månadsarkiv: november 2010

Några påståenden som är värda att fundera kring

Idag har jag tillsammans med Mathias Klang haft föreläsning i Webbstjärnans regi. Mathias pratade om upphovsrätt och licenser och jag har hört honom förut men det finns saker som jag ändå vill lyfta fram, som är värda att fundera kring och vårt sätt att se på skapande, spridning.

Den första är den som Mathias tar upp på slide 26/75

Två sanningar, som är sanna?

  1. Inga pengar, inget skapande
  2. Allt är egendom

Jag undrar om det någonsin varit sant, eller om den sanningen är en konstruktion. Jag tror nämligen att den skapande människan alltid funnit men med internet kommer möjligheten för alla att sprida sitt skapande . Jag tänker på allt skapande som skett inom hemmet, som inte haft något konstnärligt värde. Skapande som inte ansetts ha något värde. Värdet ligger i betraktarens ögon.

Sedan älskar jag de fyra idéerna se slide 32/75 ff som inte bör fungera men som ändå fungerar:

Richard Stallman (han bakom fri programvara, som ger oss Open Source) som enligt Mathias har sagt ”Vi måste få kontroll över vår infrastruktur” och sedan skapade han öppen källkod, för att den skulle vara tillgänglig för alla.

Wikipedia och Jimmy Wales – en idé om att vem som helst ska och kunna bidra till all världens kunskap. Vi ger makten över kunskapande till de som ska skapa och använda kunskapen, det är coolt!

Elinor Ostrom som fått Nobelpriset i ekonomi för sin teori om att om människor har inflytande över gemensamma resurser, som vatten, jord, fisk och skog kommer de att gemensamt se till att de förvaltas och inte överutnyttjas. Hon har genom sina teorier motbevisat teorin om allmänningens tragedi, som innebär att människor alltid kommer att överutnyttja sånt som tillhör det gemensamma.

Sedan är det naturligvis Lawrence Lessig som är en fäderna bakom Creative Commons.

Nästa stopp i Mathias presentation slide 70 och 71 är nackdelarna med Creative Commons, vilka finns? Enligt Mathias är det

  • uppmärksamhet
  • idéspridning
  • sharing is caring
  • kommunikation
  • synlighet

Transparens? en nackdel? Spännande, vilka är nackdelarna? Jag brukar prata om svagheter, och ta upp rädsla, kunskap, och vårt kontrollbehov. Men har inte funderat i nackdelar men om den största fördelen är kontroll eller riskminimering? så måste den största nackdelen också vara kontroll, eller risk samt om nackdelarna är de ovan måste de vara de största fördelarna, myntet har alltid två sidor eller?

Tydlighet tycker jag ändå är den största fördelen. Kontroll kan du inte få och inte ha över det du skapat och när det är så enkelt att sprida det, enkelt att kopiera och re-mixa verket så kan du inte ha kontroll, och ändå ger Creative Commons dig kontrollen att bestämma hur du vill att verket ska spridas.

Är piraterna hotet mot de skapande verksamheterna?

Ramlar via en länk på twitter över följande seriestrip och funderar mycket på vad den säger? Vad betyder det att det största hotet mot seriefigurerna inte är pirater utan otydligheten.

Obscurity

Frågan ringer i mig, och jag undrar vad menas? Hur ska jag förstå det här? Så jag söker svaret genom att gå till länken i bloggen som har serierfiguren och hamnar i följande sammanfattning av Tim O’ Reilly Piracy is Progressive Taxation som jag bara måste fundera kring

seven lessons from my experience as a print and online publisher:

  1. Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy.
  2. Piracy is progressive taxation.
  3. Customers want to do the right thing, if they can.
  4. Shoplifting is a bigger threat than piracy.
  5. File sharing networks don’t threaten book, music, or film publishing. They threaten existing publishers.
  6. ”Free” is eventually replaced by a higher-quality paid service.
  7. ”There’s more than one way to do it.”

Vem hotar vad? Och tänker tanken, det finns mer än en lösning…

Hur ser du på din läsare?

Sociala medier beskrivs gärna som marknadsföringskanaler, i många former som en plats där dina kunder pratar om dig och ditt företag varumärke, som en plats där du kan marknadsföra dig själv och dina tjänster. Är kanske så enkelt att sociala medier är som en reklampelare, en kanal där företag, individer skriker ut sitt budskap, sina kampanjer, på olika marknadsplatser.

Jag vill tro och hoppas att sociala medier liksom traditionella medier har flera syften som att:

  • informera
  • propagera
  • debattera
  • granska
  • underhålla

Tittar jag på min egen blogg (en av de sociala medier som jag använder) så: informerar jag glatt, om sånt jag gör, sånt jag läser, hör, tar del av, sånt jag gör och sånt jag vill berätta. Jag har en tydlig åsikt (tror jag i vilket fall som helst och propagerar för saker som Creative Commons), debatterar gör jag väl till viss del, kring frågor som rör skolan, sociala medier undervisning, sociala medier som pedagogiska verktyg, verktyg för kommunikation mellan elever och lärare. Granskar (Det tvivlar jag på att jag gör, men kanske). Underhåller, nja det är väl inte min bloggs starka sida, men viss smittoeffekt finns från andra kanaler.

Jag följer en del bloggar om skola och sociala medier, och slås med jämna mellanrum av frågan:

  • Hur ser du då på dina läsare?
  • Hur ser du på de som arbetar i skolan?

Ja, jag vet att det finns ett kunskapsbehov, att många i skolan inte har så mycket kunskaper om sociala medier. Ja, jag vet att många av oss som är aktiva i sociala medier vill överbrygga det kunskapsglappet, vill få skolan att ta steget, våga språnget. Vi ser ett behov och det behovet vill vi möta, frågan är bara hur vi gör det?

Är dina läsare dina potentiella kunder? Dina läsare, de du vill arbeta med? Och om så, hur vill du nå dem? Varför ska de köpa din produkt, läsa din blogg? Varför ska de ta del av dina kunskaper? Dina åsikter, det du vill säga? Berätta belys, förklara… men istället möter jag med jämna mellanrum inlägg av karaktären:

Jag är XY och jag berättar gärna för dig varför ni i skolan ska arbeta med sociala medier.

Kanske lite mer utförliga och kanske med lite ”fikonspråk” som kopplas till webben och sociala medier, när jag läser dessa inlägg tänker jag, men du som är så klok, så brilliant och kan så mycket, varför gör du så. Du kan väl mer, eller? Sedan ställer jag mig frågan: fungerar det? Och om det fungerar vad förmedlar du för bild av dina potentiella kunder? Vad förmedlar du för bild av skolan?

Vi pratar om att sociala medier handlar om vänner, nätverk och att vi litar på våra nätverk för att köpa en produkt, sk viral marknadsföring, men när jag ser information, marknadsföring av typen Jag är XY och jag ska berätta för dig varför ni i skolan ska jobba med webben,, som inte bygger på källor, länkar, referenser så blir jag stilla ifrågasättande:

  • Varför ska jag tro på dig?
  • Varför ska jag anlita dig?
  • Och hur ser du egentligen på mig? För jag är väl den tänkte mottagaren, eller?

På bokmässan berättade Unni Drogge att hon ser på sina läsare och sitt engagemang i sociala medier. Hon formulerade det ungefär så att engagera sig i sociala medier är som att skaffa husdjur. Du måste liksom sköta om dina läsare. Du måste ge dem din närvaro, något av dig själv, din kärlek, din omtanke, eller åtminstone ett tak att vila under i väntan på att natten ska ta slut, och kanske ett mål mat.

Tanken tilltalar mig. Det handlar om att vårda de som följer mig. De som läser min blogg, följer mig på twitter, flickr har mig som vän på Facebook. Mitt engagemang i sociala medier bygger på ett ansvar, ömsesidighet och omvårdnad. Men är denna föreställning utbredd? Hur ser bloggare, twittrare, facebookare som vill nå skolan som kund så på sina läsare, sina följare sina vänner eller på sina potentiella kunder.

Vilken är din bild? Hur upplever du att bloggare ser på sina läsare i skolan? Hur ser de på sina potentiella kunder, och hur förmedlas det? Fundera på vilka signaler som sänds ut genom ditt sätt att se på skolan som mottagare. Vill du ge en bild av att de som arbetar i skolan är ganska dumma, lättlurade, eller inte?

Creative Commons på Nordiska Museet

Jag har haft lyckan att få föreläsa på för Nordiska museets Fotosekretariat idag om Creative Commons. De som kom var från flera museer i Sverige och de kom för att lära sig mer, eller för att diskutera licenssystemet och de frågor som uppkommer när man arbetar med att tillgängliggöra sina samlingar på nätet. Det blev en givande och intressant förmiddag, som kom att handla om stort och smått, om bilder, verk om licenser och sätt att se på bilder.

Personligen tycker jag att lyckan blev extra är stor när jag hör Spårvägsmuseet berätta stolt att de hade 29 466 träffar igår efter en artikel i SvD om Museerna ber om hjälp på nätet som handlar om projektet med Okänd Plats, Platsr och om hur museernas öppnar upp för hjälp från allmänheten när de digitaliserar sina bilder sitt arkivmaterial. Jag tycker att Johanna Berg fångar det tydligt och klokt när hon säger att museer, arkiv inte har något att vinna på att monopolisera på kunskap:

–Det finns inget att vinna på att monopolisera kunskap. En av de stora fördelarna med webben och de interaktiva och sociala tjänster som utvecklas är att folk kan bidra med helt andra sorters kunskap, de känner igen platser och sammanhang och kan berätta. Kan man länka ihop det med all data blir det mer rikt och meningsfullt, säger Johanna Berg.

Idag kändes det ändå som att lyckan var som störst när Spårvägsmuseets representant berättade:

vi gör skillnad genom att vi lägger ut våra bilder på nätet, under Creative Commons. För det gör skillnad för SL, för oss och det vi håller på med får ett extra värde. Organisationen ser mervärdet med våra bilder, med våra arkiv. Det betyder mycket.

Sedan ska jag slå ett slag för flera av dessa arkiv, museers arkiv och bilder, de är grymma. Själv har jag fallit som en fura för KW Gullers som finns i Nordiska museets arkiv.

Min presentation som bara bygger på mina bilder blev allt för stor, eftersom bilderna är så stora så jag fick dela upp den i två när jag skulle publicera den, men här ligger den i vilket fall som helst.

Diskutera källan med hjälp av reklambilden

I dagens inlägg har jag tänkt ge ett enkelt tips på en bild från Spårvägsmuseet som kan vara bra utgångspunkt för många samtal kring källor, källkritik, upphovsrätt och licenser.

Bilden är publicerad på Flickr, som är en fotodelningstjänst på nätet, ett socialt medium för de som fotograferar eller de som tycker om att titta på andras bilder. På flickr finns det mycket bilder, framför allt från privatpersoner, men även institutioner och museer lägger upp delar av sina bildarkiv på flickr. Många amerikanska institutioner har konton på Flickr som t.ex Nasa, men även svenska institutioner som Riksantikvarieämbetet (RAÄ)och museer som Spårvägsmuseet, har valt att publicera delar av sina samlingar på flickr.

Bland Spårvägsmuseets bilder hittade jag bland annat följande affisch.

1-5119

1-5119 av  Spårvägsmuseet CC (by, nc)

Den är i sig ett tidsdokument och en källa som kan vara en bra startpunkt för att prata om just källor, källkritik samt hur vi ser på olika källor och deras trovärdighet. Med bilden som utgångspunkt skulle jag låta mina elever undersöka dels affischen som källa, men även Flickr som sajt. Jag skulle dock börja med att närma mig bilden av affischen och ställa frågor kring:

  • Vem är avsändare till bilden? Hur vet vi det?
  • Vilket är budskapet?
  • Varför har affischen det motivet?

Jag tycker att det är spännande att bilden föreställer en uggla och i ett samtal med elever skulle jag fråga varför har DN valt att placera ha en uggla som symbol för tidningen? Vad associerar vi med ugglan som djur? Kunskap? Klokhet? Varför väljer en tidning som DN ugglan som symbol?  Hur tror de att man såg på DN som källa när affischen publicerades? Ger affischen i sig en trovärdig bild av DN? Om så, hur? Om inte, varför?

Sedan skulle jag fråga eleverna om texten? ”DN vet mycket se själv” Vad vill DN säga med denna slogan? Skulle DN kunna göra en liknande annonskampanj idag?

Som sagt så finns det två avsändare till bilden, dels DN som tryckt upp annonsen och dels Spårvägsmuseet, som valt att digitalisera (publicera) bilden. Har dessa två avsändare samma syfte med bilden? Om inte, vad vill DN uppnå och vad vill Spårvägsmuseet uppnå? Och hur märks det?

Flickr är kanalen och den bör också tittas närmare på. Varför väljer Spårvägsmuseet Flickr som kanal? Kanske finns förklaringen i att via flickr kan Spårvägsmuseet nå många användare, många som är intresserade av bilder, fotografi, men det är värt att undersöka, vilka använder egentligen flickr? Fråga dina elever om de är aktiva på några bilddelningssajter, och om så hur de fungerar, samt varför de tror att Spårvägsmuseet valt Flickr som kanal. Ta reda på vad vi får reda på om avsändaren?

Sedan kan du tillsammans med dina elever också undersöka hur ni enligt Spårvägsmuseet får använda bilden? Så kan det vara en ingång till ett samtal kring upphovsrätt och Creative Commons.

Läs mer om Upphovsrätt och Creative Commons på på Kolla Källan

Se också Länkskafferiets lärarguide i Creative Commons

Nu är ”The Clones” även YouTube-ade i en film om Creative Commons

Twitter är coolt. Creative Commons är coolt, och möjliggör så mycket, men att CC och Clone1 and Clone2 skulle bli youtube-ade i en film om Creative Commons det trodde jag aldrig. Snacka om att jag är stolt!

Spana in filmen, den är så pedagogisk, och bilderna känns så rätt! Tack Bertram S. Fridell alias @MagisterB!

Ideologier skapas de på twitter?

Ideologier på 140 tecken

Idag på twitter fick jag syn på en presentation som väckte min nyfikenhet. Ideologier på 140 tecken av Mathias Klang. Smaka på den. Bara rubriken kittlar. Kan man skapa en ideologi på 140 tecken? Är den ens möjligt? Vad blir en ideologi på 140 tecken? En tweet? Bara en idé, men inte en idé om hur man vill styra samhället, eller? Vad kan Mathias mena? Skulle liberalismen kunna skapas på 140 tecken?

Jag tvivlar, tänker att det är en hel idétradition, en hel filosofisk tradition som idéerna vilar på. Skulle konservatismen kunna födas på 140 ord? Eller marxismen? Men det är klart att med många tweets, som man samlas så kan man nog förmedla en hel bild av det samhälle som man vill skapa. Hur många tweets behövs för att skapa en idé om hur man vill styra samhället?

Handlar ideologier på 140 tecken om konservatism eller liberalism?

Jag tittar igenom presentationen och inser att jag tror att berättelsen ska handla om liberalism, konservatism, anarkism, ekologism men det har inte upphovsmannen tänk sig. Presentationen är i mina ögon en berättelse om politisk kommunikation, kvalitet kontra kvantitet. Tradition och medier och hur dessa formar vårt budskap. Och det är i sig spännande, med filibustring bland politiker, om att i begränsningen visar sig mästaren, eller något sånt?

Vad krävs för att förstöra en idé

Men jag är förlorad i min idé om ideologier på twitter och tänker att jag vet att man kan förstöra en hel idé, ett helt rykte på 140 tecken, och i presentationen finns även sådana med, se t.ex slide 18 av 21

Men kan man skapa/bygga/forma en ideologi, en rörelse på 140 tecken? Eller kan man bara förstöra den på 140 tecken? Kan man bygga en bild av sitt idealsamhälle på 140 tecken?

Twitterideologi, finns det?

Presentationen handlar inte om politiska ideologier på 140 tecken, såsom jag tänkte, men jag har redan spunnit loss och funderar på vilka ideologier som formas av twitter, på gott och ont. Vilken människosyn? Vilket samhälle? Finns det en gemensam syn eller har vi alla våra egna bilder, föreställningar? Skulle man kunna skapa det? Eller finns det redan en ideologi på twitter?

Är ideologin, som finns på twitter, den som hyllar individens självorganisation på gott och ont. Jag vet inte.

Vad styr är the tweeple?

Nu när jag sitter här och summerar hittar jag följande kartläggning av tweeple på twitter av Brian Solis. Den kommer fram till att i en amerikansk undersökning att majoriteten tweeple på twitter är leds av ett cause.

Twitter Users are Causemopolitan

60.6% of Twitter users follow a cause/charity on Facebook or Twitter.

53.8% of Twitter users state if price and quality were equal, support of a cause or charity that is important to them would influence their purchase decision.

Så kanske är det ändå så att de moderna politiska rörelserna formas på twitter, kanske är det så att det finns politiska ideologier på 140 tecken, frågan är bara hur många som tar del av dem, med tanke på att en survey visar att 71% av alla tweets aldrig från någon som helst respons från omvärlden, fast det betyder å andra sidan inte att idéerna inte landar någonstans, inom någon, kanske skapas vår tids ideologier på 140 tecken…

Tack, för att du delar!

Fotosöndag är <3

The clones are making a ambush for the Moomin character Snufkin

Bilden heter ”The clones are making an ambush for the Moomin character Snufkin”

Jag publicerade den tidigare idag på temat karaktär, vilket är veckans tema i Fotosöndag. Jag har haft en lilla muminfigurinen länge, aldrig funderat så mycket på vad vi ska ha den till, men den kom fram för att jag skulle fota karaktärer. Och att låta andra möta ens vardag/bilder får en att se så mycket mer Jens Rydén kommenterade Mumintrollet uttryck, som om han vet vad klonerna har för sig.

Kanske är det så, jag hade inte ens sett det. Tur att ens bilder möter vakna fotosöndagsögon, som dina Jens.

Och om du vill vara med i Fotosönda så är det bara att hänga på, så här står det på sidan såhär fungerar det

Vem
Alla är välkomna att posta sina foton på temat!

Kamera
Ja. Fota med vad du har! Här är man lika välkommen med iPhone, kompaktkamera eller proffsutrustning. Det spelar ingen roll hur många megapixlar din kamera har, om objektivet kostar 25.000:- eller 250:-.

Regler

Du fotar under veckan! Väljer du att lämna in en gammal bild så utvecklas du ju inte, även om vi kanske blir inspirerade!
Du postar en till två favoriter under söndagen på Flickr som taggas enligt anvisning. (Hoppa över en söndag om inte orken eller tiden finns, det är inga krav på att man måste posta varje söndag…)
De bidrag som lämnas in på Fotosöndag ska vara foton i grunden! Du får gärna skriva någon rad om vad som gjorts med bilden (det är dock helt frivilligt såklart). Efterbehandling i till exempel Photoshop är alltså tillåtet.
Om du absolut inte kan lämna in under söndagen, hör av dig till oss på @fotosondag (info[@] fotosondag . se) så kan vi säkert ordna det på något vis!

Häng på, det är svårt, skoj och superroligt!

Delar vi så kan vi bara vinna, eller?

I don't want to share

Jag vill inte dela, jag vill bara hålla min framgång för mig! Det jag har skapat är bara mitt! Låt bli det för det är mitt! Så känner jag ibland men frågan jag måste ställa mig är vad det leder till? I bästa fall så jag klara mig, och kan leva gott på min framgång, men jag undrar alltid vad vinner jag på det? Sedan undrar jag varför är det så svårt att förstå vinsterna med att dela? Och hur gör man för att lära ut det?

Jag fick häromdagen en kommentar av Peter Ellwe som delvis nämner att alla skolor inte vill att deras lärare ska dela. Jag glömde naturligtvis att fråga varför. Varför vill inte din skola att du ska dela? Vad är de rädda för? Att du ska bli upptäckt? Att någon ska göra något ännu bättre av idéen? Att du ska lämna dem? Eller…

Jag tänker att vi måste våga stå upp för motsatsen. Visa och orka stå upp för att om jag är generös så får jag det tillbaka, kanske inte samma sak/samma idé som du delade, men i bästa fall andra, eller åtminstone insikter och kunskaper om hur andra tänker, hur andra ser på din idé. Genom att dela kan du få kunskaper och insikter om idéen håller i ett större sammanhang eller om det bara fungerar för dig och den speciella situation som du och dina elever, din skola befinner sig i.

Jag tänker ofta att vi i skolan, vi lärare inte kan bli bättre än vår svagaste länk, och om vi delar, om vi hjälper varandra kan vi kanske stärka den svagaste länken och få den att bli starkare, klara sig bättre, uppnå bättre resultat, och på sikt kan det bara gynna oss alla. Skolan är en liten värld, med många liknande problem. Delar vi generöst med oss av våra lösningar så kan det bara utveckla skola, göra den bättre.

Ett exempel på en skola som verkligen delar, som visar oss andra i skolvärlden hur det kan ske, på ett generöst och storsint sätt är Årstaskolan i Stockholm som valt att hjälpa sina elever/föräldrar att följa undervisningen, få stöd för att förstå den uppställning som används i matematiken genom att göra filmer som de publicerar på sin kunskapshubb. Sedan är Årstaskolan dessutom så generösa att de lagt ut alla sina filmer under Creative Commons (erkännande-icke kommersiellt- inga bearbetningar). Jag får sprida deras filmer så länge jag berättar att de kommer från Årstaskolans kunskapshubb, sprids icke-kommersiellt och så länge jag inte bearbetar filmerna. Det är generöst och stort!

Jag vet att det kan ta emot att dela, att ge, att det är svårt, tungt att inte få tillbaka, att inte erkännas för det man gjort, att inte får ta del av hur ens verk används, och den som tar emot har också ett ansvar att berätta, att återkoppla, inte bara ta eller låna, utan även berätta hur det landar, hur det fungerade, vad du gjorde med idéen också. Men att det kan vara tungt det vet jag och kanske måste vi ha överseende med att det tar emot för det större perspektivet, vi måste se möjligheterna speciellt i november.

Sedan är det så att man måste börja i det lilla, med att dela med sina kollegor i sin vardag, på sin skola. Att börja med att dela i vardagen innebär att säga att jag säger att det jag gör något är värt något, kan kanske komma dig till del, det kanske är bra, och tillsammans kan vi bara bli bättre.

Så dela, börja i det lilla, och ta det lilla steget först, sedan kan du ta det större och sist men inte minst dela till oss andra. Tillsammans kan vi göra skillnad, så låt oss

Pirater eller kämpar för fri kultur?

Jag har lite svårt att förstå livet på nätet. Ibland får jag en känsla av att det är ett laglöst land, eller ett land utanför lagen och utanför det vanliga samhället. Ta till exempel ordet pirat är för mig långt ifrån neutralt, enkelt eller lätt att hantera. Jag undrar om jag vill förknippas med pirater, hur spännande, romantiska eller rätt de än må agera.

Jag tvekar, tvivlar och tänker Farmor Gun och känner massor med <3. Jag menar massor med <3

Så när jag läser Lessig artikel An Obvious Distinction i vilken han går i polemik med David Wallace-Well en recensent av Lewis Hyde’s bok Commons as the air, blir begreppsvärlden kring just ordet pirat tydligare eftersom Lessig skiljer pirater från ”kämpar för fri kultur”. Lessig menar att recensentens poäng är

The point of his 6,000 words is to convince you that Hyde, like other ”free culture warriors,” is engaged in a project to ”exhort[ others] to piracy and the plundering of culture.”

Medan Lessig skiljer piraterna från kämparna genom att göra följande förklaring:

”Open-source” software, like Free Software, and much of what I refer to as ”free culture” is creative work that is protected by a copyright license. Like any copyright license, these open source or free culture copyright licenses impose certain requirements on people who would use creative work in a manner that triggers the application of copyright law. They all depend upon the copyright system to function in the way that their copyright owners desire. They are expressions of the will of a creator within a system that respects copyright. There could therefore be no conflict between ”copyright” and anything remotely attached to ”open source” culture. ”Open source” culture celebrates one of the freedoms to choose that the system of copyright gives us.

So called ”piracy,” by contrast, is a denial of a choice by a copyright owner. It says to the creator, ”I don’t care what you want. I am taking what you have created.” It doesn’t respect the freedom that copyright law gives to the creator. It denies that the law should secure to the creator any such freedom to choose. The only relevant choice in pirate culture is the choice of the pirate to take. Not the choice of the creator to make her work available.

I understand the motivations of at least some of these so called ”pirates.” Some are political. Some are simply selfish. But whatever complex set of justifications stands behind their actions, their actions have nothing to do with the ”open source” or free culture ethic. What is distinctive about that ethic is that they enable creators to exercise a choice. They don’t try to justify the choice of consumers to take from a creator what she doesn’t offer.

Jag gillar inte kämpe/(krig)-metaforen, inte heller pirat-metaforen eller den av att vi stjäl från upphovsmannen när vi delar filmer, ljudfiler, bilder etc med varandra på nätet.

Men jag gillar distinktionen mellan kämpar för free-culture och pirater…