månadsarkiv: december 2010

Hur ska du länka till Wikipedia?

Jag sitter och läser inför ett kommande projekt, och slås av vikten samt betydelsen av en länk. Vad är en länk egentligen, mer än en url eller en webbadress? Jag länkar oftast till de som jag hänvisar till, som referenser. Likt noterna i de akademiska uppsatserna, för att visa var jag tar avstamp, vem eller vilka jag referera till. Jag läser P.D. Magnus On
trusting Wikipedia
och hans diskussion kring om Wikipedia är en trovärdig källa eller inte, samt de metoder som han diskuterar för att avgöra en källas trovärdighet, kommer jag till avsnittet som handlar om hur olika metoder för att avgöra om en artikel i Wikipedia är trovärdig eller inte och länkarnas betydelse.

Wikipedia är noga i sina krav att begära att de som skriver i wikipedia ska länka till externa källor för att öka trovärdighet, sam möjligheten för mig som läsare att granska och verifiera artikelns innehåll. Problemet är dock att bara för att det finns en länk garanterar inte Wikipedia att källan som man länkar till inte är en fabrikation, eller att den som länkar till den har missförstått,
innehållet. Wikipedia använder länkar för att visa på sina referenser, ge oss som läsare/använder möjlighet att hitta fler källor och första handskällor.

Men Magnus tar upp en annan aspekt om hur en auktoritet inom sitt område kan påverka och eventuellt skapa en falsk känsla av att just den Wikipedia artikel, som en auktoritet inom ett visst område hänvisar till är att lita på, genom att auktoriteten inom ett visst område länkar till en specifik Wikipedia-artikel:

Still, one might have reasons to trust specific Wikipedia articles. For example, David Morgan Mar is a PhD astrophysicist who often discusses technical topics on his website. In lieu of filling in all the details, he sometimes links to Wikipedia articles.4 I have known him both from his web presence and from some on-line
chat, and I consider him to be a competent authority on the subjects he discusses. Suppose he has looked at the Wikipedia page to check that it is a good place to direct people. In terms of the methods I’ve described: By the criterion of authority, I believe his claim that the Wikipedia article is OK. Appeal to this vouched-for authority of the article gives me some reason to believe claims made in it.

However, the article to which he links will typically have changed between the time he looked at it and the
time when I visit his site and follow the link. Even if the article is maintained by a core community of competent contributors, users from outside the core community will occasionally edit the carefully tended pages and introduce errors. When I follow the link from Morgan Mar’s site, it is unclear how much weight I should give to the fact that he gave his nod to some previous version of the article. The point here is not to excoriate Morgan Mar. The same problem arises whenever experts link to Wikipedia articles, as has become common practice among bloggers.

[Red. anm Länken i noten (4) har jag lagt in]

Som jag ser det är det egentligen inget problem om alla de som referar till en speciell artikel som referens också använder den möjlighet som finns i Wikipedia med att ta fram en permanent länk. Den ligger lite gömd i verktygslådan och heter permanent länk. Kolla på skärmdumpen nedan:


Det innebär att du kan länka till just den version av den artikeln som du hänvisar till som du anser är trovärdig, eller förklarar, tydliggör ditt resonemang, eller den artikel som du vill gå i polemik med. Sedan kan man väl diskutera frågan om rundgång, att länkar till Wikipedia och länkar från Wikipedia kan skapa rundgång, och då kan man diskutera trovärdighet i de länkar som finns i systemet.

Men länkar skapar trovärdighet både genom att Wikipedia använder dem och genom att vi länkar till Wikipedia, sedan skapar
det andra effekter och det får ett annat citat visa, ett som visar på länkar betydelse för trafiken.

Länkar fungerar också som ett verktyg för att skapa trafik, ett fint exempel på det hittar jag i ett argt inlägg PetitPlat Handmade Miniature Food: 2010 Owl Calendar + Stolen Pictures, en av de, som jag följer på flickr, som skriver så här om länken till de som använder hennes bilder som bakgrund på deras sajt:

”And yeah I know I do them a favor in a way because I link to their website. So yell at them even harder for that.”

Länkar skapar alltså trafik och nya läsare, i bästa fall, bättre ranking i Google också, men det låter jag vara osagt och tänker på Wikipedia och deras plats i sökresultaten och fundera och prata kring det.

Ett grymt inlägg om Wikipedia i skolan måste jag passa på att tipsa om också Teachers: Please stop prohibiting the use of
Wikipedia
(tack BrianKotts). Och Mats fina reflektioner kring just detta läs Wikipedia är underskattat och underbart.

I Malmö genomför Webbstjärnan en workshop 25/1

The cookies of the internet

Jag har under hela hösten fått påtryckningar om att Webbstjärnans workshops i WordPress borde ge sig ut i landet, så nu har jag sagt att vi gör ett försök, byter storstan mot en lite mindre stad, nämligen Malmö för att genomföra en workshop i WordPress i januari, den 25 januari.

Så om du vill och kan så är nu anmälan öppen, så anmäl dig HÄR!!!

Vi genomför en workshop den 10 januari i Stockholm som du fortfarande kan anmäla dig till!

Välkommen

Workshopen kommer att ledas av mig, Kristina Alexanderson och min kollega Rebeckas Gustafson.

En liten brasklapp för att vi ska kunna genomföra workshopen krävs åtminstone 10 deltagare, annars ställer vi in.

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

– Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

– Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

– Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

– En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Saker man inte vet, men kan få veta :)

Personligen tycker jag att det är svårt att allt kan mätas på nätet. Varje aktivitet kan mätas i antalet klick, med statistiken kan jag se varifrån mina besökare kommer ifrån. Jag kan se länkar som kommer in på min blogg. På Flickr kan jag se hur många som besöker mina bilder, hur många views bilderna har.

All den här statistiken ger mig prestationsångest och samtidigt blir jag väldigt glad för jag kan genom statistiken se hur t.ex. mina bilder sprids, var de dyker upp och var mina besökare kommer ifrån. Som idag hittade jag till min lycka Plingans IKT-blogg och inlägget från den 22 dec  Favoriten just nu! ett inlägg dedicerat till klonerna, cclones, jag säger bara det:

Hela december (och lite dessförinnan) har jag följt klonerna i deras julkalender. Kristina Alexanderson är skaparen bakom detta härliga projekt, och jag hoppas det inte tar slut till jul. Jag och mina killar på 6 och 3 år älskar klonerna (som numera heter cclones eftersom Kristina jobbar mycket med creative commons)!

Rörd till känsla och små tårar. Sedan hittar jag även denna tumbler LEGO n things via statistiken och kolla hur många gånger posten har blivit gillad, och återbloggad den är återbloggad där jag hittar den, som sedan återbloggat den i tumblr-systemet jag bara blir mållös. För den tycks komma härifrån Gentle with the drugs heavy with the love:

När jag ser 50-kommentarer, återbloggningar och likes tänker jag, jag borde valt ett annat bloggsystem, har aldrig fått den responsen på nått jag publicerat, eller har jag det?

Plingan, jag vet att du älskar dem, och du har 365 bilder på kloner att se fram emot, en om dagen under 2011, tänkte jag posta, så häng på 🙂

Vad får oss att tro på Googles möjlighet att hitta det vi söker?

Jag sitter och funderar mycket kring trovärdighet, vad får oss att tro på en källa? Jag läser rapporter från Exakt-projektet som skrivit väldigt intressant och spännande om hur elever bedömer trovärdigheten. Så himla spännande kring vad trovärdighet är…

Wilson identifies three factors that influence the assessment of a document, such as a Website, as a potential cognitive authority (1983: 167 ff.).

Perhaps the most important of these factors is the creator of the Website – or of the text, images, videos etc. displayed on the Website. If the creator is perceived to be a cognitive authority, that authority can rub off on the Website (this could, of course, also work the other way around, so that a person associated with a trusted document is seen as more credible). A creator is not necessarily a human being; rather the creator is a discursively constructed function which can apply to people or organizations in specific situations. Whereas creators may be cognitive authorities on one topic in one situation, they are not necessarily so on another topic.

Even if the creator of a document is not considered a cognitive authority – or is indeed unknown – there may be aspects to the Webpage’s publishing history that will make people treat it as credible. For instance, it could be published as part of a respected journal or on a trusted organization’s Website. The journal or organization function as cognitive authorities and transfer this authority to the respective Website.

A third factor mentioned by Wilson is that of intrinsic plausibility, by which he means that the document and its text are in agreement with the reader’s previously established view on what a credible document is and that the text does not contradict what the reader assumes to be legitimate. [min styckeindelning]

Till dessa tre faktorer som Wilson tar fram om att det centrala är

1. Skaparen till en webbsida, behöver inte vara en person kan vara en organisation. Personens trovärdighet, gnuggar av sig på webbplatsen.

2. Om skaparen i sig inte har ”kognitiv trovärdighet” dvs om vi inte genom våra erfarenheter upplever att personen/organisationen i sig är trovärdig då spelar webbplatsens publiceringshistoria roll, är den i sig en del av något annat, en känd publikation, en välkänd tidning då ökar dess trovärdighet genom det. Eller om min text publiceras på en känd/respekterad webbplats då ökar min trovärdighet i ämnet.

3. den tredje faktorn är inneboende rimlighet, stämmer det som står i texten överens med vad vi känner igen sedan tidigare? Är texten i sig rimlig, legitimi förhållande till det vi redan känner till?

Till det lägger Franke och Sundin en faktor nämligen:

In many cases, the reader of a Website or other type of document will use tools provided by the document’s architecture to assess the document’s potential to be considered a cognitive authority

Alltså att vi använder alltså de inneboende tekniska möjligheterna för att bedöma en källa som Wikipedia, vi tittar på historik-sidorna, vi tittar på diskussionssidan och utifrån dessa så bedömer vi artikelns trovärdighet.

När jag läste det här så blev det solklart

Vad är det som får oss att lita på visa källor, människor, webblatser? Vi måste lita på vissa människor, vissa dokument för att klara av att hantera vår vardag, för att förstå världen. Och när vi söker information vänder vi oss ofta till någon eller något som redan fått vår tilltro, en auktoritet inom området, som vi litar utifrån våra erfarenheter från tidigare situationer eller vissa ämnesområden.

Vi vänder oss till Google när vi ska hitta information på nätet eftersom de vid tidigare sökningar fått bra, relevanta svar. Deras trovärdighet bygger på vår erfarenhet, kanske på vad Google är för företag ”don’t do evil” och att sökresultaten tycks vara rimliga, fast kan jag avgöra det?

408 000 resultat på en sökning på ordet trovärdigt, trovärdigt eller inte? Jag kan inte avgöra det.

Att arbeta med Creative Commons i skolan del 2/2

Att licensiera skolarbete under Creative Commons – vad bör lärare och elever tänka på?

Jag brukar i samtal om Creative Commons försöka vara tydlig med att det är två saker

  • att använda andras verk som är licensierade (Dagens 1:a post)
  • att licensiera sitt verk (dagens den här 2:a post)

I mitt arbete med Webbstjärnan har jag förstått att många lärare vill använda licenserna och vill lära eleverna att använda verk som ligger under Creative Commons, och det är i sig en stort. Lite om hur jag arbetat finns i del 1 av denna serie om Creative Commons i skolan.

Det är än roligare att många lärare också vill uppmuntra sina elever att licensiera skolarbeten som skapas på webben under Creative Commons. Tanken tycks vara att genom en Creative Commons licens kan skolarbetet spridas, återpublicera, inspirera andra så att de kan bygga vidare på deras verk, men det väcker också en del frågor.

the droid in the bucket

Frågor som inte riktigt är lika enkla i mina ögon, men som man som lärare behöver fundera kring om du vill licensiera verk under Creative Commons eller vill stödja elever i deras arbete att använda licenserna. Om du har elever som är under 16 år måste du ha föräldrar tillstånd för att de ska kunna ingå avtal. Om barn ingår avtal när de är under 16 är ogiltiga, (se konsumentverket om barn och avtal). En Creative Commons licens är nämligen att ingå ett avtal med upphovsmannen i och med att jag använder en bild under Creative Commons i det avtalet förbinder jag mig till att följa de villkor som upphovsmannen lagt på sitt verk.(Genast tänker jag på Facebook, återkommer till det i nästa inlägg (imorgon))

Sedan blir det än viktigare att klargöra för elever/föräldrar vad dessa licenser innebär, och om att de som licensierar ett verk gemensamt är överens om att det är just dessa villkor som verket ska spridas under.

– Vad innebär Creative Commons licenserna?

Vad innebär det att licensiera skolarbete under en Creative Commons licens. I korthet betyder det följande, du eller dina elever har kvar sin upphovsrätt, men de väljer att avtala bort delar av de rättigheter som de har till verket, och i vilken omfattning och i vilken grad avgör de genom de villkor som de sätter till licensen.

Creative Commons bygger på fyra villkor, och av dessa fyra är ett obligatoriskt, det kan du eller dina elever inte välja bort. Och det är villkoret erkännande (by).

erkännande (by)

Så inför ett arbete med att licensiera ett skolarbete, eller ett av dina egna verk bör du/dina elever ta ställning till följande frågor:

1. Vill låta andra sprida, publicera bygga vidare på deras verk utan att först fråga om lov. Säger du/eleverna: Nej då ska du/eleverna inte välja en Creative Commons licens.

Säger de ja, så väljer du/eleverna Creative Commons:

Creative Commons

såklart och då handlar det om att prata om, de andra villkoren, de andra frågorna:

2. Vill dina elever tillåta bearbetningar? Att andra att bygga vidare på deras verk, bearbeta eller ändra i det, utan att den som gör det frågar om lov?  Vill du/eleverna inte det så ska du välja villkoret inga bearbetningar (nd)

inga bearbetningar (nd)

2. b) Skulle dina elever säga, det är ok! Ja andra får remixa, skapar nytt utifrån vårt verket då måste de ta ställning till hur vill de att dessa eventuellt nya verk ska spridas? Ska de nya verken spridas under samma villkor som den som först fick ta del av verket alltså under Creative Commons, då ska eleverna välja dela lika (sa).

Dela Lika (sa)

3. Sedan är det frågan om Ska verket få användas för kommersiell användning eller inte? Om man säger nej så ska man välja villkoret icke-kommersiellt.

Icke Kommersiell (nc)

Många skolarbeten skapas i samarbete och det innebär i sin tur att alla som ingår i skolarbetet måste och ska vara eniga om licensen. Alla som är delaktiga i att skapa ett verk har nämligen upphovsrätt till verket, och alla ska vara överens om licensval och att verket ska spridas under Creative Commons.

Sedan handlar det om att förstå vidden av licenserna, att de gäller över allt på internet. Stort, häftigt, coolt. Det jag tyckte var mest skrämmande första gången jag skulle licensiera ett verk, var just tanken på att licensen följer med verket, inte med mig, utan med verket och på ett ganska gränslöst internet…

Belys Creative Commons möjligheter och risker

Sedan tycker jag att det är viktigt att inför alla beslut, stora som små, belysa och ta ställning till de möjligheter och risker som en CC-licens skulle kunna innebära för dina elever, och deras arbete.

  • Att en creative Commons licens i sig möjliggör laglig-spridning i större sammanhang, på nätet är det svårt att kontrollera eller begränsa spridningen av elevers eller andras verk.
  • Att en Creative Commons licens inte medför att eleverna förlorar sin upphovsrätt, utan att de i och med licensen försöker styra hur och i vilka sammanhang deras verk används.
  • Att en creative Commons licens följer med verket, lika länge som upphovsrätten. Det missförstås ofta som att licenserna innebär att de inte finns någon ångerrätt, men naturligtvis kan man ändra sig och ändra villkoren som följer med verket, men man kan inte ändra på de kopior, de verk som redan spridits. Det vill säga verk som börjat spridas under Creative Commons får användare fritt fortsätta sprida, men inte nya verk, men frågan är om man kan skilja original från kopia, men det är inte min sak att avgöra.

Sedan tycker jag att det alltid är viktigt att säga: Att det är du som upphovsman som har rätten att avgöra om någon inte följer de villkor som du satt till ditt verk, och om du upplever att användare bryter mot avtalen kan du ta det till domstol för att få saken prövad.

Men om du är otålig, och vill och dina elever inte vill, så ha förståelse, det är ett stort beslut, låt det ta tid.

Att arbeta med Creative Commons i skolan [Del 1/2]

Jag brukar i samtal om Creative Commons försöka vara tydlig med att det är två saker

  • att använda andras verk som är licensierade (del 1)
  • att licensiera sitt verk (del 2)

Varför ska man lära sig Creative Commons?

I mitt arbete som lärare har jag fokuserat på att lära mina elever hur Creative Commons fungerar för att elever ska kunna använda, ta del av, berika sitt skolarbete med andras bilder, texter, musik och filmer. Creative Commons licenserna gör det nämligen möjligt för elever, för lärare, för mig, för dig och alla andra att använda andras upphovsrättsligt skyddade verk utan att först behöva fråga om lov. Det enda som krävs är kunskap.

Att arbeta med webbpublicering i skolan, tar tid och att kräva att elever själva ska producera allt innehåll på en webbplats visade sig ganska snart vara för stort och kravfullt, i synnerhet då jag inte lyckades samarbeta med kollegor kring mina webbprojekt. Webben och internet är ett medium som bjuder in till att använda

Upphovsrättens krav på att begära tillstånd begränsade oss inte i någon högre utsträckning, eleverna gnällde om att ingen annan behövde gör det, men mina elever fogade sig kontaktade skapare, fotografer, författare och redaktörer för att få använda deras verk fick ja, men det visade sig ganska snart vara övermäktigt. De var flitiga till en början och viljan var stor och möjligheterna kändes som de var många,nyhetsbehag brukar vi visst kalla det. Men efter ett tag slutade de fråga, och med det slutade de använda andras filmer, musik och det som återstod var länkar eftersom det tog för mycket tid, och de fick inte använda utan tillstånd, de fick inte alltid svar. Mina elevers arbeten på webben blev i och med det väldigt text-tunga, och det i ett medium som tillåter allt från ljud till rörlig bild kändes det fattigt.

Lösningen blev och heter Creative Commons

Att låna, att sprida, att använda, att bearbeta andras verk blev för mig ett första steg för att lära mina elever Creative Commons. Min tanke är att om man får använda, om man får låna andras verk så kommer man också att vilja ge tillbaka, sin om tid, när eleverna är mogna eller jag som lärare är mogen.

Fokus i vårt arbete med Creative Commons kom att handla om att använda andras verk med omsorg, utan att kränka den som har upphovsrätten. Det handlar om att respektera alla de som så generöst valt att dela. Kraven är ytligt sett enkla följ de villkor som upphovsmannen har lagt till sitt verk, men det visade sig att det krävdes att jag visade och för att hjälpa mina elever skapade jag en enkel lathund.

Frukten av vårt arbete, blev grymt, vilka bilder, vilka sajter. Den enda rest som finns kvar är deras utvärderingar där de fick välja en bild under CC för att illustrera hur det var och är att ha mig som lärare i svenska.

Jag bjuder på ett sånt inlägg idag, och det är från min fd. elev och nuvarande kollega Rebecka som valde den här bilden och skrev så här i sin utvärdering:

I backspegeln

AttributionAttributionescaping of the sunset…. by: Bernat CC(by, nc,nd,)

Kursen Svenska B har pågått länge – två år – och vi har färdats långt, både kunskapsmässigt och tidsmässigt vilket symboliseras av vägen i denna bild. Det har ofta känts tungt, stressigt och som om omöjliga krav ställts på oss. Mörka moln har hägrat i horisonten i och med stora inlämningar och nya metoder (rollspel, blogg, poetry slam), men så här i efterhand – när jag ser tillbaka i backspegeln – inser jag hur mycket jag lärt mig och hur mycket undervisningen i svenska med Kristina Alexanderson utvecklat mig på många olika plan. Detta visas i denna bild visas av den vackra solnedgången och det varma ljuset i backspegeln.

Det är nog oftast så, att det är svårt att se helheten i farten, när man fortfarande färdas någonstans, men i backspegeln blir det tydligare vad man åstadkommit.

Rebecka Gustafson

I nästa inlägg ska jag diskutera den andra aspekten, nämligen att licensiera skolarbeten, vad bör man tänka?

Några bloggprojekt i skolan

Många bidrag i Webbstjärnan är del av ett större eller mindre projekt så även i tävlingsklassen 7-9. När jag klickar igenom bidragen inser jag att jag har missat bland annat en grym webbtidning som jag borde ha skrivit om i inlägget som handlade om webbtidningar och skrivande på webben, för kolla in Djonken, en skoltidning från Kalmarsundsskolan. De gör en webbtidning med hjälp av de uttryck som webben ger, med filmer som de lägger på Youtube och sedan bäddar in på sin tidning och jag bara njuter.

What's that? Not Santa anyway

Sedan har vi en bunt grymma bloggar från Fittja som i ämnet media tillval och it, som ämne

Det är roligt att klicka igenom alla bloggar från Fittja och se vad och hur långt eleverna har kommit. En som kommit långt är Sami och Ceci i bloggen Free Your Style som bloggar om livet i Fittja. De har bland annat skrivit om sin skolavslutning, till musik som satt sig i huvudet som Panic at the disco. Fittjabloggarna ger en inblick i några ungdomars vardag och man ser att deras arbete har en väldigt personlig prägel.

The Clones on the Christmas day

Andra bloggar som har personlig prägel är de bloggar som uppstått inom ramen för elevens val. Här har vi lite olika perspektiv, som En påse blandat som troligen att handla om allt från chokladpannkaka till att delta i Webbstjärnan. Sedan har vi Fluff-fluff, som är en blogg för alla fluffisar skriven av Sofie och Sofia för att:

Vi är två fluffiga tjejer som älskar mode,skor,väskor & allt som är fluffigt ! Så vi kännde att vi var tvungna att starta en blogg för alla andra som är lika fluffiga som vi !

En annan blogg som bara ligger i startgroparna är Hallon och Blåbär som skrivit ett statement för sin blogg kolla bara in

Vi är tre galna tjejer, alla på 14 år. Vi går alltså i årskurs åtta. Här tänker vi skriva om massa random, galna, konstiga, roliga och knasiga saker.

Eller titta igenom bloggen Teentop en blogg som skrivs av sex tjejer som heter Nadda, Karin, Dalia, Ugbad, Behitta och Shiggy.

Vi går i 8:an i St:illian skolan. Vissa av oss har känt varandra sedan lekis, och vissa i mellanstadiet.

De skriver om allt möjligt och jag får en inblick i livet som tonåring om bland annat de böcker som de läser och deras intryck av dem.

a newbie in town

Ett annat bloggprojekt som ingår i tävlingsklassen är Simcity, som är ett projekt i Framtidensbyggande, framtidsstäder. Deras bloggar är likadana, och projeket går ut på att bygga en stad och det är ett nöje att läsa om deras bravader, som att när det går långsamt. Det roliga är att eleverna tycks tävla mot varandra i Lag tres blogg kan jag läsa om poängsystemet

Det pratas om att vi ska använda spel och spelpedagogik för att motivera eleverna och det tycks läraren bakom projektet Simcity har gjort och det imponerar.

Ett annat värdegrundprojekt har vi i Vaddå Normal som är ett projekt om normalitet och normer, samt vad som anses vara normalt.

Deras webbplatser är spännande och intressanta. Webbplatserna har ett varierat innehåll allt från texter till filmer som eleverna skapat själva som den som handlar om Tor Leif.

——

Alla bilder är hämtade från http://flickr.com/kalexanderson och är licensierade under Creative Commons (Erkännande, IckeKommersiell, DelaLika), vilket innebär att du får använda bilderna fritt så länge du berättar att  det är Kristina Alexanderson är upphovsman, samt använder bilderna i icke-kommersiella sammanhang och om du bearbetar bilden samt vill sprida ditt bearbetade verk att du gör det under samma villkor som du fick ta del av mitt verk, alltså under Creative Commons (erkännande, icke-kommersiell, dela-lika)

Sociala medier skapar lärande

Vad tillför sociala medier?

När jag växte upp samlade jag på bokmärken. I skolan och efter skolan tittade, sorterade, samlade och jämförde vi bokmärken, pratade bokmärken, kanske till och med bytte ibland. Det var en stor sak att samla, vi ville ha nya, andra och helst inte dubbletter. Min bror samlade på Hockeybilder. Samla, sortera, socialiserade oss gemensamt kring det vi samlade, alltså våra bokmärken.

Jag samlar inte på konton i sociala medier, inte heller på kontakter eller vänner, men med min aktivitet i sociala medier hamnar jag i sammanhang där andra har liknande intressen som jag. Ett av de sociala medium som jag är aktiv i är flickr. Flickr är en bilddelningssajt där mötet sker över bilder, antingen genom att jag njuter av andras bilder eller andra tar de av mina. Flickr som socialt medium får mig att tänka på min barndoms samlande, av just bokmärken. I flickr samlar jag på vackra bilder, bilder som jag kan använda, bilder som jag inspireras av. Jag samlar bilder bokstavligt, men när jag tänker på det så är det framför allt kunskaper, intryck och tolkningar, som jag samlar. Möjligheterna är så stora, eftersom jag har hela internet som arena och bilder från hela världen och från olika tider, även om jag bitvis rör mig i en ganska snäv krets, men jag samlar och byter, lär och utvecklas.

På söndagar byter jag upplevelser och bildtolkningar med alla de som är med i fotosöndag, i mina andra grupper samlar jag på intryck och uttryck. Jag byter erfarenheter med alla som kommenterar och på de bilder som jag kommentarer på. Jag blir till och med generad över den respons som mina bilder kan få.

Jag samlar på bilder, på intryck, inspiration och idéer som jag kanske kan genomföra. Jag använder det sociala mediet för att lära mig mer om hur jag ska göra för att ta bättre bilder, få idéer om ljussättning. Tänka tankar om motiv som inte ingår bland mina vardagsval. Jag använder mitt flickr-konto, ett socialt medium, till att försöka utvecklas, sedan delar jag mina idéer/bilder så att andra kan ta del av dem, kanske inspireras, se möjligheter och våga prova. Och ibland händer det att andra tar intryck av mina bilder och ser, ger respons och kommer med feedback. Jag möter andra som gillar bilder precis som jag.

Men det jag lär mig är att berätta med bild, genom att de bildberättelser som jag kommer i kontakt med är så många, så olika, och dessa kunskaper tar jag med mig berikas av och lär mig berätta bättre med bilder och hur bilder samspelar med:

Sedan har vi det rent tekniska med:

  • ljussättning
  • komposition
  • beskärning
  • uttryck
  • perspektiv
  • skärpa
  • uttryck etc

Sociala medier, som flickr, skapar alltså enorma möjligheter för lärande, kommunikation och samtal. Och vilken källa till inspiration, intryck och förebilder det finns både amatörer såväl som professionella, samtida som de som tillhör en annan tid. Bilddelningstjänsten möjliggör för mig att lära från både då som nu