Dagsarkiv: 28 december 2010

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

– Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

– Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

– Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

– En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Saker man inte vet, men kan få veta :)

Personligen tycker jag att det är svårt att allt kan mätas på nätet. Varje aktivitet kan mätas i antalet klick, med statistiken kan jag se varifrån mina besökare kommer ifrån. Jag kan se länkar som kommer in på min blogg. På Flickr kan jag se hur många som besöker mina bilder, hur många views bilderna har.

All den här statistiken ger mig prestationsångest och samtidigt blir jag väldigt glad för jag kan genom statistiken se hur t.ex. mina bilder sprids, var de dyker upp och var mina besökare kommer ifrån. Som idag hittade jag till min lycka Plingans IKT-blogg och inlägget från den 22 dec  Favoriten just nu! ett inlägg dedicerat till klonerna, cclones, jag säger bara det:

Hela december (och lite dessförinnan) har jag följt klonerna i deras julkalender. Kristina Alexanderson är skaparen bakom detta härliga projekt, och jag hoppas det inte tar slut till jul. Jag och mina killar på 6 och 3 år älskar klonerna (som numera heter cclones eftersom Kristina jobbar mycket med creative commons)!

Rörd till känsla och små tårar. Sedan hittar jag även denna tumbler LEGO n things via statistiken och kolla hur många gånger posten har blivit gillad, och återbloggad den är återbloggad där jag hittar den, som sedan återbloggat den i tumblr-systemet jag bara blir mållös. För den tycks komma härifrån Gentle with the drugs heavy with the love:

När jag ser 50-kommentarer, återbloggningar och likes tänker jag, jag borde valt ett annat bloggsystem, har aldrig fått den responsen på nått jag publicerat, eller har jag det?

Plingan, jag vet att du älskar dem, och du har 365 bilder på kloner att se fram emot, en om dagen under 2011, tänkte jag posta, så häng på 🙂

Vad får oss att tro på Googles möjlighet att hitta det vi söker?

Jag sitter och funderar mycket kring trovärdighet, vad får oss att tro på en källa? Jag läser rapporter från Exakt-projektet som skrivit väldigt intressant och spännande om hur elever bedömer trovärdigheten. Så himla spännande kring vad trovärdighet är…

Wilson identifies three factors that influence the assessment of a document, such as a Website, as a potential cognitive authority (1983: 167 ff.).

Perhaps the most important of these factors is the creator of the Website – or of the text, images, videos etc. displayed on the Website. If the creator is perceived to be a cognitive authority, that authority can rub off on the Website (this could, of course, also work the other way around, so that a person associated with a trusted document is seen as more credible). A creator is not necessarily a human being; rather the creator is a discursively constructed function which can apply to people or organizations in specific situations. Whereas creators may be cognitive authorities on one topic in one situation, they are not necessarily so on another topic.

Even if the creator of a document is not considered a cognitive authority – or is indeed unknown – there may be aspects to the Webpage’s publishing history that will make people treat it as credible. For instance, it could be published as part of a respected journal or on a trusted organization’s Website. The journal or organization function as cognitive authorities and transfer this authority to the respective Website.

A third factor mentioned by Wilson is that of intrinsic plausibility, by which he means that the document and its text are in agreement with the reader’s previously established view on what a credible document is and that the text does not contradict what the reader assumes to be legitimate. [min styckeindelning]

Till dessa tre faktorer som Wilson tar fram om att det centrala är

1. Skaparen till en webbsida, behöver inte vara en person kan vara en organisation. Personens trovärdighet, gnuggar av sig på webbplatsen.

2. Om skaparen i sig inte har ”kognitiv trovärdighet” dvs om vi inte genom våra erfarenheter upplever att personen/organisationen i sig är trovärdig då spelar webbplatsens publiceringshistoria roll, är den i sig en del av något annat, en känd publikation, en välkänd tidning då ökar dess trovärdighet genom det. Eller om min text publiceras på en känd/respekterad webbplats då ökar min trovärdighet i ämnet.

3. den tredje faktorn är inneboende rimlighet, stämmer det som står i texten överens med vad vi känner igen sedan tidigare? Är texten i sig rimlig, legitimi förhållande till det vi redan känner till?

Till det lägger Franke och Sundin en faktor nämligen:

In many cases, the reader of a Website or other type of document will use tools provided by the document’s architecture to assess the document’s potential to be considered a cognitive authority

Alltså att vi använder alltså de inneboende tekniska möjligheterna för att bedöma en källa som Wikipedia, vi tittar på historik-sidorna, vi tittar på diskussionssidan och utifrån dessa så bedömer vi artikelns trovärdighet.

När jag läste det här så blev det solklart

Vad är det som får oss att lita på visa källor, människor, webblatser? Vi måste lita på vissa människor, vissa dokument för att klara av att hantera vår vardag, för att förstå världen. Och när vi söker information vänder vi oss ofta till någon eller något som redan fått vår tilltro, en auktoritet inom området, som vi litar utifrån våra erfarenheter från tidigare situationer eller vissa ämnesområden.

Vi vänder oss till Google när vi ska hitta information på nätet eftersom de vid tidigare sökningar fått bra, relevanta svar. Deras trovärdighet bygger på vår erfarenhet, kanske på vad Google är för företag ”don’t do evil” och att sökresultaten tycks vara rimliga, fast kan jag avgöra det?

408 000 resultat på en sökning på ordet trovärdigt, trovärdigt eller inte? Jag kan inte avgöra det.