Vårt gemensamma kulturarv – låt det bli klickbart

Idag har jag tillsammans med Lars Aronsson (Projekt Runeberg), Richard Gatarski (weconverse), Lars Ilshammar (it historiker) Joakim Jardenberg (Mindpark), Mathias Klang (Creative Commons), Anders Mildner (skribent, initiativtagare Popstad Lund) Johan Ronnestam (debattör och bloggare) Karl Sigfrid (riksdagspolitiker), Pelle Snickars (KB), Brit Stakston (mediestrateg JMW Kommunikation) och Jonas Öberg (föreningen fri kultur och programvara) skrivit under en debattartikel på SVD Publicera kulturskatterna där folk söker.

Den som stått bakom tangenterna är Lennart Guldbrandsson ordförande för Wikimedia Sverige.

Debattinlägget, som vi skrivit, tar upp många aspekter som är intressanta, som delen nedan

Minnesinstitutionerna behöver också en licens som gör det enkelt att sprida den kulturella allmänningen. Creative Commons har en sådan licens, CC0 (inga kända upphovsrättsanspråk). För att de ska komma igång, ser vi gärna att staten går före och lägger allt den skapar under CC0. Det går! Den amerikanska staten gör det redan, eftersom medborgarna redan har betalt för det via skatten. Därför är NASA:s bilder fria.

Alltfler lärare vet att fria licenser har ett pedagogiskt värde. Eleverna lär sig att förstå och respektera upphovsrätten.

Personligen tycker jag det är ett märkligt system där det vi betalar, det som skapas och sparas till kommande generationer på våra museer, våra arkiv inte ska vara tillgängligt. Jag vet att du säger, men arkiven är öppna. Du är välkommen, och jag vet men jag har vuxit upp i en värld där jag lärt mig att inte störa, så jag stör inte, och om jag stör så hittar jag bara det jag söker. På webben hittar jag många gånger saker som jag inte ens visste att jag letade efter. Vi pratar om

Serendipity is a propensity for making fortunate discoveries while looking for something unrelated.

Jag bara tänker på de bilder som Nordiska museet lade ut på WikiMedia Commons under public domain. Dvs att bilderna inte längre omfattas av upphovsrätten och är fria att använda. När jag tittar igenom deras bilder så upplevar jag att jag hittar saker, får infallsvinklar som jag inte visste att jag sökte. Det är stort.

Jag tänker till exempel på min Stormtrooper/Tanja och Lars Lundqvist och den tradition som bilden befinner sig i. Kan man skriva om honom, om hans tankar, han uttryck, hans samtid, hans sett att se på bilden av sig själv. Och den här bilden känner jag ändå igen från de skolantologier som jag arbetat med mina elever med:

Sedan är det dessutom är det vårt gemensamma kulturarv och jag frågar mig vad blir vi för samhälle om inte de kommande generationerna på ett enkelt och lättillgängligt sätt kan ta del av våra gemensamma skatter, som vi knappt vet att vi har.

Läs även Lennart Guldbrandssons inlägg på Wikimedia Sveriges blogg där han skriver om artikeln med orden och ger exempel på ställen där man kan hitta material på nätet spana in Lennarts tips:

Tillsammans med 12 andra internet-veteraner har jag skrivit en debattartikel på Svenska Dagbladets webbplats där vi uppmanar regering och riksdag att göra det enklare för våra minnesinstitutioner (arkiv, muséer och bibliotek) att publicera sina kulturskatter på nätet. Som det är nu finns det inte mycket som tyder på att vår kulturskatt digitaliseras inom kort. I ingressen står det: ”Vi kommer ha flygande bilar innan kulturarvet finns på nätet”. Ironiskt nog skrev Per Gudmundsen i SvD nyligen om att det nog inte blir några flygande bilar – men vi hoppas ändå på att kulturskatterna ska föras ut till allmänheten. Förhoppningsvis blir det fler museer som lägger ut sina bilder såsom Nordiska museet har gjort på Wikimedia Commons (se här), fler museer som lägger ut sina bilder såsom Regionarkivet har gjort på samma ställe (se här), och fler ämbeten som lägger ut sina bilder såsom Riksantikvarieämbetet har gjort på Flickr (se här).