten av att vi undervisar i källkritik, att bara eleverna kan källkritik så kommer de att klara av att hantera informationsflödet, bruset på nätet. Vad är det barnen behöver kunna för att hantera källor på nätet?

I mina funderingar har jag kommit fram till att det handlar om

KUNSKAP

Jag tror att alla skriver under på, att alla håller med om att det handlar om kunskap. Att nyckeln till kritisk tänkande ligger i att vi har kunskap, men jag tycker också att vi med nätet och den otroliga mängd källor som finns där och med möjligheten för var och en att skapa innehåll också bör ifrågasätta vårt sätt att se på kunskap, vår kunskapssyn. Så är det, hur ska du kunna hantera och värdera källorna på nätet om du inte har kunskap i ämnet? Men vilka källor finns på nätet och hur fungerar dessa källor? Vem är avsändaren? Vilka källor får vi upp och varför är också kunskaper som eleverna behöver.

Men för att kunna vara kritisk behöver eleverna också kunskaper om kanalen, om mediet och hur det fungerar. Min upplevelse är att vi tror och har föreställningar om att eleverna har kunskaper om Internet bara genom att de kan Facebook, eller kan Googla. Men ärligt talat de behöver mer kunskaper än det. Eleverna behöver kunskaper om

  • internet
  • hur internet fungerar
  • hur källor på internet konstrueras
  • syftet med olika webbtjänster
  • hur vi agerar i dessa medier

De behöver inte bara kunskaper i ämnet, utan även kunskaper om medier, om internet för att kunna vara källkritiska. Elever måste kunna och kanske till och med förstå lite av nätets infrastruktur, för att veta hur Google sorterar sina träfflistor. Jag brukar formulera det så att elever behöver kunskaper i varför Wikipedia har så bra sökresultat i Google. Men eleverna behöver också få kunskaper om syftet med olika sajter, bloggar, twitter, Facebook, YouTube etc. Samt fundera kring vilka som är avsändare, samt hur man söker kunskap om vem som är avsändaren till information på en webbplats eller i en tjänst.

Källkritik är inte att säga att Wikipedia bör man förhålla sig kritisk mot eftersom vem som helst kan redigera den, källkritik handlar om att använda Wikipedia i rätt sammanhang och förstå varför det är rätt.

Frågan jag ställer mig är vem ger eleverna den kunskapen? Inte bara i ämnet utan även i mediet och i hur en wiki-konstrueras, hur en blogg fungerar, hur Facebook fungerar, hur du verifierar en källa på twitter? Hur du undersöker vem/vilka som äger en domän?

Sedan behöver elever kunskaper i att

  • söka källor på olika sajter inte bara med Google

För hur ska elever annars kunna säga att de gjort ett medvetet val? Inte bara är fast i Googles alogritm. jag tror på samarbeten, på stöd, på ett nära arbete med eleverna. Med internet som arena och på internet. Inte att kunskaper i källkritik och internet bara blir ett engångstillfälle, eller ett delmoment utan att internet blir en naturlig del i skolan, och på så sätt lär och utvecklar eleverna kunskaper inte bara om ämnet utan även om nätet och nätets infrastruktur.

Vi måste bli ägare av vår infrastruktur och för det krävs kunskap.